1209/2006

Denna lag tillämpas på ansökningar som behandlas av skatteförvaltningen och som gäller förhandsavgöranden enligt 5 § i lagen om centralskattenämnden (535/1996) samt annat förhandsbesked eller förhandsavgörande som ansökts hos en myndighet inom skatteförvaltningen.

Denna lag tillämpas också på sådana ansökningar som Tullstyrelsen eller Fordonsförvaltningscentralen behandlar och som avser Tullstyrelsens eller Fordonsförvaltningscentralens förhandsavgöranden.

Beslutsavgift tas ut hos sökanden för beslut som givits för ärendets avgörande.

Behandlingsavgift är en ersättning för ärendets behandling och för utförda åtgärder. Behandlingsavgift kan tas ut också då man beslutar att inte meddela förhandsavgörande eller förhandsbesked, ansökan lämnas utan prövning eller avskrivs. I en ministerieförordning om avgiftsgrunderna kan bestämmas att någon behandlingsavgift inte tas ut.

Grunden för beslutsavgiften är statens genomsnittliga totalkostnader för beslutet, dvs. beslutets självkostnadsvärde.

Det kan bestämmas att beslutsavgiften skall tas ut till ett lägre belopp än självkostnadsvärdet då beslutet

Behandlingsavgiften kan fastställas till ett belopp som är lägre än självkostnadsvärdet, om det med beaktande av den specialservice som sökanden har fått kan anses vara oskäligt att ta ut en avgift som motsvarar självkostnadsvärdet. Vid fastställandet av avgiften tas då i beaktande de genomsnittliga kostnaderna för behandling av ansökan, vilka kan anses hänföra sig till specialservice som sökanden har fått vid behandlingen av en enskild handling.

En beslutsavgift som har fastställts till ett belopp som är mindre än självkostnadsvärdet kan graderas utgående från den genomsnittliga arbetsinsatsen som behövs för ärendets beredning och från den ställning som gruppen av sökande har i beskattningen.

De beslutsavgifter samt behandlingsavgifter som skatteförvaltningen och Tullverket tar ut fastställs genom förordning av finansministeriet. De avgifter som Fordonsförvaltningscentralen tar ut fastställs genom förordning av kommunikationsministeriet.

Beslutsavgiften för ett förhandsavgörande som centralskattenämnden har meddelat kan i ett enskilt fall minskas eller upphävas, om en särskild orsak därtill föreligger med hänsyn till sökandens betalningsförmåga och om beslutet som ges på en ansökan som avser tolkning av skattelagstiftningen har en förenhetligande betydelse för beskattningspraxisen såsom ett linjeavgörande.

Lindring av avgiften skall ansökas hos Centralskattenämnden då ansökan görs och om lindring bestäms då ansökan behandlas. Ändring får inte sökas i ett avgörande om lindring av avgift.

I denna lag avsedda avgifter får drivas in i den ordning som föreskrivs i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961).

En betalningsskyldig som anser att ett fel inträffat i en avgift som fastställts av skatteförvaltningen eller Fordonsförvaltningscentralen kan inom sex månader från avgiftens fastställande yrka ändring hos den myndighet som påfört avgiften. I ett beslut som givits med anledning av ett rättelseyrkande får ändring sökas hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets myndigheten som påfört avgiften är belägen. Besvärstiden är 30 dagar räknat från det då ändringssökanden har tagit del av beslutet som givits med anledning av rättelseyrkandet. I förvaltningsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär.

Ändring i avgifter som Tullstyrelsen har påfört söks i enlighet med vad som i tullagen (1466/1994) föreskrivs om sökande av ändring.

Denna lag träder i kraft den 27 december 2006.