578/2005

I denna lag föreskrivs om passerande av riksgränsen och övervakning av den samt av passerande samt, utöver vad som bestäms någon annanstans, om gränsbevakningsväsendets och gränsbevakningsmannens uppgifter och befogenheter.

Lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning (577/2005) innehåller bestämmelser om ordnandet av gränsbevakningsväsendets förvaltning, utbildning och forskningsverksamhet samt om gränsbevakningsväsendets tjänster och om särskilda rättigheter och skyldigheter för gränsbevakningsväsendets tjänstemän. Bestämmelser om behandlingen av personuppgifter och om rätten att erhålla och lämna ut uppgifter i gränsbevakningsväsendets verksamhet föreskrivs i denna lag, i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet (579/2005), i sjöräddningslagen (1145/2001) samt annanstans i lag.

I denna lag avses med

Målet för gränsbevakningsväsendets verksamhet är att upprätthålla gränssäkerheten. Gränsbevakningsväsendet samarbetar med andra myndigheter för att upprätthålla gränssäkerheten.

Gränsbevakningsväsendet utför i samarbete med andra myndigheter tillsynsuppgifter om vilka det föreskrivs särskilt och vidtar åtgärder för förebyggande och utredning av brott och väckande av åtal.

Gränsbevakningsväsendet utför polisuppgifter, tulluppgifter och efterspanings- och räddningsuppgifter och deltar i det militära försvaret. Bestämmelser om gränsbevakningsväsendets uppgifter inom området för sjöräddningstjänsten finns i sjöräddningslagen.

Gränsbevakningsväsendet verkar där det är motiverat för upprätthållande av gränsordningen eller gränssäkerheten eller utförande av sådana uppgifter med anknytning till det militära försvaret som ankommer på gränsbevakningsväsendet, samt på havsområdet och inom den ekonomiska zon som avses i lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004). Gränsbevakningsväsendet verkar på andra platser endast när det är nödvändigt för att det skall kunna slutföra en lagstadgad uppgift eller lämna handräckning.

Gränsbevakningsväsendet skall utföra sina uppgifter på ett så effektivt och ändamålsenligt sätt som möjligt. När förhållandena kräver det skall uppgifterna ställas i angelägenhetsordning.

Uppgifterna skall fullgöras sakligt och opartiskt och så att de främjar försonlighet och likvärdigt bemötande.

Gränsbevakningsväsendet får inte göra större ingrepp i någons rättigheter och åtgärderna får inte medföra större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att en uppgift skall kunna fullgöras. Åtgärderna för att fullgöra gränsbevakningsväsendets uppgifter skall vara motiverade i förhållande till hur viktig och brådskande uppgiften är samt till övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen.

Om en person blir föremål för åtgärder som riktar sig mot hans eller hennes frihet, skall personen i fråga eller hans eller hennes företrädare av en gränsbevakningsman upplysas om vad åtgärden grundar sig på, om detta inte är omöjligt på grund av personens tillstånd eller den rådande situationen.

Om inte något annat bestäms i denna eller någon annan lag, har även den som blir föremål för andra åtgärder än sådana som riktar sig mot hans eller hennes frihet, eller personens företrädare, rätt att få veta vad en åtgärd som berör hans eller hennes rättigheter grundar sig på, så snart detta är möjligt utan att åtgärden äventyras.

En gränsbevakningsman har rätt att avstå från en åtgärd, om slutförandet av den kunde medföra följder som är oskäliga med hänsyn till det resultat som eftersträvas. I brottmål gäller i fråga om åtgärdseftergift dessutom vad som särskilt föreskrivs om saken.

En gränsbevakningsman som vidtar i denna lag avsedda åtgärder för att inhämta information får dröja med att ingripa när ett brott håller på att ske, om brottet inte orsakar överhängande allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller överhängande risk för betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada och om åtgärdsfördröjningen är nödvändig för att dölja att information inhämtas eller för att trygga syftet med att informationen inhämtas.

Den som begärt en åtgärd av gränsbevakningsväsendet, och vars omedelbara rättigheter berörs, har rätt att få veta grunden för att gränsbevakningsväsendet avstår från åtgärden.

I polisuppgifter iakttas principerna i polislagen (493/1995) och i andra lagar som gäller polisens uppgifter. I tulluppgifter iakttas principerna i tullagen (1466/1994) och i andra lagar som gäller tullövervakning. I förundersökningsuppgifter iakttas principerna i förundersökningslagen (449/1987) och i andra lagar som gäller förundersökningsmyndighetens uppgifter.

Om inte något annat bestäms någon annanstans skall av de likvärdiga åtgärder som finns att tillgå för fullgörande av en uppgift i första hand väljas den som bäst garanterar att de grundläggande fri- och rättigheterna i grundlagen samt de mänskliga rättigheterna tillgodoses.

Den yttre gränsen passeras via gränsövergångsställen under fastställda öppettider.

Bestämmelser om gränsövergångsställena och deras öppettider samt om fördelningen av gränskontrolluppgifter mellan gränsbevakningsväsendet, polisen och tullen på olika gränsövergångsställen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Gränsbevakningsväsendet ger en person tillstånd att passera den yttre gränsen på något annat ställe än via ett gränsövergångsställe och vid en annan tidpunkt än under ett gränsövergångsställes fastställda öppettider ( tillstånd att passera gränsen ). Tillstånd att passera gränsen ges om det finns vägande skäl till det och förfarandet inte äventyrar upprätthållandet av gränssäkerheten. Tillståndet kan förenas med villkor som är nödvändiga för upprätthållandet av gränssäkerheten.

Ett tillstånd att passera gränsen kan återkallas eller villkoren för tillståndet ändras, om förhållandena efter det att tillståndet givits förändrats så att förfarandet kan äventyra upprätthållandet av gränssäkerheten.

Ändring får inte sökas genom besvär i ett beslut enligt vilket en ansökan om tillstånd att passera gränsen avslås eller enligt vilket ett tillstånd återkallas eller villkoren för tillståndet ändras.

Gränskontroll genomförs när en person ämnar passera den yttre gränsen eller har passerat den utan gränskontroll.

Gränskontrollen genomförs vid ett gränsövergångsställe. Gränskontroll kan också genomföras i ett fordon som används för kollektivtrafik eller på någon annan plats, om det förutsätts för att trafiken skall löpa smidigt eller av andra motiverade skäl.

