150/2004

I denna lag föreskrivs om tillfälligt överförande av frihetsberövade personer i bevissyfte i brottmål från Finland till en främmande stat eller från en främmande stat till Finland.

I fråga om tillfälligt överförande av frihetsberövade personer iakttas utöver bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar vad som bestäms i lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (4/1994).

Utan hinder av bestämmelserna i denna lag gäller beträffande tillfälligt överförande av frihetsberövade personer dessutom vad som särskilt bestäms om detta eller föreskrivs i internationella förpliktelser som är bindande för Finland.

Beslut om att lämna eller begära sådan internationell rättshjälp som avses i denna lag fattas av justitieministeriet.

En person som är berövad friheten i Finland kan på framställning av en myndighet i en främmande stat tillfälligt överföras till denna stat, om det är nödvändigt att den frihetsberövade är personligen närvarande där i ett brottmål i annan egenskap än som svarande vid rättegången.

Förutom på de grunder för förvägrande som anges i lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden kan överförande enligt 1 mom. förvägras, om

En framställning från en myndighet i en främmande stat om att en person som är berövad friheten i denna stat tillfälligt skall överföras till Finland kan bifallas, om det är nödvändigt att den frihetsberövade är personligen närvarande i Finland i ett brottmål i annan egenskap än som svarande vid rättegången.

Justitieministeriet kan hos en myndighet i en främmande stat göra en framställning om att en person som är berövad friheten i denna stat tillfälligt skall överföras till Finland, om det är nödvändigt att den frihetsberövade är personligen närvarande i Finland i ett brottmål i annan egenskap än som svarande vid rättegången.

Justitieministeriet kan också hos en myndighet i en främmande stat göra en framställning om att en person som är berövad friheten i Finland skall överföras till denna stat, om det är nödvändigt att den frihetsberövade är personligen närvarande i den främmande staten i ett brottmål i annan egenskap än som svarande vid rättegången.

Framställning om att tillfälligt överföra en person som är berövad friheten i Finland till en främmande stat får inte göras, om ett överförande kunde förlänga tiden för frihetsberövandet, ifall det inte finns synnerligen vägande skäl för överförandet, och inte heller om något annat tvingande skäl utgör hinder för överförandet.

Justitieministeriet kan med beaktande av vad som bestäms i 12 och 13 § lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden tillåta att en person som skall överföras från en främmande stat till en annan främmande stat transporteras via Finland.

En finsk medborgare får inte överföras enligt 4 eller 5 § eller transporteras via Finland enligt 6 § utan att han eller hon har gett sitt samtycke till förfarandet med tillfälligt överförande eller till transporten. Samtycket kan inte återkallas i de fall som avses i 4 § 3 mom., 5 § 1 mom. och 6 §.

Också för överföring av någon annan än en finsk medborgare till en annan stat än en medlemsstat i Europeiska unionen i sådana fall som avses i 4 § 1 mom. och 5 § 2 mom. krävs samtycke av den berörda personen.

Samtycke enligt denna paragraf skall ges skriftligen.

I en överenskommelse med en främmande stat om att tillfälligt överföra en person skall anges den tidpunkt när personen senast skall återföras.

När en framställning görs om att överföra en person från Finland och när samtycke ges till detta skall i tillämpliga delar iakttas de villkor som anges i lagen om immunitet i vissa fall för personer som deltar i rättegång och förundersökning (11/1994) och i tillämpliga delar de villkor i 22 § lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden som gäller en persons rätt att vägra vittna och yttra sig.

Också andra nödvändiga villkor kan ställas i framställningen och när samtycke ges.

Den tid en person är berövad friheten på grund av det tillfälliga överförandet skall i Finland avräknas på det sätt som föreskrivs i 6 kap. 13 § strafflagen (39/1898).

Innan justitieministeriet beslutar att överföra en person från Finland till en främmande stat eller att göra en framställning om detta, skall ministeriet ge den berörda personen tillfälle att bli hörd.

Den som överförs från Finland till en främmande stat skall ges tillfälle att anlita ett sådant biträde som avses i 15 kap. 2 § 1 mom. rättegångsbalken vid det hörande som avses i 1 mom. och vid den domstolsbehandling som avses i 10 §. Justitieministeriet förordnar biträdet på begäran av den som skall överföras och betalar av statens medel en skälig ersättning till biträdet mot räkning.

En person som har överförts till eller som transporteras via Finland skall hållas i förvar, om inte den främmande stat från vilken personen har överförts begär att han eller hon skall friges. Angående hållandet i förvar skall i tillämpliga delar iakttas vad som bestäms i lagen om rannsakningsfängelse (615/1974).

Angående immunitet gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i lagen om immunitet i vissa fall för personer som deltar i rättegång och förundersökning.

En person som skall överföras från Finland till en främmande stat kan hos tingsrätten på den ort där han eller hon hålls i förvar överklaga ett beslut om att lämna eller begära rättshjälp som justitieministeriet har fattat med stöd av 4 § 1 mom. eller 5 § 2 mom. Besvär skall anföras inom sju dagar från det att personen i fråga fick del av beslutet.

Besvären skall behandlas i brådskande ordning. Justitieministeriet skall höras i saken. Vid behandlingen av saken skall i övrigt i tillämpliga delar iakttas vad som i tvångsmedelslagen (450/1987) föreskrivs om handläggning av häktningsärenden.

Den som skall överföras får dock överklaga tingsrättens beslut på det sätt som bestäms om sökande av ändring i en tingsrätts avgöranden. Tingsrättens beslut kan verkställas trots besvär, om inte tingsrätten eller fullföljdsdomstolen bestämmer annorlunda.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2004.