121/2007

I denna lag föreskrivs om rätten att bedriva kreditinstitutsverksamhet, om de krav som ställs på verksamheten och om tillsynen över att kraven iakttas. Dessutom föreskrivs om rätten att bedriva annan affärsverksamhet som består i att från allmänheten ta emot återbetalbara medel.

På kreditinstitut i aktiebolagsform tillämpas lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform (1501/2001), på sparbanker sparbankslagen (1502/2001), på kreditinstitut i andelslagsform lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (1504/2001) och på hypoteksföreningar lagen om hypoteksföreningar (936/1978).

I lagen om hypoteksbanker (1240/1999) föreskrivs om kreditinstituts rätt att bedriva hypoteksbankverksamhet.

I lagen om värdepappersföretag (579/1996) föreskrivs om kreditinstituts skyldighet att höra till ersättningsfonden för investerarskydd.

I lagen om statens säkerhetsfond (379/1992) och i lagen om temporärt avbrytande av en depositionsbanks verksamhet (1509/2001) föreskrivs om tryggande av inlåningsbankers verksamhet då dessa har råkat i ekonomiska svårigheter.

Finansinspektionen övervakar i enlighet med lagen om Finansinspektionen (587/2003) att denna lag samt föreskrifter och bestämmelser som utfärdas med stöd av den följs, i enlighet med den nämnda lagen och denna lag. Sparbankerna övervakas dessutom av sparbanksinspektionen, medan de andelsbanker som ingår i sammanslutningen av andelsbanker och andra medlemskreditinstitut övervakas av sammanslutningens centralinstitut.

I lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004) föreskrivs om tillsynen över finans- och försäkringskonglomerat som bildats av kreditinstitut och försäkringsföretag.

Med kreditinstitutsverksamhet avses i denna lag affärsverksamhet som består i att från allmänheten ta emot återbetalbara medel och

Som finansiering enligt 1 mom. 1 punkten betraktas inte betalningstid som den som säljer varor eller tjänster beviljar köparen och inte heller finansiering uteslutande till sådana företag inom samma koncern som inte erbjuder finansiering enligt 1 mom. inom ramen för sin affärsverksamhet. Utgivning av sådana elektroniska pengar som endast den som ger ut de elektroniska pengarna själv godkänner som betalning betraktas inte som utgivning av elektroniska pengar enligt 1 mom. 2 punkten.

Med begränsad kreditinstitutsverksamhet avses i denna lag

Med företagsgrupp avses i 1 mom.

Med elektroniska pengar avses i denna lag ett penningvärde som har lagrats på ett elektroniskt datamedium mot att ett lika stort belopp har betalats till utgivaren av de elektroniska pengarna och som ett eller flera företag har förbundit sig att godkänna som betalning.

Vad denna lag föreskriver om utgivning av elektroniska pengar tillämpas också när medel som skall återbetalas på anfordran tas emot från allmänheten på konton som kan användas till betalning av varor eller tjänster som ett eller flera företag säljer och vars medel kan tas ut kontant ( kundkonto ).

Med återbetalbara medel avses i denna lag medel som inlånats i affärsverksamhet.

Med medel som skall återbetalas på anfordran avses i denna lag andra återbetalbara medel än de som inlånats för en viss tid och som borgenären enligt avtalsvillkoren kan säga upp till betalning genast eller efter en uppsägningstid på högst 30 dagar samt återbetalbara medel som inlånats för viss tid men högst 30 dagar eller vilka borgenären kan säga upp före förfallodagen även i andra fall än i de exceptionella situationer som särskilt nämns i avtalsvillkoren.

Ett kreditinstitut är ett företag som enligt denna lag har koncession för kreditinstitutsverksamhet. Ett kreditinstitut kan vara en inlåningsbank, ett kreditföretag eller ett betalningsförmedlingsföretag.

Med utländskt kreditinstitut avses i denna lag ett utländskt företag som i huvudsak bedriver kreditinstitutsverksamhet och som övervakas på ett sätt som motsvarar övervakningen av ett kreditinstitut enligt denna lag.

En inlåningsbank är ett kreditinstitut som får ta emot inlåning och andra återbetalbara medel från allmänheten samt bedriva verksamhet enligt 4 § 1 mom. 1 och 2 punkten.

En inlåningsbank kan vara ett aktiebolag, ett andelslag eller en sparbank.

Inlåningsbanker skall höra till insättningsgarantifonden enligt 7 kap.

Med inlåning avses i denna lag återbetalbara medel som helt eller delvis skall ersättas ur insättningsgarantifonden i enlighet med 105 §.

Vid marknadsföring får ordet "inlåning" användas, antingen som sådant eller som ett sammansättningsled, endast i fråga om penningmedel som avses i 1 mom. Vid marknadsföring som gäller mottagande av andra återbetalbara medel från allmänheten får förfarandet inte heller i övrigt försvåra särskiljandet av inlåning från andra återbetalbara medel.

Inlåning får tas emot endast på konton vilkas villkor stämmer överens med de allmänna villkor som Finansinspektionen godkänt.

Ett kreditföretag är ett kreditinstitut som från allmänheten får ta emot andra återbetalbara medel än inlåning samt bedriva verksamhet som avses i 4 § 1 mom. 1 och 2 punkten.

Ett kreditföretag kan vara ett aktiebolag, ett andelslag eller en hypoteksförening.

Ett betalningsförmedlingsföretag är ett kreditinstitut som får bedriva verksamhet enligt 4 § 1 mom. 2 punkten.

Ett betalningsförmedlingsföretag kan vara ett aktiebolag eller ett andelslag.

Med finansiella institut avses i denna lag finländska eller utländska företag som inte är kreditinstitut eller utländska kreditinstitut och vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla tjänster som avses i 30 § 1 mom. 3―11 punkten eller förvärva aktier och andelar. Som finansiella institut betraktas också värdepappersföretag som avses i lagen om värdepappersföretag samt med dessa jämförbara utländska företag, om inte annat föreskrivs nedan. Som finansiella institut betraktas inte försäkringsholdingsammanslutningar som avses i lagen om försäkringsbolag (1062/1979) och inte heller konglomerats holdingsammanslutningar som avses i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, om inte annat följer av 73 § 2 mom.

Med tjänsteföretag avses i denna lag ett finländskt eller utländskt företag som huvudsakligen producerar tjänster för ett eller flera kreditinstitut eller utländska kreditinstitut genom att äga, inneha eller förvalta fastigheter eller som för ett eller flera kreditinstitut producerar databehandlingstjänster eller andra motsvarande tjänster som hänför sig till kreditinstitutets eller det utländska kreditinstitutets huvudsakliga kreditinstitutsverksamheten.

Med holdingföretag avses i denna lag ett finansiellt institut vars dotterföretag huvudsakligen är kreditinstitut, utländska kreditinstitut eller finansiella institut av vilka åtminstone ett är kreditinstitut.

Finansinspektionen skall efter att ha fått kännedom om att ett företag som inte är ett kreditinstitut eller värdepappersföretag har blivit moderföretag till ett kreditinstitut utan dröjsmål besluta om företaget skall betraktas som ett holdingföretag enligt 1 mom.

Med finansiell företagsgrupp avses i denna lag en koncern som består av koncernens moderkreditinstitut eller utländska moderkreditinstitut, ett sådant kreditinstituts moderholdingföretag som inte är ett värdepappersföretag ( den finansiella företagsgruppens moderföretag ) samt sådana dotterföretag till moderföretaget som är kreditinstitut, utländska kreditinstitut, finansiella institut eller tjänsteföretag ( den finansiella företagsgruppens dotterföretag ). Med koncern, moderföretag och dotterföretag avses i denna lag detsamma som i bokföringslagen samt med dem jämförbara utländska koncerner, moderföretag och dotterföretag.

I 72 § föreskrivs om tillämpningsområdet för gruppbaserad tillsyn över en finansiell företagsgrupps moderkreditinstitut och därmed jämförbara dotterkreditinstitut till ett holdingföretag.

Kreditinstitutsverksamhet får inte bedrivas utan koncession enligt denna lag.

Utan hinder av 17 § får aktiebolag och andelslag bedriva begränsad kreditinstitutsverksamhet utan koncession.

Aktiebolag eller andelslag som har för avsikt att bedriva begränsad kreditinstitutsverksamhet skall innan verksamheten inleds göra en anmälan till Finansinspektionen. Ett aktiebolag eller ett andelslag som bedriver begränsad kreditinstitutsverksamhet skall dessutom utan dröjsmål anmäla till Finansinspektionen när verksamheten upphör eller om det sker betydande förändringar i verksamhetens omfattning. Finansinspektionen skall inom tre månader efter att ha tagit emot anmälan besluta om den planerade verksamheten skall betraktas som begränsad kreditinstitutsverksamhet. Finansinspektionen skall utan dröjsmål återkalla beslutet, om verksamheten inte längre utgör begränsad kreditinstitutsverksamhet.

När den gräns som nämns i 5 § 1 mom. 4 punkten överskrids skall ett aktiebolag eller andelslag som bedriver begränsad kreditinstitutsverksamhet senast sex månader efter utgången av den räkenskapsperiod under vilken den gräns som anges först i nämnda punkt överskridits eller senast sex månader efter det att den gräns som anges senare i nämnda punkt överskridits, ansöka om koncession enligt denna lag, anpassa sin verksamhet efter lagen i övrigt eller upphöra med verksamheten.

På aktiebolag eller andelslag som bedriver begränsad kreditinstitutsverksamhet tillämpas inte bestämmelserna i denna lag, med undantag för 10 § 2 mom. samt 19―21, 127, 168 och 174 §.

Ett aktiebolag eller andelslag som bedriver begränsad kreditinstitutsverksamhet skall varje kvartal meddela Finansinspektionen det sammanlagda beloppet av de skulder som baserar sig på de elektroniska pengar som aktiebolaget eller andelslaget har gett ut och på kundkonton i aktiebolaget eller andelslaget. Finansinspektionen har dessutom rätt att av ett aktiebolag eller andelslag som bedriver begränsad kreditinstitutsverksamhet få de övriga uppgifter som behövs för tillämpningen av denna paragraf. Finansinspektionen kan utfärda de närmare föreskrifter om fullgörande av rapporteringsskyldigheten enligt detta moment som behövs för tillsynen.

På aktiebolag och andelslag som bedriver begränsad kreditinstitutsverksamhet tillämpas lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt (68/1998).

Bara kreditinstitut får bedriva affärsverksamhet som består i att från allmänheten ta emot återbetalbara medel på annat sätt än genom emission av värdepapper enligt värdepappersmarknadslagen (495/1989), om inte annat föreskrivs i 20 §.

Bestämmelserna i 19 § begränsar inte Finlands Banks rätt att från allmänheten ta emot återbetalbara medel, fondbolags rätt att bedriva fondverksamhet enligt lagen om placeringsfonder (48/1999), värdepappersföretags rätt att från allmänheten ta emot återbetalbara medel enligt lagen om värdepappersföretag eller försäkringsföretags rätt att bedriva försäkringsrörelse enligt lagen om försäkringsbolag. Bestämmelserna i 19 § begränsar inte heller försäljning av andra betalningsmedel än elektroniska pengar.

Ett aktiebolag och andelslag får utan hinder av 19 § från allmänheten ta emot medel som skall återbetalas på anfordran, på ett kundkonto som får användas enbart till betalning av varor och tjänster som aktiebolaget eller andelslaget självt säljer och vars medel kan tas ut kontant samt ge ut elektroniska pengar som endast aktiebolaget eller andelslaget självt godkänner som betalning. Aktiebolag och andelslag som bedriver begränsad kreditinstitutsverksamhet får dessutom på kundkonto som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten från allmänheten ta emot medel som skall återbetalas på anfordran och ge ut elektroniska pengar som avses i 3 punkten i nämnda moment.

Ett aktiebolag eller andelslag som avses i 2 mom. eller, om aktiebolaget eller andelslaget hör till en företagsgrupp som avses i 5 § 2 mom., alla aktiebolag och andelslag som hör till samma företagsgrupp tillsammans får från en och samma kund på ett kundkonto ta emot högst ett belopp som motsvarar 3 000 euro. Ett aktiebolag och andelslag som avses i 2 mom. får på ett och samma elektroniska datamedium lagra elektroniska pengar högst till ett belopp som motsvarar 150 euro.

Aktiebolag och andelslag får utan hinder av 19 § från allmänheten ta emot återbetalbara medel genom att erbjuda andra skuldinstrument än sådana som skall återbetalas på anfordran. Om dessa skuldinstrument erbjuds allmänheten på andra sätt än genom att värdepapper enligt värdepappersmarknadslagen emitteras till allmänheten, skall aktiebolaget eller andelslaget upprätta och offentliggöra delårsrapporter, årsrapporter, bokslut och bokslutskommunikéer med iakttagande i tillämpliga delar av 2 kap. 5, 5 a, 6 och 6 a § i värdepappersmarknadslagen. På undantag från informationsskyldigheten enligt denna paragraf tillämpas 2 kap. 11 § i värdepappersmarknadslagen.

Andra än inlåningsbanker, Finlands Bank och Nordiska Investeringsbanken får i sin firma använda ordet "bank" endast om det är uppenbart att användningen av ordet inte på ett missvisande sätt hänvisar till inlåningsbanksverksamhet.

Utan hinder av 1 mom. får ett företag i sin firma använda en hänvisning till firman för en inlåningsbank som hör till samma koncern som företaget. Ett företag som hör till sammanslutningen av andelsbanker får dessutom i sin firma använda en hänvisning till andelsbankerna.

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. gäller även bifirma och sekundärt kännetecken.

Finansinspektionen beviljar på ansökan ett kreditinstitut koncession. Koncession kan beviljas för verksamhet som inlåningsbank, kreditföretag eller betalningsförmedlingsföretag. Finansministeriet föreskriver genom förordning vilka upplysningar som skall fogas till ansökan.

Insättningsgarantifondens yttrande skall begäras om en inlåningsbanks koncessionsansökan. Dessutom skall ett yttrande begäras av den i lagen om värdepappersföretag avsedda ersättningsfonden för investerarskydd, om kreditinstitutet enligt sin bolagsordning eller sina stadgar kan tillhandahålla investeringstjänster.

Om koncession söks av ett dotterföretag till ett utländskt kreditinstitut eller till ett utländskt företag som är jämförbart med ett värdepappersföretag eller ett försäkringsbolag och kreditinstitutet eller företaget har koncession i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ( EES-stat ) eller av ett dotterföretag till ett utländskt kreditinstituts eller annat ovan avsett utländskt företags moderföretag, skall ett yttrande begäras av den statens behöriga tillsynsmyndighet. Ett yttrande skall begäras också i det fall att samma fysiska eller juridiska personer har bestämmande inflytande såväl i det koncessionssökande företaget som i det utländska kreditinstitutet eller i något annat av de utländska företag som avses ovan. I en begäran som avses i detta moment skall den som lämnar yttrande ombes att särskilt bedöma aktieägarnas lämplighet samt det goda anseendet och erfarenheten hos de chefer som ingår i ledningen för ett annat företag i samma grupp och att överlämna de uppgifter om ovan nämnda omständigheter som är relevanta när det gäller att bevilja koncession eller utöva tillsyn över kreditinstitutet.

Om de uppgifter enligt 1 mom. som är en förutsättning för att koncession skall beviljas förändras i något väsentligt avseende efter det att koncessionen beviljats, skall kreditinstitutet lämna besked om förändringarna på det sätt som Finansinspektionen närmare bestämmer.

Finansinspektionen skall besluta om koncessionen inom sex månader efter att ha mottagit ansökan eller, om ansökan är bristfällig, efter det att sökanden har lämnat in de för avgörandet nödvändiga handlingarna och upplysningarna. Koncessionsbeslutet skall dock alltid ges inom 12 månader efter mottagandet av ansökan.

Finansinspektionen kan efter att ha hört sökanden förena koncessionen med sådana begränsningar eller villkor för kreditinstitutets affärsverksamhet som är nödvändiga för tillsynen. Efter det att koncessionen beviljats kan Finansinspektionen på ansökan av kreditinstitutet ändra koncessionsvillkoren.

Om koncessionsbeslutet inte har meddelats inom den tid som föreskrivs i 1 mom. kan sökanden överklaga. Överklagandet och behandlingen av det sker på samma sätt som vid ett överklagande av ett avslag. Sådant överklagande kan göras till dess att ett beslut har meddelats. Finansinspektionen skall underrätta besvärsmyndigheten om beslutet ifall det har meddelats efter överklagandet. För överklagande och behandling enligt detta moment gäller i övrigt i tillämpliga delar förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Koncession skall beviljas om det på basis av de upplysningar som lämnats in kan säkerställas att kreditinstitutet uppfyller förutsättningarna enligt 4 och 5 kap. i fråga om verksamhet och finansiell ställning. Koncession kan beviljas också för ett nytt kreditinstitut innan det registreras.

Koncession kan beviljas också för europabolag som avses i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 om stadga för europabolag, nedan kallad europabolagsförordningen , och som har beviljats motsvarande koncession i en EES-stat och har för avsikt att flytta sitt säte till Finland enligt artikel 8 i förordningen. Ett yttrande om koncessionsansökan skall begäras av den tillsynsmyndighet som övervakar finansmarknaden i denna stat. Detsamma gäller bildande av ett europabolag genom fusion så att det övertagande bolaget med säte i en annan stat registreras som europabolag i Finland. Vad denna paragraf föreskriver om europabolag skall på motsvarande sätt tillämpas på europeiska kooperativa föreningar enligt rådets förordning (EG) nr 1435/2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar), nedan kallad SCE-förordningen .

Finansinspektionen skall anmäla koncessioner för registrering. En inlåningsbanks koncession skall dessutom för kännedom anmälas till insättningsgarantifonden och, om kreditinstitutet tillhandahåller investeringstjänster, till ersättningsfonden för investerarskydd. En koncession som har beviljats för ett nytt företag eller för ett europabolag som flyttar sitt säte till Finland skall registreras samtidigt som företaget.

Ett kreditinstitut kan, om inte annat följer av koncessionsvillkoren, inleda sin verksamhet omedelbart efter det att koncessionen har beviljats och kreditinstitutet till Finansinspektionen har lämnat de uppgifter som avses i 2 mom. samt, om koncessionen avser ett nytt företag, efter det att företaget har registrerats.

Kreditinstitutet får inte inleda sin verksamhet förrän det till Finansinspektionen har överlämnat

Om det sker förändringar i de uppgifter som nämns i 2 mom. skall Finansinspektionen omedelbart underrättas om dessa.

Finansinspektionen kan återkalla ett kreditinstituts koncession om

Bestämmelser om återkallande av koncessionen på framställning av kreditinstitutet finns i lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform, i sparbankslagen och i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform.

Finansinspektionen skall återkalla koncessionen om kreditinstitutet har försatts i konkurs eller likvidation genom registermyndighetens eller en domstols beslut eller om likvidatorerna har gett slutredovisning om likvidationen.

Finansinspektionen skall anmäla återkallandet av koncessionen för registrering. Dessutom skall insättningsgarantifonden, den säkerhetsfond som avses i 7 kap. och ersättningsfonden för investerarskydd underrättas om återkallandet, om kreditinstitutet är medlem i någon av fonderna.

När ett kreditinstituts koncession har återkallats kan institutets verksamhet med Finansinspektionens samtycke och under dess tillsyn fortsätta i den utsträckning som detta är ändamålsenligt med hänsyn till syftet med likvidationen.

Ett beslut om återkallande av en koncession skall, oavsett överklagande, tillämpas tills vidare om inte besvärsinstansen bestämmer något annat.

När Finansinspektionen återkallar koncessionen för ett kreditinstitut som har verksamhet också i någon annan EES-stat skall den underrätta tillsynsmyndigheten i den andra staten om sitt beslut.

Finansinspektionen kan för viss tid begränsa ett kreditinstituts koncessionsenliga verksamhet och, om ett missförhållande inte har avhjälpts inom utsatt tid, ändra koncessionsvillkoren så att verksamheten varaktigt begränsas, om det i kreditinstitutets verksamhet har konstaterats förekomma oskicklighet eller oförsiktighet och om det är uppenbart att fortsatt verksamhet allvarligt kan skada finansmarknadens stabilitet, betalningssystemens störningsfria funktion eller borgenärernas intressen.

På beslut som avses i denna paragraf tillämpas 28 § 6 och 7 mom.

För inlåningsbanker tillåten affärsverksamhet är

En inlåningsbank får dessutom tillhandahålla posttjänster enligt avtal med innehavare av koncession för postverksamhet och erbjuda administrativa tjänster till företag inom samma koncern som inlåningsbanken eller inom sammanslutningen av andelsbanker.