Beslut om utförande av nationell gränskontroll vid den inre gränsen under en begränsad tid i enlighet med Schengenregelverket ( återupprättande av kontrollerna vid de inre gränserna ) fattas av statsrådet. Om ett hot som riktas mot den allmänna ordningen, den nationella säkerheten eller folkhälsan emellertid förutsätter omedelbara åtgärder i ett ärende beslutar inrikesministeriet om nödvändiga åtgärder tills statsrådet avgör frågan.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om hur en fråga som gäller återupprättande av kontrollerna vid de inre gränserna utan dröjsmål skall behandlas hos polisen, tullverket och gränsbevakningsväsendet samt om hur meddelande om saken skall lämnas till Europeiska unionens behöriga institutioner och till andra stater som tillämpar Schengenregelverket.

Statsrådet kan besluta att ett gränsövergångsställe skall stängas för en viss tid eller tills vidare, om stängningen är nödvändig för avvärjande av ett allvarligt hot som riktas mot den allmänna ordningen, den nationella säkerheten eller folkhälsan. Inrikesministeriet beslutar om nödvändiga omedelbara åtgärder tills statsrådet avgör frågan.

Stängningen av ett gränsövergångsställe får inte utgöra ett hinder för finska medborgares rätt att komma in i landet eller vars och ens rätt att lämna landet eller kränka rättigheterna för personer som omfattas av gemenskapslagstiftningen om fri rörlighet eller vars och ens rätt att få internationellt skydd.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om hur en fråga som gäller stängning av ett gränsövergångsställe utan dröjsmål skall behandlas hos polisen, tullverket och gränsbevakningsväsendet samt om hur Europeiska unionens behöriga institutioner och andra stater skall underrättas om saken.

Gränsbevakningsväsendet utför gränsövervakning och gränskontroller. Gränsbevakningsväsendet leder och samordnar verksamheten hos de myndigheter som genomför gränskontroller.

Gränskontroll skall genomföras utan ogrundat dröjsmål och utan att den orsakar onödig olägenhet för den person som kontrolleras eller skada på egendom samt utan att den kränker det integritetsskydd som anges i fråga om konfidentiella meddelanden, om inte något annat föreskrivs.

Den som skall kontrolleras skall på uppmaning av en gränsbevakningsman infinna sig för gränskontroll med sina saker och sitt fordon på den plats som anvisats honom eller henne.

Gränskontrollen genomförs antingen i form av en minimikontroll eller, om de uppgifter som den myndighet som genomför kontrollen förfogar över eller de uppgifter som framgår vid minimikontrollen ger anledning till en sådan, i form av en grundlig kontroll.

En minimikontroll innefattar

Minimikontrollen ingår i en grundlig kontroll. Dessutom kan den grundliga kontrollen innefatta kroppsvisitation samt genomsökning av en persons saker och fordon för att man skall finna ett nödvändigt dokument som styrker identiteten och försäkra sig om att personen inte förfogar över eller i sitt bagage eller fordon har egendom som har anskaffats genom brott eller erhållits i stället för sådan egendom eller annan egendom som personen inte har rätt att inneha eller transportera över gränsen.

Gränsbevakningsväsendet ser till att allmän ordning och säkerhet upprätthålls vid gränsövergångsställena när polisen är förhindrad att göra det.

I ordningslagen (612/2003) föreskrivs om tillsynen över efterlevnaden av bestämmelser om innehav av farliga föremål och föremål och ämnen som lämpar sig för att skada någon annan samt av bestämmelser om intagande av rusmedel.

På en polismans begäran kan gränsbevakningsväsendet i ett enskilt fall sköta sådana brådskande polisuppgifter för förhindrande eller avbrytande av brott som polisen inte utan dröjsmål kan sköta.

När en gränsbevakningsman konfronteras med en situation kan han eller hon sköta en i 1 mom. nämnd uppgift även utan begäran från polisen, om åtgärden inte kan uppskjutas utan att hälsa eller egendom äventyras. Polisen skall utan dröjsmål underrättas om åtgärden. En gränsbevakningsman skall på en polismans begäran avstå från att utföra en åtgärd eller avbryta en påbörjad åtgärd.

Gränsbevakningsväsendet kan på begäran av en polisman som tillhör befälet tillhandahålla utrustning, personalresurser och särskilda sakkunnigtjänster för polisens bruk, om det på grund av ett särskilt hot är nödvändigt i syfte att avvärja ett brott som är avsett att begås i terroristiskt syfte, att gripa en farlig person, att skingra en folkmassa som genom att obehörigen samlas äventyrar allmän ordning och säkerhet eller utgör hinder för trafiken eller att skydda mot brott och störande beteende.

Bestämmelser om gränsbevakningsväsendets uppgifter när det gäller att avvärja hot mot sjösäkerheten finns i lagen om sjöfartsskydd på vissa fartyg och i hamnanläggningar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet (485/2004), nedan lagen om sjöfartsskydd .

Bestämmelser om handräckning finns i 77 § i denna lag.

Gränsbevakningsväsendet kan för statens räkning genomföra en transport, där beredskap för särskilda skyddsåtgärder krävs för att garantera en säker transport.

Gränsbevakningsväsendet kan vid behov utse en gränsbevakningsman som genomgått specialutbildning enligt förordning av inrikesministeriet ( säkerhetsman ) att garantera säkerheten för statsledningen och vid statsbesök samt för gränsbevakningsväsendets tjänstemän och personer som är gäster hos eller transporteras av gränsbevakningsväsendet och som behöver särskilt skydd, eller för att skydda särskilda tillgångars immunitet.

Vid sidan av tullverket sköter också gränsbevakningsväsendet tullövervakning och därmed sammanhängande förberedande tullåtgärder vid riksgränsen och vid de gränsövergångsställen där tullverket inte har ordnat tullövervakning.

På begäran av en tullman som tillhör befälet kan gränsbevakningsväsendet sköta tullövervakning som avser personers in- och utresa även vid ett gränsövergångsställe där tullverket i övrigt sköter tullövervakningen. En gränsbevakningsman kan på en tullmans begäran delta i genomförandet av en enskild tullåtgärd.

Gränsbevakningsväsendet deltar i rikets försvar och ger i detta syfte sin personal och de värnpliktiga som förordnats till gränsbevakningsväsendet samt de kvinnor som antagits för att fullgöra frivillig militärtjänst militärutbildning samt upprätthåller och utvecklar försvarsberedskapen i samarbete med försvarsmakten.

Om försvarsberedskapen kräver det, kan gränstrupperna eller delar av dem genom förordning av republikens president anslutas till försvarsmakten.

