841/2006

Denna lag tillämpas på behandlingen av häktade, anhållna och gripna som med stöd av lag hålls i förvar hos polisen.

Med beaktande av orsaken till frihetsberövandet skall lagen gälla behandlingen av personer som hålls i förvar hos polisen på någon annan grund än häktning, anhållande eller gripande, om inte annat bestäms någon annanstans i lag.

Bestämmelser om sinnesundersökning av personer som hålls i förvar hos polisen finns i mentalvårdslagen (1116/1990).

I fråga om tillämpningen av denna lag på anhållna och gripna som hålls i förvar hos gränsbevakningsväsendet, tullmyndigheterna, försvarsmakten och andra myndigheter föreskrivs särskilt.

I denna lag avses med

Med stöd av denna lag får inte den frihetsberövades rättigheter inskränkas mera än vad som oundgängligen krävs med tanke på syftet med den frihetsberövande åtgärden, förvaringssäkerheten, bevarandet av ordningen i förvaringslokalen samt säkerheten för frihetsberövade och andra personer.

Frihetsberövade skall behandlas rättvist och med aktning för människovärdet.

Frihetsberövade får inte utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av ras, nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg, språk, kön, ålder, familjeförhållanden, sexuell läggning, hälsotillstånd, handikapp, religion, samhällelig åsikt, politisk eller facklig verksamhet eller av någon annan orsak som gäller den frihetsberövades person.

När det gäller frihetsberövade som begått sitt brott eller gripits av någon annan orsak än ett brott innan han eller hon fyllt 21 år skall de behov som följer av den frihetsberövades ålder och utvecklingsnivå särskilt beaktas.

Polisens förvaringslokaler godkänns av länsstyrelsen. Inrikesministeriet eller den länsstyrelse som förordnats av inrikesministeriet godkänner förvaringslokaler som upprätthålls av en polisenhet som inte lyder under länsstyrelsen.

Häktade och gripna skall ges tillfälle att underrätta en nära anhörig eller någon annan närstående om intagningen i förvaringslokalen. En gripen behöver dock inte ges sådant tillfälle, om han eller hon friges inom 12 timmar från gripandet och det inte finns något särskilt skäl att ge den gripne ett sådant tillfälle.

Enligt anvisningar av en anhållen skall någon av dennes nära anhöriga eller någon annan närstående underrättas om intagningen i förvaringslokalen. Om underrättelsen skulle förorsaka synnerligt men för brottsutredningen, kan underrättelsen framskjutas högst tills domstolen tar upp yrkandet om häktning av den anhållne till behandling. Underrättelsen får inte utan särskilda skäl lämnas mot den anhållnes vilja.

En frihetsberövad skall utan dröjsmål efter ankomsten till en förvaringslokal informeras om förhållandena i den samt om de frihetsberövades rättigheter och skyldigheter. Informationen skall vara tillgänglig på de mest använda språken enligt behoven hos de frihetsberövade som befinner sig i förvaringslokalen.

Utländska frihetsberövade skall informeras om möjligheten enligt 7 kap. 6 § att stå i kontakt med hemlandets beskickning. Utländska frihetsberövade skall få tolkhjälp i mån av möjlighet. Frihetsberövade som använder teckenspråk eller som behöver tolkhjälp på grund av handikapp skall ges behövlig hjälp med tolkning och översättning.

En samling bestämmelser som gäller frihetsberövade skall hållas tillänglig för de frihetsberövade.

En frihetsberövad som anlänt till en förvaringslokal skall granskas i närvaro av ett vittne ( ankomstgranskning ). Ankomstgranskningen omfattar identifiering, antecknande av identiteten, katalogisering och granskning av den egendom som den frihetsberövade medför samt vid behov klädbyte. Bestämmelser om egendomsförteckning finns i 4 kap. 2 §. Bestämmelser om säkerhetskontroll av frihetsberövade finns i 9 kap. 3 §.

I lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (761/2003) finns bestämmelser om registrering av uppgifter om frihetsberövade som intagits i en förvaringslokal.

En anhållningsberättigad tjänsteman beslutar om underrättelse om intagning i en förvaringslokal

Närmare bestämmelser om antecknande av ankomstgranskningen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid ankomstgranskning utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

En frihetsberövad som är under 18 år skall hållas avskild från andra frihetsberövade, om inte hans eller hennes intresse kräver något annat.

Män och kvinnor skall hållas i separata celler.

De frihetsberövade skall i mån av möjlighet placeras i enmansceller. En frihetsberövad får inte placeras i samma cell som en annan frihetsberövad, om detta äventyrar hans eller hennes eller någon annan frihetsberövads säkerhet, syftet med den frihetsberövande åtgärden eller ordningen eller säkerheten i förvaringslokalen.

De frihetsberövade får använda egna kläder, om det inte äventyrar syftet med den frihetsberövande åtgärden, ordningen i förvaringslokalen eller den frihetsberövades hälsa. De frihetsberövade svarar för vården av de egna kläder som de använder. Polisen skall ge en frihetsberövad som varit berövad sin frihet längre än fyra dygn utan avbrott tillfälle att tvätta sina egna kläder eller att få dem tvättade i förvaringslokalen eller, om detta inte är möjligt, att genom förmedling av polisen få dem tvättade utanför förvaringslokalen på den frihetsberövades bekostnad.

Frihetsberövade som inte använder egna kläder skall ges lämplig klädsel för användning i förvaringslokalen samt för domstolsbesök eller för andra besök utanför förvaringslokalen.

De frihetsberövade skall ha ändamålsenliga förvarings- och tvättrum till sitt förfogande. När förvaringslokaler byggs och renoveras skall de egentliga förvaringsrummen utrustas så att de uppfyller de krav som ställs på bostäder i den allmänna bygglagstiftningen.

I de slutna lokalerna i en förvaringslokal där de frihetsberövade hålls i förvar skall det finnas en larmanordning genom vilken omedelbar kontakt med anställda kan nås.

De frihetsberövade skall sköta om sin renlighet och cellens snygghet.

Mathållningen för de frihetsberövade skall ordnas så att de får en hälsosam, mångsidig och tillräcklig föda.

