10/2006

När debatten om en redogörelse har avslutats, remitteras redogörelsen till ett utskott för beredning, om inte riksdagen beslutar övergå till dagordningen utan att remittera ärendet till ett utskott. När utskottet behandlat redogörelsen skall det i sitt betänkande lägga fram förslag till ett ställningstagande med anledning av redogörelsen. Riksdagen beslutar om dess slutliga innehåll och övergår till dagordningen.

Ett utskott skall utan obefogat dröjsmål behandla de ärenden som remitterats till det och, beroende på ärendet, lämna betänkande om dem till plenum eller utlåtande till ett annat utskott.

Ärenden som gäller motiverad övergång till dagordningen skall behandlas som brådskande. Utskotten skall i allmänhet först behandla regeringspropositioner och statsrådets skrivelser om ärenden som gäller Europeiska unionen.

Regeringspropositioner och motioner som gäller ett och samma ärende skall behandlas i ett sammanhang och ett gemensamt betänkande lämnas om dem, när inte särskilda skäl kräver ett annat förfarande. Utskottet skall dock se till att ett betänkande om en proposition inte fördröjs av att ärendena behandlas i ett sammanhang.

Talmanskonferensen kan utfärda närmare anvisningar om i vilken ordning ärendena tas upp till behandling i utskotten.

När utskottet har fått den information som behövs för att avgöra ärendet för det en förberedande debatt. I debatten har medlemmarna tillfälle att uttala sin åsikt om ärendet i dess helhet. Utifrån debatten utarbetar utskottets sekreterare ett utkast till betänkande eller utlåtande. På grundval av utkastet förs en allmän debatt, och ärendet genomgår en detaljerad behandling där utskottet beslutar om sina förslag och om motiven till ett betänkande eller ett utlåtande.

Utskottet kan enhälligt besluta att den detaljerade behandlingen är den avgörande behandlingen av ärendet. I annat fall tas ärendet upp till en särskild avgörande behandling som grundar sig på det betänkande eller det utlåtande som utskottet har godkänt. Då skall medlemmarna ges tillfälle att föra en allmän debatt. I detta sammanhang genomförs också en detaljerad behandling.

Ett förslag om förkastande avgörs efter de materiella förslagen.

Ett ärende skall bordläggas en gång till ett senare utskottssammanträde, om två medlemmar begär det. Därefter bordläggs ärendet bara om utskottet så beslutar.

Utskottet kan inom sig välja en företrädare för att i plenum i stället för ordföranden föredra ett betänkande eller utlåtande eller i stora utskottet föredra ett utlåtande till detta.

Utskottens betänkanden och utlåtanden skall vara kortfattade. Utskottets förslag skall läggas fram i form av klämmar. På samma sätt skall förfaras i fråga om reservationer och avvikande meningar, om de inte endast ger uttryck för en skiljaktig ståndpunkt.

I betänkandet och utlåtandet antecknas de medlemmar som deltagit i den avgörande behandlingen av ärendet. Om en medlem bara delvis deltagit i denna behandling, skall detta anges.

En reservation till ett betänkande och en avvikande mening till ett utlåtande skall lämnas skriftligen till utskottets sekreterare inom en av utskottet bestämd tid. Reservationen eller den avvikande meningen skall motsvara den ståndpunkt som undertecknarna företrädde i den avgörande behandlingen av ärendet.

Betänkandena och utlåtandena samt eventuella reservationer och avvikande meningar justeras av utskottets sekreterare, om inte utskottet beslutar något annat.

Över utskottens sammanträden upprättas protokoll, där det antecknas vilka medlemmar som varit närvarande och vilka sakkunniga som hörts samt förslagen och besluten jämte omröstningar. Protokollet kontrasigneras av utskottets sekreterare.

Utskottens protokoll och övriga handlingar arkiveras enligt anvisningar som utfärdas särskilt av talmanskonferensen.

Utskottens protokoll läggs ut på nätet för att vara tillgängliga för allmänheten. Handlingarna i ett ärende blir offentliga när ärendet har slutbehandlats i utskottet. En riksdagsgrupp, som inte är företrädd i ett utskott eller i en utskottsdelegation, har dock rätt att få en kopia av handlingarna i ett ärende som inte har slutbehandlats, om inte handlingarna är hemliga.

Utskottens handlingar är sekretessbelagda, om utlämnande av uppgifter ur dem skulle vålla betydande skada för Finlands internationella förhållanden eller kapital- och finansmarknaden. Sekretessbelagda är också handlingar som innehåller affärs- eller yrkeshemligheter eller uppgifter om någons hälsotillstånd eller ekonomiska ställning, när utlämnandet av uppgifter skulle vålla betydande olägenhet eller skada, förutsatt att ett betydande samhälleligt intresse inte kräver att de ges offentlighet. Ett utskott kan av något annat motsvarande tvingande skäl besluta att en handling skall vara sekretessbelagd.

Också handlingar som omfattas av den sekretess som utskottet beslutar om med stöd av 50 § 3 mom. i grundlagen är sekretessbelagda. Vid behandlingen av ärenden som gäller Finlands internationella förhållanden eller Europeiska unionen iakttas statsrådets sekretessbegäran tills det behöriga utskottet har fattat ett beslut med anledning av begäran.

På sekretesstiden för utskottshandlingar tillämpas 31 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), om inte utskottet bestämmer en kortare tid.

Talmanskonferensen kan utfärda närmare anvisningar om offentlighet för utskottens handlingar.

Om inte något annat följer av stora utskottets arbetsordning, tillämpas vid behandlingen av ärendena i stora utskottet 34, 35, 37, 39―43 och 43 a §.

Talmanskonferensen kan bevilja en riksdagsledamot tillstånd till längst en veckas frånvaro från riksdagsarbetet av någon annan orsak än sjukdom eller ett uppdrag i anknytning till riksdagsarbetet. Om talmanskonferensen inte har samtyckt till anhållan om frånvaro eller om det är fråga om frånvaro i mer än en vecka, beslutar riksdagen om frånvarotillståndet. Uppgift om frånvarotillstånd som talmanskonferensen har beviljat eller frånvaro på grund av sjukdom antecknas i protokollet från plenum. Dessutom antecknas i protokollet vilka ledamöter som är frånvarande från plenum på grund av ett uppdrag i anknytning till riksdagsarbetet.

En företrädare för ett utskott, den första undertecknaren av en motion i en remissdebatt om motionen och en ledamot som är ordförande för ett av riksdagen valt organ som lämnat en berättelse eller är den som organet valt att föredra berättelsen, ges ordet för ett föredragningsanförande före andra som begärt ordet. Talmannen kan också ge en företrädare för ett utskott som lämnat ett utlåtande och av särskilda skäl också den första undertecknaren av en reservation ordet för ett föredragningsanförande efter de övriga föredragningsanförandena. Efter svaret på en interpellation går ordet först till den första undertecknaren av interpellationen.

I den andra behandlingen, som hålls tidigast den tredje dagen efter att den första behandlingen avslutats, beslutar riksdagen om godkännande eller förkastande av lagförslaget samt om eventuella uttalanden från riksdagen med anledning av ärendet.