Gränsbevakningsväsendet kan delta i främjandet av frivilligt försvarsarbete.

Utöver vad som bestäms i sjöräddningslagen deltar gränsbevakningsväsendet genom att tillhandahålla utrustning, personalresurser och sakkunnigtjänster i annan räddningsverksamhet samt i efterspaning av personer som gått vilse i terrängen eller som där annars är i behov av akut hjälp, om detta kan anses nödvändigt med hänsyn till olyckans eller nödlägets omfattning eller speciella natur.

Gränsbevakningsväsendet kan sköta en brådskande sjuktransport, om ingen myndighet som ansvarar för sjuktransporter eller näringsidkare som tillhandahåller sjuktransportservice kan sköta transporten utan att räddningen äventyras.

Bestämmelserna om förundersökning och polisundersökning skall i tillämpliga delar iakttas vid gränsbevakningsväsendets utredning av förutsättningarna för en utlännings inresa, vistelse i landet och utresa och för avlägsnande av en utlänning ur landet samt identiteten, inresan och resrutten i fråga om en person som söker internationellt skydd. Detsamma gäller även utredning av en sådan gränstilldragelse som avses i överenskommelsen angående ordningen på gränsen mellan Finland och Sovjetunionen och ordningen för utredning av gränstilldragelser (FördrS 32/1960).

Om utredningen avser klarläggandet av en omständighet som har samband med en persons rättigheter eller skyldigheter, gäller i fråga om personens ställning bestämmelserna om part vid förundersökning. En part och partens lagliga företrädare och ombud skall hålla sig till sanningen när de redogör för den sak som undersöks och när de besvarar frågor, om inte undersökningen görs för utredning av om en person skall dömas till straff eller en med straff jämförbar påföljd. Den person som är föremål för undersökningen är skyldig att vara närvarande vid undersökningen högst 12 timmar åt gången.

För genomförandet av en gränskontroll har en gränsbevakningsman rätt att

Den gränsbevakningsman som tjänstgör som chef vid gränsövergångsstället beslutar om förhindrandet av att en person avlägsnar sig samt om tillfälligt omhändertagande av föremål och fordon medan gränskontrollen genomförs. I brådskande fall kan den gränsbevakningsman som genomför gränskontrollen förhindra att en person avlägsnar sig och omhänderta föremål och fordon. Gränsbevakningsmannen skall i sådana fall utan dröjsmål för avgörande överföra ärendet till den gränsbevakningsman som tjänstgör som chef vid gränsövergångsstället.

Även om en person avstår från avsikten att passera gränsen hindrar det inte att gränskontroll genomförs, om den behövs för att utreda identiteten eller försäkra sig om att personen inte innehar föremål eller ämnen som han eller hon inte har rätt att inneha eller föra över gränsen. Gränskontrollen avbryts, om fortsatta åtgärder är uppenbart onödiga på grund av att ett hinder för passerande av gränsen framkommit eller av någon annan därmed jämförbar orsak.

En gränsbevakningsman har rätt att på grundval av kontrollen vidta befogade åtgärder som hör till de uppgifter som ankommer på gränsbevakningsväsendet.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att använda bilder och ljud som genereras vid teknisk övervakning på ett gränsövergångsställe för automatisk identifiering av personer som enligt efterlysning som har utfärdats av en behörig myndighet skall delges stämning, gripas, anhållas, tas i förvar, häktas eller tas under observation av myndigheterna samt för att förhindra, avbryta och avslöja brott som utreds av gränsbevakningsväsendet. Automatisk identifiering får dock inte ske på toaletter, i omklädningsrum eller på någon annan motsvarande plats, eller i personalutrymmen eller arbetsrum som anvisats arbetstagarna för deras personliga bruk.

Information om automatisk identifiering skall ges genom lämplig skyltning.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att mot gängse ersättning av ägaren eller innehavaren till en trafikplats som är gränsövergångsställe till sitt förfogande få sådana övervakningsutrymmen som behövs för gränskontrollen.

För genomförande av gränsövervakningen har gränsbevakningsväsendet rätt att i omedelbar närhet av gränsen samt vid ett gränsövergångsställe och i dess omedelbara närhet företa i polislagen avsedd teknisk övervakning inom områden till vilka allmänheten har tillträde och vilka inte omfattas av hemfriden. Teknisk övervakning får dock inte företas på toaletter, i omklädningsrum eller på någon annan motsvarande plats eller i personalutrymmen eller arbetsrum som anvisats arbetstagarna för deras personliga bruk.

Information om teknisk övervakning på ett gränsövergångsställe skall ges genom lämplig skyltning.

I fråga om en gränsbevakningsmans rätt att vidta åtgärder vid ett gränsövergångsställe för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet gäller vad som i 14 och 16 § samt 18 § 1 mom. i polislagen bestäms om polismän. Bestämmelserna i 16 § i polislagen om polismän som tillhör befälet tillämpas vid gränsbevakningsväsendet på en anhållningsberättigad tjänsteman och på en gränsbevakningsman som tjänstgör som chef vid ett gränsövergångsställe.

I sådana brådskande polisuppgifter för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet som avses i 21 § och för avvärjande av i 22 § avsedda brott som begås i terroristiskt syfte, för skötsel av särskilda situationer samt i fråga om sådana uppgifter som avses i lagen om sjöfartsskydd och som ankommer på gränsbevakningsväsendet har en gränsbevakningsman de befogenheter som fastställts för polismän i 2 kap. i polislagen, om inte en polisman som tillhör befälet eller polisens fältchef begränsar dem.

I tulluppgifter enligt 24 § har en gränsbevakningsman samma befogenheter som en sådan annan behörig myndighet som avses i 14 § i tullagen.

Förutsätter en tulluppgift kroppsbesiktning eller annan granskning än granskning av bagage eller ytterkläder utan att förundersökning görs, iakttas vid utförandet av en sådan åtgärd 15 § i tullagen. Beslut om åtgärden skall fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman eller en gränsbevakningsman med minst majors grad.

I ett tjänsteuppdrag får en gränsbevakningsman, om inte annat bestäms någon annanstans i lag, för att bryta ner motstånd, avlägsna en person från en plats, gripa en person, förhindra att någon som berövats sin frihet flyr, avlägsna ett hinder eller avvärja ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse använda maktmedel i den mån det behövs och kan anses försvarligt. Frågan om gränsbevakningsmannens maktmedel är försvarliga skall bedömas med hänsyn till hur viktigt och brådskande tjänsteuppdraget är, hur farligt motståndet är, vilka resurser som står till förfogande samt övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen. Om det är nödvändigt att använda maktmedel skall de endast användas i en sådan omfattning och så länge som det nödvändigtvis krävs för utförandet av det lagstadgade tjänsteuppdraget ( principen om lindrigaste medel ).

