20/2006

Om vajerfärjor och frigående färjor föreskrivs i 6 § 1 mom. i landsvägslagen (503/2005).

I denna förordning avses med

På landsvägsfärjors styrning, gång, ljus, signalfigurer samt ljud- och ljussignaler tillämpas vad som bestäms i den år 1972 ingångna konventionen om de internationella reglerna till förhindrande av sammanstötning till sjöss (FördrS 30/1977), nedan sjövägsreglerna, lagen om fartygstrafikservice (623/2005), förordningen om förhindrande av sammanstötning i inre farvatten (Regler för inre farvatten 1978) (252/1978) samt statsrådets förordning om fartygstrafikservice (763/2005).

Om frigående färjors konstruktion, utrustning och bemanning samt om besättningens behörighet och besiktning föreskrivs särskilt. Frigående färjor skall ha ett fordonsdäck.

Kraven på handelsfartygs konstruktion gäller i tillämpliga delar vajerfärjors konstruktion. Vajerfärjor skall ha ett fordonsdäck.

Bestämmelser om vajerfärjors utrustning finns i Sjöfartsverkets besiktningsföreskrifter.

En förare av vajerfärja skall ha ett av Sjöfartsverket utfärdat förarintyg för vajerfärja. Om vajerfärjan har radar eller VHF-telefon skall föraren av vajerfärjan ha kompetens att använda dem.

En förare av vajerfärja skall då han eller hon tillträder sin uppgift förete förarintyget samt läkarintyg över att han eller hon har förmåga att särskilja de i sjövägsreglerna och reglerna för inre farvatten avsedda signalljus, signalfigurer och ljudsignaler som syftar till att förhindra fartygskollisioner. Läkarintyget skall förnyas med tre års intervall.

En vajerfärja får vid risk för kollision omedelbart frikopplas från sin styrlina eller motsvarande annan styranordning.

En vajerfärja kan gå i trafik även om den är frikopplad från sin styrlina eller motsvarande annan styranordning

En vajerfärja får framföras frikopplad från sin styrlina eller motsvarande styranordning till varv eller färjeläge av sådan besättning som Sjöfartsverket bestämt.

En vajerfärja får inte hindra ett sådant fartyg från att passera som kan navigera tryggt enbart i farleden. Ett sådant fartyg skall i mån av möjlighet informera föraren av vajerfärjan om sin ankomst i god tid. Föraren av vajerfärjan skall då se till att styrlinan vid farleden inte hindrar fartyget från att passera.

Där färjeleden korsar farleden skall vajerfärjans styrlina monteras så att den, då den inte hålls stram, längs hela farledens bredd sjunker ned under det trallningsdjup som Sjöfartsverket fastslagit på basis av det fastställda seglationsdjupet. Styrlinan får inte i onödan hållas stram så att sjötrafik över färjeleden förhindras. Föraren av en vajerfärja skall även se till att fartyg, som skall väja för vajerfärjor, inte behöver vänta oskäligt länge på att få korsa färjeleden.

Om vattendraget vid färjeleden på grund av knippbogsering av virke eller annan tillfällig transport skall reserveras för sjötrafik till större djup än det fastställda seglationsdjupet eller större bredd än ledmärkena anger, skall styrlinan vid behov sänkas ned till färjeledens botten. Den som verkställer en tillfällig transport skall i god tid på förhand till ifrågavarande färjeläge anmäla tidpunkten för den kommande transporten samt, innan färjeleden korsas, försäkra sig om att styrlinan vilar på farledens botten.

Då en färjeled korsar en allmän farled skall väghållningsmyndigheten på egen bekostnad sätta ut sjötrafikmärken längs den allmänna farleden på båda sidor om färjeleden i enlighet med vad som föreskrivs i förordningen om utmärkning av farlederna (846/1979).

En vajerfärja som korsar den allmänna farleden kan när den är i rörelse avge ett gult blinkande ljus utöver de ljus och signalfigurer som föreskrivs i förordningen om förhindrande av sammanstötning i inre farvatten.

Väghållningsmyndigheten kan på egen bekostnad och med tillstånd av Sjöfartsverket förse en färjeled som trafikeras av en vajerfärja som korsar den allmänna farleden, utöver med de märken som avses i 1 mom., i närheten av färjkajerna även med ljussignalanordningar för sjötrafik enligt Sjöfartsverkets bestämmelser.

En färjeled där en isvägsfärja trafikerar eller där en bro över isväg används skall förses med de sjötrafikmärken som avses i 1 mom. Dessutom skall färjeleden förses med ljus som lyser vitt om natten.

Vid en färjkaj eller i dess omedelbara närhet skall finnas en livboj med lina och en båtshake samt en fast eller flyttbar stege som från kajens övre kant når minst en meter under vattenytan.

Den som producerar färjtrafiktjänster skall visa och väghållningsmyndigheten vid behov övervaka att landsvägsfärjorna hålls i behörigt skick samt utrustade och bemannade enligt lagar och förordningar.