Avvikelser från den normala kosten i förvaringslokalen görs i mån av möjlighet, om det är motiverat på grund av den frihetsberövades hälsa eller religiösa eller övriga välgrundade övertygelse.

En frihetsberövad skall ges möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en timme, om inte den frihetsberövades hälsotillstånd eller ett särskilt vägande skäl som hänför sig till ordningen eller säkerheten i förvaringslokalen utgör ett hinder för detta.

En frihetsberövad kan förflyttas till en annan förvaringslokal, om den frihetsberövande åtgärdens syfte, den frihetsberövades eller någon annans säkerhet, brottsutredningen eller andra motsvarande skäl kräver det.

Enligt anvisningar av den frihetsberövade skall någon av dennes nära anhöriga eller någon annan närstående samt den frihetsberövades advokat eller i 15 kap. 2 § 1 eller 2 mom. i rättegångsbalken avsedda rättegångsombud eller rättegångsbiträde utan dröjsmål underrättas om förflyttningen när den frihetsberövade har anlänt till en annan förvaringslokal. Om en underrättelse om förflyttning av en anhållen skulle förorsaka synnerligt men för brottsutredningen, kan underrättelsen framskjutas högst tills domstolen tar upp yrkandet om häktning av den anhållne till behandling.

Underrättelse får inte utan synnerliga skäl lämnas mot den frihetsberövades vilja.

En frihetsberövad skall på kallelse sändas till en domstol på det sätt som föreskrivs särskilt.

Chefen för förvaringslokalen beslutar om avvikelse från den normala kosten i förvaringslokalen på grundval av religiös eller annan övertygelse samt om förvägran av vistelse utomhus.

En anhållningsberättigad tjänsteman beslutar om förflyttning av en frihetsberövad samt om underrättelse om förflyttningen.

En polisman beslutar om de frihetsberövades klädsel.

Närmare bestämmelser om frihetsberövades klädsel, förvaringsrum, mathållning, vistelse utomhus och förflyttning av frihetsberövade utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

De frihetsberövade får i förvaringslokalen inneha en rimlig mängd personlig egendom. Innehav av ett föremål eller ämne kan förvägras, om

De frihetsberövade får inte inneha alkohol, andra berusningsmedel, dopningsmedel som avses i 44 kap. 16 § i strafflagen (39/1889), föremål avsedda för narkotikabruk eller andra läkemedelssubstanser än sådana som förskrivits av en läkare som avses i 5 kap. 8 § 1 mom. Den frihetsberövade får inte inneha egendom som han eller hon utan polisens tillstånd fått av någon annan frihetsberövad.

Annan egendom som den frihetsberövade medför vid ankomsten till förvaringslokalen eller som han eller hon får under tiden för frihetsberövandet kan tas i förvar tills den frihetsberövade friges från förvaringslokalen, om det är möjligt med avseende på de utrymmen som är tillgängliga för förvar av sådan egendom.

Om egendomen inte kan förvaras, skall den returneras eller på den frihetsberövades bekostnad sändas till det ställe den frihetsberövade anvisar. Förskämt gods kan förstöras i närvaro av ett vittne. Bestämmelserna i 60 § i alkohollagen (1143/1994) om förstöring av alkoholhaltiga ämnen skall tillämpas på förstöring av alkoholdrycker och andra alkoholhaltiga ämnen. Bestämmelser om lämnande av narkotika för förstöring finns i 10 § i narkotikalagen (1289/1993).

På gods som saknar ägare tillämpas hittegodslagen (778/1988).

En egendomsförteckning skall göras upp över de frihetsberövades egendom som tagits emot i förvaringslokaler. Den frihetsberövade och ett närvarande vittne skall underteckna egendomsförteckningen. Om den frihetsberövade inte undertecknar förteckningen, skall två personer som tjänstgör vid polisen intyga riktigheten av förteckningen.

Den egendom som överlämnats till den frihetsberövade skall antecknas i egendomsförteckningen. En kopia av egendomsförteckningen skall lämnas till den frihetsberövade på dennes begäran.

En frihetsberövad kan fråntas sådan egendom som denne utan tillstånd av polisen tagit emot och som antecknats i egendomsförteckningen för en annan frihetsberövad.

De frihetsberövade har inte rätt att inneha pengar eller andra betalningsmedel som avses i 37 kap. 12 § i strafflagen. Pengar och andra betalningsmedel som innehas av en frihetsberövad skall tas i förvar av polisen eller sättas in på den frihetsberövades bankkonto på hans eller hennes bekostnad.

De frihetsberövade kan ges tillstånd att inneha en liten summa pengar som bestäms i ordningsstadgan för förvaringslokalen.

De frihetsberövade får på egen bekostnad till förvaringslokalen skaffa sådana bruksföremål, förnödenheter och livsmedel som det enligt 1 § 1 och 2 mom. är tillåtet att inneha i förvaringslokalen.

En frihetsberövads rätt att använda pengar och andra betalningsmedel som har sitt ursprung utanför förvaringslokalen kan begränsas, om det är nödvändigt för att säkerställa syftet med den frihetsberövande åtgärden eller ordningen i förvaringslokalen eller för att trygga den frihetsberövades eller någon annans säkerhet.

En frihetsberövad får av grundad anledning genom förmedling av polisen sända pengar och andra betalningsmedel till någon utanför förvaringslokalen eller till en annan frihetsberövad.

Om den frihetsberövade inte själv kan sköta sådan honom eller henne tillhörig egendom som finns sig någon annanstans, skall saken anmälas till den myndighet som avses i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999).

När den frihetsberövade friges från förvaringslokalen, skall hans eller hennes pengar, andra betalningsmedel och annan egendom lämnas tillbaka till honom eller henne mot kvittering. Om den frihetsberövade inte undertecknar egendomsförteckningen, skall två personer som tjänstgör vid polisen intyga riktigheten av förteckningen över återlämnad egendom.

Egendom som lämnats kvar i förvaringslokalen sänds till den frigivne på hans eller hennes bekostnad. Om den frigivne inte avhämtar sin egendom, får egendomen förstöras tre månader efter det att den har sänts tillbaka till förvaringslokalen. Om den frigivne inte kan nås, får egendomen förstöras tre månader efter frigivningen.