Den som på begäran eller med samtycke av en gränsbevakningsman tillfälligt bistår en gränsbevakningsman i en situation där bistånd från en utomståendes sida skall anlitas vid användning av maktmedel på grund av ett synnerligen viktigt och brådskande gränsbevakningsuppdrag har rätt att under gränsbevakningsmannens uppsikt använda sådana nödvändiga maktmedel som gränsbevakningsmannen med stöd av sina befogenheter ger fullmakt till.

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen (39/1889). I territorialövervakningslagen (755/2000) finns bestämmelser om rätten att använda maktmedel i territorialövervakningsuppdrag. I 31 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning föreskrivs om hur rätten för en krigsman att använda maktmedel enligt 45 kap. 26 a § i strafflagen tillämpas inom gränsbevakningsväsendet.

För utförande av ett enskilt uppdrag som ankommer på gränsbevakningsväsendet har en gränsbevakningsman rätt att av var och en få veta namn, personbeteckning, eller om sådan saknas, födelsedatum och nationalitet samt var han eller hon kan anträffas.

En gränsbevakningsman har rätt att gripa en person som vägrar lämna uppgifter som nämns i 1 mom. eller som lämnar sannolikt falska uppgifter om nämnda omständigheter. Den som har gripits skall friges så snart behövliga uppgifter erhållits, dock senast 24 timmar efter gripandet.

En gränsbevakningsman har rätt att gripa en person som enligt efterlysning som utfärdats av en behörig myndighet skall gripas, anhållas eller häktas eller tas i förvar. En person som gripits skall utan dröjsmål lämnas till polisen om han eller hon inte omedelbart skall friges.

En gränsbevakningsman har rätt att bestämma att ett fordon skall stoppas och flyttas eller flytta fordonet samt reglera trafiken, om det behövs för genomförande av gränskontroll eller gränsövervakning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet vid ett gränsövergångsställen eller i polisuppgifter enligt 33 §.

En tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet samt värnpliktiga och personer i frivillig militärtjänst som anlitats för att stödja gränsbevakningsväsendets verksamhet har rätt att röra sig på annans mark- och vattenområde till fots, på skidor och med gränsbevakningsväsendets fordon, om det är nödvändigt för utförande av gränsbevakningsväsendets uppgifter. Färdsel på gårdsområden och därmed jämförbara områden som reserverats för ett särskilt ändamål skall dock undvikas, om det inte finns något tvingande skäl att röra sig där med anledning av en uppgift som ankommer på gränsbevakningsväsendet. Den rätt till färdsel som avses i detta moment gäller inte det militära försvarets övningar som anordnas av gränsbevakningsväsendet, om inte något annat överenskommits med mark- eller vattenområdets ägare.

För skada och olägenhet som orsakas av färdseln på någon annans mark- och vattenområde betalas till områdets ägare eller innehavare ersättning enligt gängse pris.

Vid utövning av sina befogenheter enligt denna lag eller någon annan lag har en gränsbevakningsman rätt att i ett enskilt fall inom sitt ansvarsområde ge befallningar och meddela förbud som är förpliktande för var och en.

Gränsbevakningsväsendet är en förundersökningmyndighet enligt förundersökningslagen. Gränsbevakningsväsendet vidtar åtgärder för förebyggande och utredning av brott samt för väckande av åtal självständigt eller tillsammans med en annan myndighet enligt vad som föreskrivs i detta kapitel eller någon annanstans. I fråga om förundersökning av brott enligt militära rättegångslagen (326/1983) och de tvångsmedel som används vid den gäller dessutom vad som föreskrivs i militära disciplinlagen (331/1983).

Med undantag av täckoperation, bevisprovokation genom köp, teleavlyssning och teleövervakning gäller i fråga om en gränsbevakningsmans befogenheter inom sitt ansvarsområde för förebyggande och utredning av brott samt för väckande av åtal vad som i polislagen, förundersökningslagen, tvångsmedelslagen eller någon annanstans föreskrivs om polismäns befogenheter för förebyggande och utredning av brott samt för väckande av åtal. Vad som i 31 f § i polislagen och i 5 a kap. 3 a § i tvångsmedelslagen föreskrivs om polisens rätt att inhämta uppgifter om mobilteleapparater och i 33 § i polislagen om teknisk observation tillämpas även på gränsbevakningsväsendet. En gränsbevakningsman som deltar i en förundersökning som görs under ledning av en annan förundersökningsmyndighet har rätt att behandla uppgifter som har inhämtats med en sådan metod som inte står till buds för gränsbevakningsväsendet.

Bestämmelserna om de befogenheter för förebyggande och utredning av brott samt för väckande av åtal som de som hör till polisbefälet har skall vid gränsbevakningsväsendet tillämpas på anhållningsberättigade tjänstemän samt undersökningsledare. Förordnande för sådan teknisk avlyssning i mer än tre dygn som avses i 31 § 1 mom. i polislagen skall ges av avdelningschefen, byråchefen eller en överinspektör vid juridiska avdelningen vid staben för gränsbevakningsväsendet.

Om inte något annat föreskrivs nedan, skall gränsbevakningsväsendet göra förundersökning när det på grund av en anmälan till gränsbevakningsväsendet eller annars finns skäl att misstänka brott i den mening som avses i 17 kap. 7 eller 7 a § i strafflagen eller annanstans i lag mot bestämmelserna eller föreskrifterna om passerande av en av gränsbevakningsväsendet övervakad gräns, i 17 kap. 8 och 8 a § i strafflagen avsett brott som gäller ordnande av olaglig inresa och i 25 kap. 3 och 3 a § i strafflagen avsedd människohandel som har samband med dessa gärningar samt annat i 25 kap. i strafflagen avsett brott som riktar sig mot friheten, i 33 kap. 1―4 § i strafflagen avsett brott som gäller förfalskning av dokument som granskas av gränsbevakningsväsendet, i 17 kap. 7 b § i strafflagen avsedd territoriekränkning eller annan kränkning av Finlands territoriella integritet eller underlåtelse att följa någon annan bestämmelse eller föreskrift vars efterlevnad gränsbevakningsväsendet skall övervaka.