I en inlåningsbanks bolagsordning eller stadgar skall anges om banken tillhandahåller investeringstjänster enligt 3 § i lagen om värdepappersföretag samt förvarings- och förvaltningstjänster enligt 16 § 1 mom. 5 punkten i nämnda lag.

Ett kreditföretag får bedriva affärsverksamhet enligt 30 § 1 mom. men inte inlåning från allmänheten. Vidare får ett kreditföretag från allmänheten ta emot andra medel som skall återbetalas på anfordran än insättningar endast i samband med generell betalningsförmedling och utgivning av elektroniska pengar. Ett kreditföretag får bedriva hypoteksbanksverksamhet enligt vad som föreskrivs i lagen om hypoteksbanker.

I ett kreditföretags bolagsordning eller stadgar skall anges om företaget tillhandahåller investeringstjänster enligt 3 § i lagen om värdepappersföretag samt förvarings- och förvaltningstjänster enligt 16 § 1 mom. 5 punkten i nämnda lag.

På medel som ett kreditföretag har tagit emot för generell betalningsförmedling på ett konto och som skall återbetalas på anfordran tillämpas vad som i 135―138 § föreskrivs om inlåning.

Ett betalningsförmedlingsföretag får bedriva affärsverksamhet som avses i 30 § 1 mom. 1, 2, 5, 6 och 8 punkten samt därmed jämförbar eller nära sammanhängande affärsverksamhet, utom inlåning från allmänheten. Vidare får ett betalningsförmedlingsföretag från allmänheten ta emot andra medel som skall återbetalas på anfordran endast i samband med generell betalningsförmedling och utgivning av elektroniska pengar. Ett betalningsförmedlingsföretag får inte bevilja kredit.

Ett betalningsförmedlingsföretag får inte inneha aktier eller andelar i andra företag än tjänsteföretag som avses i 14 §. Ett betalningsförmedlingsföretag får inte ingå avtal om andra derivatinstrument än sådana ränte- eller valutakursrelaterade standardiserade derivatinstrument som dagligen omfattas av krav på säkerhet och vars syfte är att täcka de risker som hänför sig till betalningsförmedlingsföretagets tillgångar och skulder.

På medel som ett betalningsförmedlingsföretag har tagit emot för generell betalningsförmedling på ett konto och som skall återbetalas på anfordran tillämpas vad som i 135―138 § föreskrivs om inlåning.

Ett kreditinstitut får i fastigheter samt i aktier och andelar i fastighetsföretag investera högst ett belopp som motsvarar 13 procent av institutets balansomslutning. Med aktier och andelar som kreditinstitutet äger i fastighetsföretag jämställs, när den ovan angivna andelen beräknas, de krediter som kreditinstitutet har beviljat fastighetsföretaget och de garantier som institutet har ställt för företaget, i samma förhållande som kreditinstitutets aktie- eller andelsinnehav i fastighetsföretaget utgör av företagets aktie- eller andelskapital.

Vid beräkning av det i 1 mom. angivna relationstalet beaktas inte de fastigheter och aktier eller andelar i ett fastighetsföretag som

Finansinspektionen kan av särskilda skäl för viss tid tillåta undantag från det krav som anges i 1 mom.

Kreditinstitutet skall till Finansinspektionen lämna de upplysningar som behövs för att övervaka begränsningar enligt denna paragraf. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten och om rapporteringsfrekvensen om det behövs för tillsynen.

I 81 § föreskrivs om den gruppbaserade tillsynen över begränsningar som avses i denna paragraf.

På kreditinstitut och på finansiella institut som hör till samma finansiella företagsgrupp som dessa tillämpas inte 8 kap. 7 § i lagen om andelslag (1488/2001).

Kreditinstitut och finansiella institut inom samma finansiella företagsgrupp får med de begränsningar som anges i 2―4 mom. bevilja lån för förvärv av egna och moderföretagets aktier och andelar samt ta emot aktierna och andelarna som pant. Med lån jämställs sådan säkerhet för återbetalning av lån enligt ovan som ställs av ett kreditinstitut eller finansiella institut inom samma finansiella företagsgrupp som detta.

Ett kreditinstitut och finansiella institut inom samma finansiella företagsgrupp som detta får om inte annat följer av 3 mom., utan hinder av 13 kap. 10 § 1 mom. i aktiebolagslagen (624/2006), 8 kap. 7 § 1 mom. i lagen om andelslag och 34 § 3 mom. i lagen om skuldebrev (622/1947), bevilja lån för förvärv av egna och moderföretagets aktier och andelar och ta emot aktierna och andelarna som pant, om aktierna och andelarna är börs- eller marknadsvärdepapper som avses i 1 kap. 3 § i värdepappersmarknadslagen, om beviljandet av lånet eller mottagandet av panten ingår i kreditinstitutets eller i det till dess finansiella företagsgrupp hörande finansiella institutets normala affärsverksamhet och om lånet har beviljats eller panten tagits emot på de sedvanliga villkor som kreditinstitutet eller det finansiella institutet tillämpar i sin verksamhet.

Ett kreditinstitut och finansiella institut inom samma finansiella företagsgrupp får ta emot egna och moderföretagets aktier och andelar som säkerhet för lån som beviljats för finansiering av teckning av dem högst till ett belopp som nominellt motsvarar 10 procent av det långivande företagets eller, om aktier eller andelar i det långivande företagets moderföretag har tagits emot som pant, av moderföretagets bundna kapital.

Kreditinstitut och finansiella institut inom samma finansiella företagsgrupp får inte bevilja koncernföretag som inte hör till samma finansiella företagsgrupp kredit för förvärv av aktier eller andelar i företag som hör till den finansiella företagsgruppen.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om aktier och andelar skall på motsvarande sätt tillämpas på grundfondsandelar, placeringsandelar, kapitalbevis, kapitallån, debenturer och övriga åtaganden som är efterställda emittentens övriga skulder.

Ett kreditinstitut skall ha sitt huvudkontor och minst ett fast driftställe i Finland. Det kan dessutom bedriva verksamhet i filialer och på andra driftställen. I 10 kap. föreskrivs om etablering av filialer utomlands.

Ett kreditinstitut kan bedriva affärsverksamhet också genom ombud, om ett sådant arrangemang inte försvårar kreditinstitutets riskhantering och interna kontroll eller kreditinstitutets affärsverksamhet i övrigt.

När kreditinstitutet låter ett ombud sköta affärsverksamheten skall det se till att ombudet fortlöpande ger institutet de uppgifter som behövs för myndighetstillsynen över institutet samt för institutets riskhantering och interna kontroll och att kreditinstitutet kan lämna dessa uppgifter vidare till Finansinspektionen och dessutom till sparbanksinspektionen, om institutet står under dennas tillsyn, eller till centralinstitutet för sammanslutningen av andelsbanker om kreditinstitutet står under dettas tillsyn.

Ett kreditinstitut som har för avsikt att bedriva affärsverksamhet genom ett ombud som inte hör till samma finansiella företagsgrupp eller till sammanslutningen av andelsbanker skall anmäla detta till Finansinspektionen innan verksamheten överförs till ombudet. Anmälan behövs inte om kreditinstitutet endast i obetydlig omfattning bedriver affärsverksamhet genom ombud. Betydande förändringar i avtalsförhållandet mellan kreditinstitutet och ombudet skall anmälas till Finansinspektionen. Finansinspektionen utfärdar närmare föreskrifter om innehållet i anmälan och kriterierna för när affärsverksamhet som bedrivs genom ombud kan anses vara obetydlig.

Ett kreditinstitut får inte ha betydande bindningar till fysiska eller juridiska personer på vilka tillämpas sådana lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som hindrar en effektiv tillsyn över kreditinstitutet och inte heller till andra aktörer, om bindningarna i något annat avseende är ägnade att hindra en effektiv tillsyn över kreditinstitutet.

Med betydande bindningar avses vid tillämpningen av 1 mom. en förbindelse som uppstår när

Om en ägarandel, ett röstetal eller en rätt att utse eller avsätta enligt 2 mom. innehas av en fysisk person tillsammans med dennes make eller en person varmed denne lever i ett äktenskapsliknande förhållande, tillsammans med en släkting i rätt upp- eller nedstigande led eller en sådan släktings make eller en annan person som lever med en sådan släkting i ett äktenskapsliknande förhållande eller tillsammans med en person på ett betydande sätt är ekonomiskt beroende av förstnämnda person, finns det en betydande bindning också mellan den förstnämnda personen, den person som står i ett förhållande enligt ovan till denne och den sammanslutning eller någon annan juridisk person som avses i 2 mom.

En betydande bindning uppstår också mellan två eller flera juridiska personer i vilka samma fysiska eller juridiska person har bestämmande inflytande.

Ett kreditinstitut eller ett företag inom samma finansiella företagsgrupp som detta får inte förvärva i 1 kap. 5 § i bokföringslagen avsett bestämmande inflytande i ett annat utländskt företag än ett utländskt kreditinstitut eller ett utländskt företag som är jämförbart med ett värdepappersföretag, fondbolag eller försäkringsbolag och inte heller i ett sådant utländskt kreditinstitut eller ovan avsett annat utländskt försäkringsföretag med säte i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte företaget har anmält detta till Finansinspektionen på förhand eller om Finansinspektionen efter att ha fått anmälan inom den tid som anges i 2 mom. har förbjudit förvärvet.

Finansinspektionen kan inom tre månader efter att ha mottagit en anmälan enligt 1 mom. förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom., om de lagar, förordningar eller administrativa föreskrifter som skall tillämpas på det företag som är föremål för förvärvet väsentligt försvårar en effektiv tillsyn över kreditinstitutet eller dess finansiella företagsgrupp.

Anmälan enligt 1 mom. behöver inte göras om företaget hör till ett konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan har gjorts till Försäkringsinspektionen.

Om kreditinstitutet hör till en finansiell företagsgrupp på vilken finsk lag inte tillämpas är en förutsättning för att institutet skall beviljas koncession att en utländsk tillsynsmyndighet har tillräcklig behörighet att övervaka hela den finansiella företagsgruppen på motsvarande sätt som enligt denna lag eller att kreditinstitutets tillhörighet till en sådan företagsgrupp inte på något annat sätt äventyrar stabiliteten i kreditinstitutets verksamhet. Stabiliteten i kreditinstitutets verksamhet anses bli äventyrad på det sätt som avses i denna paragraf om det inte kan visas att den konsoliderade kapitaltäckningen, de konsoliderade stora exponeringarna, den finansiella företagsgruppens interna kontroll och riskhanteringsmetoder samt, i fråga om ett holdingföretag, ägarnas och ledningens lämplighet och tillförlitlighet motsvarar kraven enligt denna lag. Vad som i denna paragraf föreskrivs om finansiella företagsgrupper tillämpas på motsvarande sätt på finans- och försäkringskonglomerat, utom de som avses i 6 § 1 eller 2 mom. i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat.

Ett kreditinstituts styrelse och verkställande direktör skall leda kreditinstitutet med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. Styrelsemedlemmarna och suppleanterna samt verkställande direktören och dennes ställföreträdare skall vara tillförlitliga personer som inte är försatta i konkurs och vars handlingsbehörighet inte har begränsats. De skall dessutom ha sådan allmän kännedom om kreditinstitutsverksamhet som kan anses nödvändig med beaktande av arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamhet.

En person som avses i 1 mom. anses inte vara tillförlitlig om denne under de fem senaste åren genom en dom som vunnit laga kraft har dömts till fängelsestraff eller under de tre senaste åren till bötesstraff för ett brott som kan anses tyda på uppenbar olämplighet att vara styrelsemedlem eller suppleant eller att vara verkställande direktör eller dennes ställföreträdare i ett kreditinstitut.

Finansinspektionen kan för viss tid, dock högst fem år, förbjuda en person att vara medlem eller suppleant i styrelsen för ett kreditinsitut eller verkställande direktör eller dennes ställföreträdare i ett kreditinstitut, om

Vad som föreskrivs i 1―3 mom. skall på motsvarande sätt tillämpas på holdingföretag. Ett holdingföretag skall utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om utbyte av de personer som avses i 1 mom.

Verkställande direktören för ett kreditinstitut och dennes ställföreträdare får inte vara verkställande direktör eller dennes ställföreträdare för ett försäkringsbolag som hör till samma koncern som kreditinstitutet eller till samma konglomerat som kreditinstitutet. Med konglomerat avses här konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat.

Majoriteten av medlemmarna och suppleanterna i ett kreditinstituts styrelse skall vara personer som inte är styrelsemedlemmar eller suppleanter i ett försäkringsbolag som avses i 1 mom. och inte heller verkställande direktör eller dennes ställföreträdare för ett sådant försäkringsbolag, om inte Finansinspektionen beviljar tillstånd.

Om någon har för avsikt att i ett kreditinstitut eller ett holdingföretag direkt eller indirekt förvärva en andel som utgör minst 10 procent av aktie- eller andelskapitalet eller som medför minst 10 procent av röstetalet för aktierna eller andelarna, skall Finansinspektionen på förhand underrättas om förvärvet.

Om en andel som avses i 1 mom. ökas så att den uppgår till minst 20, 33 eller 50 procent av aktie- eller andelskapitalet eller medför ett minst lika stort röstetal eller så att kreditinstitutet eller holdingföretaget blir ett dotterföretag, skall Finansinspektionen också underrättas om förvärvet på förhand.

Vid beräkning av innehav och röstandelar som avses i 1 och 2 mom. tillämpas 1 kap. 5 § samt 2 kap. 9 § 1 och 2 mom. i värdepappersmarknadslagen.

En anmälan enligt 1 och 2 mom. i denna paragraf skall göras också när innehavet sjunker under de andelar som anges 1 och 2 mom.

Kreditinstitutet och holdingföretaget skall minst en gång om året underrätta Finansinspektionen om ägare till andelar enligt 1 och 2 mom. och om innehavens storlek samt omedelbart anmäla sådana förändringar i innehaven som har kommit till dess kännedom.

I anmälningarna skall lämnas nödvändiga uppgifter om andelarnas storlek och ägarna samt om ägarnas exponeringar mot kunder.

Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras om innehavet i kreditinstitutet eller holdingföretaget förvärvas indirekt genom förvärv av aktier i ett sådant konglomerats holdingföretag som avses i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och anmälan om förvärvet har gjorts till Försäkringsinspektionen.

Finansinspektionen kan inom tre månader efter att ha mottagit en anmälan enligt 42 § förbjuda förvärvet av en andel om det med stöd av de erhållna upplysningarna om ägarnas tillförlitlighet och lämplighet eller annars är sannolikt att innehavet av andelen skulle äventyra kreditinstitutets eller dess finansiella företagsgrupps affärsverksamhet enligt försiktiga och sunda affärsprinciper.

Om förvärv av en andel inte anmäls eller om andelen har förvärvats trots Finansinspektionens förbud, kan inspektionen förbjuda att aktie- eller andelsförvärvet införs i aktieboken och aktieägarförteckningen eller medlemsförteckningen. Om Finansinspektionen efter förvärvet av andelen observerar att innehavet av andelen allvarligt äventyrar kreditinstitutets eller dess finansiella företagsgrupps verksamhet enligt försiktiga och sunda affärsprinciper, kan den kräva att ett aktie- eller andelsförvärv som har införts i aktieboken och aktieägarförteckningen eller medlemsförteckningen ogiltigförklaras för högst ett år i sänder.

Om ett förvärv leder till att ett kreditinstitut blir dotterföretag till ett utländskt kreditinstitut med koncession i en annan EES-stat eller dotterföretag till ett sådant utländskt företag med koncession i en annan EES-stat som är jämförbart med ett värdepappersföretag eller ett i lagen om försäkringsbolag avsett försäkringsbolag eller dotterföretag till moderföretaget för ett sådant utländskt kreditinstitut eller något annat ovan avsett utländskt företag, skall Finansinspektionen begära ett yttrande om förvärvet av tillsynsmyndigheten i den staten. På samma sätt skall förfaras om det bestämmande inflytandet i kreditinstitutet övergår till samma fysiska eller juridiska personer som i ett ovan avsett utländskt kreditinstitut eller annat utländskt företag.

En inlåningsbanks och ett kreditföretags aktiekapital, andelskapital eller grundkapital skall uppgå till minst fem miljoner euro. Ett betalningsförmedlingsföretags aktie- eller andelskapital skall uppgå till minst en miljon euro. Kapitalet skall vara tecknat i sin helhet när koncessionen beviljas.

Till ett kreditinstituts kapitalbas räknas det primära kapitalet, som består av

De poster som avses i 1 mom. skall beaktas efter avräkning av eventuell skatt på dem enligt kreditinstitutets skattesats.

Till de poster som avses i 1 mom. 1―5 punkten får inte räknas poster vars kapital inte har betalats till kreditinstitutet. Till de poster som avses i 1―4 punkten i samma moment får räknas endast poster på vilka kan betalas utdelning, ränta eller annan gottgörelse eller kapitalåterbäring under förutsättning att kreditinstitutet har utdelningsbara medel. Till de nämnda posterna får inte räknas

Såsom poster som avses i 1 mom. 6―9 punkten får beaktas endast poster som för kreditinstitutet är omedelbart och obegränsat tillgängliga för täckning av förluster så snart de uppstått. I poster som avses i det nämnda momentets 6 och 8 punkt skall innan de räknas till kapitalbasen elimineras eventuella intäkter och kostnader som beror på förändringar i finansiella skulders verkliga värde.

Ett kreditinstitut som har värdepapperiserat sina fordringar i enlighet med 61 § får i de poster som avses i 1 mom. inte räkna in

De poster som avses i denna paragraf skall beaktas till de belopp som redovisats i bokslutet.

Till ett kreditinstituts kapitalbas räknas det supplementära kapitalet, som består av

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. får, vid tillämpning av den internmetod som avses i 59 §, till det supplementära kapitalet räknas överskott som utgör skillnaden mellan bokförda nedskrivningar och förväntade förluster, dock högst 0,6 procent av summan av riskvägda poster. Vid beräkning av överskott som avses i detta moment skall de förväntade förlusterna av investeringar i egetkapitalinstrument räknas in de förväntade förlusterna, exklusive bokförda nedskrivningar. Vid tillämpning av 69 och 71 § skall de poster som avses i detta moment inte räknas in i kapitalbasen. På värdepapperisering baserade poster, på vilka enligt 61 § 3 mom. tillämpas riskvikten 1 250 procent, skall inte beaktas vid tillämpningen av detta moment.

Skuldinstrument som avses i 1 mom. 3 punkten får hänföras till det supplementära kapitalet om de uppfyller följande villkor:

Om beloppet i fonden för verkligt värde eller beloppet av därmed jämförbara poster i det egna kapitalet enligt 1 mom. 2 punkten är negativt, skall det dras av från det supplementära kapitalet.

Innan de poster som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten läggs till det supplementära kapitalet skall avdrag göras för uppskjuten skatt på dem, beräknad enligt kreditinstitutets skattesats.

Skuldinstrument som avses i 1 mom. 4 punkten får räknas till det supplementära kapitalet om de uppfyller förutsättningarna i 3 mom. 4―6 punkten och de får återbetalas tidigast fem år efter det att de emitterats, om inte Finansinspektionen beviljar tillstånd till förtida återbetalning. Sådana skuldinstrument får emellertid under de fem sista åren före förfallodagen beaktas högst till det belopp som erhålls genom att en femtedel av instrumentets ursprungliga belopp dras av från det belopp som beaktats föregående år.

Av de poster som avses i 1 mom. får till kapitalbasen räknas högst ett belopp som motsvarar summan av de poster som avses i 45 § och från vilket har avräknats de poster som nämns i 48 § 1 mom. Av de poster som avses i 1 mom. 4 punkten får emellertid till kapitalbasen räknas högst hälften av detta belopp.

De poster som avses i denna paragraf skall beaktas till det belopp som tagits upp i bokslutet, med undantag för förväntade förluster som avses i 2 mom.

Vid beräkning av det kapitalkrav som avses i 63 och 64 § och den övre gräns för stora exponeringar som avses i 67 § 4 mom. får till kapitalbasen, utöver vad som föreskrivs i 45 och 46 §, räknas

De poster som avses i detta moment skall beaktas till det belopp som redovisats i bokslutet.

Från ett kreditinstituts primära kapital skall dras av

Från ett kreditinstituts primära och supplementära kapital skall dras av

Vid användning av den intermetod som avses i 59 § 1 mom. skall skillnaden mellan de bokförda nedskrivningarna av summan av riskvägda tillgångar och de förväntade förlusterna vidare dras av från det primära och supplementära kapitalet, om skillnaden är negativ. Vid beräkning av underskott som avses i detta moment skall de förväntade förlusterna av investeringar i egetkapitalinstrument räknas in i de förväntade förlusterna exklusive bokförda nedskrivningar. Vid tillämpning av 69 och 71 § skall de poster som avses i detta moment inte dras av från kapitalbasen. På värdepapperisering baserade poster, på vilka enligt 61 § 3 mom. tillämpas riskvikten 1 250 procent, skall inte beaktas vid tillämpningen av detta moment.

