609/2005

Bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på uppbörd av skatter och avgifter enligt lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) och lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) samt på uppbörd av skogsvårdsavgift, arbetsgivares socialskyddsavgift, mervärdesskatt och skatt på vissa försäkringspremier.

Bestämmelserna i denna lag tillämpas också på uppbörden av andra skatter och avgifter, om så bestäms särskilt.

Om uppbörd av mervärdesskatt i samband med import bestäms särskilt.

I denna lag avses med

Skatter uppbärs via skatteuppbördsmyndighetens konton i statens betalningsrörelsebanker på samma sätt som återbäringar och andra betalningar erläggs.

Av de skatter som nämns i lagen om beskattningsförfarande uppbärs statsskatt, kommunalskatt och kyrkoskatt samt försäkrades sjukförsäkringspremier gemensamt som en enda skatt för skatteåret.

Skatteuppbördsmyndigheten för bok över skattemedel i fråga om skatter som uppburits och återburits samt andra prestationer.

Bokföringen av skattemedel skall innehålla uppgifter om de skatter som uppburits och återburits samt om andra prestationer. Av bokföringen av skattemedel skall framgå de uppgifter som förutsätts i lagen om statsbudgeten (423/1988) och i förordningen om statsbudgeten (1243/1992) liksom de uppgifter som krävs för redovisningarna till skattetagarna.

Skattestyrelsen kan meddela närmare föreskrifter om förfarandet för bokföring samt registrering och antecknande av skattemedel.

Skatteverken är skatteuppbördsmyndigheter. Skattestyrelsen leder och övervakar skatteuppbörden.

Skatter, avgifter, premier och andra prestationer enligt denna lag skall betalas in till en penninginrättning. Betalaren svarar för kostnaderna för betalningen. Genom förordning av finansministeriet utfärdas bestämmelser om de betalningsställen som tar emot inbetalningar utan att ta ut någon avgift för utgifterna för betalningen.

I fråga om betalning av skatter till en utsökningsmyndighet gäller vad som bestäms särskilt.

Skatt som skall betalas på eget initiativ skall betalas på den betalningsdag som bestäms enligt lag, förordning eller Skattestyrelsens beslut. Debiterad skatt skall betalas senast på den förfallodag för skatten som bestäms i samband med debiteringen.

Skatten anses vara betald till skatteuppbördsmyndigheten när

Skatt som betalas i utlandet anses vara betald på förfallodagen, om den har bokförts på skatteuppbördsmyndighetens konto senast en vecka efter förfallodagen. En skatteinbetalning som har bokförts på skatteuppbördsmyndighetens konto senare anses vara betald på bokföringsdagen, om inte den skattskyldige kan påvisa eller det på basis av handlingarna kan konstateras att betalningsdagen har infallit tidigare.

För skatt som betalts efter betalnings- eller förfallodagen skall dröjsmålspåföljder uträknas så som bestäms i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995).

Om dröjsmålspåföljderna för debiterad skatt inte har betalts i samband med betalningen av skatten, skall den del av skatten som på grund av dröjsmålspåföljderna fortfarande är obetald och de för denna del uträknade påföljderna av dröjsmål tas ut särskilt. Om dröjsmålspåföljderna för skatt som skall betalas på eget initiativ inte har betalts i samband med betalningen av skatten, skall påföljderna av dröjsmål tas ut särskilt.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas bestämmelser om uppbördstiderna och betalningstiderna eller förfallodagarna för skatt samt antalet uppbördsrater och grunderna för indelningen i rater, om inte något annat föreskrivs i eller med stöd av någon annan lag.

Skattestyrelsen kan meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som skall anmälas i samband med betalningen samt om det förfarande som skall iakttas vid anmälan och betalning.

Statens betalningsrörelsebanker skall överföra under dagen mottagna skattemedel till skatteuppbördsmyndighetens konto i enlighet med vad som överenskommits i avtalet om skötsel av statens betalningsrörelse.

Andra än i 1 mom. avsedda penninginrättningar skall dagligen överföra under dagen mottagna skattemedel till skatteuppbördsmyndighetens konto senast den vardag närmast efter betalningsdagen då penninginrättningen är öppen för allmänheten. Om penninginrättningen inte är öppen för allmänheten på betalningsdagen, skall medlen överföras senast den andra dagen efter betalningsdagen då penninginrättningen är öppen.