Gränsbevakningsväsendet skall även göra förundersökning när det finns skäl att misstänka ett brott som riktar sig mot en gränsbevakningsmyndighet eller mot gränsmärken eller gränsanordningar som upprätthålls av myndigheten eller brott mot bestämmelserna om gränszon, och när det finns skäl att misstänka att en person som tjänstgör vid gränsbevakningsväsendet har gjort sig skyldig till ett i 2 § i militära rättegångslagen avsett brott som skall handläggas såsom militärt rättegångsärende eller ett brott som avses i 40 kap. i strafflagen, om inte något annat följer av försvarsmaktens eller polisens befogenheter vid förundersökning.

På en annan förundersökningsmyndighets begäran kan gränsbevakningsväsendet göra förundersökning även i ett annat ärende än ett sådant som avses i 42 §, om ärendet hänför sig till en förundersökning som gränsbevakningsväsendet har inlett och åtalet i ärendet skulle kunna handläggas vid domstol samtidigt som åtalet för det brott som undersöks av gränsbevakningsväsendet.

Om inte något annat följer av bestämmelserna om arbetsfördelningen mellan gränsbevakningsväsendet, polisen och tullen överför gränsbevakningsväsendet förundersökningen av tullbrott enligt tullagen till tullen och förundersökningen av andra brott till polisen, ifall arten och omfattningen av ärendet eller de nödvändiga förundersökningsåtgärderna förutsätter det eller ifall förundersökningsmyndigheten i fråga kräver det. Gränsbevakningsväsendet skall trygga förundersökningen av det ärende som överförs till dess att överföringen har gjorts.

Den förundersökningsmyndighet som förundersökningen överförs till skall ge gränsbevakningsväsendet tillfälle att delta i förundersökningen även efter överföringen, om förundersökningen gäller brott mot bestämmelserna eller föreskrifterna om passerande av en gräns som övervakas av gränsbevakningsväsendet eller ordnande av olaglig inresa och brott som riktar sig mot friheten i samband med dessa gärningar eller förfalskning av dokument som granskas av gränsbevakningsväsendet eller kränkning av Finlands territoriella integritet.

Gränsbevakningsväsendet skall överföra förundersökningen till polisen, när det finns skäl att misstänka att en person som tjänstgör vid gränsbevakningsväsendet har gjort sig skyldig till ett brott som skall handläggas såsom militärt rättegångsärende eller ett brott som avses i 40 kap. i strafflagen, om brottets allvar eller tilltron till en objektiv undersökning kräver det.

Gränsbevakningsväsendet kan på begäran bistå en annan förundersökningsmyndighet för förebyggande och utredning av brott samt för väckande av åtal.

Gränsbevakningsväsendet kan inleda åtgärder för att säkerställa förebyggandet och utredningen av brott samt väckandet av åtal i ett ärende som hör till en annan förundersökningsmyndighet, om brottet inte är ringa och åtgärderna inte kan uppskjutas utan att förundersökningen äventyras. Den myndighet för vilken åtgärderna har inletts skall omedelbart underrättas om de säkerställande åtgärderna.

Åtgärder som avses i denna paragraf skall avslutas på begäran av den myndighet för vilken en åtgärd vidtas.

Undersökningsledare vid förundersökning som görs av gränsbevakningsväsendet är en sådan tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet som avses i 1 kap. 6 § 4 punkten i tvångsmedelslagen eller en gränsbevakningsman med tillräcklig erfarenhet som genomgått utbildning enligt vad som föreskrivs genom förordning av statsrådet och som förordnats till undersökningsledare av chefen för förvaltningsenheten i fråga.

En gränsbevakningsman framställer straffanspråk på det sätt som föreskrivs i 3―7 § i lagen om strafforderförfarande (692/1993). En gränsbevakningsman förelägger ordningsbot på det sätt som föreskrivs i lagen om ordningsbotsförfarande (66/1983), nedan ordningsbotslagen . I fråga om uppgifterna för chefen för ett gräns- eller sjöbevakningsområde gäller vad som i ordningsbotslagen föreskrivs om uppgifterna för chefen för ett polisdistrikt.

Gränsbevakningsväsendet skall på det sätt som närmare föreskrivs genom förordning av inrikesministeriet underrätta övriga förundersökningsmyndigheter om ett misstänkt brott som det fått kännedom om och om åtgärder som gränsbevakningsväsendet inlett för förebyggande och utredning av brottet samt för väckande av åtal.

En gränszon kan inrättas vid den yttre gränsen, om det är nödvändigt för övervakning av gränsordningen och upprätthållande av gränssäkerheten. Gränszonen kan på land sträcka sig högst tre kilometer och till havs högst fyra kilometer från Finlands riksgräns, sådan den avses i internationella avtal som är bindande för Finland ( gränslinje ).

Närmare bestämmelser om inrättande av gränszonen och om zonens bredd och läge utfärdas genom förordning av statsrådet. Gränszonen får inte fastställas så att den är bredare än vad som är nödvändigt för att gränsövervakningen skall kunna genomföras.

Markägare eller innehavare av markområden är skyldiga att på gränszonen tillåta att stängsel uppförs på statens bekostnad invid kanten av den rågata vid Finlands gräns som fastställts genom internationella avtal som är bindande för Finland ( gränsstängsel ).

Om inte något annat föreskrivs i denna lag är det inom gränszonen förbjudet att

Om inte något annat föreskrivs i denna eller någon annan lag krävs inom gränszonen tillstånd för

Tillstånd ( gränszonstillstånd ) beviljas på grund av boende, arbete, yrke, näring, affärsverksamhet eller hobby eller av något annat godtagbart skäl och om det är uppenbart att utövandet av den rätt som beviljats i tillståndet inte äventyrar upprätthållandet av gränsordningen eller gränssäkerheten.

Gränszonstillstånd beviljas

Gränszonstillståndet kan förenas med sådana villkor för färdsel inom gränszonen som är nödvändiga för upprätthållandet av gränsordningen och gränssäkerheten. Tillståndsvillkoren kan ändras om förutsättningarna för beviljande av tillstånd förändras väsentligt.

Ett gränszonstillstånd upphör att gälla när tillståndshavaren dör. Gränszonstillståndet skall återkallas, om tillståndshavaren begär det.

Ett gränszonstillstånd kan återkallas, om

Ett gränszonstillstånd kan återkallas för viss tid under den tid förundersökning och eventuell rättegång pågår, om tillståndshavaren på sannolika skäl misstänks ha gjort sig skyldig till ett sådant brott som avses i 2 mom. 1 punkten eller om han eller hon har gjort sig skyldig till en sådan förseelse som avses i 2 punkten.

