1248/2002

1. Denna förordning tillämpas på konstruktionen och utrustningen hos fordon (bilar och deras släpvagnar) i kategorierna M, N och O. Förordningen tillämpas på militärfordon som hör till dessa kategorier, om inte något annat med stöd av fordonslagen (1090/2002) föreskrivs genom förordning av försvarsministeriet. Förordningen tillämpas också på fordon som används för specialtransporter enligt vad som särskilt föreskrivs om detta.

2. Genom förordning av kommunikationsministeriet föreskrivs om bromsanordningar för bilar med tryckluftsbromsar och elektriska bromsar och till dem kopplade släpvagnar samt om bussars konstruktion och utrustning. Alternativa krav som skall iakttas finns i bilaga 1 del I punkt 9 och 53.

3. Genom förordning av kommunikationsministeriet föreskrivs särskilt om ändring av bilars konstruktion, om iståndsättning av skadade fordon och hopmontering av fordon av komponenter samt om mätning av dubbkraften hos dubbarna på bilars dubbdäck.

I denna förordning avses med

1. Ett EG-typgodkännande anges genom ett intyg över överensstämmelse eller genom ett på fordonet, komponenten eller den separata tekniska enheten märkt godkännandemärke som består av EES- eller EG-förordningens eller särdirektivets nummer och en rektangel som omger bokstaven e och en symbol för den medlemsstat som beviljat godkännandet.

2. E-typgodkännandet anges genom ett på fordonet, komponenten eller den separata tekniska enheten märkt godkännandemärke som består en ring som omger bokstaven E och en symbol för den medlemsstat som beviljat godkännandet och, om reglementet förutsätter det, reglementets nummer.

Fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter anses vara godkända också ifall de uppfyller kraven enligt det relevanta särdirektivet eller E-reglementet eller enligt en senare ändring av särdirektivet eller E-reglementet innan den obligatoriska tillämpningen av dessa krav som villkor för ett typgodkännande eller som ett krav på överensstämmelse med direktivet eller E-reglementet.

1. Om den grundläggande klassificeringen av fordon i kategorierna M, N och O och om den närmare klassificeringen av fordon för särskilda ändamål föreskrivs i fordonslagen.

2. På den närmare klassificeringen av fordon i kategorierna M, N och O samt på definitionerna av axelkonstruktioner, mått och massor tillämpas:

3. I 6, 11 och 12 § kompletteras de definitioner som motsvarar definitionerna i de i 2 mom. nämnda direktiven.

1. Ett fordon i kategori M ₁ och en bil i kategori N ₁ med en totalmassa av högst två ton anses som terrängbil i kategori M ₁ G och N ₁ G, om

2. Ett fordon i kategori N ₁ med en totalmassa som är större än två ton och ett fordon i kategori M ₂ , M ₃ och N ₂ med en totalmassa som är större än 12 ton anses som terrängbil i kategori N ₁ G , M ₂ G, M ₃ G och N ₃ G, om det är banddrivet eller allhjulsdrivet, i vilket fall en av axlarna kan vara urkopplingsbar, eller om det uppfyller följande villkor:

3. Ett fordon i kategori N ₃ och ett fordon i kategori M ₃ med en totalmassa som är större än 12 ton anses som terrängbil i kategori M ₃ G och N ₃ G, om det är banddrivet eller allhjulsdrivet, i vilket fall en av axlarna kan vara urkopplingsbar, eller om det uppfyller följande villkor:

4. Mätningen och beräkningen av terrängbilars backtagningsförmåga, den främre överhängsvinkeln, den bakre överhängsvinkeln och rampvinkeln fastställs enligt bilaga II till typgodkännandedirektivet.

1. Fordon i kategorierna M ₂ och M ₃ som har platser för fler än 22 personer utöver föraren indelas i tre undergrupper enligt följande:

2. Fordon i kategorierna M ₂ och M ₃ som har platser för högst 22 personer utöver föraren indelas i två undergrupper enligt följande:

3. Med ledad buss avses ett fordon som består av två eller flera stela sektioner som är kopplade till varandra. Passagerarutrymmena i varje sektion skall stå i förbindelse med varandra så att passagerarna kan förflytta sig fritt mellan dem. De stela sektionerna i en ledad buss är permanent sammankopplade så att de kan tas isär endast med en utrustning som normalt bara finns i en verkstad.