Från det primära och supplementära kapitalet skall utöver vad som föreskrivs ovan dras av de ovan i 3 mom. nämnda på värdepapperisering baserade posterna, om de i enlighet med 61 § 3 mom. inte beaktas vid beräkningen av kapitalkravet.

Hälften av de poster som avses i 2―4 mom. skall dras av från det primära kapitalet och hälften från maximibeloppet för det supplementära kapitalet enligt 46 § 7 mom. Om det supplementära kapitalets maximibelopp inte räcker för avdragen, skall den överskjutande delen dras av från det primära kapitalet.

I stället för avdrag enligt 2 mom. 3 punkten kan en andel som motsvarar kreditinstitutets innehav i försäkringsföretaget dras av från minimibeloppet av ett försäkringsföretags verksamhetskapital beräknat i enlighet med lagen om försäkringsbolag eller motsvarande utländska lag.

Vid beräkning av de avdrag som avses i 2 mom. 1―3 punkten skall med aktier, andelar och kapitallån jämställas de fordringar på företaget som är efterställda gäldenärens övriga skulder. Vid beräkning av avdrag enligt 2 mom. 1 punkten anses kreditinstitutets innehav omfatta också enligt 71 § 3 mom. beräknade innehav i de kreditinstitut, utländska kreditinstitut och finansiella institut i vilka kreditinstitutet har ett kvalificerat innehav enligt 70 §. Vid beräkning av avdrag enligt 2 mom. 1 och 3 punkten samt 6 mom. anses kreditinstitutets innehav omfatta också aktier, andelar, kapitallån och därmed jämförbara fordringar som avses i denna paragraf och som innehas av sådana försäkringsholdingföretag och finans- och försäkringskonglomerats holdingföretag som är kreditinstitutets dotter- eller intresseföretag, i samma proportion som kreditinstitutet äger aktier eller andelar i holdingföretaget. Vid beräkningen av avdrag som avses ovan i detta moment beaktas inte investeringar i företag inom samma finansiella företagsgrupp som kreditinstitutet.

Med Finansinspektionens tillstånd får avdrag enligt 2, 6 eller 7 mom. lämnas ogjorda då en investering som avses i de nämnda momenten är nödvändig i samband med sanering av affärsverksamheten i ett annat kreditinstitut eller utländskt kreditinstitut, finansiellt institut eller finländskt eller därmed jämförbart utländskt försäkringsföretag eller då investeringen har gjorts i ett finansiellt institut vars huvudsakliga syfte är att inneha aktier eller andelar i andra företag än kreditinstitut eller utländska kreditinstitut eller finansiella institut och det finansiella institutet inte hör till något annat kreditinstituts eller utländskt kreditinstituts eller ett värdepappersföretags eller därmed jämförbart utländskt företags finansiella företagsgrupp.

Vad som ovan i denna paragraf föreskrivs om företag som hör till en finansiell företagsgrupp skall vid beräkning av kapitaltäckningen i ett medlemskreditinstitut i sammanslutningens centralinstitut enligt 3 § i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform tillämpas på sammanslutningar som avses i den nämnda paragrafens 1 mom. och som konsolideras vid beräkningen av den konsoliderade kapitaltäckningen.

De poster som avses i denna paragraf skall beaktas till det belopp som tagits upp i bokslutet, med undantag för förväntade förluster som avses i 3 mom.

Ett kreditinstitut får inte i sin verksamhet ta så stora risker att dess kapitaltäckning eller likviditet väsentligt äventyras. Kreditinstitutet skall ha en intern styrning som möjliggör en effektiv riskhantering samt med hänsyn till verksamheten en tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem. Styrningen, den interna kontrollen och riskhanteringen skall uppfylla de krav som ställs i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, nedan kallat kreditinstitutsdirektivet .

När uppgifter som gäller ett kreditinstituts riskhantering och övriga interna kontroll överförs till ett företag som inte hör till samma finansiella företagsgrupp eller till samma i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform avsedda sammanslutning som kreditinstitutet tillämpas 36 § 2―4 mom.

Ett kreditinstitut skall övervaka länderriskerna, valutakursriskerna, ränteriskerna och branschriskerna i sina transaktioner samt fastställa gränser för dem. Kreditinstitutet skall lämna Finansinspektionen de upplysningar som behövs för att övervaka koncentrationer som dessa risker ger upphov till.

Finansinspektionen kan utfärda närmare föreskrifter om innebörden av den rapporteringsskyldighet som avses i denna paragraf och om rapporteringsfrekvensen om det behövs för tillsynen.

Ett kreditinstitut skall till Finansinspektionen anmäla transaktioner där den ena parten är kreditinstitutet och den andra parten är

Anmälan enligt 1 mom. skall åtminstone en gång per kvartal göras om transaktioner vilkas värde eller, om flera transaktioner av samma typ har gjorts under den tidsperiod som avses i detta moment, vilkas sammanlagda värde överstiger en miljon euro eller fem procent av kapitalbasen i ett kreditinstitut som är part i transaktionen, om inte Finansinspektionen godkänner en högre gräns.

Transaktioner enligt denna paragraf får inte göras på villkor som avviker från dem som allmänt gäller i liknande transaktioner mellan parter som är oberoende av varandra. Detta moment tillämpas inte på administrativa tjänster som ett koncernföretag skaffar hos företag inom koncernen och inte heller på sådana kapital- och debenturlån som ett moderföretag beviljar ett dotterföretag och som behövs för att stärka dotterföretagets kapitalstruktur samt inte heller på annan finansiering av ett dotterföretag om dotterföretaget är ett kreditinstitut, utländskt kreditinstitut, finansiellt institut eller tjänsteföretag som hör till samma finansiella företagsgrupp eller om dotterföretaget är ett företag inom finans- eller försäkringsbranschen som hör till samma finans- och försäkringskonglomerat och moderföretaget allmänt sköter den finansiella företagsgruppens eller konglomeratets finansförvaltning.

Finansinspektionen kan utfärda närmare föreskrifter om anmälan av transaktioner som avses i denna paragraf om sådana behövs för tillsynen.

Ett kreditinstituts likviditet skall vara tillräckligt tryggad med hänsyn till dess verksamhet.

Ett betalningsförmedlingsföretag skall i följande investeringsobjekt ha investerat minst ett belopp som motsvarar de sammanlagda skulder som baserar sig på medel som företaget har tagit emot mot utgivning av elektroniska pengar och för generell betalningsförmedling:

Vid tillämpningen av detta moment värderas tillgångsposterna till anskaffningsvärdet eller, om deras sannolika överlåtelsepris vid rapporteringstidpunkten är lägre, till detta värde.

Ett betalningsförmedlingsföretag får investera medel som avses i 1 mom. i poster som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten högst till ett belopp som motsvarar tjugo gånger beloppet av företagets kapitalbas.

Om de tillgångsposter som avses i 1 mom. understiger det belopp som avses i det momentet, skall Finansinspektionen bestämma en tidsfrist inom vilken betalningsförmedlingsföretaget skall vidta åtgärder för att beloppet av tillgångsposterna skall nå upp till den nivå som avses i momentet. Finansinspektionen kan då och även annars på betalningsförmedlingsföretagets ansökan för viss tid tillåta att andra tillgångsposter än de som avses i 1 mom. används som täckning för företagets skulder enligt 1 mom. Beloppet av dessa tillgångsposter får dock inte överstiga fem procent av de nämnda skulderna eller betalningsförmedlingsföretagets kapitalbas, beroende på vilket belopp som är lägst.

Ett kreditinstituts kapitalbas skall fortlöpande till belopp och slag täcka kreditinstitutets riskexponeringar, enligt vad som föreskrivs i detta kapitel.

Kreditinstitutet skall i förhållande till arten och omfattningen av sin verksamhet ha tillräckliga skriftliga principer och rutiner för identifiering, mätning och rapportering av risker som hotar dess kapitaltäckning, för risktagande, riskbegränsning och annan riskhantering samt för täckning av riskerna med kapitalbasen.

Kreditinstitutet skall för sina affärsområden eller på något annat ändamålsenligt sätt ställa upp mål för beloppet och slaget av den kapitalbas som behövs för täckning av de risker som fastställs enligt 1 mom.

Ett kreditinstitut skall för sin kapitaltäckning ha en kapitalbas som räcker för att täcka kreditinstitutets

Kreditinstitutets kapitalbas skall dessutom vara tillräckligt stor i förhållande till dess

Kreditinstitutets kapitalbas skall alltid uppgå till det minimikapital som föreskrivs i 44 §.

Ett betalningsförmedlingsföretag skall med avvikelse från 1 mom. ha en kapitalbas som föreskrivs i 66 §.

Vid beräkning av kapitalkravet enligt 1 mom. 1 och 2 punkten samt 2―4 mom. skall, om inte annat följer av 6 mom., till kapitalbasen räknas det primära kapitalet enligt 45 § och det supplementära kapitalet enligt 46 §, efter avräkning med de avdragsposter som avses i 48 §.

Vid beräkning av kapitalkravet enligt 1 mom. 3 och 4 punkten samt kapitalkravet för exponeringen i handelslagret enligt 67 § 4 mom. får de poster som avses i 47 § också räknas till kapitalbasen.

I lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform föreskrivs dessutom om kapitalkravet för medlemskreditinstitut i sammanslutningen av andelsbanker.

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut bevilja tillstånd att inte tillämpa 55 § 1 mom., 2 mom. 1 punkten och 4 mom. samt 84 § 1 mom. på ett kreditinstituts finländska dotterkreditinstitut. Tillstånd skall beviljas om följande förutsättningar är uppfyllda:

Tillstånd kan beviljas även om förutsättningen i 1 mom. 2 punkten inte är uppfylld, om Finansinspektionen anser att riskexponeringen i dotterkreditinstitutets verksamhet är obetydlig.

Ett kreditinstitut skall för kreditrisker ha minst en kapitalbas som motsvarar åtta procent av summan av institutets riskvägda tillgångar och åtaganden utanför balansräkningen. Vid beräkningen av kapitalkravet enligt denna paragraf skall kreditinstitutets tillgångar och åtaganden utanför balansräkningen vägas enligt den kreditrisk som är förenad med dem.

Kapitalkravet enligt denna paragraf skall beräknas genom

Derivatinstrument, avtal om försäljning och återköp av värdepapper, värdepapperslån samt krediter i samband med värdepappershandel skall vid beräkning av kapitalkravet enligt denna paragraf, i enlighet med och under de förutsättningar som anges i bilaga III till kreditinstitutsdirektivet, beaktas antingen enligt den på instrumentens verkliga värde baserade metod som avses i den nämnda bilagans del 3, enligt den på instrumentens ursprungliga värde baserade metod som avses i den nämnda bilagans del 4, enligt schablonmetoden i den nämnda bilagans del 5 eller enligt internmetoden i den nämnda bilagans del 6.

I 61 § föreskrivs om kapitalkrav för kreditrisker i samband med värdepapperisering av fordringar.

Poster som enligt 48 § skall dras av från kapitalbasen beaktas inte som tillgångar enligt denna paragraf.

Tillgångar och åtaganden utanför balansräkningen skall viktas med

Tillgångar beaktas till bokfört värde. Ett kreditinstituts garantiförbindelser och övriga åtaganden utanför balansräkningen beaktas enligt sitt exponeringsvärde.

Finansinspektionen godkänner de ratinginstitut vilkas kreditbetyg läggs till grund för den riskvikt som avses i 1 mom. 2 punkten. Ett ratinginstitut kan godkännas om dess verksamhet på ett sätt som Finansinspektionen närmare bestämmer uppfyller tillräckligt höga krav på opartiskhet, oberoende, kontinuitet, offentlighet och tillförlitlighet eller om en myndighet i en annan EES-stat har godkänt det. Finansinspektionen skall offentliggöra en förteckning över godkända ratinginstitut samt principerna för godkännande av sådana.

Genom förordning av finansministeriet föreskrivs om riskklassificering av tillgångar och åtaganden utanför balansräkningen, om de riskvikter som skall tillämpas på riskklasserna, om beräkning av exponeringsvärdet för åtaganden utanför balansräkningen samt om bestämmande av riskvikter som är baserade på extern kreditvärdering.

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut tillåta att kapitalkravet för kreditrisker beräknas enligt internmetoden. Tillstånd skall ges när det för klassificeringen och hanteringen av kreditriskerna tillämpas tillförlitliga och konsekventa metoder som uppfyller kraven enligt artiklarna 84―89 i och bilaga VII till kreditinstitutsdirektivet.

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut tillåta att derivatinstrument och med sådana i enlighet med 57 § 3 mom. jämförbara åtaganden beaktas när kapitalkravet för kreditrisker beräknas enligt den internmetod som avses i bilaga III del 6 till kreditinstitutsdirektivet. Tillstånd skall beviljas om kreditinstitutet tillämpar tillförlitliga och konsekventa metoder som uppfyller kraven i den nämnda bilagan.

Om Finansinspektionen i enlighet med 77 § har beslutat godkänna användning av den metod som avses i 1 och 2 mom. inom hela den finansiella företagsgruppen, skall Finansinspektionen utan särskild ansökan ge finländska företag som hör till gruppen sådant tillstånd som avses i 1 eller 2 mom. enligt villkoren för godkännandet.

Om ett kreditinstitut omfattas av den gruppbaserade tillsynen över ett utländskt kreditinstitut som har koncession i en annan EES-stat och om institutet hos den utländska myndighet i den andra staten som svarar för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitutet har ansökt om godkännande av en enhetlig användning av den metod som avses i 1 eller 2 mom., skall Finansinspektionen utan dröjsmål efter att ha fått vetskap om myndighetens beslut, i enlighet med 1 eller 2 mom. tillåta att metoden införs på de villkor som anges i beslutet, om följande förutsättningar är uppfyllda:

Vid beräkning av det kapitalkrav som avses i 57 § 1 mom. får de garantiförbindelser och övriga säkerheter samt övriga kreditriskreducerande åtgärder dras av från kapitalkravet som uppfyller minimikraven enligt artiklarna 90―93 i och bilaga VIII till kreditinstitutsdirektivet.

Denna paragraf tillämpas på de närmare definierade transaktioner ( värdepapperisering ) i artikel 4.36―4.44 i kreditinstitutsdirektivet som innebär att

Kreditinstitutet skall för täckning av den kreditrisk som är förenad med värdepapperiseringen ha en kapitalbas som motsvarar minst det belopp som beräknats enligt artiklarna 94―101 i och bilagorna VI och IX till kreditinstitutsdirektivet.

Poster som enligt 2 mom. har en riskvikt på 1 250 procent behöver inte inkluderas i de riskvägda posterna enligt 2 mom., om de dras av från kapitalbasen så som föreskrivs i 48 § 4 mom. Förväntade förluster av poster som detta moment tillämpas på skall inte beaktas vid beräkningen av överskott enligt 46 § 2 mom. eller underskott enligt 48 § 3 mom.

Ett kreditinstitut skall för täckning av operativa risker ha en kapitalbas som motsvarar minst 15 procent av kreditinstitutets intäkter, om inte annat föreskrivs nedan. Kapitalkravet enligt detta moment beräknas enligt den metod som avses i artikel 103 i kreditinstitutsdirektivet ( basmetod ).

Ett kreditinstitut kan med avvikelse från 1 mom. beräkna det kapitalkrav som avses i denna paragraf i enlighet med artikel 104 i kreditinstitutsdirektivet, efter att ha anmält detta till Finansinspektionen ( schablonmetod för beräkning av operativa risker ).

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut tillåta att kapitalkravet enligt denna paragraf med avvikelse från 1 och 2 mom. beräknas enligt bestämmelserna om alternativ beräkningsmetod i punkt 3 i den artikel som nämns i 2 mom. ( alternativ schablonmetod för beräkning av operativa risker ).

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut tillåta att kapitalkravet enligt denna paragraf med avvikelse från 1―3 mom. beräknas i enlighet med artikel 105 i kreditinstitutsdirektivet ( avancerad metod ). Tillstånd skall beviljas om kreditinstitutet tillämpar tillförlitliga och konsekventa metoder som uppfyller kraven i den nämnda artikeln och bilagan. På beviljandet av tillstånd tillämpas 59 § 3 och 4 mom. samt 77 §.

Det kapitalkrav som avses i denna paragraf kan beräknas genom samtidig användning av den metod som avses i 4 mom. och till vissa delar någon av de metoder som avses i 1, 2 eller 3 mom., under förutsättning att en betydande del av kreditinstitutets operativa risker blir täckta genom den avancerade metod som avses i 4 mom. Finansinspektionen skall i så fall för kreditinstitutet sätta ut en tid inom vilken det skall övergå till att uteslutande använda den metod som avses i 4 mom.

Ett kreditinstitut skall ha en tillräcklig kapitalbas för valuta- och råvaruriskerna samt jämförbara exponeringar i hela dess verksamhet.

Det kapitalkrav som avses i denna paragraf beräknas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut, nedan kallat kapitalbasdirektivet.

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut tillåta att det kapitalkrav som avses i denna paragraf beräknas i enlighet med bilaga V till kapitalbasdirektivet. Tillstånd skall beviljas om kreditinstitutet tillämpar tillförlitliga och konsekventa metoder som uppfyller kraven i den nämnda bilagan. På beviljandet av tillstånd tillämpas 59 § 3 och 4 mom. samt 77 §.

Ett kreditinstitut skall ha en kapitalbas som täcker åtminstone följande exponeringar i handelslagret samt därmed jämförbara exponeringar:

Till handelslagret räknas

Det kapitalkrav som avses i denna paragraf skall beräknas i enlighet med kapitalbasdirektivet. Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut tillåta att det kapitalkrav som avses i 1 mom. 1―3 punkten beräknas i enlighet med bilaga V till det nämnda direktivet. Tillstånd skall beviljas om kreditinstitutet tillämpar tillförlitliga och konsekventa metoder som uppfyller kraven i den nämnda bilagan. På tillståndet tillämpas 59 § 3 och 4 mom. samt 77 §.

Poster i handelslagret hänförs inte till de tillgångar som avses i 57 § 1 mom. och inte heller till åtaganden utanför balansräkningen då kapitalkravet beräknas enligt det nämnda momentet.

Med avvikelse från 1 mom. får poster i handelslagret hänföras till de poster som avses i 57 § 1 mom. om handelslagrets värde inte varaktigt överstiger fem procent och aldrig sex procent av den senast fastställda balansomslutningen och summan av åtagandena utanför balansräkningen, och inte heller varaktigt 15 miljoner euro och aldrig 20 miljoner euro. På kreditinstitut som avses i detta moment tillämpas inte 64 §.

Ett betalningsförmedlingsföretag skall med avvikelse från 57―65 § ha en kapitalbas som motsvarar minst två procent av det sammanlagda belopp som den tagit emot mot utgivning av elektroniska pengar och för generell betalningsförmedling eller, om de senaste sex månadernas månatliga genomsnittsvärde för det sammanlagda beloppet av dylika skulder är större, två procent av nämnda genomsnittsvärde. Om mindre än sex månader har gått sedan betalningsförmedlingsföretaget inledde sin verksamhet skall i stället för nämnda genomsnittsvärde tillämpas det riktvärde som anges i företagets verksamhetsplan och som godkänts av Finansinspektionen.

På de medel som skall investeras i enlighet med 53 § 2 mom. skall betalningsförmedlingsföretaget tillämpa de begränsningar som är nödvändiga för att skydda företaget mot marknadsrisker som hänför sig till medlen.

Med exponering mot kunder avses i denna lag summan av tillgångarna i ett kreditinstitut och institutets åtaganden utanför balansräkningen för vilka den fallissemangsrisk som är förenad med motparten hänför sig till samma fysiska eller juridiska person eller till en fysisk eller juridisk person i samma väsentliga ekonomiska intressegemenskap som en sådan person. Vid beräkning av exponeringar mot kunder skall tillgångar beaktas i enlighet med 58 § 2 mom. Åtaganden utanför balansräkningen skall beaktas till nominellt värde eller, om ett åtagande avser förvärv av värdepapper, till värdepapperets marknadsvärde eller avtalsmässiga värde.

En exponering mot en kund anses hänföra sig till garantigivaren om ett annat kreditinstitut, ett utländskt kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett därmed jämförbart utländskt företag har ställt proprieborgen för kunden. Garantiförbindelsen skall uppfylla de villkor som anges i 60 §.