Chefen för förvaringslokalen beslutar om innehav av pengar samt om i 4 § 3 mom. avsedd försändelse av pengar eller andra betalningsmedel till någon utanför förvaringslokalen eller till en annan frihetsberövad. En polisman eller väktare beslutar om innehav av annan egendom.

Närmare bestämmelser om egendom som innehas av frihetsberövade, om användning av pengar och andra betalningsmedel samt om att sända och förstöra egendom utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

En frihetsberövad har rätt till hälso- och sjukvård som motsvarar hans eller hennes medicinska behov.

Bestämmelserna i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992), lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), mentalvårdslagen och lagen om smittsamma sjukdomar (583/1986) skall iakttas när hälso- och sjukvård ordnas för frihetsberövade.

Om en frihetsberövad är sjuk eller skadad och inte på tillbörligt sätt kan vårdas eller undersökas i förvaringslokalen, skall han eller hon under behövlig bevakning temporärt sändas för vård eller undersökning utanför förvaringslokalen.

En frihetsberövad som är gravid skall i tillräckligt god tid under behövlig bevakning sändas för förlossning till ett sjukhus eller någon annan sådan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som är utanför förvaringslokalen.

Frihetsberövade skall i mån av möjlighet ges tillfälle till rådgivning, stöd och vård av en psykolog eller annan motsvarande rådgivning, stöd och vård.

De patientavgifter för offentliga hälso- och sjukvårdstjänster som konstaterats vara nödvändiga av en läkare som polisen ordnar skall betalas med statsmedel. Staten betalar hälso- och sjukvården för frihetsberövade som inte har hemvist i Finland.

Hälso- och sjukvård för frihetsberövade ordnas av den kommun eller den samkommun för ett sjukvårdsdistrikt vid vars verksamhetsenhet det är ändamålsenligt att ordna vården. Den frihetsberövades hemkommun eller den samkommun för ett sjukvårdsdistrikt till vilken den frihetsberövades hemkommun hör svarar för kostnaderna för hälso- och sjukvård till övriga än i 1 mom. nämnda delar. Polisen och den frihetsberövades hemkommun samarbetar kring anordnandet av vård och de vårdarrangemang som behövs.

Staten svarar för organiseringen av bekämpningen av smittsamma sjukdomar enligt lagen om smittsamma sjukdomar. Den frihetsberövades hemkommun betalar de läkemedel som förskrivits för behandling av smittsamma sjukdomar och som enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) är avgiftsfria för patienten.

En frihetsberövad har rätt att på egen bekostnad med tillstånd av en läkare som polisen ordnar få medicinering, undersökning och annan hälso- och sjukvård i förvaringslokalen, om detta inte äventyrar syftet med den frihetsberövande åtgärden.

Stoftet efter en frihetsberövad som har avlidit skall på statens bekostnad sändas till den ort i Finland som de anhöriga önskar. En avliden som inte kan överlämnas till anhöriga skall begravas på statens bekostnad.

Beslut om medicinering, innehav av läkemedel, vård, undersökning och annan hälso- och sjukvård som gäller en frihetsberövad fattas av en läkare som polisen ordnar.

Chefen för förvaringslokalen beslutar, efter att i mån av möjlighet ha hört en läkare, om att sända en frihetsberövad till vård eller undersökning som avses i 2 §. Om ett brådskande vårdbehov kräver det, kan beslutet också fattas av en polisman eller en väktare.

De frihetsberövade har rätt till brevväxling, om inte denna rätt begränsats på det sätt som avses i 1 kap. 18 b § i tvångsmedelslagen.

Ett slutet brev till eller från en frihetsberövad eller någon annan postförsändelse som anlänt till en frihetsberövad eller som denne vill sända får granskas med genomlysning eller genom att försändelsen öppnas för undersökning av om den innehåller i 4 kap. 1 § 1 eller 2 mom. avsedda otillåtna ämnen eller föremål.

Om ämnen eller föremål som en frihetsberövad enligt 4 kap. 1 § 1 eller 2 mom. inte har tillstånd att inneha i förvaringslokalen påträffas vid granskningen, skall de tas i förvar av polisen.

Ett brev, någon annan postförsändelse eller ett meddelande till eller från en frihetsberövad får läsas om det i enskilda fall finns grundad anledning till detta för att säkerställa syftet med den frihetsberövande åtgärden, förhindra ett brott, avvärja en fara som hotar ordningen i förvaringslokalen eller för att trygga den frihetsberövades eller någon annans säkerhet.

Brevväxling mellan en frihetsberövad och en myndighet som utövar tillsyn över polisens eller polispersonalens verksamhet eller mellan en frihetsberövad och ett sådant organ som utövar tillsyn över genomförandet av de mänskliga rättigheterna hos vilket den frihetsberövade enligt internationella konventioner har besvärs- eller klagorätt får inte granskas eller läsas.

Bestämmelser om kontakter mellan utländska frihetsberövade och hemlandets diplomatiska beskickningar och konsulat finns i 7 kap. 6 §.

Ett brev eller någon annan postförsändelse som en frihetsberövad adresserat till sin advokat eller något annat rättegångsombud eller rättegångsbiträde som avses i 15 kap. 2 § 1 eller 2 mom. i rättegångsbalken får inte granskas eller läsas.

En brev- eller annan postförsändelse som anlänt till en frihetsberövad och av vars kuvert eller på något annat sätt det tillförlitligt framgår att avsändaren är det ombud som avses i 1 mom. får endast i den frihetsberövades närvaro öppnas för granskning, om det finns anledning att misstänka att brevet innehåller ämnen eller föremål som avses i 4 kap. 1 § 1 eller 2 mom. I övrigt skall bestämmelserna i 1 § 3 mom. iakttas vid granskning.

Ett brev, en annan postförsändelse eller ett meddelande till eller från en frihetsberövad får kvarhållas, om frambefordrandet äventyrar syftet med den frihetsberövande åtgärden eller om kvarhållandet är nödvändigt för att förhindra brott eller avvärja en fara som hotar ordningen i förvaringslokalen eller för att trygga den frihetsberövades eller någon annans säkerhet.