Övriga betalningsställen som tar emot skattemedel skall överföra mottagna skattemedel till skatteuppbördsmyndighetens konto vid en tidpunkt som anges genom förordning av finansministeriet.

Penninginrättningar och andra betalningsställen som tar emot skatteinbetalningar skall lämna sådana uppgifter om de skattemedel de tagit emot och överfört till skatteuppbördsmyndighetens konto att betalningarna kan identifieras och gottskrivas den skattskyldige.

Skattestyrelsen kan meddela närmare föreskrifter om förfarandet för överföring av skattemedel och de uppgifter om betalningarna som skall ges i samband med överföringen.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas bestämmelser om den ersättning som betalas till penninginrättningarna för mottagande och översändande av uppgifter om skatter.

Om en penninginrättning försummar att överföra skattemedel till skatteuppbördsmyndighetens konto inom en fastställd tid, skall penninginrättningen för dröjsmålstiden betala en årlig dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).

De medel som uppburits eller drivits in hos den betalningsskyldige används till betalning av debiterad skatt i följande ordning:

Om skatten uppbärs i flera rater än en, används medlen i första hand till den första förfallna rat som är obetald, om det inte är uppenbart att den betalningsskyldige har avsett att betalningen skall gälla en annan rat.

Om det i någon annan lag som tillämpas på indrivning av skatter bestäms att en prestation skall användas på ett sätt som avviker från 1 mom., iakttas bestämmelserna i denna andra lag vid behandlingen av det sålunda indrivna beloppet. Andra än ovan i detta moment avsedda betalningar och andra prestationer som gäller samma skatt kan användas enligt 1 mom.

En betalning används först till betalning av skatt som skall betalas på eget initiativ och därefter till betalning av skattetillägg. Om det av en prestation inte framgår vilken skatt som skall betalas på eget initiativ som har betalts eller om en betalning inte räcker till för betalning av det fulla beloppet av skatt som skall betalas på eget initiativ eller om det har betalts mer i skatt än vad som uppgivits, används betalningen i följande ordning:

Skatt anses ha betalts på den skattskyldiges eget initiativ, om betalningen har erlagts senast dagen före den dag då beslutet om debitering av skatten fattas. En betalning som har erlagts den dag då beslutet om debitering fattas eller därefter anses som betalning av debiterad skatt.

En ospecificerad betalning som är avsedd som betalning av skatt används i samma ordning som en skatteåterbäring som skall kvittas enligt 27 §. Förfarandet är detsamma om flera skatter eller skatterater drivs in hos den skattskyldige på samma gång.

Har beskattning eller av skattemyndigheten utförd debitering återförvisats för verkställande av ny beskattning eller debitering eller hänskjutits till en annan skattemyndighet eller har beskattningskommunen ändrats används den influtna skatten till betalning av skatt som debiterats på grund av på nytt verkställd beskattning. Ränta skall inte betalas på den del av den influtna skatten som används till betalning av den nya skatten. Av de dröjsmålspåföljder som uppkommit på skatten används till betalning av den nya skatten endast den del som inte skulle ha tagits ut hos den betalningsskyldige om den upphävda skatten hade varit lika stor som den nya skatten.

Har en skattskyldig påförts statsskatt eller för en och samma inkomst kommunalskatt i två eller flera kommuner och bibehålls till följd av en ändring en annan skatt än den som den skattskyldige betalt eller för vars betalning förskott använts, betalas inte, i fråga om den skatt som skall återbäras, ränta på den del som används till betalning för den skatt som bibehållits.

Den influtna skatten används före skattekvittning till betalning av skatt som debiterats på nytt.

Har skatt eller förskott på skatt överförts från en främmande stat till Finland och har skatten eller förskottet inte använts till avkortning av den skattskyldiges i lagen om beskattningsförfarande avsedda skatter vid beskattningen av motsvarande inkomst, skall de överförda medlen användas till betalning av den kvarskatt eller något annat belopp som återstår att betala vid uppbörden i samband med denna beskattning. På den del av skatten som svarar mot de överförda medlen uppbärs ingen i lagen om beskattningsförfarande avsedd ränta på kvarskatt eller samfundsränta som skall betalas. Räntorna uppbärs inte heller vid senare betalning.

Skatt som överförts från utlandet används till betalning av kvarskatt före skattekvittning.

Den åtgärd som avses i 1 mom. utförs den dag då beskattningen slutförs. Om skatterna används till betalning av skatter som debiterats senare än året efter skatteåret, är dagen dock den sista dagen i månaden efter debiteringsmånaden.