I ett kreditinstituts exponeringar mot kunder ingår emellertid inte

Om kreditinstitutet har ett handelslager som avses i 64 § skall exponeringarna i det beräknas enligt artikel 32 i kapitalbasdirektivet.

Kreditinstitutet skall kvartalsvis rapportera sina exponeringar till Finansinspektionen. Finansinspektionen kan meddela föreskrifter om rapporteringsskyldigheten om sådana behövs för tillsynen.

Ett kreditinstitut skall kontinuerligt på ett tillförlitligt sätt följa omfattningen och karaktären av sina exponeringar mot kunder. Kreditinstitutet skall med avseende på arten och omfattningen av sin verksamhet tillämpa tillräckliga skriftliga principer och rutiner för identifiering, mätning och rapportering av sina exponeringar mot kunder, för risktagandet och för täckningen av riskerna med kapitalbasen samt för annan hantering av exponeringarna.

En exponering mot en kund får inte överstiga 25 procent eller, om ett kundföretag som avses i 67 § 1 mom. är kreditinstitutets moder- eller dotterföretag eller moderföretagets dotterföretag, 20 procent av kreditinstitutets kapitalbas.

Stora exponeringar får sammanlagt inte överstiga 800 procent av kreditinstitutets kapitalbas. Med en stor exponering avses en exponering som utgör minst 10 procent av kreditinstitutets kapitalbas.

Vid beräkning av de begränsningar som avses i 1 och 2 mom. beaktas inte exponeringar mot sådana dotterföretag till kreditinstitutet som är kreditinstitut, utländska kreditinstitut, finansiella institut eller tjänsteföretag som omfattas av den gruppbaserade tillsyn över kreditinstitutet som avses i 73 §. Vid beräkning av begränsningarna skall inte heller beaktas exponeringar mot sådana dotterföretag till kreditinstitutet som är kreditinstitut, utländska kreditinstitut, finansiella institut, tjänsteföretag eller i lagen om försäkringsbolag avsedda försäkringsbolag eller därmed jämförbara utländska försäkringsföretag som hör till ett finans- och försäkringskonglomerat som avses i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat.

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut tillåta att detta för viss tid överskrider de exponeringar som avses i 1 och 2 mom., om exponeringen inte avser dotterföretag till kreditinstitutet enligt 3 mom. Överskridningstillstånd får inte beviljas för exponeringar vilkas syfte är att förbättra koncernföretags finansiella ställning, om finansieringen kommer från ett kreditinstitut, utländskt kreditinstitut, värdepappersföretag eller ett jämförbart utländskt företag inom koncernen.

Genom förordning av finansministeriet föreskrivs om sådana andra än i 3 och 4 mom. avsedda exponeringar mot kunder som inte skall beaktas vid tillämpning av 1 och 2 mom.

Ett kreditinstitut kan överskrida den i 1 och 2 mom. angivna gränsen med beloppet av exponeringen i handelslagret, om kreditinstitutets kapitalbas räcker för ändamålet och uppfyller de krav som anges i artikel 31 i och bilaga VI till kapitalbasdirektivet. Kreditinstitutet skall kvartalsvis rapportera överskridningsbelopp och kundens namn.

Med kvalificerat innehav i ett annat företag ( målföretag ) avses ett innehav som utgör minst tio procent av målföretagets samtliga aktier eller andelar eller en så stor andel av målföretagets aktier eller andelar att dessa representerar minst tio procent av det röstetal som målföretagets samtliga aktier eller andelar medför.

Den röstandel som avses i denna paragraf skall beräknas enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen.

Ett kreditinstitut skall ha en kapitalbas som motsvarar minst 15 procent av dess sammanlagda investeringar i varje sådant företags aktier, andelar eller kapitallån där kreditinstitutet har ett kvalificerat innehav men som inte är ett kreditinstitut, utländskt kreditinstitut, finansiellt institut eller tjänsteföretag.

Kapitalbasen skall dessutom utgöra minst 60 procent av de sammanlagda investeringar som avses i 1 mom.

Vid beräkning av de investeringsbelopp som avses i 1 och 2 mom. anses kreditinstitutets innehav omfatta också ett sådant företags aktier och andelar som enligt bokföringslagen är kreditinstitutets ägarintresseföretag, i samma förhållande som kreditinstitutet äger aktier eller andelar i detta ägarintresseföretag.

Vid beräkning av de relationstal som avses i 1 och 2 mom. beaktas inte aktier som kreditinstitutet har tecknat enligt emissionsgarantier eller aktier och andelar i ett försäkringsbolag eller jämförbart utländskt försäkringsföretag och inte heller sådana aktie- och andelsinnehav som är nödvändiga för sanering av kundens affärsverksamhet.

Denna paragraf tillämpas inte på kreditinstitut som avses i 72 § 1 och 2 mom. och inte heller på ett sådant dotterkreditinstitut till detta vars innehav enligt denna paragraf omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt 80 §.

Denna lags bestämmelser om allmän riskhantering, kapitaltäckning, exponering mot kunder och uppföljning av riskkoncentrationer samt om kvalificerade innehav och begränsning av fastighetsinnehav skall, utöver vad som föreskrivs i 33 § och i detta kapitel, tillämpas på moderkreditinstitut i en finansiell företagsgrupp på basis av moderkreditinstitutets konsoliderade finansiella ställning, så som närmare föreskrivs i detta kapitel.

Vad som föreskrivs i 1 mom. skall dessutom tillämpas på ett kreditinstitut om

Denna paragraf tillämpas inte på kreditinstitut som är dotterföretag till ett kreditinstitut som avses i 1 eller 2 mom. eller någon annan typ av dotterföretag till ett finländskt holdingföretag än den typ som avses i 2 mom. Denna paragraf skall emellertid utan hinder av vad som föreskrivs ovan tillämpas på kreditinstitut som har såsom dotter- eller ägarintresseföretag eller vars moderholdingföretag har såsom dotter- eller ägarintresseföretag minst ett sådant utländskt kreditinstitut, utländskt företag jämförbart med fondbolag enligt lagen om placeringsfonder eller finansiellt institut som är beläget i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Denna paragraf tillämpas inte heller om Finansinspektionen så som avses i 91 § 1 mom. med de myndigheter som svarar för tillsynen över andra utländska kreditinstitut som hör till den finansiella företagsgruppen har avtalat att en behörig myndighet i en annan EES-stat svarar för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitutet.

Ett kreditinstituts konsoliderade finansiella ställning omfattar som den finansiella företagsgruppens moderföretag moderkreditinstitutet enligt 72 § 1 mom. eller moderholdingföretaget enligt 72 § 2 mom. samt som den finansiella företagsgruppens dotterföretag de finländska och utländska dotterföretag till moderföretaget som är kreditinstitut, utländska kreditinstitut, finansiella institut eller tjänsteföretag. Nedan i detta kapitel och i 6 kap. avses med den finansiella företagsgruppens moderföretag det moderföretag som avses i detta moment, med den finansiella företagsgruppens dotterföretag de dotterföretag som avses i detta moment och med finansiell företagsgrupp det moderföretag till gruppen och de dotterföretag till moderföretaget som avses i detta moment, om inte nedan föreskrivs något annat.

Om ett kreditinstitut som avses i 72 § 1 eller 2 mom. hör till ett finans- och försäkringskonglomerat som avses i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och vari företag inom finansbranschen står för en större andel, beräknad enligt 4 § 2 mom. 1 punkten i den nämnda lagen, än företag inom försäkringsbranschen, skall som den finansiella företagsgruppens moderföretag enligt 1 mom., vid tillämpning av 35 § 4 mom. samt 80, 81 och 99 § i denna lag, med avvikelse från 1 mom. betraktas konglomeratets holdingföretag om inte Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar något annat. På holdingföretaget skall då tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om finansiella institut. Vid tillämpningen av de nämnda paragraferna skall som den finansiella företagsgruppens dotterföretag enligt 1 mom. också betraktas fondbolag och förvaringsinstitut enligt lagen om placeringsfonder samt med dessa jämförbara utländska företag i vilka ett i 1 mom. eller i detta moment avsett moderföretag har bestämmande inflytande enligt 16 §. Finansinspektionen skall innan den fattar beslut som avses i detta moment begära yttranden av andra centrala tillsynsmyndigheter som avses i 2 § 1 mom. 14 punkten i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat.

Tillgångar, skulder och åtaganden utanför balansräkningen samt intäkter och kostnader i en finansiell företagsgrupps modersföretag, dess dotterföretag och dessas finländska samföretag och ägarintresseföretag enligt bokföringslagen samt med dessa jämförbara utländska företag skall konsolideras med kreditinstitutets konsoliderade finansiella ställning, i tillämpliga delar enligt vad som föreskrivs om upprättande av koncernbokslut, så som Finansinspektionen närmare bestämmer.

En konsolideringsgrupps dotterföretag får lämnas utan avseende om dess balansomslutning utgör mindre än en procent av den för moderföretaget senast fastställda balansomslutningen och understiger 10 miljoner euro. Om dotterföretagens balansomslutningar sammanlagt utgör minst fem procent av koncernbalansomslutningen för den finansiella företagsgruppens moderföretag eller om företaget skall konsolideras i koncernbokslutet, skall dotterföretaget däremot beaktas. Vad som föreskrivs i detta moment skall på motsvarande sätt tillämpas på samföretag och ägarintresseföretag, i ett förhållande som motsvarar moderföretagets innehav i företaget.

En finansiell företagsgrupps dotterföretag, samföretag eller ägarintresseföretag kan lämnas obeaktat i enlighet med Finansinspektionens beslut i varje enskilt fall, om det med tanke på måluppfyllelsen för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitutet inte är nödvändigt att beakta företaget.

En finansiell företagsgrupps moderföretag och gruppens dotterföretag får inte i sin verksamhet ta så stora risker att den konsoliderade kapitaltäckningen väsentligt äventyras. Företag som avses i denna paragraf skall ha en intern styrning som möjliggör en effektiv riskhantering samt en i förhållande till verksamheten tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem. Styrningen, den interna kontrollen och den interna riskhanteringen skall uppfylla de krav som anges i bilaga V till kreditinstitutsdirektivet. På företag som avses i detta moment tillämpas 49 § 2 mom.

Som konsoliderat primärt kapital skall beaktas de poster i koncernbalansräkningen för den finansiella företagsgruppens moderföretag som avses i 45 §, negativ koncerngoodwill enligt koncernbalansräkningen och minoritetsandelen av koncernens eget kapital enligt koncernbalansräkningen efter avdrag för goodwill enligt koncernbalansräkningen och de poster i koncernbalansräkningen som avses i 48 § 1 mom.

Som konsoliderat supplementärt kapital skall beaktas de poster i koncernbalansräkningen för den finansiella företagsgruppens moderföretag som avses i 46 §.

Som konsoliderad övrig kapitalbas skall beaktas de poster i koncernbalansräkningen för den finansiella företagsgruppens moderföretag som avses i 47 §.

Vid beräkning av den sammanlagda konsoliderade kapitalbasen skall från summan av de poster som avses 1―3 mom. dras av de poster i koncernbalansräkningen för den finansiella företagsgruppens moderföretag som avses i 48 § 2―4 mom.

Ett kreditinstitut skall ha en tillräcklig konsoliderad kapitalbas för att täcka de konsoliderade exponeringar som avses i 55 § 1 mom. Ett betalningsförmedlingsföretag skall ha en konsoliderad kapitalbas som motsvarar den i 66 § föreskrivna andelen av det sammanlagda beloppet av de i den nämnda paragrafen avsedda medel som har mottagits av företag som hör till den finansiella företagsgruppen.

Vid beräkning av gruppbaserat kapitalkrav för de exponeringar som avses i 63 och 64 § minskas inte riskexponeringarna mellan de företag som hör till den finansiella företagsgruppen.

Vid tillämpning av denna paragraf skall som ett kreditinstituts dotterföretag med avvikelse från 73 § 1 mom. betraktas också andra dotterföretag än kreditinstitut, utländska kreditinstitut, finansiella institut och tjänsteföretag. Som ett kreditinstituts dotterföretag betraktas emellertid inte de företag i försäkringsbranschen som avses i 2 § 1 mom. 7 punkten i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och som hör till ett finans- och försäkringskonglomerat som avses i 3 § i den nämnda lagen.

Finansinspektionen kan på gemensam ansökan av en finansiell företagsgrupps moderföretag samt dess samtliga dotterkreditinstitut och dottervärdepappersföretag godkänna enhetlig användning av den metod som avses i 59 och 62―64 § inom hela gruppen, förutsatt att metoden uppfyller de krav som anges i denna lag samt i föreskrifter och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den.

Om ett kreditinstitut har dotterföretag som är utländska kreditinstitut eller utländska företag som är jämförbara med finländska värdepappersföretag och har säte i en annan EES-stat, är det ytterligare en förutsättning för godkännande enligt 2 mom. att de myndigheter som svarar för tillsynen över dessa dotterföretag har gett sitt samtycke till godkännandet. Finansinspektionen kan emellertid efter att ha hört de myndigheter som avses ovan besluta om godkännande utan samtliga myndigheters samtycke, om de inte inom sex månader efter att ha mottagit ansökan har uppnått samförstånd om saken.

Finansinspektionen kan besluta om godkännande av en metod som avses i denna paragraf på villkor som motsvarar lagen i en sådan EES-stat där ett utländskt kreditinstitut eller ett med värdepappersföretag jämförbart utländskt företag som hör till den finansiella företagsgruppen har sitt säte. Tillämpning av detta moment förutsätter vägande skäl för en effektiv tillsyn över kreditinstitutet.

Denna paragraf tillämpas inte om kreditinstitutets moderföretag är ett utländskt kreditinstitut eller ett utländskt kreditinstituts holdingföretag och om lagen i en annan EES-stat tillämpas på den gruppbaserade tillsynen över ett sådant utländskt kreditinstitut.

Ett kreditinstituts konsoliderade kapitalbas skall fortlöpande till belopp och slag täcka exponeringarna mot kreditinstitutets konsoliderade finansiella ställning, enligt vad som föreskrivs i detta kapitel.

En finansiell företagsgrupps moderföretag eller ett i 72 § 2 mom. avsett kreditinstitut skall tillämpa i förhållande till gruppens struktur och och till arten och omfattningen av dess verksamhet tillräckliga skriftliga principer och rutiner för identifiering, mätning och rapportering av risker som hotar kreditinstitutets konsoliderade kapitaltäckning, för risktagande, riskbegränsning och annan riskhantering samt för täckning av riskerna med kapitalbasen. Företag som avses i detta moment skall ställa upp interna mål för det gruppbaserade kapitalkravet för täckning av dessa risker. Sådana mål skall ställas upp för varje företag och affärsverksamhet inom den finansiella företagsgruppen.

Finansinspektionen kan på ansökan av ett i 2 mom. avsett företag tillåta att 54 § inte tillämpas på ett kreditinstitut som hör till den finansiella företagsgruppen. Tillstånd skall beviljas om det för varje företag inom den finansiella företagsgruppen enligt 1 mom. har ställts upp ett tillräckligt kapitalkrav för varje delområde av företagets affärsverksamhet, med undantag för företag och verksamheter som inte har någon större betydelse för den gruppbaserade tillsynens målsättningar. En förutsättning för beviljandet av tillstånd är att detta inte äventyrar tillsynen över kreditinstitutets kapitaltäckning.

På förhållandet mellan konsoliderade exponeringar mot kunder och konsoliderad kapitalbas tillämpas 69 §.

En finansiell företagsgrupps moderföretag eller ett i 72 § 2 mom. avsett kreditinstitut skall fortlöpande på ett tillförlitligt sätt följa upp omfattningen och karaktären av de konsoliderade exponeringarna mot kunderna. Företaget skall i sin verksamhet tillämpa med avseende på arten och omfattningen av gruppens verksamhet tillräckliga skriftliga principer och rutiner för identifiering, mätning och rapportering av de konsoliderade exponeringarna, för detta risktagande och för täckning av riskerna med kapitalbasen samt för annan hantering av konsoliderade exponeringar mot kunder.

Företag som avses i 2 mom. skall följa upp sådana konsoliderade risker som avses i 50 § och i enlighet med nämnda paragraf rapportera dem till Finansinspektionen. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om innebörden av den rapporteringsskyldighet som avses i detta moment och om rapporteringsfrekvensen om det behövs för tillsynen.

Vad som i 51 § föreskrivs om ett kreditinstituts skyldighet att till Finansinspektionen rapportera sådana interna transaktioner som avses i paragrafen och om Finansinspektionens rätt att meddela närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten, skall på motsvarande sätt tillämpas på företag som avses i 2 mom. samt på Finansinspektionens rätt att för ett sådant företag meddela föreskrifter om rapporteringsskyldigheten.

Ett kreditinstituts konsoliderade kapitalbas skall uppgå till minst 15 procent av de till den finansiella företagsgruppen hörande företagens sammanlagda investeringar i aktier, andelar eller kapitallån i sådana till gruppen hörande företag som inte är kreditinstitut, utländska kreditinstitut, finansiella institut eller tjänsteföretag, i vilka företaget har ett kvalificerat innehav.

Den konsoliderade kapitalbasen skall dessutom uppgå till minst 60 procent av de till den finansiella företagsgruppen hörande företagens sammanlagda investeringar enligt 1 mom.

På företag som hör till gruppen tillämpas vad som i 71 § 3 och 4 mom. föreskrivs om kreditinstitut.

En finansiell företagsgrupps moder- och dotterföretags sammanlagda fastighetsinnehav enligt 33 § får inte överstiga 13 procent av moderföretagets konsoliderade balansomslutning.

Vid beräkningen av det i 1 mom. angivna konsoliderade relationstalet skall inte beaktas krediter till ett fastighetsföretag inom kreditinstitutets finansiella företagsgrupp och inte heller garantiförbindelser som har ställts för ett sådant fastighetsföretag, om fastighetsföretaget konsolideras i den konsoliderade balansräkningen.

Den konsoliderade balansräkningen för kreditinstitutet enligt 1 mom. upprättas som en sammanställning av balansräkningarna för den finansiella företagsgruppens moderföretag och dotterföretag, enligt bestämmelserna om koncernbokslut i bokföringslagen och i 155 §.

Finansinspektionen kan av särskilda skäl för viss tid bevilja undantag från de krav som anges i 1 mom.

Den finansiella företagsgruppens moderföretag eller ett i 72 § 2 mom. avsett kreditinstitut skall till Finansinspektionen rapportera de uppgifter som behövs för tillsynen över begränsningen enligt denna paragraf. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten enligt denna paragraf och om rapporteringsfrekvensen om det behövs för tillsynen.

Ett kreditinstitut skall minst en gång om året offentliggöra de uppgifter om sin kapitaltäckningsgrad som avses i bilaga XII till kreditinstitutsdirektivet. Detta moment tillämpas inte om kreditinstitutet eller dess moderföretag som har säte i Finland eller i en annan EES-stat är skyldigt att offentliggöra motsvarande konsoliderade uppgifter.

En finansiell företagsgrupps moderföretag skall offentliggöra den information om sin konsoliderade kapitaltäckningsgrad som avses i 1 mom. Detta moment tillämpas inte om kreditinstitutets moderföretag är ett utländskt kreditinstitut eller ett utländskt kreditinstituts holdingföretag och om lagen i en annan EES-stat tillämpas på den gruppbaserade tillsynen över ett sådant utländskt kreditinstitut.

Med avvikelse från 1 och 2 mom. skall ett kreditinstitut som är ett betydande dotterföretag till ett kreditinstitut eller holdingföretag som har säte i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet däremot offentliggöra beloppet av kapitalbasen och kapitalkravet eller, om ett sådant dotterkreditinstitut är skyldigt att uppfylla ett gruppbaserat kapitaltäckningskrav, beloppet av den konsoliderade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet samt uppgifter om förvaltningen av kapitalbasen eller den konsoliderade kapitalbasen, så som föreskrivs i artikel 72 i kreditinstitutsdirektivet. Ett dotterkreditinstitut anses vara betydande om dess balansräkning eller, ifall uppgifterna lämnas på basis av den konsoliderade kapitaltäckningsgraden, dotterkreditinstitutets koncernbalansomslutning utgör minst tio procent av moderföretagets koncernbalansomslutning.

Ett kreditinstitut som 1 mom. tillämpas på samt en finansiell företagsgrupps moderföretag eller ett kreditinstitut som avses i 2 mom. skall följa skriftliga principer för tillämpningen av denna paragraf. Av principerna skall framgå på vilket sätt och hur ofta den information som avses i denna paragraf skall offentliggöras samt hur informationen har kontrollerats.