Den som producerar färjtrafiktjänster skall övervaka att vägtrafikanterna följer de bestämmelserna som gäller på färjan om förbud mot rökning eller begränsning av tomgång eller andra med hänsyn till allmän säkerhet eller dirigering av trafiken nödvändiga bestämmelser.

En vajerfärja får inte belastas med större last än vad som anges i besiktningsbeviset. Ett fordons eller en fordonskombinations totalvikt skall vid behov påvisas med vägningsintyg eller genom vägning före inkörningen på vajerfärjan. Väghållningsmyndigheten kan begränsa vikten av de fordon som skall transporteras med vajerfärja då lokala förhållanden kräver det. Varje passagerare skall följa de lastningsinstruktioner som föraren av vajerfärjan ger.

Vägtrafiken på en frigående färja övervakas och leds av dess befälhavare samt på en vajerfärja och en isvägsfärja av dess förare.

En landsvägsfärjas däcksutrymme skall lastas så att man åtminstone från ena sidan av varje fordon kan stiga ut obehindrat.

Den som går ombord på en landsvägsfärja eller avlägsnar sig från denna skall iaktta nödvändig försiktighet och följa de order och förbud som har getts med hjälp av trafikanordningar samt de instruktioner och föreskrifter som befälhavaren på den frigående färjan eller föraren av vajerfärjan ger.

Det är tillåtet att gå ombord på en landsvägsfärja först då tillstånd därtill givits genom att den bom som fungerar som spärr vid stranden öppnats och den färjport som skall hindra att någon eller något störtar ned i vattnet fällts ned, samt då det i övrigt finns en fri passage.

Det är tillåtet att avlägsna sig från en landsvägsfärja först då färjan angjorts vid färjkajen, den färjport som hindrar att någon eller något störtar ned i vattnet är helt nedfälld, den bom som fungerar som spärr vid stranden är helt uppfälld samt då det även i övrigt finns en fri passage. Om landsvägsfärjans port är försedd med en ljussignal är det tillåtet att avlägsna sig från färjan först då ljuset släckts eller då en annan ljussignal anger att det är tillåtet.

En landsvägsfärja får inte avgå innan spärrarna på stranden är nedfällda, de färjportar som hindrar att någon eller något störtar ned i vattnet är helt uppfällda och landsvägsfärjans last vid behov är tillräckligt stöttad för att förhindra förskjutning.

Vägtrafikanter skall transporteras med landsvägsfärjan i den ordning de anländer till färjeläget. Befälhavaren på en frigående färja eller föraren av en vajerfärja har emellertid rätt att avvika från denna ordning om landsvägsfärjans däcksutrymme eller dräktighet eller väderleksförhållandena inte tillåter att det fordon som står närmast i tur tas ombord för transport.

Utan hinder av bestämmelserna i 14 § har utryckningsfordon och fordon i polisens tjänsteuppdrag enligt 39 § 1 mom. i vägtrafiklagen rätt att komma ombord på en landsvägsfärja före andra fordon. Efter dessa bestäms förkörsrätten före andra fordon enligt följande

Om ett utryckningsfordon, ett fordon i polisens tjänsteuppdrag eller ett fordon som nämns i 1 mom. 1 och 2 punkten behöver transport med en landsvägsfärja på annan än tidtabellsenlig tid och meddelar om detta på förhand skall transporten skötas och färjan vid tidpunkten för överfarten om möjligt invänta transporten vid avgångskajen.

Önskar ett annat än i 2 mom. avsett fordon följa med en landsvägsfärja efter att den lagt ut kan färjan, om det finns plats för fordonet, återvända för att hämta fordonet ifall åtgärden inte väsentligt fördröjer trafiken. Landsvägsfärjan återvänder inte för att hämta ett fordon om färjan avgått tidtabellsenligt eller om ett i 1 mom. nämnt fordon tagits ombord, trafiken är livlig eller färjsträckan är kort.

Om en sådan särskild vinterväg som avses i 4 § 4 mom. i landsvägslagen korsar en allmän farled skall väghållningsmyndigheten, med beaktande av eventuella bestämmelser som meddelats av miljötillståndsverket, bestämma på vilket sätt överfarten skall ordnas vid farleden. Om en bro eller en isvägsfärja används för överfarten, skall väghållningsmyndigheten komma överens med Sjöfartsverket om hur mycket smalare den allmänna farleden får göras mellan brostöden eller förtöjningsställena för isvägsfärjan med beaktande av dem som använder farleden. I samband med detta skall väghållningsmyndigheten bestämma hur långt från vägens och farledens korsning den särskilda vintervägen skall utstakas. Vid behov beslutar väghållaren om bevakning av korsningen.

Om för användning av frigående färja föreskrivits en avgift enligt 12 § i landsvägslagen skall väghållningsmyndigheten hålla beslutet om detta till påseende i omedelbar närhet av färjkajerna.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2006.

Genom denna förordning upphävs trafikministeriets beslut av den 4 mars 1988 om utrustningen av färjor på allmänna vägar och om tillsynen över färjdriften (221/1988).