Mottagaren eller avsändaren skall utan dröjsmål underrättas om kvarhållandet av ett brev, någon annan postförsändelse eller ett meddelande och om orsaken till kvarhållandet, om inte något annat följer av en orsak som nämns i 1 mom. Ett brev, en annan postförsändelse eller ett meddelande som av en orsak som avses i 1 mom. inte frambefordras skall returneras till avsändaren eller lämnas till den frihetsberövade vid frigivningen.

En frihetsberövad skall i mån av möjlighet ges tillfälle att på egen bekostnad stå i telefonkontakt med personer utanför förvaringslokalen, om inte denna rätt har begränsats på det sätt som avses i 1 kap. 18 b § i tvångsmedelslagen. I ordningsstadgan för en förvaringslokal kan meddelas de föreskrifter om tider för användning av telefon som är nödvändiga med hänsyn till verksamheten och ordningen i förvaringslokalen.

En frihetsberövad skall dessutom ges tillfälle att stå i telefonkontakt med sitt i 4 § avsedda ombud samt i övrigt med personer utanför förvaringslokalen för att sköta ärenden som inte kan uträttas per brev eller genom besök.

För användningen av telefon kan ställas som villkor att den frihetsberövade uppger med vem han eller hon har för avsikt att stå i kontakt. Ett telefonsamtal kan avbrytas eller förvägras, om det är nödvändigt för att förhindra brott eller upprätthålla ordningen i förvaringslokalen eller om samtalet äventyrar syftet med den frihetsberövande åtgärden.

Kostnadsfri användning av telefon kan tillåtas för skötseln av nödvändiga ärenden eller av andra särskilda skäl.

En frihetsberövads telefonsamtal får avlyssnas, om det av grundad anledning i enskilda fall är nödvändigt för att förhindra brott, säkerställa syftet med den frihetsberövande åtgärden eller ordningen i förvaringslokalen eller trygga den frihetsberövades eller någon annans säkerhet.

Den frihetsberövade och den som han eller hon står i telefonkontakt med skall underrättas om avlyssningen av samtalet innan avlyssningen inleds.

Telefonsamtal mellan den frihetsberövade och de tillsynsmyndigheter som avses i 3 § eller ett ombud som avses i 4 § får inte avlyssnas. Om det vid avlyssningen av ett telefonsamtal framgår att det gäller en kontakt mellan den frihetsberövade och en person som avses ovan, skall avlyssningen avbrytas.

Beslut om granskning av brev, andra postförsändelser och meddelanden fattas av en polisman.

Beslut om läsning och kvarhållande av brev, andra postförsändelser eller meddelanden samt om avlyssning av telefonsamtal fattas av chefen för förvaringslokalen eller av en anhållningsberättigad tjänsteman som förordnats av chefen. Beslutet skall vara skriftligt.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid granskning, läsning och kvarhållande av brev samt om förfarandet vid avlyssning av telefonsamtal utfärdas genom förordning av statsrådet.

De frihetsberövade har rätt att under behövlig övervakning ta emot besökare vid tidpunkter som reserverats för besök så ofta det är möjligt utan att ordningen och verksamheten i förvaringslokalen störs, om inte denna rätt begränsats enligt 1 kap. 18 b § i tvångsmedelslagen. Besök kan även tillåtas vid andra tillfällen än vid de tidpunkter som reserverats för besök, om det är nödvändigt med hänsyn till den frihetsberövades kontakter eller av något annat särskilt skäl. En frihetsberövad har dock alltid rätt att utan ogrundat dröjsmål ta emot besök av sitt i 6 kap. 4 § avsedda ombud. Bestämmelser om granskning av besökare finns i 10 kap.

Besök hos den frihetsberövade skall övervakas på behövligt sätt. Besök kan även övervakas med videoutrustning. Den frihetsberövade och besökaren skall på lämpligt sätt underrättas om övervakning med videoutrustning. I fråga om förvaring och utplåning av upptagningar som uppkommit vid övervakningen skall iakttas vad som i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet bestäms om uppgifter om anhållna.

Om det för att förhindra brott, säkerställa syftet med den frihetsberövande åtgärden eller ordningen i förvaringslokalen eller trygga den frihetsberövades eller någon annans säkerhet är nödvändigt är det tillåtet att avlyssna samtal mellan en frihetsberövad och andra besökare än det ombud som avses i 6 kap. 4 §.

Besök av nära anhöriga till frihetsberövade, andra närstående och ombud som avses i 6 kap. 4 § samt, om det finns skäl för det, även av andra kan tillåtas utan övervakning ( oövervakat besök ), om det är motiverat med hänsyn till bevarandet av den frihetsberövades kontakter, skötseln av rättsliga angelägenheter eller av någon annan motsvarande orsak och om besöket inte stör ordningen eller verksamheten i förvaringslokalen. För besök av andra än en tillsynsmyndighet som avses i 6 kap. 3 § och ett ombud som avses i 6 kap. 4 § kan ställas som villkor att den frihetsberövade samtycker till kontroll av drogpåverkan enligt 9 kap. 6 § 3 mom.

Bestämmelser om granskning av frihetsberövade i samband med oövervakade besök finns i 9 kap. 4 §.

Ett besök kan förvägras, om

Besök kan dock ordnas under särskilt övervakade förhållanden ( besök under särskilt övervakade förhållanden ), om den fara som avses i 1 mom. kan avvärjas på detta sätt.

I samband med besök kan de frihetsberövade tillåtas ta emot en rimlig mängd varor eller föremål som det enligt 4 kap. 1 § 1 och 2 mom. är tillåtet att inneha i en förvaringslokal. Närmare föreskrifter om mängden och arten av egendom som kan tas emot meddelas i förvaringslokalens ordningsstadga, om vilken föreskrivs i 8 kap. 1 §.

De varor som besökare medför skall granskas innan de överlämnas till den frihetsberövade.

Om en besökare har konstaterats medföra eller försöka medföra narkotika eller ämnen eller föremål som avses i 4 kap. 1 § 1 eller 2 mom. till förvaringslokalen eller äventyra säkerheten eller allvarligt störa ordningen i förvaringslokalen, kan besökaren meddelas ett med hänsyn till omständigheterna skäligt, högst två månaders förbud att besöka förvaringslokalen ( besöksförbud ). Ett besöksförbud kan vid behov förlängas, om det fortfarande är nödvändigt för att förhindra den verksamhet som ligger till grund för förbudet.

