37/2002

I denna förordning avses med

Sjöräddningsledaren vid den behöriga sjöräddningscentralen eller sjöräddningsundercentralen leder efterspanings- och räddningsverksamheten. Sjöräddningsledaren avgör utifrån de uppgifter som erhållits det kritiska lägets allvarlighetsgrad och svarar för att behövliga efterspanings- och räddningsenheter tillkallas samt för att de ges de uppdrag som det kritiska läget kräver.

I ovisshetsläge skall sjöräddningscentralen eller sjöräddningsundercentralen inleda efterforskning för att utreda ett eventuellt behov av undsättning.

I beredskapsläge skall sjöräddningscentralen eller sjöräddningsundercentralen i mån av möjlighet utvidga efterforskningarna och inleda efterspaningar för att utreda ett eventuellt behov av undsättning, samt förbereda sig på att inleda behövliga räddningsaktioner.

I nödläge skall sjöräddningscentralen eller sjöräddningsundercentralen i syfte att rädda människoliv vidta alla åtgärder som med tillgängliga resurser är möjliga och ändamålsenliga.

Åtgärder som inletts på grund av ett kritiskt läge får avslutas när det utifrån de efterforskningar och efterspaningar som gjorts har utretts att ytterligare åtgärder inte behövs eller när alla de som var i nöd eller fara har hittats och räddats eller när det har visat sig att det inte finns något motiverat hopp att hitta överlevande.

Åtgärder som inletts på grund av ett kritiskt läge kan avbrytas tillfälligt om de förhållanden som råder på verksamhetsområdet på grund av mörker, väder eller annat motsvarande skäll hindrar ändamålsenliga efterspanings- och räddningsaktioner.

Beslut om avslutande och avbrytande av efterspanings- och räddningsaktioner fattas av sjöräddningsledaren.

Sjöräddningsledaren skall sörja för att behövlig information ges till den regionala servicecentralen för fartygstrafikservicesystemet, till luftfartsverkets regionala flygtrafiktjänstcentral samt till polisen för att dessa skall kunna vidta sådana åtgärder som de anser behövliga för styrning eller begränsning av trafiken på olycksområdet eller i dess närhet.

Sjöräddningsledaren skall vara

Sjöräddningsledaren skall ha avlagt allmän radiooperatörsexamen samt gräns- och sjöbevakningsskolans kurser för sjöräddningsledare och för ledare på olycksplatsen samt andra kurser inom sjöräddningstjänsten som gränsbevakningsväsendet bestämmer närmare om.

Sjöräddningsledaren skall ha sådan förmåga och skicklighet som förutsätts för ett framgångsrikt ledande av krävande uppgifter inom sjöräddningsväsendet.

Gränsbevakningsväsendet ingår avtal med de regionala eller lokala hälso- och sjukvårdsmyndigheterna vid de baser där sjöräddningshelikoptrarna är placerade om upprätthållande av yrkeskunskap och påvisande av yrkeskompetens hos transportpersonalen beträffande sjuktransporten på basnivå samt om den styrning och rådgivning som transportpersonalen behöver under transporten.

Inrikesministeriet tillsätter delegationen för sjöräddningstjänsten för två år i sänder.

Delegationen har en ordförande, som skall vara en gränsbevakningsman som är väl insatt i sjöräddningstjänsten. Delegationen har dessutom 14 andra medlemmar varav 11 representerar andra sjöräddningsmyndigheter och 3 representerar centrala frivilliga föreningar eller andra sammanslutningar i branschen. Delegationen har rätt att anställa en sekreterare med uppgiften som bisyssla.

Kommendören för sjöbevakningssektionen i fråga tillsätter ledningsgruppen för ett sjöräddningsdistrikt.

Till medlemmar i ledningsgruppen kallas representanter för centrala myndigheter och frivilliga föreningar eller andra sammanslutningar som deltar i sjöräddningstjänsten inom sjöräddningsdistriktets område.

När flera myndigheter, eller utöver myndigheterna även frivilliga, deltar i åtgärderna inom olycksområdet tillsätter sjöräddningsledaren vid behov en ledningsgrupp på olycksplatsen, bestående av experter på olika områden, som bistår ledaren på olycksplatsen.

Sjöräddningscentralen eller sjöräddningsundercentralen skall sörja för att de som deltar i sjöräddningstjänsten utan dröjsmål får den information som behövs vid efterspanings- och räddningsverksamhet samt underrättas om avslutande och avbrytande av efterspanings- och räddningsverksamhet.

Efterspanings- och räddningsenheten skall utan dröjsmål underrätta den behöriga sjöräddningscentralen eller sjöräddningsundercentralen om mottaget larm, utryckning samt om inledande och avslutande av efterspanings- och räddningsuppdrag.

Sjöräddningscentralen eller sjöräddningsundercentralen skall utan dröjsmål underrätta huvudstaben om slutförandet av sådana efterspanings- och räddningsaktioner i vilka utländska statsluftfartyg eller statsfartyg har deltagit inom Finlands territorialvatten.

Vid ansökan om arvode eller ersättning som avses i 21 § sjöräddningslagen skall användas en blankett enligt ett formulär som fastställts av gränsbevakningsväsendet. Blanketten skall lämnas in till den behöriga sjöbevakningssektionen.

Nödsignaler som avses i 25 § 2 mom. sjöräddningslagen, vilkas användning i andra situationer än nödlägen är tillåten med stöd av särskilt beviljat tillstånd på andra ställen än på fartyg eller luftfartyg är

Vid ansökan om tillstånd som avses i 25 § 2 mom. sjöräddningslagen att använda nödsignaler i andra situationer än nödlägen skall användas en blankett enligt ett formulär som fastställts av gränsbevakningsväsendet. Blanketten skall lämnas in till den behöriga sjöbevakningssektionen eller till polisen minst två veckor före den planerade övningen.

Sjöbevakningssektionen och polisen skall när de beviljar tillstånd att använda nödsignal försäkra sig om att den behöriga sjöräddningscentralen eller sjöräddningsundercentralen, nödcentralen, polisens larmcentral samt vid behov även enheten för luftfartens räddningstjänstsystem och sjöräddningscentralen i en grannstat i god tid före användningen av nödsignalen underrättas om det beviljade tillståndet.

Information om beviljade tillstånd skall lämnas till allmänheten och dem som rör sig på havet så som det närmare avtalas eller bestäms.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2002. Förordningens 8 § 2 mom. träder dock i kraft först ett år efter att förordningen har trätt i kraft.

En gränsbevakningsman som arbetar som sjöräddningsledare när denna förordning träder i kraft, och som inte uppfyller de behörighetskrav som avses i 8 § 1 mom., får fortsätta i uppgiften även efter att denna förordning har trätt i kraft.