4. Med låggolvsbuss avses ett fordon i undergrupp I, II eller A i vilket minst 35 procent av utrymmet för ståplatspassagerare eller den främre sektionen när det gäller ledade fordon eller den nedre våningen då det gäller tvåvåningsfordon utgör ett område utan trappsteg och ger möjlighet att nå minst en på- och avstigningsdörr.

5. Med tvåvåningsbuss avses ett fordon där passagerarutrymmena åtminstone delvis är uppdelade på två våningar och där den övre våningen inte har något utrymme för ståplatspassagerare.

6. Med ledad tvåvåningsbuss avses ett fordon som består av två eller flera stela sektioner som är kopplade till varandra. Passagerarutrymmena i varje sektion på minst ett däck står i förbindelse med varandra så att passagerarna kan förflytta sig fritt mellan dem.

7. En buss kan höra till fler än en undergrupp.

När bestämmelserna om avgasutsläpp tillämpas indelas paketbilar i följande undergrupper som bestäms enligt referensmassan, varvid referensmassan är fordonets egenmassa utom förarvikten (75 kg) och med ett tillägg på 100 kg:

1. Med fordon avsett för flera ändamål avses fordon i kategori M ₁ för vilka gäller att lastens andel av den högsta tillåtna totalmassan är högst lika stor som antalet passagerarsittplatser multiplicerat med 68 kg eller att antalet sittplatser utöver förarplatsen är fler än sex. Fordonet hör dock till kategori N om lastens andel är större än personlastens och antalet sittplatser utöver förarplatsen är högst sex.

2. Ett fordon vars totalmassa överstiger 3,5 ton hör till kategori M ₂ eller M ₃ om lastens andel av fordonets högsta tillåtna totalmassa är högst lika stor som antalet passagerarsittplatser multiplicerat med 68 kg, eller det antingen i samma täckta utrymme finns lastutrymme och sittplatser utöver förarplatsen för fler än åtta passagerare eller det finns ett särskilt utrymme för last som inte är täckt och i det täckta utrymmet plats för fler än åtta passagerare. Fordonet hör till kategori N ₂ eller N ₃ om lastens andel är större än personlastens och antalet sittplatser utöver förarplatsen är högst åtta.

Med mobilkran avses ett specialfordon i kategori N ₃ som inte är utrustat för godstransporter och vars kran har ett lyftmoment som är minst 400 kNm.

Släpvagnar indelas efter konstruktion i följande undergrupper:

1. Med bilens styrande axel avses en axel eller axelgrupp som styrs mekaniskt, hydrauliskt eller elektriskt enligt rattens rörelser.

2. Med självstyrd axel avses en axel eller boggi som styrs av krafter eller moment som uppstår vid kontakten mellan däck och väg.

3. Med axellyftanordning avses en sådan i bilaga IV punkt 3 till det i bilaga 1 del I punkt 48 nämnda direktivet 97/27/EG avsedd eller annan anordning som är permanent monterad på ett fordon med vars hjälp axellasten kan minskas eller ökas beroende på fordonets lastförhållanden. Lyftanordningen fungerar antingen genom att hjulen lyfts upp från marken eller sänks till marken eller utan att hjulen lyfts från marken.

4. Med lyftbar axel avses en axel som kan lyftas och sänkas med en sådan axellyftanordning som avses i 3 mom.

5. Med belastningsbar axel avses en axel vars belastning kan varieras utan att axeln lyfts upp med hjälp av en sådan axellyftanordning som avses i 3 mom.

1. I 25 och 26 § fordonslagen föreskrivs om fordons anordningar och utrustning samt i 28 § om begränsning av skadliga utsläpp och energiförbrukningen. Om undantag föreskrivs i denna förordning och dess bilagor. Om de befogenheter Fordonsförvaltningscentralen enligt 27 § fordonslagen har att bevilja enskilda undantag från de krav som gäller fordon föreskrivs i 5 kap.

2. En sådan symbol eller kontrollampa som enligt bestämmelserna om olika fordonskategorier är obligatorisk eller tillåten på ett visst fordon eller en viss fordonskategori får inte monteras på andra fordon.

3. Det får inte finnas någonting i fordonet som hindrar sikten från förarplatsen över vägen framåt och åt sidorna eller något annat som stör körandet.