Ett besöksförbud kan omfatta ett förbud att träffa en viss frihetsberövad eller vissa frihetsberövade eller ett förbud mot tillträde till en viss förvaringslokal eller vissa förvaringslokaler.

Besöksförbud får inte meddelas nära anhöriga, andra närstående eller den frihetsberövades i 6 kap. 4 § avsedda ombud. Besöksförbud får inte heller meddelas om ett besök kan ordnas på det sätt som avses i 3 § 2 mom. så att ordningen i förvaringslokalen inte äventyras.

Beslut om besöksförbud skall vara skriftliga. Innan ett besöksförbud meddelas skall besökaren och den frihetsberövade i mån av möjlighet höras.

Bestämmelser om registrering av uppgifter om besöksförbud i informationssystemet för polisärenden finns i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet.

Utländska frihetsberövade har rätt att stå i kontakt med en diplomatisk beskickning eller ett konsulat som företräder hemlandet, om inte kontakterna begränsats på det sätt som avses i 1 kap. 18 b § i tvångsmedelslagen.

Försändelser som en frihetsberövad adresserat till en diplomatisk beskickning eller ett konsulat skall vidarebefordras utan dröjsmål.

De frihetsberövade skall i mån av möjlighet ges tillfälle till privata samtal om personliga frågor med en företrädare för en församling, en medborgarorganisation som bedriver fängelsearbete eller någon annan motsvarande institution.

En frihetsberövad kan beviljas tillstånd att under behövlig bevakning för en kort tid avlägsna sig från förvaringslokalen för att på finskt territorium besöka en svårt sjuk nära anhörig eller annan närstående eller för att närvara vid en nära anhörigs eller närståendes begravning eller av något annat motsvarande synnerligen viktigt skäl.

Chefen för förvaringslokalen beslutar om besöksförbud och om tillstånd att avlägsna sig. Chefen för förvaringslokalen eller en anhållningsberättigad tjänsteman som förordnats av chefen beslutar om oövervakade besök, besök under särskilt övervakade förhållanden och förvägran av besök.

Närmare bestämmelser om permission, besöksförbud och innehållet i det utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om hur besöken skall ordnas utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

En förvaringslokal skall ha en ordningsstadga som innehåller närmare bestämmelser som kompletterar denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som meddelats med stöd av den och som gäller förvaringslokalens område och vistelse inom det, låsning av lokalerna, avdelningar, hur besök, telefonkontakter och fritidsverksamhet skall ordnas, innehav av egendom samt andra motsvarande enskilda omständigheter som hänför sig till upprätthållandet av ordningen i förvaringslokalen och ordnandet av sysselsättningen.

En frihetsberövad skall iaktta förvaringslokalens ordningsstadga samt personalens uppmaningar och befallningar. En frihetsberövad skall uppträda sakligt mot personalen i förvaringslokalen samt mot övriga frihetsberövade och andra personer.

Polischefen vid polisinrättningen i häradet fastställer ordningsstadgan för en förvaringslokal och beslutar om övervakning och låsning av lokalerna.

De frihetsberövade och förvaringslokalerna skall övervakas så som syftet med de frihetsberövande åtgärderna, ordningen i förvaringslokalen, förvaringssäkerheten, förhindrandet av rymning eller olovligt avvikande från förvaringslokalen, de frihetsberövades och andras säkerhet samt förhindrandet av brott kräver.

I en förvaringslokal skall finnas sådana larmsystem och andra tekniska säkerhetssystem som säkerheten kräver.

De frihetsberövades celler och egendom som de innehar och som finns på förvaringslokalens område kan granskas för upprätthållande av ordningen och säkerheten i förvaringslokalen. Bestämmelser om innehav av bruksföremål, pengar och andra betalningsmedel samt annan egendom finns i 4 kap.

En frihetsberövad får i förvaringslokalen, på förvaringslokalens område och under transport granskas för att tillgodose säkerheten, trygga ordningen eller skydda egendom ( säkerhetskontroll av frihetsberövade ).

En frihetsberövad kan vid en säkerhetskontroll granskas med hjälp av en metalldetektor, någon annan teknisk anordning, en tränad hund, ytlig undersökning av kläderna eller på något annat motsvarande sätt för att det skall kunna säkerställas att den frihetsberövade inte medför föremål eller ämnen

I det syfte som nämns i 1 mom. kan en frihetsberövad åläggas att byta kläder i närvaro av anställda.

En frihetsberövad kan kroppsvisiteras, om

Kroppsvisitation omfattar undersökning av vad den frihetsberövade har i sina kläder eller annars bär på sig.

I en förvaringslokal, på en avdelning eller i något annat utrymme i en förvaringslokal kan specialgranskning utföras, om det behövs för att avvärja en allvarlig fara som hotar ordningen eller säkerheten eller för att upptäcka sådana otillåtna föremål eller ämnen som avses i 4 kap. 1 § 1 eller 2 mom.

När en specialgranskning utförs på en avdelning eller i något annat utrymme i förvaringslokalen, får samtliga frihetsberövade som placerats i förvaringslokalen eller som befinner sig i den lokal som granskas kroppsvisiteras.

Om det finns skäl att misstänka att en frihetsberövad är påverkad av alkohol, något annat berustningsmedel eller dopningsmedel som avses i 44 kap. 16 § i strafflagen, kan han eller hon åläggas att lämna urin-, saliv- eller utandningsprov. Om berusningen av yttre tecken att döma är uppenbar, skall prov inte fordras.

För oövervakade besök kan ställas som villkor att den frihetsberövade på begäran lämnar urin-, saliv- eller utandningsprov.

Det kan bestämmas att blodprov skall tas på en frihetsberövad som utan giltig orsak vägrar lämna urin-, saliv- eller utandningsprov.

Kroppsvisitation skall utföras i närvaro av ett vittne. Om kroppsvisitationen förutsätter att personen skall klä av sig, skall den som utför visitationen och den som är vittne vara av samma kön som den visiterade. När en frihetsberövad befinner sig utanför förvaringslokalen under direkt bevakning av en polisman eller väktare, får kroppsvisitation dock utföras utan närvaro av ett vittne, om saken inte tål uppskov.

