388/2002

Rättshjälp beviljas på grundvalen av sökandens disponibla medel och förmögenhet på det sätt som bestäms i denna förordning. Rättshjälpstagarens självrisk för rättshjälpen utgörs av en grundsjälvrisk och en tilläggssjälvrisk enligt vad som bestäms i 5―7 §.

Beviljandet av rättshjälp bygger på sökandens meddelande och utredning om inkomster, underhållsskyldighet, utgifter och förmögenhet samt utredning om det ärende för vilket rättshjälp söks. Förutsättningarna för rättshjälp skall utredas på ett så tillförlitligt sätt som möjligt, med beaktande av 10 § 2 mom. rättshjälpslagen.

Sökandens disponibla medel beräknas så att från de månatliga inkomsterna för sökanden och dennes make eller den som med sökanden lever under äktenskapsliknande förhållanden eller i ett registrerat parförhållande (makar) avdras skatt enligt förskottsinnehållningen eller förskottsbetalningen och de lagbestämda avgifter för arbetstagaren som är anknutna till dessa. Från inkomsterna avdras även nödvändiga utgifter till den del totalbeloppet överstiger 250 euro per månad. Som nödvändiga utgifter betraktas skäliga boendekostnader, dagvårdsavgifter, underhållsbidrag, betalning till utsökning samt betalning enligt ett betalningsprogram för skuldsanering.

Om det i sökandens hushåll bor barn om vilka sökanden har vårdnaden, avdras från inkomsterna 250 euro per barn. Har ett barn regelbundna inkomster, som räcker för det egna underhållet, görs inget avdrag för barnet i fråga. Avdrag kan göras även för ett barn som fyllt 18 år, som sökanden faktiskt försörjer.

Vid beräkning av de disponibla medlen skall förmögenheten beaktas på det sätt som bestäms i 15 och 16 §.

Om en person under 18 år ansöker om rättshjälp beaktas inte vårdnadshavarnas disponibla medel.

Om makarna är motparter till varandra eller på grund av varaktig söndring bor åtskils, bestäms rättshjälpen enbart på basis av sökandens ekonomiska ställning enligt de belopp som gäller för en ensamstående person. Av de i 2 § nämnda utgifterna godtas i detta fall i beräkningen av de disponibla medlen de utgifter som sökanden faktiskt betalar och som barn om vilka sökanden har vårdnaden betraktas de barn som sökanden anses försörja.

De ekonomiska omständigheterna kan beaktas på det sätt som anges i 1 mom., om sökanden i en viktig personlig angelägenhet riskerar en allvarlig rättskränkning om han eller hon inte kan få rättshjälp på grund av makens inkomster.

Grundsjälvrisken är den procentuella andel av biträdets arvode och kostnader inklusive mervärdesskatt som rättshjälpstagaren skall betala. Den bestäms enligt sökandens disponibla medel på följande sätt:

Rättshjälp beviljas inte när de disponibla medlen för en ensamstående person överstiger 1 400 euro och för makar 1 200 euro per person.

Rättshjälpstagaren skall betala en tilläggssjälvrisk om han eller hon har depositioner eller annan med dem jämförbar lätt realiserbar förmögenhet till ett värde som överstiger 5 000 euro. Tilläggssjälvrisken är hälften av de depositioner och motsvarande förmögenhet som överstiger 5 000 euro.

Sökanden skall lägga fram verifikat eller kvitton och andra behövliga utredningar över inkomster och utgifter som han eller hon yrkar få beaktade som avdrag. Vid behov skall också läggas fram kontouppgifter samt utredningar om annan egendom och om skulder.

Sökanden skall redogöra för sina försäkringar till vilka eventuellt ansluter sig en sådan rättsskyddsförsäkring som omfattar den rättsliga angelägenhet som rättshjälpsansökan gäller, samt vid behov lägga fram försäkringsbolagets beslut.