I stället för att tillståndet återkallas kan tillståndshavaren ges en varning i de fall som avses i 54 § 2 mom., om det med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att återkalla tillståndet.

Gränsbevakningsväsendet, polisen och tullen övervakar att bestämmelserna om gränszon följs.

Gränszonstillståndet skall medföras och på yrkande visas upp för en gränsbevakningsman, polisman eller tullman. Om innehavaren av ett tillstånd inte kan förete bevis på ett giltigt tillstånd, kan han eller hon föreläggas att förete bevis för den övervakande myndigheten inom sju dagar från föreläggandet ( föreläggande att förete bevis ).

Ärenden som gäller gränszonstillstånd och varningar avgörs av den regionala gränsbevakningsmyndighet vars verksamhetsområde ärendet gäller.

Utöver vad som i 52 § bestäms om tillståndsplikt skall till gränsbevakningsmyndigheten på förhand anmälas ( gränszonsanmälan )

Gränszonsanmälan görs till den regionala eller lokala gränsbevakningsmyndighet vars verksamhetsområde anmälan gäller. Gränsbevakningsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om hur man skall röra sig i de aktiviteter som avses i 1 mom., hur skjutvapnen skall riktas, hur mycket sprängämnen som får användas på en gång, i vilken riktning träden skall fällas och på vilket sätt samt om andra åtgärder för att förhindra oavsiktliga gränstilldragelser, om det är nödvändigt för upprätthållandet av gränsordningen eller gränssäkerheten.

Med avvikelse från de förbud som föreskrivs i fråga om gränszonen är det tillåtet att röra sig på en rågata och i gränsvatten i gränsbevakningsväsendets, polisens, tullens och försvarsmaktens tjänsteuppdrag, i räddningsverksamhet och i samband med att riksgränsen passeras lagligt.

Gränszonstillstånd eller gränszonsanmälan krävs inte i gränsbevakningsväsendets, polisens, tullens och försvarsmaktens tjänsteuppdrag, i räddningsverksamhet eller för nödvändig vistelse i gränszonen i samband med att riksgränsen passeras lagligt, färdsel i gränsvatten eller på en rågata eller innehav och användning av skjutvapen, skjutförnödenheter, sprängämnen och fjäderdrivna vapen.

Gränsbevakningsmän samt polismän och tullmän som sköter övervakningsuppgifter i gränszonen har rätt att

Den regionala gränsbevakningsmyndigheten kan förordna att en byggnad, ett stängsel eller en annan konstruktion som uppförts utan tillstånd eller i strid med ett förbud skall rivas eller avlägsnas och förbjuda användning av byggnaden samt förelägga vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande, på det sätt som närmare bestäms i viteslagen (1113/1990).

Beslut enligt denna paragraf får verkställas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

I brådskande fall kan ett sådant tillstånd som avses i 52 § 1 mom. 4 och 5 punkten beviljas muntligen. Ändring får inte sökas i ett beslut genom vilket en ansökan godkänns i sin helhet. Ett beslut som meddelats muntligen och i vilket ändring inte får sökas meddelas skriftligen endast på särskild begäran.

I andra beslut om gränszonstillstånd än sådana som avses i 1 mom. får ändring sökas på det sätt som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

I fråga om bemötandet av personer som berövats sin frihet iakttas inom gränsbevakningsväsendet i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen om rannsakningsfängelse (615/1974), om inte något annat föreskrivs nedan.

Vid bemötandet av en utlänning som tagits i förvar skall iakttas vad som bestäms i lagen om bemötande av utlänningar som tagits i förvar och om förvarsenheter (116/2002) och vid bemötandet av berusade vad som bestäms i lagen om behandling av berusade (461/1973). Bestämmelser om gripande som hänför sig till militär disciplin och om verkställighet av straff finns i militära disciplinlagen.

En person som gränsbevakningsväsendet har gripit eller anhållit skall utan ogrundat dröjsmål överlämnas till polisen, om personen inte omedelbart skall friges eller överlämnas till en annan förundersökningsmyndighet, en förvarsenhet för utlänningar eller en fångvårdsmyndighet. Överlämnandet skall ske inom 48 timmar från gripandet.

En gränsbevakningsman har rätt att utföra den transport som behövs för att överlämna en person som berövats sin frihet till en annan myndighet.

En person som berövats sin frihet får hos gränsbevakningsväsendet förvaras i en lämplig lokal som staben för gränsbevakningsväsendet godkänt för ändamålet.

När förvarslokalen godkänns skall de rättigheter beaktas som den som berövats sin frihet tillförsäkras i lagen om rannsakningsfängelse.

Gränsbevakningsväsendets förvarslokaler skall bevakas dygnet runt.

En gränsbevakningsman har rätt att i samband med gripande, anhållande, häktning, tagande i förvar och handräckningsåtgärd som riktar sig mot någons personliga frihet kroppsvisitera den som åtgärden gäller och granska de saker han eller hon medför för att försäkra sig om att personen inte medför föremål eller ämnen med vilka han eller hon kan äventyra förvaringen eller utsätta sig själv eller andra för fara. Personen kan samtidigt även kroppsvisiteras för påträffande av en handling som behövs för att han eller hon skall kunna identifieras.

Farliga föremål och ämnen skall vid behov tas ifrån den som visiteras. De skall återlämnas när personen friges, om det inte finns hinder enligt lag.

Utöver vad som bestäms i denna lag eller någon annan lag har en gränsbevakningsman som fullgör en lagstadgad uppgift rätt att tillfälligt ta hand om skjutvapen, sprängämnen och andra farliga föremål, en del av eller ett tillbehör till ett föremål och andra farliga ämnen, om den som innehar dem med hänsyn till sin ålder, sitt berusnings- eller sinnestillstånd eller andra omständigheter med fog kan misstänkas orsaka överhängande fara för allmän ordning och säkerhet. I stället för ett helt föremål kan även en del av eller ett tillbehör till föremålet omhändertas, om en fara kan avvärjas genom att delen fråntas innehavaren.

Egendom som omhändertagits skall utan dröjsmål och senast inom 14 dygn återlämnas till innehavaren. Om ett föremål eller ämne inte riskfritt kan återlämnas till innehavaren, skall det överlämnas till polisen antingen för att återlämnas till innehavaren eller för åtgärder enligt 24 § i polislagen eller enligt skjutvapenlagen (1/1998).