Skattestyrelsen kan meddela föreskrifter om hur en betalning eller ett annat belopp som räknas som inbetalning av skatt skall användas till betalning av den skattskyldiges skatt.

Skatteuppbördsmyndigheten skall betala ut skatteåterbäring till den som saken gäller omedelbart efter det att rätten till återbäring har avgjorts och åtgärder enligt 18 och 19 § samt skattekvittningar har genomförts.

Skatteåterbäringen skall betalas i euro på det bankkonto som den skattskyldige uppgett.

Har den skattskyldige för utbetalning av återbäring uppgett ett konto i en bank i utlandet, svarar den skattskyldige för de avgifter som banken i utlandet tar ut för betalningen av återbäringen. Om inget bankkonto har uppgetts, betalas återbäringen enligt det förfarande som Skattestyrelsen föreskrivit.

En skatteåterbäring och räntan på den preskriberas inom fem år från ingången av året efter det år då beslutet om återbäring har fattats. Skatteuppbördsmyndigheten kan av särskilda skäl på begäran av den som saken gäller återbetala en preskriberad återbäring.

Skall ränta enligt lag betalas på skatteåterbäring räknas den, om inte något annat föreskrivs i respektive skattelag, som en årlig ränta som motsvarar den i 12 § i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter. Räntan på återbäringen är inte skattepliktig inkomst vid inkomstbeskattningen.

Den skattskyldige kan inte på ett för skatteuppbördsmyndigheten bindande sätt överföra sin rätt till skatteåterbäring på någon annan.

Tidpunkterna för betalning av återbäringar anges genom förordning av finansministeriet.

Skattestyrelsen kan meddela föreskrifter om förfarandet för återbäring och beräkning av återbäringsräntan.

Skatteuppbördsmyndigheten använder skatteåterbäringen till kvittning mot skatterest, om de förutsättningar för kvittning som anges i detta kapitel föreligger. Skattekvittning verkställs även för betalning av en sådan skatterest som mottagaren av återbäringen helt eller delvis ålagts att ansvara för.

Skattekvittning verkställs inte för betalning av preskriberad skatt.

För skattekvittning används inte

Konkurs för mottagaren av skatteåterbäring eller utmätning av skatteåterbäring hindrar inte att kvittning verkställs.

Utgörs skatteresten av flera olika skatter och förslår återbäringen inte för betalning av dem alla skall återbäringen användas till kvittning mot den skatt som preskriberas först.

Skatter som preskriberas under ett och samma år kvittas i följande ordning:

Utländska skatter som drivs in i Finland med stöd av ett handräckningsavtal samt försummelseavgifter som avses i 22 a § i lagen om beskattningsförfarande och som ålagts den uppgiftsskyldige kvittas sist.

Skattekvittningsdagen är den dag då skatteuppbördsmyndigheten får kännedom om återbäringen. Då förskott som skall återbäras kvittas mot skatterest, är skattekvittningsdagen den dag då beskattningen har slutförts.

Vid skattekvittning beräknas ränta på återbäringen samt dröjsmålspåföljder på skatterest till skattekvittningsdagen.

Skatteuppbördsmyndigheten skall underrätta den skattskyldige om verkställd kvittning och, om återbäring till den som är ansvarig för skatten har använts till kvittning, också underrätta denne om kvittningen. Till kvittningsmeddelandet fogas anvisningar för sökande av ändring.

Om särskilda skäl kräver det skall den som saken gäller beredas tillfälle att lägga fram en utredning innan kvittning verkställs.

Skatteuppbördsmyndigheten skall omedelbart underrätta utmätningsmannen om kvittning av skatterest som finns hos utmätningsmannen för indrivning.

Ett yrkande på rättelse av skattekvittning får framställas hos skatteuppbördsmyndigheten av den skattskyldige eller, om återbäring till den som är ansvarig för skatten har använts till kvittning, även av den som är ansvarig för skatten, om denne anser att skattekvittningen är obefogad eller felaktig.

Om skattekvittningen konstateras vara obefogad eller felaktig, skall skatteuppbördsmyndigheten till den som saken gäller återbetala vad som kvittats till ett för högt belopp jämte föreskriven ränta.

En skattskyldig eller en i 1 mom. avsedd person som är ansvarig för skatt och som inte nöjer sig med skatteuppbördsmyndighetens beslut i ett ärende som gäller rättelse av skattekvittning, får söka ändring hos förvaltningsdomstolen.

Ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På sökande av ändring tillämpas 70 och 71 § i lagen om beskattningsförfarande.

Skattestyrelsen kan meddela föreskrifter om förfarandet vid skattekvittning.

Skatteuppbördsmyndigheten skall sända skatterester för indrivning i utsökningsväg. På utsökningen tillämpas då vad som bestäms om indrivning av skatter i utsökningsväg.

I fråga om skatterester kan den skatt- eller betalningsskyldige tillställas en betalningspåminnelse innan ärendet sänds för utsökning eller när utsökningsärendet inte längre är anhängigt.

I stället för eller utöver att sända ärendet för utsökning kan skatteuppbördsmyndigheten vidta specialindrivningsåtgärder enligt 35 § i sådana fall där uppkomsten av obetalda belopp inte förutsätter utsökning eller där det annars krävs specialåtgärder.

Skatteuppbördsmyndigheten kan för att driva in skatt genom specialindrivningsåtgärder bland annat

Skatteuppbördsmyndigheten skall utan dröjsmål underrätta utsökningsmyndigheten om en specialindrivningsåtgärd som kan föranleda ändringar i indrivningen av skatt genom utsökning.

När en skatteuppbördsmyndighet i Finland har begärt handräckning för indrivning av skatt i utlandet med stöd av ett internationellt avtal med en främmande stat om handräckning i skatteärenden, med stöd av en rättsakt av Europeiska gemenskapen eller med stöd av någon annan författning, har skatteuppbördsmyndigheten utan hinder av andra bestämmelser rätt att ge sitt samtycke till ett skuldsanerings- eller företagssaneringsförfarande enligt bestämmelserna i den stat som ger handräckning eller till ett frivilligt skuldsanerings- eller företagssaneringsförfarande, om förfarandena är tillämpliga på skatterna i den stat som ger handräckning.

Skatteuppbördsmyndigheten kan avstå från att påbörja indrivning av skatter eller avbryta indrivningen om den inte antas leda till något resultat. Indrivningen skall dock påbörjas eller avbruten indrivning fortsätta om den kan antas leda till resultat.

För konstaterande av indrivningsmöjligheterna skall skatteuppbördsmyndigheten utreda den skatt- eller betalningsskyldiges inkomster, förmögenhet och vistelseort samt andra omständigheter som påverkar indrivningen.

Skattestyrelsen kan vid behov meddela närmare föreskrifter om förfarandet för indrivning av skatter och verkställigheten av indrivningsåtgärder.

För skatter som uppbärs hos en skatt- eller betalningsskyldig med stöd av denna lag skall följande personer ansvara som för egen skatt:

Ett konkursbo svarar för den fastighetsskatt som för åren efter det år då konkursen inleddes påförts en fastighet som hör till konkursboets tillgångar.

Om en fastighet har skaffats för ett bolags eller något annat, ännu inte bildat samfunds räkning, ansvarar bolaget eller samfundet för den fastighetsskatt som påförts fastigheten för det år då bolaget eller samfundet har införts i registret.

Ett aktiebolag eller andelslag ansvarar som för egen skatt för skatter vilka för verksamhet som bedrivits före registreringen har påförts dem som handlat för aktiebolagets eller andelslagets räkning.

Ansvarsbestämmelserna i 1―4 mom. tillämpas om inte något annat föreskrivs om ansvar på något annat ställe i skattelagstiftningen.

Skatt skall påföras den skatt- eller betalningsskyldige och dem som ansvarar för skatten solidariskt. De ansvariga skall antecknas i skattemyndighetens skatte- eller debiteringsbeslut eller på debetsedeln eller inbetalningskortet.

Har en i 1 mom. avsedd anteckning om ansvaret inte gjorts, skall skattemyndigheten ge den som skall åläggas ansvaret tillfälle att bli hörd och fatta ett särskilt beslut om att denne skall åläggas ansvaret för betalningen av skatt solidariskt med den skatt- eller betalningsskyldige.

Om det i någon annan skattelag finns bestämmelser som avviker från 1 och 2 mom., skall denna andra lag tillämpas.

Skattestyrelsen kan meddela närmare föreskrifter om förfarandet vid åläggande av ansvar.

I fråga om rättelse av åläggande av ansvar och sökande av ändring gäller vad som föreskrivs om rättelse och sökande av ändring i fråga om beskattning. I beslut om åläggande av ansvar enligt 40 § 2 mom. får ändring dock alltid sökas hos förvaltningsdomstolen inom 60 dagar från delfåendet av beslutet. När ändring söks för skattetagarens räkning är tiden dock 30 dagar från det beslutet fattades.

