325/2003

Den som är skattskyldig skall lägga upp sin bokföring så att de uppgifter som behövs för fastställande av skatten kan fås ur den. Bokföringen av de affärshändelser som inverkar på beloppet av den skatt som skall betalas och dras av skall basera sig på sådana verifikationer som avses i bokföringslagen, med ytterligare beaktande av vad som i denna lag föreskrivs om verifikationer. Närmare bestämmelser om bokföringen utfärdas genom förordning av statsrådet.

En skattskyldig som inte är bokföringsskyldig skall föra sådana anteckningar att de uppgifter som behövs för fastställande av skatten kan fås ur dem. Anteckningarna skall basera sig på daterade och numrerade verifikationer med beaktande av vad som i denna lag bestäms om verifikationer. Närmare bestämmelser om anteckningarna utfärdas genom beslut av skattestyrelsen.

Över skattepliktig försäljning av varor eller tjänster skall säljaren ge köparen en faktura, om köparen är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare. Detsamma gäller försäljning som är skattefri enligt 43 a, 55, 56 och 58 §, 59 § 4 punkten, 62, 70, 70 b, 71, 72, 72 a―72 e samt 72 h §. Över försäljning som avses i 63 a § och 72 b § 4 mom. skall en faktura ges också när köparen är en privatperson. En faktura behöver inte ges över försäljning som är skattefri med stöd av 3―5 §.

Den som säljer en sådan tjänst eller vara som avses i 130 a § 1 mom. skall ge kommunen en faktura för försäljningen.

Vid försäljning som avses i 1 och 2 mom. skall säljaren ge köparen en faktura även för

En faktura som köparen har uppgjort anses vara utfärdad av säljaren, om säljaren och köparen har överenskommit om detta och om det finns ett förfarande enligt vilket säljaren godkänner fakturan.

Fakturor som avses i 209 a § kan sändas elektroniskt till mottagare som samtycker till det. En samlingsfaktura kan utfärdas för flera separata försäljningar av varor eller tjänster.

En faktura skall innehålla följande uppgifter:

Om en del av de uppgifter som avses i 2 mom. ingår i någon handling som redan tidigare getts till köparen eller som köparen innehar, anses fakturan bildas av handlingarna tillsammans. En förutsättning är dock att den senare handlingen innehåller en entydig hänvisning till den tidigare handlingen.

Med det skattebelopp som skall betalas och som avses i 2 mom. 10 punkten och med skattegrunden avses den skatt som säljaren enligt denna lag är skyldig att betala för i fakturan avsedd försäljning eller del av försäljning och grunden för denna skatt. Skattebelopp och skattesats får dock inte anges i en faktura, om säljaren inte har införts i registret över mervärdesskattskyldiga. Om införandet i detta register är anhängigt, får skattebeloppet och skattesatsen dock anges på villkor att det samtidigt nämns att en registreringsansökan är anhängig.

Ett enhetspris behöver inte anges i fakturor som avses i 209 a § 3 mom.

Med avvikelse från 209 b § 2 mom. 1―10 punkten behöver följande fakturor innehålla endast de uppgifter som nämns nedan i 3 mom.:

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte fakturor för varuförsäljning som avses i 63 § 3 mom., 63 a, 63 b eller 72 b § eller 72 g § 3 punkten.

Fakturor som avses i 1 mom. skall innehålla följande uppgifter:

Av den utredning som avses i 105 § skall framgå datum för utredningen, säljarens och köparens namn, adresser samt företags- och organisationsnummer, överlåtelsens art, året under vilket byggtjänsten har slutförts och beloppet av den skatt som säljaren skall betala.

Av den utredning som avses i 111 § 2 mom. skall framgå datum för utredningen, säljarens och köparens namn, adresser samt eventuella företags- och organisationsnummer, överlåtelsens art och den månad den hänför sig till, hyrans eller bolagsvederlagets totalbelopp och energins andel av det samt skatten på säljarens inköp av energinyttigheter eller bränsle.

Av den verifikation som avses i 112 § 3 mom. skall framgå datum för verifikationen, den skattskyldiges namn, varornas mängd och art samt tjänsternas omfattning och art, den dag nyttigheten togs i avdragsgill användning, om denna dag inte är densamma som verifikationens datum, den skatt som ingick i förvärvet eller den skatt som betalts för eget bruk samt en hänvisning till verifikationen över förvärvet eller över betalningen av skatt för eget bruk, sannolikt överlåtelsepris exklusive skatt, skattesats och avdragbar skatt.