Över omhändertagande av egendom skall upprättas ett protokoll eller göras anteckningar i någon annan handling.

I syfte att sörja för säkerheten och trygga ordningen eller skydda egendom kan säkerhetskontroller utföras vid gränsbevakningsväsendets ledningsstaber och i andra viktiga lokaler som gränsbevakningsväsendet har och på områden som gränsbevakningsväsendet besitter.

Beslut om säkerhetskontroll fattas av chefen för den förvaltningsenhet inom gränsbevakningsväsendet som besitter lokalen eller området. En säkerhetskontroll kan utföras av en gränsbevakningsman eller av en person som polisen har godkänt för uppgiften ( säkerhetskontrollör ) och som genomgått utbildning för säkerhetskontrollörer enligt vad som föreskrivs genom förordning av inrikesministeriet.

Säkerhetskontrollen skall ordnas så att den inte medför onödig olägenhet för den som kontrolleras och så att den inte skadar egendom.

En gränsbevakningsman eller en säkerhetskontrollör har rätt att med hjälp av en metalldetektor eller någon annan liknande teknisk anordning eller ett tränat djur kontrollera en person som önskar tillträde till eller befinner sig i gränsbevakningsväsendets lokaler eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter samt saker som personen medför, för att utreda att sådana föremål eller ämnen inte medförs genom vilka säkerheten eller ordningen kan äventyras eller som kan användas för att skada egendom. Saker som den person som kontrolleras medför kan också kontrolleras på annat sätt.

Om det finns grundad anledning att misstänka att den person som kontrolleras medför ett sådant föremål eller ämne som avses i 1 mom., kan personen kroppsvisiteras för att föremålet eller ämnet skall kunna hittas.

En gränsbevakningsman och en säkerhetskontrollör har rätt att frånta en person ett i 68 § 1 mom. avsett föremål eller ämne som påträffats vid en kontroll eller på något annat sätt eller vars innehav annars är förbjudet enligt lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lag.

Fråntagna föremål och ämnen skall återlämnas till den kontrollerade när han eller hon avlägsnar sig från gränsbevakningsväsendets lokaler, om det inte finns något hinder för det enligt lag.

Om någon vägrar genomgå en säkerhetskontroll kan en gränsbevakningsman eller säkerhetskontrollör avlägsna personen från gränsbevakningsväsendets lokal eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter.

För att avlägsna en person från gränsbevakningsväsendets lokaler eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter kan en gränsbevakningsman vid behov använda sådana maktmedel som kan anses vara försvarliga med hänsyn till personens uppträdande och övriga omständigheter.

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen.

Genom förordning av inrikesministeriet kan utfärdas bestämmelser om begränsningar av eller förbud mot rätten att röra sig i lokaler eller områden som gränsbevakningsväsendet besitter, om det är nödvändigt för att förhindra fara för personer eller för att skydda en synnerligen viktig verksamhet inom gränsbevakningsväsendet. En tillfällig begränsning av eller ett tillfälligt förbud mot rätten att röra sig inom en del av ett militärt övningsområde kan för den tid en övning pågår utfärdas av en gränsbevakningsman med minst kaptens eller kaptenlöjtnants grad.

En person som i strid med ett förbud eller en begränsning vistas i den lokal eller det område som förbudet eller begränsningen gäller kan avlägsnas därifrån. Om det är uppenbart att det inte är tillräckligt att en person avlägsnas från platsen och ett brott mot begränsningen inte annars kan förhindras, kan personen gripas. Den som har gripits kan hållas i förvar så länge det är sannolikt att han eller hon gör sig skyldig till brott mot begränsningen, dock högst 24 timmar från gripandet.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

skall, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för gränszonsförseelse dömas till böter.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot en begränsning av eller ett förbud mot att röra sig i en lokal eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter skall, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot begränsning av rätten att röra sig i gränsbevakningsväsendets lokaler eller områden dömas till böter.

Bestämmelser om straff för tredska mot gränsbevakningsman finns i 16 kap. 4 a § i strafflagen. Bestämmelser om straff för riksgränsbrott finns i 17 kap. 7 och 7 a § i strafflagen, om straff för territoriekränkning i 7 b § i nämnda kapitel och om straff för ordnande av olaglig inresa i 8 och 8 a § i nämnda kapitel. Bestämmelser om brott mot offentlig frid finns i 24 kap. 3 § i strafflagen.

För att fullgöra sina uppgifter kan gränsbevakningsväsendet idka sådan luftfart uteslutande för statsändamål som avses i 4 § 1 mom. i luftfartslagen (281/1995). I gränsbevakningsväsendets luftfart skall luftfartslagen iakttas, om inte något annat föreskrivs någon annanstans eller, i fråga om statsluftfartyg som används för motsvarande ändamål, i internationella avtal som är förpliktande för Finland.

Om utförandet av ett flyguppdrag vid gränsbevakningsväsendet nödvändigtvis kräver det, får ett luftfartyg som används av gränsbevakningsväsendet landa eller starta från någon annan flygplats än en sådan som avses i luftfartslagen. Bestämmelserna om försäkringsskyldighet i luftfartslagen gäller inte luftfartyg som inom gränsbevakningsväsendet används för statsändamål.

Chefen för gränsbevakningsväsendet fattar beslut om landning och start från en annan flygplats än en sådan som avses i luftfartslagen och om avvikande förfarande enligt 4 § 3 mom. i luftfartslagen i fråga om gränsbevakningsväsendets luftfart. Innan ett förfarande genomförs och avvikelse görs skall luftfartsmyndigheterna höras, om det avvikande förfarandet kan äventyra flygsäkerheten.

För att fullgöra sina uppgifter kan gränsbevakningsväsendet för statens behov idka annan sjöfart än handelssjöfart. Bestämmelser om tillämpning av sjölagen (674/1994) på sådan sjöfart finns i 1 kap. 9 § i nämnda lag.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att i fråga om räddningsuppgifter som gränsbevakningsväsendet har utfört avstå från i sjölagen avsedd bärgarlön såväl i fråga om staten som gränsbevakningsväsendets tjänstemän, värnpliktiga och personer i frivillig militärtjänst som deltagit i en räddningsuppgift på statens vägnar. Om man inte avstår från bärgarlön gäller i fråga om fördelningen av lönen vad som genom förordning av statsrådet bestäms om grunderna för fördelning av bärgarlön i sådana fall.

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag kan gränsbevakningsväsendet på begäran lämna statliga myndigheter handräckning för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet.