Skattestyrelsen eller den skatteuppbördsmyndighet som Skattestyrelsen förordnat kan överföra förskott eller andra skattemedel till en främmande stat med stöd av bestämmelserna i en internationell överenskommelse om undvikande av att förskott på skatt uppbärs i mer än en stat eller om reglering av överföringen av skattemedel mellan staterna ( uppbördsöverenskommelse ).

Skattestyrelsen kan meddela närmare föreskrifter om förfarandet för överföring av skattemedel.

Skattemedel kan överföras till en främmande stat i följande fall eller överföringen kan gälla följande rater:

Om återbäring enligt lagen om förskottsuppbörd, lagen om beskattningsförfarande eller lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet uppenbart föranleds av tillämpningen av en uppbördsöverenskommelse eller ett skatteavtal, skall myndigheten i den främmande staten underrättas om återbäringen, och utbetalningen skjutas upp enligt bestämmelserna i uppbördsöverenskommelsen.

Om inkomst inte beskattas i Finland i enlighet med ett skatteavtal, skall återbäringen uppskjutas enligt bestämmelserna i uppbördsöverenskommelsen.

Ett villkor för överföring av medel är att de medel som skall överföras inte vid beskattningen i Finland genom tillämpning av ett skatteavtal har använts till betalning av en skattskyldigs skatter och att medlen kan användas till betalning av den skattskyldiges skatter i en annan avtalsslutande stat.

Medel som influtit i form av förskottsinnehållningar kan på begäran av en myndighet i en annan avtalsslutande stat överföras utan att invänta att beskattningen slutförs så som avses i 49 § i lagen om beskattningsförfarande, om det är uppenbart att de villkor för överföring av medel som anges i en uppbördsöverenskommelse och ett skatteavtal är uppfyllda och förskottsinnehållningarna skulle kunna räknas den skattskyldige till godo i Finland på det sätt som avses i lagen om beskattningsförfarande.

Om de villkor som anges i 1 mom. är uppfyllda, skall förskottsåterbäring som avses i 50 § i lagen om beskattningsförfarande och det i 76 § i samma lag avsedda belopp som skall återbäras till följd av ändrad beskattning samt återbäring av källskatt enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet på begäran av en myndighet i en främmande stat överföras till myndigheten i fråga.

Skatt eller förskott på skatt som överförts till Finland från en främmande stat och som inte har använts till betalning av den skattskyldiges skatter eller till skattekvittning enligt denna lag skall återbäras till den skattskyldige.

Om det belopp som skall uppbäras eller indrivas är mindre än 10 euro, uppbärs eller indrivs det inte. Om uppbörden av ett belopp som understiger 17 euro skulle kräva att en särskild debetsedel eller ett inbetalningskort sänds till den betalningsskyldige, uppbärs beloppet inte.

Har det på grund av en myndighets eller betalningsskyldigs eller någon annan sakägares räknefel eller annat misstag eller av någon annan orsak uppburits mindre skatt eller återburits mer än vad som borde ha uppburits eller återburits och är skillnaden mindre än det belopp som anges i 1 mom. skall det inte drivas in. Åtgärder för indrivning kan dock vidtas, om samma betalningsskyldiges felbetalningar är många eller om det annars finns något särskilt skäl till indrivning.

Det minsta belopp som återbärs är 5 euro.

Återbäring av obefogade prestationer söks hos den skatteuppbördsmyndighet som förordnats av Skattestyrelsen. Prestationer som skatteuppbördsmyndigheten annars konstaterar vara obefogade återbärs utan ansökan. Prestationer under 5 euro återbärs inte.

Om förfallodagen eller betalningsdagen för skatt eller betalningsdagen för skatteåterbäringar är en helgdag, första maj eller en helgfri lördag, får den rat som skall betalas eller återbäras erläggas första vardagen därefter. Detsamma gäller om förfallodagen eller den sista betalningsdagen är en dag då de betalningssystem som allmänt används vid betalningar mellan bankerna inte är i bruk enligt ett meddelande från Finlands Bank som publiceras i författningssamlingen.

Beslut som skattemyndigheten fattat med stöd av denna lag skall delges parterna genom vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen (434/2003) eller genom bevislig elektronisk delgivning enligt 18 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).