Ett beslut om specialgranskning skall vara skriftligt. Den frihetsberövade skall underrättas om grunden för åtgärden.

Protokoll, vars närmare innehåll anges genom förordning av statsrådet, skall föras över kroppsvisitation och specialgranskning. Observationer om berusning och säkerhetskontroll under transport skall antecknas.

Beslut om säkerhetskontroll av en frihetsberövad fattas av en polisman eller, om saken inte tål uppskov, av en väktare.

Beslut om kroppsvisitation av en frihetsberövad och kontroll av drogpåverkan fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman eller, om saken inte tål uppskov, av en polisman.

Beslut om specialgranskning fattas av chefen för förvaringslokalen eller av en anhållningsberättigad tjänsteman som förordnats av chefen.

Ingen får ges tillträde till en förvaringslokal utan behörigt tillstånd eller skäl.

För tillträde till en förvaringslokal kan ställas som villkor att ytterkläder och medförda föremål skall lämnas i förvar hos polisen på det sätt som polisen bestämmer. För att någon skall få tillträde till förvaringslokalen och få röra sig på förvaringslokalens område kan också ställas som villkor att personen i fråga legitimerar sig. För att någon skall få röra sig på området kan också ställas andra villkor som behövs för upprätthållandet av ordningen eller säkerheten.

Tillträde till förvaringslokalen kan förvägras eller vistelse på förvaringslokalens område kan förbjudas den som inte iakttar ett åläggande eller villkor som meddelats honom eller henne enligt 2 mom. eller vägrar att genomgå den säkerhetskontroll som avses i 2 §. Den som på grund av berusning, hotfullt beteende eller av någon annan motsvarande anledning kan äventyra ordningen eller säkerheten i förvaringslokalen får inte heller beviljas tillträde till förvaringslokalen. När det gäller förvägran av tillträde för besökare skall dessutom bestämmelserna i 7 kap. 3 § iakttas.

En person kan i förvaringslokalen eller på förvaringslokalens område granskas för att upprätthålla säkerheten, trygga ordningen eller skydda egendom ( säkerhetskontroll ).

Vid en säkerhetskontroll kan den som anländer till en förvaringslokal eller befinner sig i förvaringslokalen eller på förvaringslokalens område, de föremål som han eller hon medför och det fortskaffningsmedel som han eller hon använder och som befinner sig på förvaringslokalens område granskas med hjälp av en metalldetektor, någon annan teknisk anordning eller en tränad hund, ytltig undersökning av kläderna eller på något annat motsvarande sätt för att det skall kunna säkerställas att personen inte medför föremål eller ämnen

I det syfte som nämns i 1 mom. kan personen i fråga åläggas att överlämna den medförda egendomen till granskning, om granskningen inte kan utföras på det sätt som avses i 2 mom.

Om det finns grundad anledning till misstanke om försök att överlämna ämnen eller föremål som avses i 2 § 2 mom. vid ett besök hos en frihetsberövad, kan som villkor för besöket ställas att besökaren underkastar sig kroppsvisitation.

Om besökaren vägrar underkasta sig kroppsvisitation, skall bestämmelserna i 7 kap. 3 § iakttas.

Kroppsvisitationen omfattar undersökning av vad besökaren har i sina kläder eller annars på sig.

En tjänsteman som utför säkerhetskontroll eller kroppsvisitation har rätt att frånta en person föremål eller ämnen som avses i 2 § 2 mom. och som påträffats vid granskning eller annars.

Föremål och ämnen som fråntagits någon skall tas om hand av polisen eller, om det inte finns något hinder för det enligt lag, återlämnas till den granskade när han eller hon lämnar förvaringslokalen.

Den som vägrar underkasta sig säkerhetskontroll eller inte iakttar en uppmaning att lämna förvaringslokalen enligt 1 § 3 mom. eller 7 kap. 3 § kan avlägsnas från förvaringslokalen eller förvaringslokalens område. Den som avlägsnas skall underrättas om grunden för åtgärden.

Säkerhetskontroll och kroppsvisitation skall utföras finkänsligt. Granskningen får inte orsaka onödig olägenhet för den som granskas eller skada på egendom.

Den granskade skall underrättas om grunden för säkerhetskontrollen eller kroppsvisitationen. Vid kroppsvisitation skall ett vittne vara närvarande. Om kroppsvisitationen kräver att personen skall klä av sig, skall den utföras i ett avskilt rum och den som utför visitationen och den som är vittne skall vara av samma kön som den visiterade.

Protokoll skall föras över kroppsvisitation.

En anhållningsberättigad tjänsteman eller, om saken inte tål uppskov, en polisman eller en väktare beslutar om säkerhetskontroll och förvägran av tillträde till förvaringslokalen.

En anhållningsberättigad tjänsteman beslutar om kroppsvisitation av besökare och om avlägsnande av besökare från förvaringslokalen. Om saken inte tål uppskov, kan beslut om avlägsnande från förvaringslokalen också fattas av en polisman eller en väktare.

Närmare bestämmelser om protokoll över kroppsvisitation och antecknande av beslut om avlägsnande från området utfärdas genom förordning av statsrådet.

Säkerhetsåtgärder är i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel, begränsning av kontakter, användning av fängsel, observation samt observation i isolering.

I stället för säkerhetsåtgärder skall i första hand andra medel än sådana som begränsar friheten användas för att lugna den frihetsberövade eller för att förhindra ett brott eller en händelse som orsakar fara.

Bestämmelser om begränsning av frihetsberövades kontakter finns i tvångsmedelslagen.

En frihetsberövads omedelbara rörelsefrihet får begränsas med handbojor, knippförband av plast eller andra motsvarande medel, om det är nödvändigt för att

Användning av fängsel får inte fortgå längre än nödvändigt. Om fängsel används med stöd av 1 mom. 2 punkten, skall i mån av möjlighet en läkare höras. När den frihetsberövade skall höras inför domstol, skall fängslen avlägsnas, om inte rättens ordförande av särskilda skäl bestämmer annorlunda. Fängslen skall likaså avlägsnas, om det är nödvändigt för att vidta en medicinsk åtgärd.