Om de uppgifter som avses i denna paragraf inte ingår i bokslutet, verksamhetsberättelsen eller en delårsrapport skall de offentliggöras som en helhet, och bokslutet, verksamhetsberättelsen eller delårsrapporten skall uppge på vilket sätt och hur ofta uppgifterna offentliggörs.

På uppgifterna som lämnas i verksamhetsberättelsen eller bokslutet skall utan hinder av denna paragraf tillämpas vad som annars föreskrivs om upprättande av verksamhetsberättelse och bokslut.

Vad som föreskrivs i 82 § gäller inte information som är oväsentlig eller omfattas av affärshemligheten eller annars är sekretessbelagda. Om information med åberopande av affärshemligheten eller sekretess inte har offentliggjorts skall kreditinstitutet emellertid redogöra för vilken information som inte har offentliggjorts, för orsakerna till detta samt ge en allmän redogörelse för de omständigheter som inte offentliggjorts i detalj. Finansinspektionen kan kräva offentliggörande av information som inte har offentliggjorts på någon av de grunder som nämns i detta moment om den anser att de förutsättningar för att information inte skall offentliggöras som avses i momentet inte är uppfyllda.

Finansinspektionen kan av särskilda skäl kräva att information som skall offentliggöras i enlighet med 82 § tas in i bokslutsnoterna, verksamhetsberättelsen eller en delårsrapport eller offentliggöras på något annat sätt som är allmänt på finansmarknaden eller att informationen skall offentliggöras oftare än en gång per år, likväl högst kvartalsvis. Finansinspektionen kan också av särskilda skäl kräva att information som avses i 82 § skall kontrolleras genom revision eller på något annat sätt som Finansinspektionen bestämmer.

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut som avses i 82 § eller dess moderföretag tillåta att 82 § 2 mom. inte tillämpas, om kreditinstitutet är dotterföretag till ett sådant företag i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som kan jämställas med ett kreditinstitut som avses i denna lag eller med ett sådant kreditinstituts holdingföretag, och om kreditinstitutets moderföretag offentliggör den information som avses i nämnda moment på motsvarande sätt som enligt denna lag.

Ett kreditinstitut skall kvartalsvis lämna Finansinspektionen de upplysningar som behövs för beräkning av de kapitalkrav som avses i 5 kap.

En finansiell företagsgrupps moderföretag eller ett i 72 § 2 mom. avsett företag skall kvartalsvis lämna Finansinspektionen de upplysningar som behövs för beräkning av de gruppbaserade kapitalkrav som anges i detta kapitel.

Finansinspektionen kan utfärda närmare föreskrifter om den rapporteringsskyldighet som avses i denna paragraf om det behövs för tillsynen.

Finansinspektionen skall minst en gång per år utvärdera om ett kreditinstitut uppfyller de krav som anges i 5 kap. I fråga om utvärderingens omfattning och frekvens skall beaktas arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamhet samt den betydelse som kreditinstitutet har för stabiliteten på finansmarknaden.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. skall utvärderingen innehålla följande upplysningar:

Om utfallet av en ränterisk som avses i 2 mom. 1 punkten kan leda till att kreditinstitutets kapitalbas eller konsoliderade kapitalbas minskar med mer än 20 procent, skall Finansinspektionen kräva att kreditinstitutet redogör för vilka åtgärder det ämnar vidta med anledning av ränterisken. Finansinspektionen kan utfärda närmare föreskrifter om hur ett riskutfall som avses i detta moment skall anges.

Finansinspektionen kan i det fall att ett kreditinstituts kapitalbas i förhållande till totalexponeringen inte kan säkerställas på annat sätt, för en tid av högst tre år fastställa ett högre kapitalkrav för kreditinstitutet än det som föreskrivs i 55 § 1 mom. Finansinspektionen kan fastställa ett sådant högre kapitalkrav om den efter en utvärdering som avses i 85 § anser att kreditinstitutet inte uppfyller de krav som anges i 49, 54 eller 68 § och om detta betyder att

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. kan Finansinspektionen under de förutsättningar som anges i 1 mom. för ett kreditinstitut som avses i 72 § 1 och 2 mom. på basis av dettas konsoliderade finansiella ställning uppställa ett krav på ökning av det konsoliderade kapitalet, om Finansinspektionen på basis av en utvärdering enligt 85 § anser att kreditinstitutet inte uppfyller de krav som anges i 74 eller 78 § eller i 79 § 2 mom.

Om ett kreditinstituts kapitalbas sjunker under det belopp som avses i 55 § 1 mom., 2 mom. 1 punkten eller 3 mom. eller 86 § 1 mom., eller om kreditinstitutets konsoliderade kapitalbas sjunker under det belopp som avses i 76 §, 79 § 1 mom. eller 86 § 2 mom., skall kreditinstitutet eller holdingföretaget utan dröjsmål rapportera detta till Finansinspektionen och vidta åtgärder för att uppfylla kapitalkravet och det konsoliderade kapitalkravet. Finansinspektionen skall, efter att ha fått den rapport som avses ovan eller annars ha fått kännedom om att kapitalbasen eller den konsoliderade kapitalbasen har sjunkit under den angivna gränsen, sätta ut en tid inom vilken kravet på kreditinstitutets kapitalbas och konsoliderade kapitalbas skall vara uppfyllt, vid äventyr att koncessionen återkallas. Om kravet inte har uppfyllts efter den utsatta tiden kan Finansinspektionen besluta att återkalla koncessionen.

Om ett kreditinstitut är ett i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat avsett företag med ägarintresse i ett finans- och försäkringskonglomerat, eller dotterföretag till ett sådant konglomerats moderföretag och konglomeratets kapitalbas sjunker under det belopp som avses i den nämnda lagens 19 §, skall på kreditinstitutet på motsvarande sätt tillämpas 1 mom. Finansinspektionen skall innan den fattar beslut enligt 1 mom. begära yttranden av de övriga centrala tillsynsmyndigheter som avses i nämnda lag.

Om ett kreditinstituts kapitalbas underskrider det belopp som avses i 55 § 1 mom., 2 mom. 1 punkten eller 3 mom. eller 86 § 1 mom. får kreditinstitutet inte dela ut vinst eller annan avkastning på det egna kapitalet och inte heller använda vinstmedel för inlösen av egna aktier eller för annat förvärv av egna aktier, om inte Finansinspektionen av något särskilt skäl för en viss tid beviljar undantag från förbudet. Om kreditinstitutets konsoliderade kapitalbas underskrider det belopp som avses i 76 §, 79 § 1 mom. eller 86 § 2 mom. får kreditinstitutet och företagen inom dess finansiella företagsgrupp inte dela ut vinst eller annan avkastning på det egna kapitalet och inte heller använda vinstmedel för inlösen eller annat förvärv av egna aktier, om inte Finansinspektionen av något särskilt skäl beviljar undantag för en viss tid.

I fråga om den rätt till utdelning som tillkommer aktieägarna i sådana finansiella institut i aktiebolagsform i kreditinstitutets finansiella företagsgrupp som inte är värdepappersföretag gäller 13 kap. 7 § i aktiebolagslagen, utan hinder av 1 mom.

Om ett kreditinstitut är ett i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat avsett företag med ägarintresse i ett finans- och försäkringskonglomerat eller dotterföretag till ett sådant konglomerats moderföretag och konglomeratets kapitalbas sjunker under det minimibelopp som avses i den nämnda lagens 19 eller 22 §, skall 1 och 2 mom. i den här paragrafen på motsvarande sätt tillämpas på kreditinstitutet och företag inom dess finansiella företagsgrupp. Finansinspektionen skall innan den fattar ett beslut som avses i 1 mom. begära yttranden av de övriga centrala tillsynsmyndigheter som avses i den nämnda lagen.

Finansinspektionen skall

Finansinspektionen övervakar iakttagandet av 5 kap. i samarbete med de myndigheter som svarar för tillsynen över med värdepappersföretag jämförbara utländska företag inom utländska kreditinstitut och som övervakar företag som hör till samma finansiella företagsgrupp enligt 73 § 1 mom. eller samma utländska finansiella företagsgrupp som kreditinstitutet.

I lagen om Finansinspektionen föreskrivs om Finansinspektionens rätt att inspektera och få uppgifter samt skyldighet att lämna uppgifter.

Finansinspektionen kan med en eller flera tillsynsmyndigheter i en annan EES-stat ingå avtal om att en tillsynsmyndighet i en annan EES-stat är ansvarig tillsynsmyndighet för den gruppbaserade tillsynen och att lagen i den andra staten skall tillämpas på den gruppbaserade tillsynen. Avtal som avses i detta moment kan ingås om den finansiella företagsgruppens moderföretag inte är ett finländskt kreditinstitut.

Finansinspektionen kan med en eller flera tillsynsmyndigheter i en EES-stat ingå avtal om att Finansinspektionen är ansvarig tillsynsmyndighet för den gruppbaserade tillsynen över andra finansiella företagsgrupper än sådana som avses i 73 § 1 mom. och om att finsk lag skall tillämpas på den gruppbaserade tillsynen. Avtal som avses i detta moment kan ingås om minst ett finländskt kreditinstitut hör till gruppen.

Avtal som avses i 1 och 2 mom. kan ingås om det finns vägande skäl till det med hänsyn till en effektiv gruppbaserad tillsyn. Finansinspektionen skall upprätta ett skriftligt tillsynsprotokoll över avtalet, och det skall undertecknas av alla tillsynsmyndigheter som svarar för tillsynen över kreditinstitut och värdepappersföretag inom finansiella företagsgrupper som avses i 1 eller 2 mom. Tillsynsprotokollet skall av Finansinspektionen delges gruppens moderföretag och Europeiska gemenskapernas kommission.

Genom förordning av finansministeriet föreskrivs

Genom förordning av finansministeriet föreskrivs dessutom, om inte annat följer av 93 §, när ett kreditinstituts fordringar på en gäldenär i en annan EES-stat samt åtaganden utanför balansräkningen eller kreditinstitutets tillgångar eller säkerheter i en annan EES-stat får beaktas vid beräkning av kapitalkravet enligt 55 § 1 och 2 mom. i enlighet med de föreskrifter och bestämmelser som skall tillämpas i den andra staten.

Finansinspektionen utfärdar sådana närmare föreskrifter om tillämpningen av kraven i 5 kap. som förutsätts för genomförande av kreditinstitutsdirektivet, kapitalbasdirektivet och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/46/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet.

Finansinspektionen kan bestämma att man utan hinder av vad som föreskrivs i den förordning som utfärdats med stöd av 92 § vid beräkning av det kapitalkrav som avses i 55 § 1 och 2 mom. på ett kreditinstituts fordringar på en gäldenär i en annan EES-stat samt på åtaganden utanför balansräkningen, på tillgångar i en sådan stat eller på fordringar och åtaganden vilkas säkerhet finns i en annan EES-stat, skall tillämpas en enligt de i den andra staten tillämpliga föreskrifterna och bestämmelserna fastställd riskklassificering eller riskvikt som är strängare än den som föreskrivs i den förordning som utfärdats med stöd av 92 §. Bestämmelser som avses i detta moment kan utfärdas om det finns vägande skäl med hänsyn till en effektiv tillsyn baserat på de särskilda förhållandena i den andra staten.

Finansinspektionen kan under förutsättningar som anges i de direktiv som nämns i 93 § på ansökan av ett kreditinstitut eller dess holdingföretag tillåta undantag från det som föreskrivs i 5 kap. eller i en förordning som utfärdats med stöd av kapitlet eller i en föreskrift från Finansinspektionen.

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut eller dess holdingföretag tillåta att lagstiftningen i ett utländskt kreditinstituts hemstat tillämpas på beräkning av kapitalkrav enligt 55 § 1 och 2 mom. för ett kreditinstitut som omfattas av den gruppbaserade tillsynen över det utländska kreditinstitutet och på tillhörande rapporteringsskyldighet, om den lagstiftningen inte avsevärt skiljer sig från denna lag.

För tryggande av insättarnas tillgodohavanden hos inlåningsbankerna skall dessa höra till insättningsgarantifonden.

En inlåningsbank skall meddela insättningsgarantifonden och Finansinspektionen på vilket sätt insättarnas tillgodohavanden hos bankens utländska filialer är tryggade.

Finansministeriet fastställer insättningsgarantifondens stadgar och ändringar i dem.

I stadgarna skall anges

Dessutom skall det i stadgarna nämnas hur ett utländskt kreditinstituts filial i Finland antas som medlem samt utesluts och utträder ur insättningsgarantifonden samt föreskrivas om grunderna för anslutningsavgiften till fonden och för fondens ersättningsskyldighet.

Insättningsgarantifonden förvaltas dels av en delegation som utses av de inlåningsbanker som hör till fonden och av de utländska kreditinstitut som är medlemmar, dels av en styrelse som delegationen utser. Av styrelsemedlemmarna skall åtminstone en företräda de utländska kreditinstituts filialer som är medlemmar i fonden.

Inlåningsbankerna och de finländska filialerna till de utländska kreditinstitut som är medlemmar i insättningsgarantifonden skall varje år betala fonden en garantiavgift för tryggande av insättarnas fordringar.

En inlåningsbanks garantiavgift består av en fast avgift och av en avgift som grundar sig på dess kapitaltäckning. Den fasta avgiften är 0,05 procent av det sammanlagda beloppet av den inlåning i banken som ersätts enligt 105 § 1 och 2 mom. Den avgift som grundar sig på kapitaltäckningen är 0,125 procent av det tal som fås då förhållandet mellan kapitalkravet för de risker som beräknats enligt 55 § 1 mom. och kapitalbasen multipliceras med det sammanlagda beloppet av den inlåning i banken som ersätts enligt 105 § 1 och 2 mom. Den på kapitaltäckningen grundade avgiften är dock högst 0,25 procent av den nämnda inlåningen. Om banken är en i 72 § 1 mom. avsedd finansiell företagsgrupps moderkreditinstitut eller ett därmed enligt 2 mom. i den nämnda paragrafen jämförbart kreditinstitut, skall den på kapitaltäckningen baserade avgiften beräknas på basis av det gruppbaserade kapitalkravet, den konsoliderade kapitalbasen och den konsoliderade beloppet av inlåningen. På kreditinstitut som hör till ett finans- och försäkringskonglomerat tillämpas dessutom 73 § 2 mom.

För inlåningsbanker som hör till sammanslutningen av andelsbanker beräknas en gemensam garantiavgift på basis av sammanslutningens kapitaltäckning som beräknats i enlighet med 8 § i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform som om sammanslutningen var ett enda kreditinstitut. För de bankers del som hör till sammanslutningen av andelsbanker skall garantiavgiften till insättningsgarantifonden betalas av sammanslutningens centralinstitut. Betalningen av centralinstitutets garantiavgift fördelas mellan medlemskreditinstituten i förhållande till dessas kapitalkrav beräknade enligt 55 § 1 mom. Med Finansinspektionens tillstånd kan garantiavgiften också fördelas på annat sätt.

Det sammanlagda inlåningsbeloppet, kapitalbasen och kapitalkravet enligt 1 mom. beräknas på basis av det fastställda bokslutet för den räkenskapsperiod som föregår betalningen av garantiavgiften.

Garantiavgiften för en finländsk filial till ett utländskt kreditinstitut som har koncession i en EES-stat och som är medlem av insättningsgarantifonden bestäms enligt 99 §. Till grund för filialens garantiavgift läggs dock det sammanlagda beloppet av sådan inlåning i filialen som ersätts enligt 7 a § i lagen om utländska kreditinstituts och finansiella instituts verksamhet i Finland (1608/1993). När den avgift som grundar sig på kapitaltäckningen beräknas skall i det utländska kreditinstitutets sammanlagda kapitalbas inräknas de poster som enligt bestämmelserna i det utländska kreditinstitutets hemstat får hänföras till posterna i fråga.

Garantiavgiften för en finländsk filial till ett utländskt kreditinstitut som har koncession i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som är medlem av insättningsgarantifonden utgör 0,05 procent av det sammanlagda beloppet av inlåningen i filialen.

Det sammanlagda inlåningsbelopp som avses i 1 och 2 mom. samt den kapitalbas som avses i 1 mom. beräknas på basis av det fastställda bokslutet för den räkenskapsperiod som föregår betalningen av garantiavgiften.

När insättningsgarantifondens nettotillgångar, som beräknas såsom skillnaden mellan tillgångarna och skulderna, uppgår till minst två procent av det sammanlagda beloppet av den inlåning i inlåningsbankerna som ersätts enligt 105 § 1 och 2 mom., utgör garantiavgiften en tredjedel av den garantiavgift som avses i 99 och 100 §.

Om insättningsgarantifonden i enlighet med 109 § har tvingats ta upp lån för sin verksamhet, kan Finansinspektionen bestämma att den garantiavgift som avses i 1 mom., 99 § och 100 § 1 mom. skall höjas så att den utgör högst 1,5 procent av det sammanlagda beloppet av den i 99 § och 100 § 1 mom. avsedda inlåning som ersätts eller högst 0,25 procent av det sammanlagda inlåningsbeloppet i en filial som avses i 100 § 2 mom., till dess att insättningsgarantifonden har återbetalat det ovan nämnda lånet.

Insättningsgarantifondens delegation kan bestämma att garantiavgift inte längre skall tas ut om de såsom skillnaden mellan insättningsgarantifondens tillgångar och skulder beräknade nettotillgångarna utgör minst tio procent av den sammanlagda inlåning i inlåningsbankerna som ersätts enligt 105 § 1 och 2 mom.

En inlåningsbank som hör till insättningsgarantifonden har inte rätt att kräva att dess andel i fonden skall avskiljas för banken själv eller att överlåta den till någon annan. Andelen får inte räknas som bankens tillgångar.

Om en inlåningsbank inte i enlighet med inlåningsavtalet och denna lag har betalat en insättares förfallna och ostridiga fordringar som finns på ett konto i inlåningsbanken, kan insättaren anmäla saken till Finansinspektionen.

Finansinspektionen skall inom 21 dagar efter att ha fått en anmälan som avses i 1 mom. eller efter att på annat sätt ha fått kännedom om saken besluta om insättningsgarantifonden är skyldig att betala insättarnas fordringar enligt 105 § 1―3 mom. En förutsättning för att betalningsskyldighet skall föreläggas är att orsaken till att en fordran som avses i 1 mom. lämnats obetald enligt erhållna upplysningar varit bankens betalningssvårigheter eller andra ekonomiska svårigheter som enligt Finansinspektionens bedömning inte är tillfälliga.

Finansinspektionen skall vid bedömningen av om svårigheter som avses i 2 mom. är tillfälliga eller inte beakta det solidariska ansvaret enligt 105 §.

Finansinspektionen skall underrätta insättningsgarantifonden, inlåningsbankens säkerhetsfond, inlåningsbanken och finansministeriet om beslut som avses i 2 mom. Om banken har filialer utomlands skall dessutom tillsynsmyndigheten och skyddssystemet i filialens etableringsstat underrättas om beslutet.

För verkställande av Finansinspektionens beslut enligt 2 mom. skall inlåningsbanken lämna insättningsgarantifonden upplysningar om insättarna och deras fordringar enligt 105 § 1―3 mom. Dessa upplysningar får insättningsgarantifonden lämna ut endast till myndigheter som enligt 141 § har rätt att få sekretessbelagd information.

Av insättningsgarantifondens medel ersätts en insättares på konto registrerade tillgodohavanden i en inlåningsbank och andra än på konto registrerade tillgodohavanden som är föremål för betalningsförmedling, dock högst upp till 25 000 euro. Om ett konto används för investeringstjänster i enlighet med 33 § 2 mom. i lagen om värdepappersföretag, skall ersättningen dock i enlighet med 6 kap. i nämnda lag betalas ur den ersättningsfond som avses i den nämnda lagen.

En insättares fordringar på en inlåningsbanks filial i en EES-stat ersätts av den finländska insättningsgarantifondens medel till det belopp som skulle ersättas enligt skyddssystemet i filialens etableringsstat, dock högst upp till 25 000 euro.

Utan hinder av vad som i 1 mom. föreskrivs om ersättningens maximibelopp betalas en insättares fordran till fullt belopp av insättningsgarantifondens medel, om insättaren på ett tillförlitligt sätt visar att fordran grundar sig på medel som insättaren har fått vid försäljning av en bostad som varit i eget bruk och att dessa medel används för anskaffning av en ny bostad för eget bruk. Detta moment tillämpas endast på medel som har satts in på ett konto i en inlåningsbank högst sex månader före Finansinspektionens beslut enligt 104 § 2 mom.