1. Fordon i kategorierna M, N och O samt deras system, komponenter och separata tekniska enheter skall vid typgodkännandet och när de tas i bruk för första gången uppfylla de krav i bilaga 1 som gäller EG- eller E-typgodkännande eller överensstämmelse med ett E-reglemente.

2. Vid typgodkännande och registrerings- eller ändringsbesiktning av ett enskilt fordon kan följande undantag göras från kraven i bilaga 1:

1. Färdskrivare, som det föreskrivs om i rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter, sådan den lyder ändrad genom förordning (EEG) nr 3314/90, 3572/90 och 3688/92 samt genom förordning (EG) nr 451/94, 2479/95, 1056/97, 2135/98 och 1360/2002, krävs inte för sådana fordon i kategorierna M och N som inte med stöd av artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 3820/89 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägransporter hör till tillämpningsområdet för bestämmelserna om körtider och viloperioder eller med stöd av artikel 14 i nämnda förordning till systemet med tjänstgöringslista. Färdskrivare krävs inte heller för fordon som nämnda EG-förordning enligt 7 § förordningen om användning av fordon på väg (1257/1992) inte tillämpas på. I fordon i kategorierna N ₂ , N ₃ , M ₂ och M ₃ som används för körundervisning skall det dock finnas färdskrivare.

2. Om övervakning av och tvångsmedel för iakttagande av viss social lagstiftning om vägtransporter föreskrivs i vägtrafiklagen (267/1981). Om installation och reparation av färdskrivare föreskrivs i fordonslagen och om kontroll av färdskirvare föreskrivs i förordningen om användning av fordon på väg.

1. Hastighetsbegränsare som avses i 25 § 1 mom. 12 punkten fordonslagen skall hindra hastigheten för fordon i kategori M ₂ och M ₃ att överstiga 100 kilometer i timmen. Hastighetsbegränsare skall hindra hastigheten för fordon i kategori N ₂ och N ₃ att överstiga 90 kilometer i timmen.

2. I fordon av kategori M ₃ som har en egenmassa som överstiger 10 ton och som registrerats före den 1 januari 2005 får användas hastighetsbegränsare som är inställd så att hastigheten begränsas till högst 100 kilometer i timmen.

3. Hastighetsbegränsaren skall uppfylla kraven i rådets direktiv 92/24/EEG om hastighetsbegränsande anordning och liknande inbyggda hastighetsbegränsande system för vissa kategorier av motorfordon eller E-reglementet nr 89 avsett i del I punkt 47 i bilaga 1.

4. Hastighetsbegränsare krävs inte för:

5. Om montering och reparation av hastighetsbegränsare stadgas i fordonslagen och med stöd av den.

1. En taxameter skall vara typgodkänd i enlighet med rådets direktiv 77/95/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om taxametrar.

2. Om installation och reparation av taxametrar föreskrivs i fordonslagen och med stöd av den.

1. Sådana fordon i kategori M och N som har införts till landet som flyttgods, som innehas eller innehafts av en främmande stats beskickning eller en medlem av diplomatkåren, som erhållits genom arv eller testamente eller som skaffats på en tullauktion eller någon annan av staten ordnad auktion anses uppfylla de krav på typgodkännande eller överensstämmelse som anges i bilaga 1, om fordonet uppfyller kraven i alla FMVSS- eller CMVSS-standarder gällande fordonets modellår eller japanska regler gällande fordonets säkerhet och kraven i Förenta staternas, Kanadas eller Japans bestämmelser om avgasutsläpp.

2. Fordon som avses i denna paragraf skall då det gäller antalet strålkastare och lyktor uppfylla kraven enligt det i bilaga 1 del I punkt 20 nämnda direktivet 76/756/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om montering av belysning och ljussignalanordningar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon eller E-reglementet nr 48. Halv- och helljusstrålkastare skall överensstämma med kraven enligt det i bilaga 1 del I punkt 25 nämnda direktivet 76/761/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om motorfordonsstrålkastare för helljus eller halvljus och om elektriska glödlampor till dessa strålkastare eller vara försedda med lampor med märkningen DOT samt vara av typ HB1―HB5, HB7, D2S eller D2R. Fordonets främre positionslyktor skall till färgen överensstämma med kraven i direktiv 76/758/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om breddmarkeringslyktor, främre sidopositionslyktor, bakre sidopositionslyktor och stopplyktor på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, samt körriktningsvisarna beträffande färg och synbarhet överensstämma med kraven enligt det i bilaga 1 del I punkt 23 nämnda direktivet 76/759/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om körriktningsvisare för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon.

