1339/2006

I denna förordning bestäms om ordnande av screening för kommuninvånarna som ett led i folkhälsoarbetet.

Med screening avses i denna förordning undersökningar av eller provtagningar på befolkningen eller en viss del av befolkningen i syfte att konstatera en viss sjukdom eller dess förstadium eller för att upptäcka sjukdomsalstrare.

Screening utgör ett led i den förebyggande hälso- och sjukvården. Screening omfattar fastställande av målgruppen, rådgivning och handledning av individer, provtagning och undersökning, återrapportering, hänvisning till fortsatta undersökningar samt ordnande av behövliga hälsovårdstjänster.

Kommunerna skall ordna screening för sina invånare enligt det nationella screeningprogrammet enligt följande:

Som ett led i folkhälsoarbetet kan kommunerna också ordna annan screening för att att konstatera en sjukdom eller dess förstadium eller för att upptäcka sjukdomsalstrare eller ordna i 1 mom. avsedd screening i större omfattning än vad som anges i 1 momentet.

Innan screening som avses i 2 mom. inleds skall göra en bedömning av hurudana krav screeningen ställer på servicesystemet för hälso- och sjukvården och hur screeningen inverkar på systemet. Bedömningen omfattar en granskning av den sjukdom som screeningen gäller och dess utbredning samt behandlingen av den, screeningsmetoderna, screeningens genomslagskraft, organisering och totala kostnader samt de etiska frågorna i anslutning till screeningen.

Screeningen skall ordnas enligt ett av kommunen på förhand fastslaget program och med beaktande av tillräckliga förfaranden för kvalitetsledning och kvalitetssäkring.

För att kunna erbjuda ändamålsenliga screeningtjänster skall kommunerna följa och utvärdera screeningens kvalitet, testernas tillförlitlighet samt avvikande resultat och situationer.

Alla kommuninvånare som ingår i den grupp som genomför screening skall ha rätt att delta i screeningen på lika grunder.

Deltagandet i screeningen är frivilligt. Den som ansvarar för ordnandet av screeningen skall se till att kommuninvånarna har tillgång till tillräcklig information om screeningens mål och genomslagskraft, om eventuella risker i anslutning till screeningen samt om ordnandet av screeningen.

När hälsovårdstjänster ordnas får kommuninvånarna inte särbehandlas på grundval av om de har deltagit eller deltar i screening enligt det nationella screeningprogrammet eller i annan screening som kommunen ordnat.

En verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som tar del i insamling och undersökning av screeningprover, återrapportering och fortsatta undersökningar skall ha tillgång till tillräcklig sakkunskap och sådan personal och utrustning som förutsätts för verksamheten.

Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården skall i samråd med Folkhälsoinstitutet och andra aktörer inom branschen följa och utvärdera pågående screeningprogram och de metoder som används inom programmen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007.

Kommunen är skyldig att ordna i 3 § avsedd screening för kromosomavvikelser och screening för utredning av grava anatomiska avvikelser hos fostret i enlighet med denna förordning inom tre år efter det att förordningen har trätt i kraft.

Genom denna förordning upphävs 4 § i folkhälsoförordningen (802/1992).