Insättningsgarantifonden ersätter dock inte fordringar på andra kreditinstitut eller finansiella institut och inte heller poster som skall räknas till inlåningsbankens kapitalbas enligt 45―48 §. Fonden ersätter inte heller fordringar baserade på medel som åtkommits genom brott som avses i 32 kap. i strafflagen. Om en förundersökning eller rättegång som gäller ovan nämnda brott pågår, kan insättningsgarantifonden skjuta fram betalningen av ersättningen tills domstolens beslut har vunnit laga kraft. Fonden ersätter inte heller fordringar på ett sådant kundmedelskonto enligt 4 kap. 5 a § 1 mom. i värdepappersmarknadslagen som har öppnats i en i värdepappersmarknadslagen avsedd värdepappersförmedlares namn.

Om insättningsgarantifonden redan tidigare har ersatt en insättares fordringar i enlighet med 1―3 mom., ersätter fonden insättarens fordringar på samma inlåningsbank endast till den del som fordringarna grundar sig på medel som har satts in på banken efter det att ersättning enligt detta moment har betalats ut.

Vid tillämpning av denna paragraf skall inlåningsbanker som enligt lag, avtal eller något annat arrangemang helt eller delvis ansvarar för varandras skulder eller åtaganden betraktas som en enda bank. Utan hinder av vad som föreskrivs ovan tillämpas detta moment inte på inlåningsbanker som enligt 114 § 1 mom. har meddelat att de utträder ur en säkerhetsfond. Detta moment tillämpas dock på en bank som efter anmälan om utträde får stöd enligt 119 §. Finansinspektionen skall underrättas om avtal eller andra arrangemang som avses ovan.

För ersättningar enligt 1―3 mom. får insättningsgarantifonden en fordran på inlåningsbanken. I insättningsgarantifondens stadgar föreskrivs om ränta på sådana fordringar.

Insättningsgarantifonden skall betala insättarna fordringar som avses i 105 § 1―3 mom. inom tre månader från Finansinspektionens beslut enligt 104 §. Om inlåningsbanken har försatts i likvidation före ett beslut som avses i 104 § skall tidsfristen enligt detta moment räknas från likvidationsbeslutet.

Finansinspektionen kan sammanlagt tre gånger för högst tre månader i sänder bevilja insättningsgarantifonden förlängd betalningstid för insättarnas fordringar. En förutsättning för förlängd betalningstid är att insättningsgarantifondens förlängningsbehov är baserat på exceptionella omständigheter och särskilda skäl.

Om insättningsgarantifonden inom den tid som föreskrivs i denna paragraf inte har ersatt en insättare för en fordran som avses i 105 § 1―3 mom., får insättaren en vid domstol indrivningsbar fordran på insättningsgarantifonden.

Insättningsgarantifonden skall underrätta inlåningsbankens insättare om beslut enligt 104 §. Insättningsgarantifonden skall också genom en offentlig kungörelse meddela vilka åtgärder insättarna skall vidta för att trygga sina fordringar. Kungörelsen skall publiceras på landets officiella språk i de största dagstidningarna inom inlåningsbankens verksamhetsområde.

En inlåningsbank skall informera sina insättare om hur insättningsgarantifonden skyddar deras tillgodohavanden eller om motsvarande annat skydd samt om ändringar i tidigare uppgifter.

Inlåningsbanken skall ge den information som avses i 1 mom. också på de officiella språken i sina filialers etableringsländer.

Insättningsgarantifonden kan enligt vad som föreskrivs i stadgarna ta upp lån för sin verksamhet, om dess kapitalbas inte räcker till betalning av ersättningar enligt detta kapitel. I insättningsgarantifondens stadgar skall tas in en bestämmelse om de till insättningsgarantifonden hörande inlåningsbankernas skyldighet att bevilja insättningsgarantifonden lån för uppfyllande av fondens förpliktelser.

Insättningsgarantifondens medel skall placeras på ett säkert och effektivt sätt som tryggar fondens likviditet och med beaktande av principen om riskspridning. Avkastningen på investeringarna läggs till insättningsgarantifondens kapital.

Fondens medel får inte placeras i aktier eller andelar i en inlåningsbank som hör till fonden eller i ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som en sådan bank, och inte heller i andra värdepapper som har emitterats av en bank som hör till fonden eller av ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som en sådan bank eller av bankens säkerhetsfond. Fondens medel får inte heller på annat sätt placeras i en inlåningsbank som hör till fonden eller i ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som en sådan bank eller i bankens säkerhetsfond. Vad som i detta moment föreskrivs om inlåningsbanker gäller också de utländska kreditinstitut som är medlemmar av insättningsgarantifonden och företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som ett sådant kreditinstitut. Vad som föreskrivs i detta moment utgör inte hinder för att placera insättningsgarantifondens medel i placeringsfonder som avses i 11 kap. i lagen om placeringsfonder.

Insättningsgarantifondens likviditet skall vara tillräckligt tryggad med hänsyn till fondens verksamhet.

När Finansinspektionen med stöd av 28 § beslutar återkalla en inlåningsbanks koncession kan den samtidigt bestämma att insättarnas fordringar skall betalas ur insättningsgarantifonden. När Finansinspektionen med stöd av 28 § beslutar återkalla ett kreditinstituts koncession kan den samtidigt bestämma att investerarnas fordringar skall betalas ur ersättningsfonden för investerarskydd, i enlighet med 6 kap. i lagen om värdepappersföretag.

Utan hinder av vad som i 105 § 1 mom. föreskrivs om maximiersättning skall inlåning som enligt det nämnda lagrummet berättigar till ersättning och som har överförts till en annan inlåningsbank i samband med fusion, delning eller överlåtelse av affärsverksamheten ersättas till samma belopp som före överföringen, om inte något annat följer av 2 mom.

Vad som föreskrivs i 1 mom. skall i tre månader efter att verkställigheten av en fusion, delning eller överlåtelse av affärsverksamheten har registrerats tillämpas på inlåning som skall betalas på anfordran.

För att trygga stabiliteten i inlåningsbankernas verksamhet kan de höra till en säkerhetsfond.

En inlåningsbank som hör till en säkerhetsfond kan utträda ur fonden genom att skriftligen meddela fondens styrelse detta. Utträdet träder i kraft vid utgången av kalenderåret efter det kalenderår då anmälan gjordes.

Om en bank som utträtt ur en säkerhetsfond har fått understöd ur fonden under det år då utträdet skedde eller under de fem omedelbart föregående kalenderåren skall banken enligt vad som föreskrivs i fondens stadgar på anfordran av fonden återbetala understödet till fonden.

Finansministeriet fastställer stadgar för säkerhetsfonderna och ändringar i dem.

I stadgarna skall anges

En säkerhetsfond förvaltas dels av en delegation som utses av de inlåningsbanker som hör till fonden, dels av en styrelse som delegationen utser.

Om en säkerhetsfond har beviljats stödlån, annat stöd som avses i lagen om statens säkerhetsfond eller motsvarande stöd enligt fullmakter i statsbudgeten, har finansministeriet rätt att till delegationen och styrelsen utse en medlem som företräder staten.

En säkerhetsfonds delegation kan bestämma att de inlåningsbanker som hör till fonden varje år skall betala en garantiavgift som räcker för att uppfylla fondens förpliktelser.

Garantiavgiften skall baseras på de risker som inlåningsbanken tar i sin verksamhet. Grunden för beräkning av garantiavgiften skall vara densamma för alla banker som hör till säkerhetsfonden. I fråga om inlåningsbanker som har olika företagsform kan grunderna för beräkning av avgiften dock skilja sig från varandra. Inlåningsbanker som har olika företagsform får dock inte grundlöst särbehandlas när beräkningsgrunden bestäms. De årliga garantiavgifterna till fonden kan utgöra högst 0,5 procent av de senast fastställda, sammanräknade balansomslutningarna för de banker som hör till fonden.

Om en säkerhetsfond har beviljats stödlån, annat stöd som avses i lagen om statens säkerhetsfond eller motsvarande stöd enligt fullmakter i statsbudgeten och om återbetalningen av stödet förutsätter en avgift som är högre än 0,5 procent, kan garantiavgifterna höjas till högst en procent av de ovan nämnda sammanräknade balansomslutningarna. Finansinspektionen kan bestämma att avgiften skall höjas om den anser att den garantiavgift som delegationen fastställt inte räcker för att uppfylla säkerhetsfondens förpliktelser.

Säkerhetsfondens styrelse kan för viss tid befria en inlåningsbank från skyldigheten att betala garantiavgift.

En inlåningsbank som hör till en säkerhetsfond har inte rätt att kräva att dess andel i fonden skall avskiljas för den själv eller att överlåta andelen till någon annan. Andelen får inte räknas som bankens medel.

Understödslån eller understöd av en säkerhetsfonds medel kan beviljas en inlåningsbank som hör till fonden och som har råkat i sådana ekonomiska svårigheter att det för tryggande av dess verksamhet är nödvändigt att den beviljas understödslån eller understöd. En säkerhetsfond kan också ställa garantier för lån som tas av en inlåningsbank som hör till fonden eller teckna kapitallån som banken emitterat. Om en säkerhetsfond har ett stödlån med stöd av lagen om statens säkerhetsfond eller om staten eller Statens säkerhetsfond har ställt garanti för ett lån som en säkerhetsfond har tagit kan understödslån, understöd eller garantier beviljas samt kapitallån tecknas endast i den omfattning som finansministeriet godkänner.

När en säkerhetsfond fattar stödbeslut enligt 1 mom. får den inte utan grundad anledning särbehandla inlåningsbanker som hör till fonden. Varje stödbeslut skall grunda sig på noggrann utredning av den stödtagande bankens finansiella situation.

En säkerhetsfond kan besluta att fondmedel skall överlåtas till Statens säkerhetsfond och i enlighet med 1 § i lagen om statens säkerhetsfond användas till stödåtgärder för en finländsk inlåningsbank.

Om en bank som avses i 1 mom. fusioneras med en annan bank, kan också den mottagande banken ges understödslån, kapitallån eller understöd.

Om en säkerhetsfond har beviljats stödlån som avses i 1 mom. krävs finansministeriets samtycke för att understödslån, kapitallån eller understöd skall kunna beviljas en bank av dessa lånemedel.

Delegationen för en säkerhetsfond kan på förslag av styrelsen helt eller delvis avstå från att återkräva understödslån eller kapitallån, om ett återkrav är oskäligt mot den inlåningsbank som fått lånet. Säkerhetsfondens delegation och styrelse skall iaktta 119 § 2 mom. när de beslutar att ett understödslån eller kapitallån inte skall återkrävas. Om säkerhetsfonden har beviljats stödlån enligt 119 § 1 mom. krävs finansministeriets samtycke för att understödslån eller kapitallån inte skall återkrävas.

Om en inlåningsbank som fått lån av en säkerhetsfond försätts i likvidation eller konkurs, får för återbetalning av understödslån eller kapitallån endast användas medel som återstår när bankens övriga åtaganden har fullgjorts.

En säkerhetsfond får inte uppta lån för sin verksamhet, om inte finansministeriet av särskilda skäl tillåter detta.

En säkerhetsfonds medel skall placeras på ett säkert sätt och så att fondens likviditet tryggas.

Kreditinstitut och de finansiella institut vars huvudsakliga affärsverksamhet består i att tillhandahålla betalkorts- och betalningstjänster skall genom deltagande i beredskapsplanering på finansmarknaden och genom förberedelser för undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder säkerställa att deras uppgifter kan skötas så störningsfritt som möjligt också under undantagsförhållanden.

Finansinspektionen kan ge anvisningar om tillämpningen av 1 mom.

Om de uppgifter som följer av 123 § förutsätter åtgärder som klart avviker från verksamhet som skall anses vara sedvanlig för kreditinstitut eller finansiella institut och om dessa åtgärder medför väsentliga merkostnader, kan dessa kostnader ersättas ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992).

Ett kreditinstitut skall i sin marknadsföring ge kunden all den information om de marknadsförda nyttigheterna som kan ha betydelse för kundens beslut om dessa.

Ett kreditinstitut får inte i sin marknadsföring lämna osanna eller vilseledande upplysningar eller annars använda något förfarande som är otillbörligt från kundens synpunkt eller som strider mot god sed.

Marknadsföring som inte innehåller information som är relevant för kundens finansiella säkerhet skall alltid anses vara otillbörlig.

Ett kreditinstitut får inte i sin verksamhet använda avtalsvillkor som inte har samband med kreditinstitutets verksamhet eller som med hänsyn till innehållet, parternas ställning eller förhållandena skall anses vara oskäliga från kundens synpunkt. Ett avtalsvillkor skall alltid anses vara oskäligt, om förvärv eller bruk av nyttigheter som faller utanför kreditinstitutets verksamhetsområde, enligt en helhetsbedömning ur kundens synvinkel på ett osakligt sätt påverkar kundens kreditmöjligheter, ett avtals giltighetstid eller övriga avtalsvillkor eller om kundens rätt att ingå avtal med någon annan näringsidkare begränsas.

Kreditinstitutet skall till Finansinspektionen lämna in avtalsvillkoren för de standardavtal som det använder i sin verksamhet.

Utgivare av andra elektroniska pengar än de som avses i 4 § 2 mom. är skyldiga att lösa in dem till det fulla motvärdet i pengar, eventuellt minskat med en skälig avgift för återinlösen. Från denna inlösningsskyldighet får avvikelse göras genom avtal i de fall där penningvärdet av de elektroniska pengar som skall lösas in är högst tio euro. Villkoren för återinlösen skall framgå av de avtalsvillkor som tillämpas på utgivningen av elektroniska pengar.

Finansinspektionen övervakar kreditinstitutens marknadsföring och deras användning av avtalsvillkor. Också konsumentombudsmannen övervakar marknadsföringens lagenlighet samt användningen av avtalsvillkor med avseende på konsumentskyddet.

Finansinspektionen och konsumentombudsmannen skall samarbeta på lämpligt sätt.

När Finansinspektionen observerar att ett kreditinstitut vid användningen av avtalsvillkor förfar i strid med konsumentskyddslagen (38/1978) skall den begära ett yttrande av konsumentombudsmannen.

Finansinspektionen kan om det med hänsyn till kundskyddet är behövligt förbjuda ett kreditinstitut att fortsätta marknadsföring eller användning av avtalsvillkor som strider mot detta kapitel eller mot bestämmelser som har utfärdats med stöd av det, eller att upprepa sådan eller därmed jämförbar marknadsföring eller användning av avtalsvillkor.

Finansinspektionen kan meddela ett i 1 mom. avsett förbud också interimistiskt, varvid förbudet gäller tills saken har avgjorts slutligt.

Finansinspektionen kan förena sitt förbud med vite. Vitet döms ut av marknadsdomstolen.

Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt 1 och 2 mom. får inte överklagas genom besvär.

Ett kreditinstitut kan föra Finansinspektionens beslut enligt 130 § 1 mom. till marknadsdomstolen för behandling inom 30 dagar efter att ha fått del av beslutet. Annars blir beslutet bestående.

I en inlåningsbanks firma skall ingå ordet "bank" eller en sammansättning där ordet "bank" ingår och av firman skall bankens företagsform framgå.

En inlåningsbank får inte i sin marknadsföring använda uppgifter om det skydd som insättningsgarantifonden garanterar för inlåning eller om annat motsvarande skydd eller om säkerhetsfondsskyddet på ett sätt som äventyrar stabiliteten på finansmarknaden eller insättarnas förtroende.

En inlåningsbank får i sin marknadsföring endast använda uppgifter om det skydd som insättningsgarantifonden garanterar för inlåning, om annat motsvarande skydd eller om det egna säkerhetsfondsskyddet.

En inlåningsbank får inte råda en kund att göra en insättning i en annan inlåningsbank. Sådan förmedling av inlåning får inte heller ordnas i samråd med en annan inlåningsbank eller genom eller med hjälp av bankens centralorganisation eller någon annan motsvarande sammanslutning eller på något annat sätt.

En inlåningsbank får endast av vägande skäl vägra att öppna ett vanligt inlåningskonto och att bevilja ett instrument som är avsett för användning av ett sådant konto eller vägra att sköta ett uppdrag som avser betalningsförmedling för en fysisk person som lagligen vistas i en EES-stat. Skälet till vägran skall ha samband med kunden eller med kundens tidigare beteende eller med en uppenbar avsaknad av något verkligt behov av ett kundförhållande. Kunden skall underrättas om orsaken till vägran.

Denna paragraf tillämpas inte om något annat följer av 145 § eller av lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt.

Vid insättning av medel i en bank skall banken och den som öppnar kontot ingå ett avtal om insättningen. Identiteten hos den som öppnar kontot skall alltid kontrolleras och i avtalet skall antecknas tillräckliga uppgifter om den som öppnar kontot, om kontoinnehavaren och om vilka som har rätt att använda kontot.

Om ett särskilt bevis utfärdas över insättningen, skall detta ställas till viss man och kan endast transporteras på en namngiven person.

Om särskilda villkor tas in i det i 1 mom. nämnda avtalet skall de även antecknas på beviset. Villkoren, med undantag för kontoinnehavarens förbehåll om rätten att förfoga över kontot, kan ändras eller återkallas endast med bankens samtycke.

En omyndig person som har fyllt 15 år kan själv med en inlåningsbank ingå inlåningsavtal om de medel som han eller hon enligt 25 § 1 mom. i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) eller på någon annan grund har rätt att förfoga över samt göra insättningar och uttag och även annars förfoga över insättningen. En intressebevakare kan emellertid med förmyndarmyndighetens samtycke överta förvaltningen av de insatta medlen, om den omyndiges intresse kräver det.

Om en insättning i en inlåningsbank har gjorts i en minst 15 år gammal omyndig persons namn på villkor att endast denne själv har rätt att lyfta medlen, förfogar den omyndige över de insatta medlen tillsammans med sin intressebevakare. Undantag från villkoret får dock göras med tillstånd av domstol.

När tio år har förflutit från utgången av det kalenderår då ett inlåningskonto i en inlåningsbank senast har använts upphör inlåningsbankens skyldighet att betala ränta på de insatta medlen, om inte annat följer av kontovillkoren.

En inlåningsbank får inte med sin motfordran kvitta medel som finns på en privatpersons konto eller som anvisats bli betalda till privatpersonen och som enligt lag inte får utmätas. Före kvittningen skall banken reda ut om medlen kan utmätas. Kontoinnehavaren skall underrättas om ett kvittningsyrkande. En kvittning i strid med detta moment är ogiltig.

Om det inte är möjligt att utan oskäligt besvär reda ut om medlen är utmätningsbara får banken ändå kräva kvittning om den i samband med kvittningsyrkandet skriftligen meddelar kontoinnehavaren att kvittningsrätten begränsats enligt 1 mom. och att kvittningen återgår enligt detta moment. Kvittningen återgår om kontoinnehavaren inom 14 dagar efter att ha fått kännedom om kvittningsyrkandet lägger fram utredning om att medlen inte är utmätningsbara. Om inte någon annan utredning kan läggas fram om tidpunkten för delfåendet av kvittningsyrkandet skall kontoinnehavaren anses ha fått del av detta den sjunde dagen efter att meddelandet om yrkandet avsändes. Kvittningen är ogiltig om kontoinnehavaren inte informeras enligt detta moment.

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte när kontoinnehavarens konto debiteras med stöd av dennes uttryckliga fullmakt. En sådan fullmakt kan kontoinnehavaren återkalla när som helst. Andra avtal som minskar kontoinnehavarens rättigheter enligt denna paragraf är ogiltiga.

Ett kreditinstitut får inte utan samtycke av säkerhetens ägare vidarepantsätta en säkerhet som har överlåtits till kreditinstitutet.

Beslut som gäller utlåning och därmed jämförbar annan finansiering till en fysisk person, ett företag eller en stiftelse som hör till ett kreditinstituts närmaste krets och beslut om investeringar i ett företag som hör till den närmaste kretsen samt de allmänna villkoren för sådan utlåning och sådana investeringar skall godkännas i kreditinstitutets styrelse. På villkoren för i denna paragraf avsedda andra affärstransaktioner än sedvanliga personalkrediter tillämpas 51 § 3 mom.

Till ett kreditinstituts närmaste krets hör

Kreditinstitutet skall föra en förteckning över de fysiska personer, företag och stiftelser som avses i 2 mom. Uppgifterna i förteckningen och förändringar i dem samt de beslut eller villkor som gäller krediter som beviljats fysiska personer, företag och stiftelser som uppräknas i förteckningen samt investeringar i ett företag och som avses i 1 mom. skall anmälas till Finansinspektionen.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om utlåning skall på motsvarande sätt tillämpas på ställande av borgen eller annan säkerhet för betalningen av en kredit som någon annan beviljat.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om kreditinstitut skall på motsvarande sätt tillämpas på finansiella institut som hör till samma finansiella företagsgrupp som kreditinstitutet.