En frihetsberövad får placeras i ett rum eller en cell där han eller hon kan observeras dygnet runt med hjälp av teknisk utrustning eller på något annat sätt, om det är nödvändigt för att

En tjänsteman som hör till hälsovårdspersonalen skall utan dröjsmål underrättas om att en frihetsberövad har ställts under observation. En läkare eller någon annan tjänsteman som hör till hälsovårdspersonalen skall så snart som möjligt undersöka den frihetsberövades hälsotillstånd. Den frihetsberövade skall noggrant iakttas genom teknisk övervakning och på annat sätt.

Observationen får inte fortgå längre än nödvändigt och inte överskrida sju dygn. Observationen får dock fortgå, om det är nödvändigt av skäl som avses i 1 mom. Observationen skall omprövas minst var sjunde dag.

Om det finns grundad anledning att misstänka att en frihetsberövad under vistelsen i förvaringslokalen eller vid ankomsten till förvaringslokaen har förbjudna ämnen eller föremål som avses i 4 kap. 1 § 1 eller 2 mom. i sin kropp, får den frihetsberövade placeras i ett rum eller en cell där det med hjälp av teknisk utrustning eller på något annat sätt dygnet runt är möjligt att observera den frihetsberövade och att de förbjudna ämnena eller föremålen lämnar hans eller hennes kropp.

Observation i isolering får fortgå tills de förbjudna ämnena eller föremålen har lämnat den frihetsberövades kropp eller tills det inte längre finns någon annan orsak till isoleringen. Observationen i isolering får dock inte fortgå längre än sju dygn. Observationen i isolering skall avbrytas, om den äventyrar den frihetsberövades hälsa. Om det vid kroppsbesiktning har upptäckts att den frihetsberövade har ämnen eller föremål som avses i 1 mom. i kroppen, får tiden för observation i isolering förlängas också efter den maximala tiden om sju dygn, dock med ytterligare högst sju dygn.

En tjänsteman som hör till hälsovårdspersonalen skall utan dröjsmål underrättas om att en frihetsberövad har ställts under observation i isolering. En läkare eller någon annan tjänsteman som hör till hälsovårdspersonalen skall så snart som möjligt undersöka den frihetsberövades hälsotillstånd. Den frihetsberövade skall noggrant iakttas genom teknisk övervakning eller på något annat sätt.

Ett beslut om att ställa en frihetsberövad under observation i isolering skall vara skriftligt. Den frihetsberövade skall underrättas om grunderna för åtgärden.

När beslut om användning av fängsel enligt 2 § 1 mom. 2 eller 3 punkten eller om ställande under observation i isolering enligt 4 § fattas, skall orsaken till och varaktigheten av åtgärden antecknas.

Beslut om användning av fängsel, ställande under observation och observation i isolering fattas av chefen för förvaringslokalen eller, om saken inte tål uppskov, av en polisman eller en väktare.

Närmare bestämmelser om verkställighet av observation och observation i isolering, om fängslen och om antecknande av beslut som avses i 5 § utfärdas genom förordning av statsrådet. Tekniska bestämmelser om fängslen och användning av dem utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

Teknisk övervakning utförs så att syftet med den frihetsberövande åtgärden beträffande de anhållna eller gripna som befinner sig i förvaringslokalen säkerställs samt så att, förvaringssäkerheten, ordningen i förvaringslokalen och den frihetsberövades och andra personers säkerhet garanteras.

Den som övervakas skall utan dröjsmål underrättas om den tekniska övervakningen.

Bilder, ljud och annan information som erhållits i samband med teknisk övervakning kan upptas i syfte att säkerställa en saklig behandling av anhållna och gripna.

Upptagningar får användas för kontroll av att anhållna och gripna behandlas sakligt, för allmän övervakning av behandlingen av anhållna och gripna samt för utredning av brott som misstänks ha begåtts i en förvaringslokal.

I fråga om förvaring och förstörande av upptagningar som tillkommit i samband med teknisk övervakning skall iakttas vad som i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet bestäms om uppgifter om anhållna.

Närmare bestämmelser om teknisk övervakning utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av inrikesministeriet utfärdas bestämmelser om utrustning som används för teknisk övervakning och om granskning av den samt om meddelanden om teknisk övervakning.

Den häktade skall, med iakttagande av 34 § i förvaltningslagen (434/2003), höras då beslut om placering i förvaringslokalen och inom den fattas samt då andra viktiga beslut som gäller honom eller henne fattas.

De häktade skall i mån av möjlighet ges tillfälle att följa televisions- och radioprogram och tidningar samt att på egen bekostnad skaffa tidskrifter och litteratur.

Bestämmelserna i 4 kap. 1 § skall tillämpas på innehav av tidskrifter och litteratur.

På behandlingen av häktade tillämpas vad som föreskrivs om syftet med häktning i 1 kap. 3 § i häktningslagen och placering av de häktade i 2 kap. 1 § i samma lag.

Transportmedel som är lämpliga för ändamålet och utrustade med behövliga säkerhetsanordningar skall användas vid transport.

Transport av frihetsberövade skall skötas utan omotiverat dröjsmål.

Transporten skall ordnas så att transporttiden inte blir oskäligt lång med beaktande av orsaken till transporten, transportsträckan och den transporterades hälsotillstånd.

Om ett allmänt fortskaffningsmedel används vid transport, skall den som transporteras om möjligt hållas avskild från andra passagerare. En frihetsberövad som inte fyllt 18 år skall hållas avskild från vuxna frihetsberövade, om det inte står i hans eller hennes intresse att man handlar annorlunda.

Bestämmelserna i denna lag skall i tillämpliga delar gälla vid behandlingen av de frihetsberövade under transport. De frihetsberövades rätt till vistelse utomhus, innehav och användning av egendom samt rätt till besök och användning av telefon får under transporten begränsas, om det är särskilt svårt att tillgodose dessa rättigheter under transporten.

Transporten skall om möjligt ordnas så att den inte väcker uppmärksamhet.

De frihetsberövade skall utan omotiverat dröjsmål kunna kontakta den myndighet som övervakar transporten.

Bestämmelser om ansvar för ordnande av transport utfärdas separat.

En väktare skall i sin verksamhet vara saklig, opartisk och främja försonlighet.

