983/2002

Bibelns skildring av hur människan skapades är ett starkt uttryck för ömsesidig omsorg och kärlek (1. Mos. 1:26―30). Varje människa är en varelse som är skapad av Gud och som därför skall behandlas människovärdigt, rättvist och efter sitt unika värde. Likaså är människors olikhet en dyrbar gåva av Guds skapelseverk. Den kommer till uttryck i varje människas egen livshistoria.

Varje dag möter vi olikhet runt omkring oss. I bibeln finns ställningstaganden och exempel på inställning till olikhet, likaså till människor från andra kulturer, till främlingar och utlänningar. Så kan bibeln också ses som en protest mot den rädsla och det hat som olikheten ger upphov till.

Enskildhet, oberoende och överbetoning av ekonomiska värden präglar även det finländska levnadssättet. Girighet och en underhållningsinriktad livsstil ökar olikheten och äventyrar öppna möten med olikhet. Toleransen löper risk att försvinna.

De senaste åren har vårt samhälle likväl blivit långt mer mångfasetterat. En del av de nya inslagen är en följd av internationaliseringen, men också många finländare har i dag större mod att uppskatta olikhet. Detta syns bland annat i ungdomarnas liv. Å andra sidan ingår det att acceptera olikhet i allt umgänge mellan människor, inte ens de som står varandra nära behöver tycka eller tänka på samma sätt om allt.

Olikheten mellan människor är alltså inget hot, utan en möjlighet. Utan olikhet vore vi mycket fattigare i vårt land och i världen. Bara genom att överskrida gränser, stifta bekantskap med olika livsformer kan vårt samhälle bli mångkulturellt. Ett sakligt bemötande av invandrare, bland annat när det gäller utbildning och arbete, är av största vikt. Dialogen måste få en ömsesidigt uppskattande ton. Den sanna kontakten börjar när vi känner varandra bättre och det uppstår förtroende.

Till de finländska umgängesvanorna hör inte att diskutera religiösa frågor. De som har flyttat till Finland och företräder andra religioner sätter vår känslighet på prov och lär oss tala öppnare om vår egen religiösa värdegrund. Betydelsen av den egna religiösa identiteten framhävs i kontakten med personer som företräder en annan religion. Den bästa träningen i att möta olika religioner är att sätta sig in i den kristna trons grunder.

Den kristna kyrkan är universell och mångkulturell. Attitydklimatet i församlingarna bör återspegla kyrkans väsen och öppenhet mot alla människor. Medlemmarna av de kristna kyrkorna och samfunden har den särskilda uppgiften att främja kontakt. De är barn till samma Gud. När en människa i sin egen kulturs namn har kringskurit en annan människas livsmöjligheter, kallas hon till bot och livsförändring. Förlåtelsen som kommer ur det kristna evangeliet ger en god utgångspunkt även att möta människor från andra kulturer.

Regeringen har med iakttagande av gammal kristen sed beslutat att allmänna täcksägelse-, bot- och böndagar år 2003 skall högtidlighållas under fyra söndagar, nämligen den 19 januari, den 27 april, den 21 september och den 19 oktober, samt till ämne för predikan på dessa böndagar fastställt bifogade texter. Medborgarna i republiken ombeds delta i dessa gemensamma gudstjänster samt att även i hemmen fördjupa sig i den kristna trons eviga sanningar. Det åligger alla det gäller att tillkännage detta beslut och främja dess efterlevnad.

Böndagarnas datum och texter år 2003

1 böndagen den 19 januari

Ps. 67: 2―5

Gud, visa oss nåd och välsigna oss,

låt ditt ansikte lysa mot oss,

så att hela jorden lär känna vad du gör

och alla folk får veta att du hjälper.

Folken skall tacka dig, o Gud,

ja, alla folk skall tacka dig.

Alla länder skall jubla av glädje,

ty du råder rättvist över folken och leder länderna på jorden.

1 Mos. 4: 13―16

Kain sade till Herren: "Mitt straff är för tungt att bära. Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig." Herren svarade honom: "Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom." Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. Och Kain drog bort, undan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.

Gal. 3: 26―28

Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

2 böndagen den 27 april

Ps. 41: 2―3

Lycklig den som tar sig an den svage,

honom skall Herren rädda på olyckans dag.

Herren bevarar honom och ger honom liv,

han prisas lycklig i landet.

Du låter inte fiender sluka honom.

1 Mos. 33: 1―4

Jakob fick se Esau komma med 400 man i följe. Han fördelade barnen på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. Slavinnorna och deras barn lät han gå främst, Lea och hennes barn bakom dem och sist Rakel och Josef. Själv gick han framför dem. Han bugade sig sju gånger till jorden medan han gick fram till sin bror. Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn. Han föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.

Matt. 15: 21―28

Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: "Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon." Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: "Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar." Han svarade: "Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk." Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig." Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." ― "Nej, herre", sade hon, "men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord." Då sade Jesus till henne: "Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill." Och från den stunden var hennes dotter frisk.

3 böndagen den 21 september

2 Mos. 20: 8―11

Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.

1 Kor. 12: 4―7

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.

Luk. 17: 11―19

Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen. När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd och ropade: "Jesus, mästare, förbarma dig över oss!" Då sade han till dem: "Gå och visa upp er för prästerna!" Och medan de var på väg dit blev de rena. En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. Jesus frågade: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?" Och han sade till mannen: "Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig."

4 böndagen den 19 oktober

Pred. 4: 9―12

Bättre två än en, de får riklig lön för sin möda. Om de faller kan de hjälpa varandra upp. Men ve den som är ensam! Om han faller finns det ingen som hjälper honom upp. Likaså: om två sover tillsammans har de det varmt, men hur skall den ensamme hålla sig varm?

Där en blir övermannad kan två hålla stånd, och tredubbel tråd brister inte så snart.

Kol. 3: 12―15

Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet.

Luk. 22: 47―51

Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: "Herre, skall vi ta till våra svärd?" Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men då sade Jesus: "Nu räcker det." Och han rörde vid mannens öra och läkte honom.