Finansinspektionen kan meddela sådana närmare föreskrifter som med tanke på tillsynen behövs i fråga om registreringen av beslut som avses i 1 mom. och i fråga om den förteckning som avses i 3 mom. och rapporteringen till Finansinspektionen av uppgifter som avses i nämnda moment. Finansinspektionen kan dessutom med tanke på tillsynen utfärda närmare föreskrifter om när ett i 2 mom. 1 punkten avsett bolag anses vara av liten betydelse med avseende på hela koncernen.

Den som i egenskap av medlem eller suppleant i ett organ inom ett kreditinstitut eller företag inom samma finansiella företagsgrupp, inom en sammanslutning av kreditinstitut eller inom företag som kreditinstitutet anlitar som ombud eller inom något annat företag som agerar för kreditinstitutets räkning eller i egenskap av anställd hos dessa eller vid utförande av någon uppgift på uppdrag av dem har fått kännedom om den ekonomiska situationen hos någon av kreditinstitutets kunder eller hos kunder till företag som tillhör samma finansiella företagsgrupp eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat som kreditinstitutet eller hos någon annan person med anknytning till kreditinstitutets eller företagets verksamhet eller om någons personliga förhållanden eller om en affärs- eller yrkeshemlighet, är skyldig att hemlighålla saken, om inte den till vars förmån tystnadsplikten har bestämts ger sitt samtycke till att saken röjs. Sekretessbelagda uppgifter får inte heller lämnas till bolagsstämma, principalmöte, andelsstämma eller fullmäktige eller till en hypoteksförenings stämma eller till aktieinnehavare eller medlemmar som deltar i stämman eller mötet.

Kreditinstitut och företag som hör till samma finansiella företagsgrupp är skyldiga att lämna upplysningar som avses i 1 mom. till åklagar- eller förundersökningsmyndigheterna för utredning av brott samt till andra myndigheter som enligt lag har rätt att få sådana upplysningar.

Kreditinstitut har rätt att lämna upplysningar som avses i 1 mom. till sådana marknadsplatser för offentlig handel som avses i värdepappersmarknadslagen och till sådana optionsföretag som avses i lagen om handel med standardiserade optioner och terminer (772/1988), om upplysningarna är nödvändiga för att trygga den tillsynsuppgift som ålagts dem. Ett kreditinstitut har samma rätt att lämna upplysningar till sådana företag med verksamhet i en EES-stat som ordnar handel som motsvarar offentlig handel och till sådana företag i en EES-stat som motsvarar optionsföretag.

Utan hinder av 1 mom. har ett kreditinstitut rätt att bedriva sådan kreditupplysningsverksamhet som normalt hör till dess affärsverksamhet.

Vad som föreskrivs i 7 kap. 6 § i lagen om andelslag gäller inte kreditinstitut eller företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som kreditinstitutet.

Ett kreditinstitut och ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som detta har rätt att lämna upplysningar som avses i 141 § till ett företag som hör till samma koncern, samma finansiella företagsgrupp eller samma i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat avsedda finans- och försäkringskonglomerat för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden, för marknadsföring samt för koncernens, gruppens eller finans- och försäkringskonglomeratets riskhantering, om mottagaren omfattas av tystnadsplikten enligt denna lag eller av motsvarande tystnadsplikt. Vad som ovan i detta moment föreskrivs om lämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § i personuppgiftslagen (523/1999) och inte heller uppgifter som baserar sig på registrering av betalningsuppgifter mellan en kund och ett företag som inte hör till konglomeratet.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. kan ett kreditinstitut och ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp lämna ut sådana uppgifter ur sitt kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden till ett företag som hör till samma ekonomiska sammanslutning som kreditinstitutet, om den som tar emot uppgifterna omfattas av tystnadsplikten enligt denna lag eller av motsvarande tystnadsplikt. Vad som ovan i detta moment föreskrivs om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § i personuppgiftslagen.

Ett kreditinstitut har utan hinder av vad som föreskrivs ovan i denna paragraf rätt att till en i 141 § 1 mom. avsedd sammanslutning, vars medlem kreditinstitutet är, lämna upplysningar som behövs för sammanslutningens verksamhet. Vad som i 2 mom. och i detta moment föreskrivs om sammanslutningar av kreditinstitut skall på motsvarande sätt tillämpas på andelsbankernas och sparbankernas centrala finansiella institut.

Ett kreditinstitut och ett finansiellt institut som hör till samma finansiella företagsgrupp som detta har utan hinder av 141 § rätt att till en registerförare som bedriver kreditupplysningsverksamhet, för införande i kreditupplysningsregistret lämna upplysningar som behövs för specificering av en kunds gällande kreditavtal och garantiförbindelser samt upplysningar om obetalda kreditbelopp.

En handling som innehåller upplysningar av det slag som avses i 141 § får lämnas ut för vetenskaplig forskning om minst 60 år har förflutit från dess tillkomst och om mottagaren skriftligen förbinder sig att inte utnyttja handlingen för att skada eller förringa vederbörande eller dennes närstående eller för att kränka de övriga intressen som sekretessen skall skydda.

Ett kreditinstitut och ett finansiellt institut som hör till dess finansiella företagsgrupp skall kontrollera sina regelbundna kunders identitet och känna till arten av deras affärsverksamhet samt grunderna för att de använder kreditinstitutets tjänster. Om det är sannolikt att en kund handlar för någon annan persons räkning, skall identifieringen med till buds stående medel utsträckas också till denne.

För identifiering av kunder gäller dessutom vad som föreskrivs i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt.

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om de tillvägagångssätt som skall iakttas vid identifiering av kunder enligt 1 mom.

Ett kreditinstituts bokslut skall upprättas och offentliggöras enligt detta kapitel samt enligt finansministeriets förordningar och Finansinspektionens föreskrifter som utfärdats med stöd av detta kapitel. På kreditinstitut tillämpas dessutom bokföringslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den när något annat inte föreskrivs i denna lag eller i finansministeriets förordningar som utfärdats med stöd av den eller någon annanstans i lag. På affärsbanker och övriga kreditinstitut i aktiebolagsform tillämpas dessutom bokslutsbestämmelserna i aktiebolagslagen och på andelsbanker samt övriga kreditinstitut i andelslagsform bokslutsbestämmelserna i lagen om andelslag när något annat inte föreskrivs nedan. På kreditinstitut tillämpas inte 8 kap. 11 § i aktiebolagslagen eller 6 kap. 1 § 2 mom. i lagen om andelslag. Vad som i detta kapitel föreskrivs om bokslut tillämpas på den helhet som omfattar handlingar som ingår i och har bifogats bokslutet, om inte annat föreskrivs nedan.

Vid upprättande av bokslut för kreditinstitut tillämpas inte bokföringslagens 1 kap. 4 § 1 mom. om räkenskapsperiod, 3 kap. 1 § 3 mom. om begränsning av skyldigheten att upprätta finansieringsanalys och 4 mom. om verksamhetsberättelsen, 2 § 2 mom. om tillstånd att avvika från bestämmelserna om upprättande av bokslut och 6 § om tiden för upprättande av bokslut, 4 kap. 1 § om definitionen på omsättning, 3 § om definitionen på bestående och rörliga aktiva och 4 § om definitionen på omsättnings- och finansieringstillgångar samt 5 kap. 2 § om hur fordringar, finansiella tillgångar och skulder tas upp i balansräkningen, 2 a § om värdering av finansiella instrument och hur de skall tas upp i bokslutet, 4 § om redovisning av inkomst som intäkt enligt tillverkningsgrad och 6 § om periodisering av anskaffningsutgiften för omsättningstillgångar. Därvid tillämpas inte heller vad som i 8 kap. 1 § 1 mom., 3 och 4 §, 5 § 3 mom. 2 punken och 6 § i aktiebolagslagen föreskrivs om eget kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern eller i 6 kap. 1 § 1 mom., 2 och 3 § samt 7 § 1 mom. i lagen om andelslag föreskrivs om bokslut och koncernbokslut.

Vid upprättande av koncernbokslut för kreditinstitut tillämpas inte bokföringslagens 6 kap. 1 § 3 mom. om skyldighet för små bokföringsskyldiga att upprätta koncernbokslut, 2 § 2 och 3 mom. om finansieringsanalys och verksamhetsberättelse för koncerner, 7 § 6 mom. om hur små koncerner skall dela upp avskrivningsdifferensen och reserver samt 9 § om tillämpning av poolningsmetoden och inte heller 8 kap. 9 § 1 mom. i aktiebolagslagen samt 6 kap. 8 § 1 och 3 mom. i lagen om andelslag. Vid upprättande av koncernbokslut tillämpas 6 kap. 4 § 2 och 3 mom. i bokföringslagen i den omfattning som de däri angivna beräkningsprinciperna och lagrummen med stöd av 2 mom. skall tillämpas på kreditinstitut.

Vad som i 1 och 2 mom. samt i 147―154 § föreskrivs om kreditinstituts bokslut skall på motsvarande sätt tillämpas på finländska holdingföretag som hör till ett kreditinstituts finansiella företagsgrupp samt på andra finländska finansiella institut som hör till gruppen. Vad som föreskrivs i 3 mom. och i 155 § skall på motsvarande sätt tillämpas på finländska holdingföretag.

Vad som föreskrivs i 3 kap. 9 och 11 § i bokföringslagen, 8 kap. 10 § i aktiebolagslagen och 6 kap. 9 § i lagen om andelslag skall inte tillämpas på registrering eller annat offentliggörande av ett kreditinstituts eller ett holdingföretags bokslut.

På ett kreditinstitut som upprättar sitt bokslut eller koncernbokslut i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen tillämpas inte 147―155 § i detta kapitel, med undantag för vad som i 147 § 3 mom. föreskrivs om anvisningar och yttranden och i 4 mom. om undantag som beviljas av Finansinspektionen, i 148 § om räkenskapsperiod, i 149 § om tiden för upprättande av bokslut och i 150 § om verksamhetsberättelsen. Finansministeriet kan dock genom förordning föreskriva om noter som inte förutsätts i de internationella redovisningsstandarderna.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om hur finansiella instrument och förvaltningsfastigheter samt förändringar i deras värden skall upptas i bokslutet, om balans- och resultaträkningens uppställningsformer och om finansieringsanalys, om upplysningar som skall ges i noterna till balans- och resultaträkningen och finansieringsanalysen samt i verksamhetsberättelsen, om koncernbalans- och koncernresultaträkningens uppställningsformer och koncernens finansieringsanalys, om upplysningar som skall ges i noterna till koncernbalans- och koncernresultaträkningen samt till koncernens finansieringsanalys samt om specifikationer till balansräkningen och noterna.

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om hur bokslut för kreditinstitut skall upprättas. Finansinspektionen kan genom sina föreskrifter begränsa rätten att som räkenskapsperiodens intäkter bokföra ränte- och hyresinkomster som grundar sig på sådana fordringar eller finansiella leasingavtal, vilkas till betalning förfallna räntor, amorteringar eller hyror vid bokslutstidpunkten har varit obetalda en längre tid än den som nämns i Finansinspektionens föreskrifter eller som till följd av gäldenärens konstaterade fallissemang sannolikt inte kommer att betalas. Finansinspektionen skall innan den meddelar dessa föreskrifter begära yttrande av finansministeriet och bokföringsnämnden.

Om Finansinspektionens anvisningar eller yttranden om hur de i detta kapitel, i aktiebolagslagen, i lagen om andelslag och i bokföringslagen ingående bokslutsbestämmelserna samt om hur de förordningar som utfärdats med stöd av dem skall tillämpas på kreditinstitut är viktig för den allmänna tillämpningen av bokföringslagen, bokföringsförordningen, aktiebolagslagen eller lagen om andelslag, skall Finansinspektionen begära ett yttrande av bokföringsnämnden enligt 8 kap. 2 § i bokföringslagen innan den ger anvisning eller yttrar sig.

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut av särskilda skäl för viss tid bevilja undantag från tiden för upprättande av bokslut, förvaring av bokföringsmaterial utomlands samt från räkenskapsperioden för ett inhemskt dotterföretag som ingår i ett sammanställt koncernbokslut. En förutsättning för sådana undantag är att de inte står i strid med Europeiska gemenskapernas rättsakter om kreditinstitut.

Räkenskapsperioden är ett kalenderår. När affärsverksamheten inleds eller avslutas får räkenskapsperioden vara kortare eller längre än ett kalenderår, dock högst 18 månader.

Bokslutet och verksamhetsberättelsen skall upprättas inom två månader från räkenskapsperiodens utgång.

Till bokslutet skall bifogas en verksamhetsberättelse med information om viktiga omständigheter som gäller verksamhetens utveckling. Verksamhetsberättelsen skall innehålla en kapitaltäckningsanalys med uppgifter om beloppet på den bokföringsskyldiges kapital enligt 46―48 § och kapitalkrav enligt 55 § 1 mom.

Fordringar och derivatinstrument samt den bokföringsskyldiges aktier, andelar och andra finansiella instrument som tagits upp i balansräkningen under aktiva ( finansiella tillgångar ) skall tas upp i bokslutet till sitt verkliga värde per bokslutsdagen om annat inte följer av 2―5 mom. Därtill skall de skulder som ingår i en handelsportfölj eller som är derivatinstrument värderas till sitt verkliga värde per bokslutsdagen, om inte annat följer av 4 mom.

Följande poster som hör till de finansiella tillgångarna skall med avvikelse från 1 mom. tas upp i bokslutet till anskaffningsvärdet eller, om postens värde per bokslutsdagen konstateras ha sjunkit under anskaffningsvärdet, till det nedskrivna anskaffningsvärdet:

Andra skulder än de som nämns i 1 mom. skall i bokslutet tas upp till sitt nominella värde.

Med avvikelse från 1―3 mom. får ett kreditinstitut i bokslutet till sitt verkliga värde på bokslutsdagen ta upp också finansiella tillgångar som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten samt andra poster än de som hör till skulder som avses i 1 mom., om beslutet om att permanent ta upp dessa poster till sitt verkliga värde fattas när posten tas upp i redovisningen första gången. En förutsättning för att en post skall tas upp till sitt verkliga värde är att

Om annat inte följer av 152 § skall som räkenskapsperiodens intäkt eller kostnad bokföras differensen mellan det verkliga värdet vid tidpunkten för bokslutet och bokslutsvärdet i föregående bokslut för de finansiella instrument som avses i 1 mom., eller om ett finansiellt instrument som skall värderas till sitt verkliga värde har anskaffats under räkenskapsperioden, differensen till anskaffningsvärdet.

Om en fordran eller skuld har betalats eller mottagits till ett högre eller lägre kapitalbelopp än dess nominella värde, skall fordran eller skulden vid tillämpningen av 3 och 4 mom. inte upptas till det nominella värdet utan i stället till det kapitalbelopp som betalades eller mottogs när fordran eller skulden uppkom. Den resultatförda differensen mellan en sådan fordrans nominella värde och anskaffningsvärde skall periodiseras och upptas som en ökning eller minskning av anskaffningsutgiften för fordran. På motsvarande sätt skall den kostnadsförda differensen mellan en skulds nominella värde och det vid skuldens uppkomst mottagna kapitalbeloppet i bokslutet periodiseras och upptas som en ökning eller en minskning av skuldens bokförda värde.

Förändringar i det verkliga värdet skall tas upp i fonden för verkligt värde i det egna kapitalet, om

En uppskjuten skatteskuld eller skattefordran som ingår i det förändrade verkliga värdet skall tas upp i balansräkningen med iakttagande av särskild försiktighet.

Fonden för verkligt värde skall korrigeras när ett finansiellt instrument förfaller till betalning eller överlåts.

Förvaltningsfastigheter som tagits upp bland materiella tillgångar i balansräkningen får tas upp i bokslutet enligt sitt verkliga värde per bokslutsdagen.

Ett kreditinstitut som tillämpar 1 mom. skall värdera all den egendom som avses i det momentet så som framgår av momentet.

Som räkenskapsperiodens intäkt eller kostnad bokförs differensen mellan det verkliga värdet vid bokslutstidpunkten och bokslutsvärdet i föregående bokslut för i 1 mom. avsedd egendom eller, om denna egendom har anskaffats under räkenskapsperioden, differensen till anskaffningsvärdet.

Uppskrivning enligt 5 kap. 17 § i bokföringslagen får göras endast för sådan i 1 mom. avsedd egendom som har värderats enligt anskaffningsvärdet i enlighet med 5 kap. 5 § i bokföringslagen.

Det bundna egna kapitalet består av aktie-, andels- eller grundkapital, tilläggskapital, tilläggsandelskapital, placeringsandelskapital, grundfond, reservfond, överkursfond, uppskrivningsfond, omvärderingsfond och fond för verkligt värde. Övriga fonder samt räkenskapsperiodens och de föregående räkenskapsperiodernas vinst hänförs till fritt eget kapital.

En tillgång som enligt ett finansiellt leasingavtal har överförts till leasingtagaren skall i koncernbokslutet upptas som om den vore såld ifall koncernföretaget är leasinggivare och som om den vore köpt ifall koncernföretaget är leasingtagare.

Koncernens finansieringsanalys skall ingå i koncernbokslutet, och i den skall utredas anskaffningen och användningen av medel under räkenskapsperioden. Dessutom skall i moderbolagets verksamhetsberättelse tas in information om koncernens verksamhet och kapitaltäckning.

Koncernens dotter- eller ägarintresseföretag vars balansomslutning utgör mindre än en procent av moderföretagets senast fastställda balansomslutning och understiger 10 miljoner euro, får lämnas utanför det sammanställda koncernbokslutet. Om dotter- eller intresseföretagets balansomslutning sammanräknad med balansomslutningen för koncernens övriga dotter- och ägarintresseföretag utgör minst fem procent av koncernens balansomslutning, skall den ändå sammanställas med koncernbokslutet.

Om ett försäkringsbolag eller en därmed jämförbar utländsk försäkringsföretag hör till ett kreditinstituts eller holdingföretags koncern, får koncernbokslutet utan hinder av detta kapitel upprättas i enlighet med 3 kap. i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, om det är nödvändigt för att ge en rättvisande bild av resultatet av koncernens verksamhet och finansiella ställning.

Kreditinstitut och holdingföretag skall anmäla bokslutet och verksamhetsberättelsen för registrering inom två månader efter det att balansräkningen och resultaträkningen har fastställts. Till anmälan skall fogas en kopia av revisionsberättelsen samt en styrelsemedlems eller verkställande direktörens skriftliga intyg om datum för fastställandet av bokslutet och om bolagsstämmans, andelsstämmans, fullmäktiges, principalmötets eller hypoteksföreningens stämmas beslut om kreditinstitutets vinst eller förlust.

Ett kreditinstitut skall, när två veckor har förflutit från det att resultaträkningen och balansräkningen fastställdes, hålla kopior av de i 1 mom. nämnda, senast fastställda handlingarna för kreditinstitutet och det holdingföretag eller kreditinstitut som är dess moderföretag framlagda för allmänheten på sitt kontor. Holdingföretaget skall dessutom hålla kopior av de handlingar som gäller det framlagda på sitt huvudkontor. Var och en som ber om en kopia av de framlagda handlingarna skall ges en sådan inom två veckor.

Moderföretaget skall på begäran ge kopior av bokslut och verksamhetsberättelse för dotterföretag som inte redovisats i koncernen, om de inte har anmälts för registrering enligt finsk lag.

Kreditinstitut och holdingföretag har rätt att av andra än myndigheter ta betalt för kopior enligt samma grunder som registermyndigheten när den tar betalt för motsvarande kopior.

Registermyndighet enligt 1 mom. är patent- och registerstyrelsen. Registermyndigheten övervakar att anmälningsskyldigheten enligt 1 mom. uppfylls. Om anmälningsskyldigheten försummas kan registermyndigheten ålägga den som skall underteckna bokslutet att vid vite inkomma med anmälan inom föreskriven tid. Beslutet om föreläggande av vite får inte överklagas genom besvär.

I lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform föreskrivs om skyldighet för medlemskreditinstitut till centralinstitutet för sammanslutningen av kreditinstitut enligt lagens 3 § att hålla sammanslutningens sammanställda bokslut till påseende.

En inlåningsbank skall för varje räkenskapsperiod som är längre än sex månader upprätta en delårsrapport för de sex första eller för de tre, sex och nio första månaderna, om inte annat följer av 2 kap. 5 § 1 mom. i värdepappersmarknadslagen. På delårsrapporterna skall i övrigt tillämpas 2 och 3 om. samt 2 kap. 5 § 2―4 mom. i värdepappersmarknadslagen. På motsvarande sätt skall en inlåningsbank upprätta en årsrapport i tillämpliga delar med iakttagande av 2 kap. 5 a § i värdepappersmarknadslagen. Om inte annat följer av den här paragrafen gäller i fråga om en sådan inlåningsbanks delårsrapport och årsrapport på vilken tillämpas 2 kap. 5 § i värdepappersmarknadslagen dessutom vad som i den nämnda lagen föreskrivs om årsrapport och delårsrapport.