1. Som varande i allmänt bruk anses koppling mellan dragfordon och släpfordon av elledningar och när det gäller tryckluftbromsförsedda fordon, kopplingar för tryckluftsbromsledningar som till dimensionering och placering uppfyller kraven i ISO- eller SFS-standarderna.

2. Ett fordon i kategori N ₃ som inte är försett med dragkoppling eller vändskiva för släpvagn skall i bakre delen ha en dragbalk med fäste för dragkrok. Dragbalken skall ha fästhål i enlighet med standarden ISO 3584. En dragbalk är inte obligatorisk på ett fordon som är försett med bakgavellyft eller anordning som förhindrar montering av dragkrok.

2. Dragkopplingen för en släpvagn skall fästas säkert vid dragbilens ram eller vid konstruktioner eller anordningar som fastsatts på denna. En dragkoppling för en medelaxelsläpvagn i kategori O ₁ eller O ₂ får dock fästas vid de fästpunkter i dragbilens karosseri som tillverkaren har angivit. Draganordningar får fastsättas i godsflak endast vid lätta tillfälliga lokaltransporter av konstruktionsjärn eller motsvarande långa föremål.

1. Stänkskärmarna på sådana fordon i kategori N ₁ som inte uppfyller kraven enligt det i bilaga 1 del I punkt 37 nämnda rådets direktiv 78/549/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hjulskydd på motorfordon skall vara utformade så att de täcker minst hela däcksbredden eller den sammanlagda bredden för dubbelmonterade däck, i en vinkel på minst 30° framåt och minst 50° bakåt från ett vertikalt plan genom hjulaxeln. Stänkskärmens bakre del mätt från däckets eller det yttre dubbelmonterade däckets mitt får inte sluta ovanför ett horisontalplan som ligger 150 mm ovanför hjulets axel.

2. Stänkskärmarna på andra fordon är fordon i kategorierna M ₁ och N ₁ skall vara utformade så att de täcker minst hela däcksbredden eller den sammanlagda bredden för dubbelmonterade däck i en vinkel på minst 30° framåt från ett vertikalt plan genom hjulaxeln. Däcksbreddens eller för dubbelmonterade däck den sammanlagda breddens andel av stänkskärmens bakre del får inte sluta ovanför ett horisontalplan som ligger 100 mm ovanför hjulets axel då fordonet är olastat.

3. Stänkskärmens tvärsektion skall vara rännformig så att dess djup är minst 30 mm, mätt ovanför axeln. Rännformigheten får minska i riktning mot de vinklar som nämns i 1 och 2 mom.

4. Stänkskärmens avstånd från axeln får inte mellan de vinklar som nämns i 1 och 2 mom. vara större än däckets diameter.

5. Särskilda stänkskärmar krävs inte om fordonets karosseri- eller flakbotten eller annan konstruktion med nödvändiga hjälpanordningar utgör ett sådant skydd mot stänk som motsvarar kraven i denna paragraf, eller för terrängbilar eller andra fordon för särskilda ändamål, i fråga om vilka stänkskärmar på ett avsevärt sätt försvårar användningen av fordonet.

1. Om sätena och deras fästpunkters hållfasthet samt fästpunkterna för säkerhetsbälten i fordon i kategorierna M och N har typgodkänts enligt det i bilaga 1 del I punkt 15 nämnda direktivet 74/408/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa) och det i punkt 19 nämnda direktivet 76/115/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förankring av bilbälten i motorfordon, behöver sätena inte uppfylla kraven i denna paragraf.

2. Sätena och deras fäst- och regleringsanordningar skall fästas stadigt vid golvet i fordonets förarutrymme eller sido- eller bakväggar.

3. Vid beräkningen av antalet sittplatser i en bil skall både för föraren och varje passagerare reserveras en sittyta av minst 400 mm x 400 mm och i ryggstödets riktning, på en höjd av 500 mm från sätet, ett skulderutrymme som har en bredd som är minst 400 mm. Sätets bredd mäts på ett avstånd av 100 mm från sittytan och skulderutrymmets bredd på ett avstånd av 50 mm från motsvarande ställe på ryggstödet.

4. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 3 mom. anses baksätet räcka till för tre personer, om sittytans bredd, mätt i enlighet med 3 mom., är minst 1100 mm och skulderutrymmets bredd minst 1200 mm.

5. Den fria höjden, när den mäts från ytan av ett belastat säte i ryggstödets riktning och på ett avstånd av 100 mm från detta, skall vara minst 850 mm. Sätets ryggstöd skall vara minst 500 mm högt.

1. Förarutrymmet i fordon i kategorierna N ₁ och N ₂ får utöver förarsätet utrustas med högst två passagerarsäten och i fråga om fordon i kategori N ₃ med högst tre passagerarsäten. Sätena skall vara placerade bredvid förarsätet. Förarutrymmet anses ha platser för två passagerare utöver föraren, om avståndet från styraxelns förlängning längs sätets mittlinje till högra dörren eller väggen är minst 1100 mm, och för tre passagerare, om avståndet från styraxelns förlängning längs sätets mittlinje till högra dörren eller väggen är minst 1500 mm.

2. Begränsningarna i 1 mom. tillämpas inte på sådana fordon i kategori N ₂ som har EG-typgodkännande för tre passagerarsäten bredvid förarsätet.

1. Från säten som är placerade bakom förarsätet och sätena bredvid förarsätet skall det finnas fri passage ut eller de främre sätena skall vara lätta att fälla fram så att passagen till den dörr som leder ut är fri. Om sätena i ett fordon i kategori N finns i ett lastutrymme som är avskilt från förarutrymmet eller ett annat utrymme med en mellanvägg, skall utrymmet ha åtminstone två separata dörrar som öppnas inifrån och som inte får vara på samma sida av fordonet, eller en sådan dörr och en som nödutgång lämplig taklucka eller ett fönster, som är lätt att öppna, lösgöra eller slå sönder.

2. Ett säte anses vara placerat bakom förarens säte om avståndet i bilens längdriktning från den punkt på förarsätet där sitsen och ryggstödet möts är över 400 mm framför den punkt på det bakomliggande sätet där sitsen och ryggstödet möts när båda sätena är i den bakersta ställning som tillverkaren avsett att sätena kan vara i under körning.

3. I fråga om säten som är placerade bakom förarsätet skall måtten samt sätenas och deras fästpunkters hållfasthet samt fästpunkterna för säkerhetsbälten motsvara kraven i 21 §.

På öppna lastflak på fordon i kategori N ₂ och N ₃ får på följande villkor installeras bänkar som fästs stadigt:

1. En taxilykta skall vara cirka 300 mm bred och 115 mm hög och den skall avge ett gult ljus i alla riktningar. Lyktans framsida eller framsida och baksida skall ha texten "TAKSI" eller "TAXI" skriven i svart. På lyktan får med svarta tecken anges taxibilens ordningsnummer, och en symbol som visar bilens gruppnummer och stationeringsort. Till lyktan får kopplas en anordning med vilken lyktan kan fås att blinka i en nödsituation.

2. Lyktan skall monteras på bilens tak på mitten av bilen eller på bilens vänstra sida på ett avstånd av minst 0,15 meter från bilens sida.

1. En skylt på fordon i kategori M ₂ och M ₃ som visar linjens yttersta bestämmelseort, linjenumret och att fordonet är fullbelagt, en skylt på en polisbil samt på en bil som används för tullens och gränsbevakningsväsendets tjänsteuppdrag samt en skylt på fordon i kategori N ₂ och N ₃ som anger namnet på transportidkaren, transportköparen eller fordonets ägare eller namnet på linjens yttersta bestämmelseort skall avge vitt eller ljusgult ljus, som inte får blinka. Skyltens ljusstryka i referensaxelns riktning får vara högst 200 candela.

2. På en skylt som visar linjens yttersta bestämmelseort, linjenumret samt anger att fordonet är fullbelagt på ett fordon i kategori M ₂ skall textens höjd vara minst 100 mm, om texten har skrivits på en rad, och minst 50 mm, om texten skrivits på två rader. På en skylt som endast visar linjenumret skall höjden av siffrorna vara minst 150 mm. På ett fordon i kategori M ₃ är de motsvarande minimihöjderna 150 mm, 70 mm respektive 200 mm.