Gränsbevakningsväsendet är skyldig att lämna räddningsmyndigheter, polisen, tullverket och försvarsmakten handräckning som förutsätter användning av sådan utrustning, sådana personalresurser och sakkunnigtjänster som gränsbevakningsväsendet har och som nämnda myndigheter för närvarande inte har tillgång till. En förutsättning för handräckningen är att den inte äventyrar utförandet av andra viktiga uppgifter som ankommer på gränsbevakningsväsendet.

Beslut om handräckning fattas av chefen för en förvaltningsenhet eller en beredskapsjourhavande som har förordnats att ha jour i handräckningsärenden vid en förvaltningsenhet. Beslut om handräckning vid förundersökning och vid användning av maktmedel fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman eller någon annan undersökningsledare.

En myndighet skall lämna gränsbevakningsväsendet sådan handräckning som behövs för fullgörande av ett uppdrag som ankommer på gränsbevakningsväsendet och som myndigheten är behörig att lämna.

Beslut om begäran om handräckning fattas av chefen för en förvaltningsenhet eller en beredskapsjourhavande som har förordnats att ha jour i handräckningsärenden vid en förvaltningsenhet. Beslut om begäran om handräckning vid förundersökning och vid användning av maktmedel fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman eller någon annan undersökningsledare.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att få handräckning av försvarsmakten i form av

Användning av skjutvapen och militära maktmedel hör inte till handräckning enligt denna paragraf. Bestämmelser om en utomståendes rätt att använda nödvändiga maktmedel under en gränsbevakningsmans uppsikt finns i 35 § 2 mom. i denna lag och bestämmelser om rätten till nödvärn finns i 4 kap. 4 § i strafflagen.

Handräckning begärs av staben för gränsbevakningsväsendet eller, i brådskande fall, av den förvaltningsenhet som behöver handräckning. Huvudstaben eller staben för marinen, flygvapnet eller försvarsområdet fattar beslut om att handräckning skall lämnas. I brådskande fall kan garnisonschefen eller truppavdelningens kommendör besluta att handräckning skall lämnas.

En tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet skall utan dröjsmål göra anmälan hos sin förman om en person- eller egendomsskada som uppstått vid utförandet av ett tjänsteuppdrag, om skadan inte är att anses såsom ringa. En undersökning av skadefallet skall göras på begäran av den skadelidande eller den som vidtagit tjänsteåtgärden eller om det annars framkommer behov av en undersökning. Undersökningen görs av polisen, om det inte är fråga om ett skadeärende som skall handläggas såsom ett militärt rättegångsärende.

En person som skadats i samband med utförandet av ett tjänsteuppdrag skall utan dröjsmål ges den vård som behövs. En person som meddelar att han eller hon har skadats genom en åtgärd av en gränsbevakningsman skall ges möjlighet att bli undersökt av en läkare. Om läkarundersökning inte genast kan ordnas skall personen ges möjlighet att bli undersökt av någon annan ojävig person.

Kostnaderna för den nödvändiga vården av en person som skadats i samband med utförandet av ett tjänsteuppdrag liksom kostnaderna för de nödvändiga undersökningarna skall betalas i förskott av statens medel. Kostnader som har betalats av statens medel och som staten inte är skyldig att ersätta skall återkrävas, om det inte är uppenbart oskäligt.

För handräckning som gränsbevakningsväsendet lämnar andra myndigheter kan tas ut en avgift till ett lägre belopp än prestationens självkostnadsvärde enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) eller avstås från att ta ut avgift, om den uppgift som handräckningen gäller hör till gränsbevakningsväsendets egna uppgifter eller om handräckning lämnas i samband med att gränsbevakningsväsendet utför en egen uppgift eller om så föreskrivs någon annanstans.

Utan hinder av bestämmelserna i lagen om grunderna för avgifter till staten har gränsbevakningsväsendet rätt att avstå från att ta ut avgift för en sjuktransport enligt 26 § 2 mom., om det i ett enskilt fall vore uppenbart oskäligt att ta ut avgift.

Gränsbevakningsväsendet kan bära upp en lägre hyra än den gängse av en tjänsteman som tjänstgör vid gränsbevakningsväsendet, om det finns särskilda skäl till det på grund av den flyttningsskyldighet som iakttas inom gränsbevakningsväsendet eller på grund av organiseringen av gränsbevakningsväsendets uppgifter.

Gränsbevakningsväsendet har på rätt att i syfte att utreda ett brott eller gripa en person som misstänks för ett brott fortsätta en observation, teknisk observation eller förföljelse som påbörjats i Finland in på en främmande stats territorium enligt vad som i Europeiska unionens lagstiftning eller i internationella avtal som är bindande för Finland bestäms om rätten att fortsätta en sådan åtgärd på en främmande stats territorium.

I uppdrag som avses i 1 mom. har en gränsbevakningsman sådana befogenheter som avses i denna lag enligt vad som närmare bestäms i Europeiska unionens lagstiftning eller internationella avtal som är bindande för Finland. I fråga om en gränsbevakningsmans skyldigheter och rättigheter i tjänsten samt de förmåner som har samband med hans eller hennes ställning som tjänsteman gäller beträffande en främmande stats territorium i tillämpliga delar samma bestämmelser och föreskrifter som i fråga om tjänsteuppdrag som utförs i Finland.

Inrikesministeriet kan i sådana frågor inom gränsbevakningsväsendets ansvarsområde som inte hör till området för lagstiftningen eller kräver riksdagens samtycke eller åtgärder av republikens president sluta sedvanliga samarbetsavtal med andra staters myndigheter inom gränsbevakningsväsendets ansvarsområde.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser

Genom förordning av inrikesministeriet utfärdas närmare bestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 september 2005.

Genom denna lag upphävs lagen av den 12 mars 1999 om gränsbevakningsväsendet (320/1999) och lagen av den 17 maj 1947 om gränszon (403/1947) jämte ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Bestämmelserna om gränszonstillstånd i denna lag tillämpas även på gränszonstillstånd som har beviljats före denna lags ikraftträdande.

Ägare till sådana stängsel och motsvarande konstruktioner som före lagens ikraftträdande uppförts närmare än 50 meter från gränslinjen och som försvårar gränsbevakningsväsendets patrullverksamhet och annan för upprätthållandet av gränssäkerheten nödvändig verksamhet har rätt att få ersättning enligt gängse pris för stängslet eller konstruktionen, om order givits att stängslet eller konstruktionen skall rivas och ordern verkställts.