En inlåningsbanks delårsrapport skall innehålla en för den aktuella perioden upprättad resultaträkning och balansräkning eller, ifall inlåningsbanken är moderföretag i en koncern, en koncernresultaträkning och koncernbalansräkning samt en redogörelse för bankens eller koncernens resultatutveckling och för sådana betydande förändringar i tillgångarna och skulderna samt åtagandena utanför balansräkningen och i verksamhetsmiljön som inträffat under rapportperioden, för exceptionella omständigheter som påverkat resultatutvecklingen, för väsentliga händelser som inträffat efter rapportperioden samt för bankens eller koncernens sannolika utveckling under räkenskapsperioden. Delårsrapportens uppgifter skall dessutom vara jämförbara med uppgifterna för motsvarande period under den föregående rapportperioden.

Delårsrapporten skall offentliggöras inom två månader efter rapportperiodens utgång. Offentliggörandet skall i tillämpliga delar ske i enlighet med 156 § 2 och 4 mom. samt enligt bestämmelserna om offentliggörande av delårsrapporter någon annanstans i lag.

I lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform föreskrivs om centralinstitutets skyldighet att upprätta och offentliggöra delårsrapporter för sammanslutningen av andelsbanker.

Om ett holdingföretag är en inlåningsbanks moderföretag skall på dess delårsrapporter tillämpas 1―3 mom. På en inlåningsbank vars moderföretag i enlighet med denna paragraf offentliggör en delårsrapport skall inte tillämpas vad som föreskrivs ovan i denna paragraf, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om delårsrapporter skall på motsvarande sätt i tillämpliga delar gälla årsrapporter, med iakttagande av 2 kap. 5 a § i värdepappersmarknadslagen.

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter samt ge anvisningar och yttranden om upprättande av rapporter som avses i denna paragraf samt av särskilda skäl för viss tid bevilja undantag från bestämmelserna i denna paragraf, om detta inte äventyrar investerarnas eller insättarnas ställning. I fråga om föreskrifter, anvisningar, yttranden och undantag skall i tillämpliga delar 147 § 2―4 mom. följas. I rapporten skall nämnas om undantag har beviljats.

På kreditinstituts revision och revisorer tillämpas revisionslagen (936/1994) och när det gäller kreditinstitut i aktiebolagsform dessutom aktiebolagslagen samt när det gäller kreditinstitut i andelslagsform dessutom lagen om andelslag, om inte nedan föreskrivs annat.

På kreditinstituts revisorer tillämpas inte 24 § 2 mom. i revisionslagen. En revisor skall emellertid underrätta Finansinspektionen om kredit som han fått av kreditinstitutet eller ett företag inom samma koncern samt om garantiförbindelser, ansvarsförbindelser, säkerheter eller motsvarande förmåner som kreditinstitutet eller företaget har ställt eller beviljat till förmån för honom.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om kreditinstituts revision och revisorer skall på motsvarande sätt tillämpas på holdingföretag.

Till revisorer för kreditinstitut och holdingföretag får väljas endast godkända revisorer som avses i 2 § 2 punkten i revisionslagen. Minst en revisor skall uppfylla kraven i 4 § i revisionslagen eller vara en sådan revisionssammanslutning som avses i 5 § i revisionslagen.

Finansinspektionen skall för kreditinstitut och deras holdingföretag förordna en revisor enligt 27 § i revisionslagen och 7 kap. 5 § i lagen om andelslag samt förordna om särskild granskning och granskare enligt 7 kap. 7―10 § i aktiebolagslagen och 7 kap. 7 § i lagen om andelslag. När det gäller förordnande av revisor samt särskild granskning och granskare i de ovan angivna fallen skall i övrigt tillämpas revisionslagen, aktiebolagslagen och lagen om andelslag. Finansinspektionen skall dessutom förordna en behörig revisor för ett kreditinstitut och dess holdingföretag, om institutet inte har en revisor som uppfyller de i 159 § angivna kraven.

Ett kreditinstitut som ämnar etablera en filial i en annan EES-stat skall på förhand anmäla detta till Finansinspektionen. Till anmälan skall fogas uppgifter om den planerade verksamheten och om filialens förvaltning.

Finansinspektionen skall inom tre månader efter att ha mottagit de uppgifter som avses i 1 mom. vidarebefordra dem till motsvarande tillsynsmyndighet i etableringsstaten och samtidigt lämna uppgifter om kreditinstitutets kapitalbas och kapitaltäckning, om säkerhetssystemet för insättarna, om investerarskyddssystemet eller avsaknaden av ett sådant samt övriga uppgifter som behövs för inledande av filialens verksamhet.

Finansinspektionen skall vägra göra anmälan enligt 2 mom. om den observerar att kreditinstitutets finansiella ställning och interna styrning inte uppfyller de krav som denna lag ställer på kreditinstitut. En filial får inte etableras om Finansinspektionen har vägrat göra anmälan.

Ett kreditinstitut som har för avsikt att etablera en filial i en stat som inte är EES-stat skall hos Finansinspektionen ansöka om etableringstillstånd. Tillståndet skall beviljas om tillräcklig tillsyn över filialen kan ordnas och om etableringen av filialen, med beaktande av kreditinstitutets interna styrning och finansiella ställning, inte är ägnad att äventyra kreditinstitutets verksamhet. Finlands Banks yttrande skall inhämtas om tillståndsansökan. Finansinspektionen har, efter att ha hört sökanden, rätt att förena tillståndet med sådana begränsningar och villkor i fråga om filialens verksamhet som behövs för tillsynen.

Genom förordning av finansministeriet föreskrivs om de upplysningar som skall fogas till tillståndsansökan.

Om ett kreditinstitut inte uppfyller de förutsättningar som nämns i 161 och 162 § kan Finansinspektionen sätta ut en tid inom vilken saken skall rättas till och, om detta inte sker inom den utsatta tiden, dra in filialen. På indragning av en filial skall tillämpas vad som i 29 § föreskrivs om begränsning av affärsverksamheten.

Ett kreditinstitut som planerar att tillhandahålla tjänster som avses i 30 § 1 mom. i en annan EES-stat utan att etablera en filial där skall på förhand anmäla till Finansinspektionen vilka tjänster det tillhandahåller.

Finansinspektionen skall inom en månad från mottagandet av en anmälan enligt 1 mom. underrätta tillsynsmyndigheten i den stat som avses i 1 mom. om saken samt bifoga sin egen anmälan om huruvida kreditinstitutets koncession i Finland omfattar tjänsterna i fråga.

Ett finländskt finansiellt institut som hör till samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut kan, när det har uppfyllt villkoren för filialetablering eller tillhandahållande av tjänster i en EES-stat, etablera en filial eller i övrigt tillhandahålla tjänster i en EES-stat. Vid etableringen av filialen och tillhandahållandet av tjänsterna skall i tillämpliga delar iakttas 161 och 164 §.

Finansinspektionen skall kontrollera att de i 1 mom. avsedda förutsättningarna är uppfyllda och utfärda ett intyg om att det finansiella institutet uppfyller förutsättningarna.

Ett finansiellt institut skall underrätta Finansinspektionen om det i institutets förhållanden sker förändringar som påverkar de i 1 mom. angivna förutsättningarna. Finansinspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i den berörda staten, om ett finansiellt institut inte längre uppfyller de i 1 mom. angivna förutsättningarna.

Om ett kreditinstitut har för avsikt att flytta sitt säte till en annan EES-stat i enlighet med artikel 8 i europabolagsförordningen eller artikel 7 i SCE-förordningen, skall kreditinstitutet utan dröjsmål efter att ha anmält förslaget för registrering sända Finansinspektionen en kopia av det förslag om flyttning och den redogörelse som avses i artikel 8.2 och 8.3 i europabolagsförordningen eller artikel 7.2 och 7.3 i SCE-förordningen.

Om kreditinstitutet har för avsikt att efter flyttningen av säte fortsätta bedriva kreditinstitutsverksamhet i Finland, skall på kreditinstitutet tillämpas vad som föreskrivs om utländska kreditinstituts verksamhet i Finland.

Registermyndigheten får inte ge ett sådant intyg som avses i 9 § 5 mom. i lagen om europabolag (742/2004) eller 9 § 5 mom. i lagen om europaandelslag (906/2006), om Finansinspektionen innan ett sådant tillstånd som avses i 9 § 2 mom. i lagen om europabolag eller 9 § 3 mom. i lagen om europaandelslag beviljats har meddelat registermyndigheten att kreditinstitutet inte har följt bestämmelserna om flyttning av säte, om fortsättande av verksamheten i Finland eller om avslutande av verksamheten. Tillstånd får beviljas före den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen eller 16 kap. 13 § 1 mom. i lagen om andelslag endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig en flyttning av säte.

Ett kreditinstituts stiftare, medlemmarna av dess förvaltningsråd eller styrelse samt verkställande direktören är skyldiga att ersätta skada som de i sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat kreditinstitutet.

Ett kreditinstituts stiftare, medlemmarna av institutets förvaltningsråd eller styrelse samt verkställande direktören är skyldiga att ersätta också skada som de i sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat aktieägare, medlemmar, innehavare av placeringsandelar eller grundfondsbevis eller andra personer genom överträdelse av denna lag eller en förordning eller en föreskrift av Finansinspektionen som utfärdats med stöd av den, lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform, sparbankslagen, lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform, lagen om hypoteksbanker, lagen om hypoteksföreningar, lagen om temporärt avbrytande av en depositionsbanks verksamhet eller kreditinstitutets bolagsordning eller stadgar. I revisionslagen föreskrivs om revisorers ersättningsansvar.

Om skadan har orsakats genom överträdelse av författningar som avses i 2 mom. eller bestämmelser i bolagsordningen eller stadgarna anses den ha orsakats av vårdslöshet, om inte den som är ansvarig för förfarandet visar att han eller hon har iakttagit omsorgsfullhet. Detsamma gäller skada som har orsakats genom en åtgärd till förmån för en person som enligt 140 § hör till kreditinstitutets närmaste krets.

Ett kreditinstituts aktieägare, en sparbanks principaler och en andelsbanks medlemmar eller fullmäktige är skyldiga att ersätta skada som de genom att medverka till överträdelse av de författningar, den bolagsordning eller de stadgar som avses i 2 mom. uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat kreditinstitutet, aktieägare, medlemmar, innehavare av placeringsandelar eller grundfondsbevis eller andra personer. Skada som har orsakats genom en åtgärd till förmån för en person som enligt 140 § hör till kreditinstitutets närmaste krets anses ha orsakats av vårdslöshet om inte aktieägaren, principalen eller andelsbankens medlem eller fullmäktige visar att de har iakttagit omsorgsfullhet.

Angående jämkning av skadestånd samt fördelning av skadeståndsansvar mellan två eller flera ersättningsskyldiga gäller 2 och 6 kap. i skadeståndslagen (412/1974).

I lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform, i sparbankslagen och i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform föreskrivs om väckande av skadeståndstalan för kreditinstitut i aktiebolagsform, för sparbanker och för kreditinstitut i andelslagsform.

Vad som föreskrivs i denna paragraf tillämpas också på företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut, om skadan har orsakats genom överträdelse av denna lag eller en med stöd av den utfärdad förordning eller en föreskrift som Finansinspektionen har utfärdat med stöd av denna lag.

Den som uppsåtligen

skall, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs på något annat ställe i lag, för kreditinstitutsbrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet bryter mot informationsskyldigheten enligt 20 § 4 mom. skall, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs på något annat ställe i lag, för brott mot bestämmelserna om erbjudande av skuldinstrument till allmänheten dömas till böter.

Bestämmelser om straff för ingivande av osant intyg till myndighet finns i 16 kap. 8 § i strafflagen.

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 141 § och för brott mot åtagandet i 144 § skall dömas enligt 38 kap. 1 och 2 § i strafflagen, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs på något annat ställe i lag.

Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet förvärvar aktier eller andelar utan att göra anmälan enligt 38 § 1 mom. eller 42 § eller i strid med förbud som Finansinspektionen utfärdat med stöd av 38 § 2 mom. eller 43 § skall, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs på något annat ställe i lag, för brott mot bestämmelserna om förvärv av kreditinstituts aktier eller andelar dömas till böter.

Den som i egenskap av ett kreditinstituts styrelsemedlem eller likvidator uppsåtligen eller av grov vårdslöshet försummar att följa bestämmelserna i 20 kap. i aktiebolagslagen, 6 kap. i lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform, 8 kap. i sparbankslagen, 19 kap. i lagen om andelslag eller 9 kap. i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform om styrelsens eller likvidatorns skyldigheter skall, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs på något annat ställe i lag, för brott mot bestämmelserna om kreditinstituts likvidation dömas till böter.

Den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet

skall, om inte gärningen enligt 30 kap. 9 eller 10 § i strafflagen är straffbar som ett bokföringsbrott eller som ett bokföringsbrott av oaktsamhet eller om inte strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag, för kreditinstituts bokföringsförseelse dömas till böter.

Den som uppsåtligen

skall, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den inte föreskrivs på något annat ställe i lag, för brott mot bestämmelserna om utdelning av kreditinstituts medel dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Om en sammanslutning av kreditinstitut inte i sin verksamhet har följt denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den eller om ett aktiebolag eller ett andelslag som avses i 18 § försummar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i nämnda paragrafs 5 mom. eller underlåter att lämna de i momentet avsedda uppgifter som Finansinspektionen begärt, kan Finansinspektionen vid vite ålägga sammanslutningen, aktiebolaget eller andelslaget att fullgöra sin skyldighet.

Vitet döms ut av Finansinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 15 februari 2007. Genom denna lag upphävs kreditinstitutslagen av den 30 december 1993 (1607/1993) jämte ändringar.

Finansinspektionen kan innan denna lag träder i kraft vidta åtgärder för godkännande av förfaranden som avses i 59, 62―64 och 77 § eller ratinginstitut som avses i 58 § 3 mom. samt fatta beslut som avses i de nämnda paragraferna.

I andra lagar ingående hänvisningar till den kreditinstitutslag som upphävs genom denna lag skall betraktas som hänvisningar till denna lag.

Ett företag eller en sparbank som har beviljats koncession innan denna lag trätt i kraft behöver inte ansöka om ny koncession.

Vad som i 44 § och 55 § 3 mom. föreskrivs om kapitalkrav gäller inte kreditinstitut som redan den 1 januari 1994 hade koncession för kreditinstitutsverksamhet. Kapitalbasen i ett ovan avsett kreditinstitut vars kapitalbas vid den nämnda tidpunkten underskred minimikravet får dock inte sjunka under kapitalbasen per den 2 maj 1992 eller, om kreditinstitutet nämnda dag saknade koncession, kreditinstitutets kapitalbas per det datum då det fick koncession eller det högsta belopp som uppnåtts därefter.

Om det bestämmande inflytandet i ett kreditinstitut som avses i 1 mom. övergår från den som innehar det när lagen träder i kraft, skall kreditinstitutets kapitalbas inom tre månader efter att det bestämmande inflytandet övergick åtminstone uppfylla kapitalkravet enligt 55 § 3 mom.

När två eller flera kreditinstitut som avses i 1 mom. fusioneras skall det mottagande kreditinstitutets eller det nya kreditinstitutets kapitalbas vara minst lika stor som summan av de fusionerade kreditinstitutens kapitalbaser vid fusionstidpunkten, tills det når upp till kapitalkravet enligt 55 § 3 mom.

Om kapitalbasen underskrider det belopp som avses i denna paragraf skall 87 och 88 § tillämpas.

På beräkning av kapitalkravet skall inte tillämpas artikel 154.4 i kreditinstitutsdirektivet.

Utan hinder av denna lag samt med stöd av den utfärdade författningar och bestämmelser får ett kreditinstitut till den 1 januari 2008 beräkna det i 55 § 1 mom. 1 punkten avsedda kapitalkravet enligt de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft, med iakttagande av artikel 152.8―152.14 i kreditinstitutsdirektivet. När detta moment tillämpas gäller inte 54, 78, 82, 83, 85 och 86 §.

Vid tillämpning av schablonmetoden för beräkning av kreditrisken enligt 58 § skall på beräkning av kapitalkravet inte tillämpas artiklarna 153 första och andra stycket och 154.1 första stycket i kreditinstitutsdirektivet.

Om en fordran på en EES-stat eller dess centralbank är utställd i en annan EES-stats valuta och finansierad i samma valuta får på den till utgången av 2012 tillämpas riskvikten 0 procent.

Vid tillämpning av 58 § får hushållsexponeringar samt fordringar vars motparter är företag i en annan EES-stat anses vara oreglerad till utgången av 2011, om dess kapital eller ränta inte har betalats inom den tid som föreskrivs i lagstiftningen i kundens hemstat, likväl högst 180 dagar.

Kapitalkravet för ett kreditinstitut på vilket 59 § 1 mom. tillämpas, får efter korrigering med skillnaden mellan nedskrivningar enligt 48 § 3 mom. och förväntade förluster, inte underskrida

Med avvikelse från artikel 84.3 i kreditinstitutsdirektivet kan ett i 59 § 1 mom. avsett tillstånd, om det inte gäller tillämpning av egna värden för förlustandelar och konverteringsfaktorer vid beräkning av kapitalkrav för kreditrisker som hänför sig till fordringar på stater och centralbanker, kreditinstitut och företag, beviljas

Vid tillämpning av 59 § 1 mom. får den genomsnittliga riskvägda förlustandelen för alla hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan statliga garantier inte till den 31 december 2010 understiga 10 procent. På täckta obligationer får till nämnda tidpunkt under de förutsättningar som anges i kreditinstitutsdirektivet tillämpas en förlustandel på 11,25 procent.

Vid tillämpning av 59 § 1 mom. kan användning av egna värden för förlustandelar och konverteringsfaktorer vid beräkning av kapitalkrav för kreditrisker som hänför sig till fordringar på stater och centralbanker, kreditinstitut och företag tillåtas från den 1 januari 2008. Med avvikelse från vad som föreskrivs i artikel 84.4 i kreditinstitutsdirektivet kan tillstånd enligt detta moment beviljas till den 31 december 2008 om kreditinstitutet har tillämpat den metod som tillståndet avser i minst två år innan tillståndet beviljas, likväl så att det tre års användningskrav som avses i det nämnda momentet uppfylls senast den 1 januari 2009.

Vid tillämpning av 59 § får ett företag i en annan EES-stat anses vara insolvent till den 31 december 2011, om kapitalet eller räntan på en fordran hos företaget inte har betalats inom den tid som föreskrivs i lagstiftningen i företagets hemstat, likväl högst 180 dagar.

Vid tillämpning av 59 § tillämpas inte artikel 154.6 och 154.7 i kreditinstitutsdirektivet, om inte annat följer av 5 mom.

Denna lags 62 § 4 mom. tillämpas från och med den 1 januari 2008.

Kapitalkravet för kreditinstitut på vilka 62 § 4 mom. tillämpas får

Artikel 155 i kreditinstitutsdirektivet tillämpas inte på kreditinstitut.

Om ett kreditinstitut beräknar kapitalkravet enligt 55 § 1 mom. 1 punkten på det sätt som avses i 178 § 1 mom. skall kapitalkravet för operativa risker enligt 62 § sänkas på det sätt som avses i artikel 152.10 i kreditinstitutsdirektivet.

Finansinspektionen kan tillåta att de kreditinstitut som innan denna lag trädde i kraft har beviljats tillstånd att tillämpa den i bilaga V till kapitalbasdirektivet nämnda internmetoden för beräkning av specifik risk, högst till utgången av 2009 får tillämpa denna metod under de förutsättningar som gällde när denna lag trädde i kraft.

Om ett kreditinstitut beräknar kapitalkravet enligt 55 § 1 mom. 1 punkten på det sätt som avses i 178 § 1 mom. i enlighet med de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft, skall på begränsningar av stora exponeringar som avses i 69 § tillämpas de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft.

Vad som föreskrivs i 177―182 § skall på motsvarande sätt tillämpas på beräkning av konsoliderade kapitalkrav.

Finansiella instrument som innehas enligt förutsättningarna för säkringsredovisning kan utan hinder av 151 § tas upp senast i bokslutet för den räkenskapsperiod som slutar den 31 december 2007, till det värde de har i säkringsredovisningen i enlighet med den lag som gällde när denna lag trädde i kraft och med stöd av den utfärdade föreskrifter och bestämmelser.

På säkerhetsfonder enligt 113 § tillämpas fortsatt 9 och 10 mom. i övergångsbestämmelsen i lagen av den 19 december 1997 om ändring av kreditinstitutslagen (1229/1997).