Om sökande föreslår att ett privat biträde skall förordnas, skall han eller hon motivera behovet av ett biträde och lägga fram en tillräcklig utredning om den angelägenhet i vilken rättshjälp söks. I ett domstolsärende skall följande utredningar inlämnas:

Som inkomster beaktas bland annat följande inkomstslag:

Sociala förmåner som beviljas för ett särskilt ändamål och som vanligen är oberoende av inkomsterna beaktas inte. Sådana förmåner är bland annat vårdbidrag enligt folkpensionslagen (347/1956), handikappbidrag enligt lagen om handikappbidrag (124/1988) och vårdbidrag enligt lagen om vårdbidrag för barn (444/1969).

Om en löntagares inkomster varierar beräknas de disponibla medlen per månad på basis av inkomsterna under de senaste sex månaderna. För en företagare beräknas de disponibla medlen per månad på basis av de årliga förvärvs- och kapitalinkomsterna enligt den slutliga beskattningen. Om väsentliga förändringar har inträffat i verksamheten efter den senast verkställda beskattningen kan de disponibla medlen beräknas på basis av inkomsterna enligt förskottsbetalningen.

Som boendekostnader godkänns en skälig hyra, bolagsvederlag och underhållsutgifter för egnahemshus. Utan särskild utredning godkänns som underhållsutgifter för egnahemshus högst 200 euro. Som boendekostnader för en ägarbostad godkänns de månatliga räntorna på bostadslån. Boendekostnaderna kan lämnas obeaktade till den del bostaden är överdimensionerad för familjen. Bostadsbidrag och bostadstillägg till studiepenning avdras från boendeutgifterna.

Som boendeutgifter i beräkningen av de disponibla medlen kan beaktas också vårdavgifter för sökanden eller maken i anstaltsvård.

Som underhållsbidrag godkänns de månatliga betalningar som sökanden och maken erlägger enligt domstolens beslut eller fastställt avtal. På basis av en tillförlitlig utredning kan även godkännas underhållsbidrag som erläggs regelbundet utan dom eller avtal.

Som betalning till utsökning godkänns månatliga regelbundna betalningar till utsökning.

Sådana betalningar till borgenärer som fastställts i ett betalningsprogram enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) godkänns förutsatt att gäldenären har följt betalningsprogrammet. Under samma förutsättningar godkänns betalningar enligt en sådan skriftlig förlikning omfattande gäldenärens alla skulder som avses i lagen om skuldsanering för privatpersoner.

När rättshjälp söks i ett ärende enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner, avdras i beräkningen av de disponibla medlen även de tillgångar som gäldenären faktiskt använder för utgifterna för skötseln av skulderna.

Som förmögenhet för sökanden och maken beaktas bland annat:

Förmögenheten beräknas så att skulderna avdras från beskattningsvärdet (nettoförmögenhet). Har något beskattningsvärde inte fastställts för egendomen värderas den till gängse värde.

En ägarbostad som är familjens stadigvarande bostad och en bil som är nödvändig för arbete eller arbetsresor beaktas inte, om deras värde står i skälig proportion till familjens storlek och behovet att köra till och från arbetet. En skuld som hänför sig till denna egendom avdras inte när nettoförmögenheten beräknas.

Sökandens depositioner och annan jämförbar egendom som är lätt att realisera inräknas i nettoförmögenheten om dess värde är 5 000 euro eller mindre. Överstiger sökandens lätt realiserbara egendom 5 000 euro, inräknas egendomen inte i nettoförmögenheten, utan på basis av den fastställs en tilläggssjälvrisk för sökanden enligt 7 §.

När nettoförmögenheten enligt 15 § överstiger 25 000 euro eller för lantbruksföretagare och näringsidkare 33 000 euro, skall 1 procent av den överskjutande delen adderas till beräkningen av de disponibla medlen.