En väktare skall i första hand genom råd, uppmaningar och befallningar upprätthålla förvaringssäkerheten, ordningen och säkerheten i förvaringslokalen samt säkerställa syftet med den frihetsberövande åtgärden.

En väktare skall utföra sina tjänsteuppdrag utan att ingripa mer i någons rättigheter och utan att orsaka större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt och försvarbart för utförandet av uppdraget.

När väktare utför tjänsteuppdrag har de rätt att i förvaringslokalen, på dess område och i dess omedelbara närhet, under transport av frihetsberövade samt i verksamhet som övervakas av polisen använda maktmedel för att

Maktmedlen skall vara behövliga och försvarbara med hänsyn till omständigheterna. När försvarbarheten bedöms, skall hänsyn tas till hur viktigt och brådskande uppdraget är, hur farligt motståndet är, de tillgängliga resurserna samt andra omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen.

Maktmedelsredskap får användas endast av tjänstemän som fått lämplig utbildning. Orsaken till åtgärden och åtgärdens varaktighet skall antecknas.

Den som på begäran eller med samtycke av den tjänsteman som avses i 1 mom. tillfälligt bistår denne i en situation där det är nödvändigt att anlita utomstående för att använda maktmedel vid en ytterst viktig och brådskande tjänsteförrättning som avses i denna paragraf har rätt att under ledning av den nämnda tjänstemannen använda de nödvändiga maktmedel som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarbara.

En väktare skall utan dröjsmål underrätta sin förman om person- eller egendomsskador som uppkommit vid utförandet av tjänsteuppdrag, om skadorna inte är att anses såsom ringa. Beträffande person- och egendomsskador skall förfaras enligt 49 § i polislagen.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid väktares användning av maktmedel och maktmedelsredskap utfärdas genom förordning av statsrådet. Tekniska bestämmelser om maktmedelsredskap och användning av dem samt om utbildning i användningen av maktmedel och maktmedelsredskap utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

Anmälningar om frihetsberövades hälsotillstånd skall göras i enlighet med lagen om patientens ställning och rättigheter.

Avlider en frihetsberövad, skall anmälan lämnas till behöriga myndigheter samt till nära anhöriga, andra närstående eller den som den frihetsberövade utsett.

Anmälan om att en frihetsberövad frigivits och avlägsnat sig från förvaringslokalen får lämnas till målsäganden eller någon annan person, om det på grund av den frihetsberövades beteende eller av denne framförda hotelser finns grundad anledning att misstänka att den frihetsberövade gör sig skyldig till ett brott som riktar sig mot någondera av de ovan nämndas liv, hälsa eller frihet eller mot en sådan persons liv, hälsa eller frihet som står någondera av dem nära. Har den frihetsberövade meddelats besökförbud enligt lagen om besöksförbud (898/1998), kan anmälan också göras till den som förbudet avses skydda.

Anmälan skall göras finkänsligt. Målsäganden eller någon annan som hotas och som avses i 1 mom. får inte underrättas mot sin vilja.

Polisen har rätt att till den enhet som utför sinnesundersökning lämna sådana uppgifter om frihetsberövade som är nödvändiga för genomförandet av undersökningen.

Chefen för förvaringslokalen beslutar om anmälningar och lämnande av upplysningar enligt detta kapitel.

Närmare bestämmelser om anmälningar utfärdas genom förordning av statsrådet.

Rättelseyrkande får framställas hos polischefen vid polisinrättningen i häradet och besvär anföras hos förvaltningsdomstolen i beslut som gäller

En besökare har rätt att söka rättelse i och anföra besvär över ett besöksförbud enligt 1 mom. 3 punkten.

Rättelseyrkande skall göras skriftligen inom en vecka efter det att beslutet med anvisning om rättelseyrkande har delgetts den frihetsberövade. Rättelseyrkandet tillställs den myndighet som fattat beslutet.

Polischefen vid polisinrättningen i häradet avgör rättelseyrkanden.

Rättelseyrkanden skall behandlas skyndsamt.

Bestämmelserna i förvaltningslagen gäller i övrigt vid behandlingen av ärendet.

Ändring i beslut som polischefen vid polisinrättningen i häradet fattat med anledning av ett rättelseyrkande får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Besvär skall anföras hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets polischefen vid polisinrättningen i häradet har fattat beslutet.

Besvär skall anföras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet.

Framställande av rättelseyrkanden eller anförande av besvär avbryter inte verkställigheten av beslut enligt 1 §, om inte polischefen vid den polisinrättning i häradet som behandlar rättelseyrkandet eller den förvaltningsdomstol som behandlar besvären beslutar något annat.

Vid behandlingen av besvär är förvaltningsdomstolen domför med en ledamot. Besvären skall behandlas skyndsamt.

Ändring i förvaltningsdomstolens beslut får inte sökas genom besvär.

I fråga om behandlingen av ärenden gäller i övrigt förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Vid behandling av ärenden som avses i 1 § kan den frihetsberövade beviljas rättshjälp så som föreskrivs i rättshjälpslagen (257/2002). Den frihetsberövade behöver inte lägga fram en sådan utredning om sina ekonomiska förhållanden som avses i 10 § 1 mom. i rättshjälpslagen. Domstolen beslutar om beviljande av rättshjälp.

Närmare bestämmelser om framställande av rättelseyrkanden utfärdas genom förordning av statsrådet.

Till chef för förvaringslokalen skall utses en anhållningsberättigad tjänsteman som hör till personalen vid den polisinrättning som administrerar förvaringslokalen. Av särskilda skäl får en kriminalöverkonstapel eller en överkonstapel vara chef för förvaringslokalen.

Chefen för förvaringslokalen skall övervaka att lagen och med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter iakttas i förvaringslokalen.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.

På verkställighet av ett beslut som gäller behandlingen av en frihetsberövad som har fattats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde när beslutet fattades. Bestämmelserna i denna lag skall dock tillämpas om ärendet tas upp till ny behandling på grund av överträdelse eller ändring av villkor, på grund av en tidsfrist som föreskrivits i lag eller av någon annan motsvarande orsak.

Bestämmelserna om ändringssökande i denna lag skall tillämpas när ändring söks i beslut som har fattats efter det att lagen har trätt i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.