11/2004

Denna lag gäller säkerhetsrätter som används på finansmarknaden och vid företagsfinansiering, när den säkerhet som ställts för en skuld utgörs av värdepapper eller kontopengar.

Denna lag tillämpas när den som ställer säkerheten är ett institut enligt 3 §.

Lagen tillämpas också på säkerheter som ställts av andra juridiska personer än institut, om säkerhetstagaren är ett institut. Lagen tillämpas dock inte, om säkerheten är en aktie eller ett sådant värdepapper som förutsätter en emission eller överlåtelse av aktier och aktien eller värdepapperet inte är föremål för offentlig handel.

Lagen tillämpas inte på säkerheter som fysiska personer ställer fastän säkerheterna ställs i samband med näringsverksamhet.

I denna lag avses med

Med institut avses i denna lag

Parterna kan avtala om köp av värdepapper eller kontopengar med återköpsvillkor eller om andra arrangemang där den som ställer säkerhet överlåter värdepapper eller kontopengar som säkerhet för en skuld så att säkerhetstagaren får äganderätt till dem. Säkerhetstagaren skall återställa likvärdig egendom till den som ställt säkerheten enligt avtalsvillkoren senast på förfallodagen, om det inte har avtalats att värdet av de värdepapper eller kontopengar som inte återställs kvittas mot skulden.

En överlåtelse som avses i 1 mom. är bindande när värdepapperen har överlämnats i säkerhetstagarens besittning eller när värdepapperen eller kontopengarna annars har överförts i enlighet med vad som föreskrivs om överlåtelse av äganderätt.

Vid pantsättning kan parterna avtala om villkor enligt vilka panthavaren innan skulden förfaller till betalning har rätt att sälja de pantsatta värdepapperen eller kontopengarna eller annars i rättsligt hänseende förfoga över dem.

Har panthavaren förfogat över panten så som avses i 1 mom., skall denne återställa likvärdig egendom till pantsättaren senast på förfallodagen, om det inte har avtalats att värdet av de värdepapper eller kontopengar som inte återställs kvittas mot skulden. Panthavaren har samma rätt till den som säkerhet återställda egendomen som till de värdepapper eller kontopengar som ursprungligen pantsattes.

När skulden har förfallit till betalning har panthavaren rätt att sälja de pantsatta värdepapperen eller lyfta eller kvitta de pantsatta kontopengarna i syfte att få betalning. Om parterna inte har avtalat om något annat, har panthavaren rätt att sälja värdepapperen utan dröjsmål och utan föregående meddelande till pantsättaren eller andra rättsinnehavare.

Vid pantsättning kan parterna avtala om ett villkor, enligt vilket panthavaren i stället för att sälja de pantsatta värdepapperen får äganderätten till dem och deras värde kvittas mot den till betalning förfallna skulden.

Ett insolvensförfarande som inleds mot pantsättaren hindrar inte panthavaren att utöva de rättigheter som avses i 1 och 2 mom.

Parterna kan avtala att samtliga motstående förpliktelser som gäller parterna omedelbart nettas eller kan nettas, när skulden förfallit till betalning. Vid nettningen kan endast i denna lag avsedda säkerhetsskulder och förpliktelser att återställa likvärdig egendom beaktas.

Förpliktelser som uppkommit innan ett insolvensförfarande har inletts får nettas utan hinder av insolvensförfarandet.

Nettningen återgår inte med stöd av 10 § lagen om återvinning till konkursbo (758/1991) fastän betalning skett med ovanliga betalningsmedel, i förtid eller med ett belopp som med hänsyn till boets tillgångar skall anses vara avsevärt. Från nettningen kan dock återgå en sådan fordran på gäldenären som borgenären genom överlåtelse erhållit av tredje man senare än tre månader efter den fristdag som avses i 2 § i ovan nämnda lag, samt en sådan förpliktelse som borgenären innehar och som han under denna tid förbundit sig till så att förfarandet kan jämställas med betalning av en skuld, om inte överlåtelsen eller skuldsättningen med beaktande av omständigheterna kan anses vara sedvanlig.

En fordran eller förpliktelse som enligt 3 mom. kan återgå genom återvinning får inte beaktas vid nettning efter att ett insolvensförfarande har inletts.

Panthavaren skall i syfte att få betalning sälja de pantsatta värdepapperen till gängse pris. Vid kvittning och nettning skall parternas förpliktelser samt de värdepapper och kontopengar som inte återställs värderas till gängse värde. Detsamma gäller vid värdering av ersättande säkerheter.

Det försäljningssätt och de värderingsgrunder som parterna kommit överens om skall iakttas, om det inte visas att förfarandet kränker någondera partens intressen.

Om parternas förpliktelser kan nettas eller kvittas mot varandra enligt ett avtal som parterna ingått, kan ett sådant krav också framställas mot en ny borgenär till vilken den ena parten genom överlåtelse har överfört sin fordran. Om inte något annat följer av 18 § lagen om skuldebrev (622/1947), kan för nettning eller kvittning mot ett löpande skuldebrev som överlåtits användas endast en sådan förpliktelse att återställa likvärdig egendom som har sin grund i säkerheten för skulden i fråga.

Om en utmätt fordran har kvittats eller nettats innan ett betalningsförbud har delgetts, riktas utmätningen mot den fordran som återstår efter kvittningen eller nettningen. En utmätt fordran får inte kvittas eller nettas mot en motfordran som har uppkommit efter att betalningsförbudet har delgetts.

En säkerhet återgår inte med stöd av 14 § lagen om återvinning till konkursbo, om säkerheten har ställts på grundval av ett avtal mellan parterna enligt vilket

En säkerhetsrätt är bindande även om den som ställer säkerheten inte hade rätt att ställa säkerhet på grund av att ett insolvensförfarande inletts, om säkerhetstagaren vid den tidpunkt då säkerheten ställdes inte visste eller borde ha vetat att den som ställde säkerheten hade förlorat sin bestämmanderätt.

On en säkerhet har ställts innan ett insolvensförfarande inleds och en skuld uppkommer efter att förfarandet har inletts, är säkerhetsrätten bindande om säkerhetstagaren innan skulden uppkom inte visste eller borde ha vetat att den som ställde säkerheten hade förlorat sin bestämmanderätt.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2004.

Lagen tillämpas inte, om en skuld har förfallit till betalning eller ett insolvensförfarande har inletts före lagens ikraftträdande.