När ansökan om rättshjälp avser en bouppteckning, beaktas vid beräkning av sökandens tilläggssjälvrisk även den avlidnes tillgångar. I ett ärende som gäller bouppteckning av ett medellöst bo kan statskontoret eller någon annan bouppteckningsskyldig av särskilda skäl beviljas kostnadsfri rättshjälp.

När rättshjälp har beviljats i ett ärende som gäller arvskifte eller avvittring, inräknas när ärendet är avslutat i sökandens tillgångar det arv eller den utjämning han eller hon har fått, och därefter fastställs rättshjälpstagarens slutliga självriskandel. Samma förfarande iakttas om rättshjälpstagaren får en fördel med värde i pengar i något annat ärende, där rättshjälp har beviljats. Om det i arvet, utjämningen eller fördelen ingår lätt realiserbar egendom till ett värde som överstiger 5 000 euro, inräknas denna inte i nettoförmögenheten, utan på basis av den fastställs en tilläggssjälvrisk enligt vad som bestäms i 7 §.

En person som saknar hemvist i Finland skall i samband med ansökan om rättshjälp lägga fram en skriftlig utredning om det ärende i vilket rättshjälp söks samt om sökandens disponibla medel. Sökanden skall skriftligen försäkra att uppgifterna är riktiga. Till ansökan skall fogas en utredning enligt 8 och 9 § och ett utlåtande eller intyg om sökandens förmögenhetsförhållanden och underhållsskyldighet, utfärdat av en behörig myndighet i den stat där sökanden har sitt hemvist. Om utlåtandet eller intyget inte kan fås utan svårighet, kan ärendet avgöras även utan detta.

Rättshjälpsavgiften är 35 euro. Ingen rättshjälpsavgift uppbärs om sökandens disponibla medel understiger 500 euro.

Rättshjälpen kan i rättshjälpsbeslutet begränsas till vissa åtgärder och ett visst antal timmar, om det är motiverat med beaktande av ärendets art och betydelse, det omtvistade objektets värde samt omständigheterna som en helhet.

Domstolen skall när den fattar beslut med anledning av en begäran om avgörande sända beslutet till rättshjälpsbyrån för kännedom.

Rättshjälpsbyrån skall sända sitt beslut om ändring eller indragande av rättshjälpen till den domstol som behandlar huvudsaken för kännedom.

Ett beslut om beviljande av rättshjälp som getts på en ansökan som behandlats under den bestämda tiden för ändringssökande eller givande av ett bemötande skall på tjänstens vägnar sändas till fullföljdsdomstolen.

När fullföljdsdomstolen retroaktivt beviljar rättshjälp att gälla sådana arvodes- och kostnadsersättningar och andra kostnader för ett privat biträde som rättshjälpstagarens motpart genom en lagakraftvunnen dom i lägre instans har ålagts att betala rättshjälpstagaren i ersättning för rättegångskostnader, skall den underrätta rättsregistercentralen om sitt beslut. Rättsregistercentralen driver in fordran till staten.

När en försäkringsförmån i ett ärende där rättshjälp redan har beviljats, har beviljats efter det att huvudsaken har avgjorts med laga kraft, uppbär rättshjälpsbyrån av försäkringsbolaget en ersättning motsvarande den rättshjälp som har förordnats bli betald av statens medel eller rättshjälpsbyråns arvode och kostnader.

Rättshjälpsbyrån ger på den misstänktes begäran en utredning om de ekonomiska förutsättningarna för rättshjälp enligt denna förordning, och på basis av denna utredning kan domstolen förordna att ersättning enligt 2 kap. 11 § lagen om rättegång i brottmål skall betalas till försvararen för den som dömts för ett brott som en ersättning av statens medel.

En ansökan om rättshjälp, en utredning enligt 26 §, ett beslut om beviljande av rättshjälp samt en begäran om avgörande skall om möjligt upprättas enligt de formulär som justitieministeriet fastställt för dessa handlingar.

Justitieministeriet utfärdar vid behov närmare bestämmelser om tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2002.

Förordningen tillämpas då rättshjälp beviljas efter nämnda datum.