I samband med granskning eller återbäring eller debitering av skatt kan skatteverket godkänna ett avdrag som gjorts trots att den skattskyldige inte har någon faktura, utredning eller annan verifikation som motsvarar kraven i lagen, om den skattskyldige på annat sätt förmår visa att han är berättigad till avdrag på basis av 102, 102 a―102 c, 103―106 eller 111―113 §.

På begäran av säljaren skall den som fortsätter rörelsen i enlighet med 62 § ge en utredning om att de överlåtna varorna och tjänsterna tas i bruk för ett ändamål som berättigar till avdrag.

På begäran av köparen skall den som överlåter egendom i enlighet med 62 § ge en utredning om att de förutsättningar som avses i 79 f § 5 punkten föreligger.

Den som är skattskyldig skall förvara kopior av fakturor som han utfärdat över försäljning som avses i 1 § 1 mom. 1 punkten samt mottagna fakturor över inköp av varor och tjänster som anknyter till verksamheten.

Under hela förvaringstiden skall det säkerställas att i 209 b § 2 mom. avsedda uppgifter i fakturorna hålls oförändrade och läsbara. Uppgifterna i fakturor i maskinläsbart datamedium skall vara tillgängliga i vanlig läsbar skriftlig form.

Fakturorna skall förvaras i minst sex år från utgången av det kalenderår under vilket räkenskapsperioden gick ut. Med räkenskapsperiod avses en räkenskapsperiod som omfattar den kalendermånad till vilken i fakturan nämnda försäljningar, inköp, rättelseposter eller förskottsbetalningar enligt 13 kap. hänför sig.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. tillämpas på fakturor mottagna av utländska näringsidkare endast i fråga om de fakturor som mottas hos ett fast driftställe i Finland.

Fakturor som avses i 209 g § skall förvaras i Finland.

Fakturorna kan dock förvaras i en annan medlemsstat, om

På de villkor som föreskrivs i 2 kap. 9 § 1 och 2 mom. bokföringslagen kan fakturor dock förvaras på något annat ställe än vad som anges ovan i 1 och 2 mom. Detta gäller i tillämpliga delar även andra än dem som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen.

Bestämmelserna i 209 g och 209 h § om fakturor iakttas i tillämpliga delar även i fråga om andra verifikationer på vilka bokföringen av de affärshändelser som inverkar på beloppet av den skatt som skall betalas eller dras av baserar sig.

Bestämmelserna i 209 g och 209 h § om utfärdade fakturor gäller i tillämpliga delar även den skattskyldiges övriga anteckningsmaterial, om den skattskyldige inte är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen.

Den skattskyldige skall föra en förteckning över de varor som den skattskyldige själv eller någon annan för hans räkning transporterar till en annan medlemsstat för sådana affärstransaktioner som nämns i 18 b § 1 mom. 1―3 punkten.

En säljare av investeringsguld som avses i 43 a och 43 c § skall alltid identifiera kunden då värdet av en transaktion eller det sammanlagda värdet av flera sinsemellan sammanhängande transaktioner uppgår till minst 15 000 euro. Säljaren skall med till buds stående medel även identifiera en person för vars räkning ovan nämnda kund sannolikt handlar.

Identifiering behövs inte om kunden är en näringsidkare som avses i 6 § 6 mom. lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt (68/1998).

Närmare bestämmelser om identifiering av i 1 mom. avsedda kunder och om bokföring av transaktioner utfärdas genom förordning av statsrådet.

Det material som avses i 1 och 3 mom. skall förvaras sex år från utgången av det kalenderår under vilket den räkenskapsperiod har utgått då transaktionen eller den sista av de sinsemellan sammanhängande transaktionerna gjordes.

Den som underlåter att behörigen fullgöra sin skyldighet enligt 209 k § eller trots uppmaning av myndighet sin skyldighet enligt 162, 162 b eller 165 §, 166 § 2 mom., 168 § 2 mom., 169 § 1 och 2 mom., 170 § 1 mom., 170 a eller 209, 209 a―209 c §, skall för mervärdesskatteförseelse dömas till böter.