En stoppsignallykta skall tändas och slockna 1―2 gånger i sekunden. Stoppsignallyktans ljusstyrka i referensaxelns riktning och i en riktning som avviker minst 5° från referensaxeln skall vara minst 500 candela. Stoppsignallyktan skall vara placerad på bilens längdaxel eller på bilens vänstra sida på taket, bakom vindrutan eller ovanför stötfångaren.

Igenkänningslyktorna på en dragbil skall avge ett orangegult ljus. Lyktornas ljusstryka i referensaxelns riktning får vara högst 200 candela. Lyktorna skall placeras symmetriskt på bilens tak.

1. En igenkänningslykta för en vägservicebil får vara högst 650 mm bred och 120 mm hög och den skall avge ett gult ljus i alla riktningar. Lyktans fram- och baksida skall vara försedd med svart text med något av orden "TIEPALVELU", "VÄGSERVICE" eller "ROAD SERVICE" eller en kombination av dessa och vid behov med vägserviceorganisationens namn och symbol. Lyktans ljusstryka i referensaxelns riktning får vara högst 200 candela.

2. Lyktan får användas på en för privat bruk registrerad bil som används i vägserviceverksamhet som anordnas av en registrerad förening som idkar vägservice inom ramen för den frivilliga räddningstjänsten och har minst 15 medlemmar som idkar vägservice. Ett sådant fordon skall vara försett med tillräcklig förstahjälps- och reparationsutrustning och rerservdelar samt kommunikationsapparatur.

3. På en bil, som används speciellt för förstahjälpsverksamhet får på de grunder som nämns i 2 mom., dock utan krav på reparationsutrustning och reservdelar, monteras en ljusskylt som avger vitt ljus och är försedd med svart text med något av orden "ENSIAPU", "FÖRSTA HJÄLP" eller "FIRST AID" eller en kombination av dessa och en symbol för förstahjälpsorganisationen.

4. Ett intyg över att fordonets förare innehar tillräcklig förstahjälps- och, om det är fråga om vägservice, reparationsfärdighet samt att fordonet används i denna verksamhet, vilket högst ett år tidigare har utfärdats av en organisation som idkar vägservice eller förstahjälpverksamhet, skall vid färd medföras och på begäran uppvisas för trafikövervakare. Igenkänningslyktan skall övertäckas eller avlägsnas då fordonet framförs på väg utan att det används i vägservice- eller förstahjälpsverksamhet.

I en bogserbil skall det finnas en löstagbar anordning för bakre positionslyktor, bromslyktor och körriktningsvisare, som placeras baktill på släpfordonet under bogsering i förhållanden då ljusen bör vara tända och det bogserade fordonets lyktor inte kan användas enligt bestämmelserna. Alternativt får en bogserbil förses med dubbla bakre positionslyktor, bromslyktor och körriktningsvisare uppe bakom förarhytten.

1. En bil som används som utryckningsfordon skall ha en ljudsignalanordning som avger ett varierande eller periodiskt ljud med en volym som är större än 104 dBA mätt på ett avstånd av sju meter framför fordonet. En sådan anordning får inte monteras på något annat fordon.

2. En bil, dock inte ett fordon i kategori M ₁ , får ha en backningsvarnare som avger ett periodiskt ljud vid backning eller då backväxeln är ilagd. Backningsvarnarens ljud får ha en volym på högst 75 dBA, mätt på ett avstånd av sju meter bakom fordonet.

1. Ett fordon i kategori N ₁ vars högsta tillåtna hastighet är 80 km/h skall vara utrustat med en rund gul skylt med svarta kanter som är synlig bakåt och har en diameter på 240 mm samt talet 80 märkt med svarta 120 mm höga siffror. Ett fordon i kategori M ₂ eller M ₃ vars högsta tillåtna hastighet är 100 km/h skall vara försett med en motsvarande gul eller vit skylt med talet 100.

2. På en släpvagn vars bogseringshastighet särskilt har begränsats till en hastighet som är mindre än 80 km/h skall fästas en skylt som anger den högsta tillåtna hastigheten i km/h och i övrigt motsvarar bestämmelsen i 1 mom.

3. En skylt som anger den högsta tillåtna hastigheten i km/h och som i övrigt uppfyller kravet i 1 mom. skall också fästas på ett sådant annat fordon vars hastighet särskilt har begränsats till mindre än 80 km/h.

Bestämmelserna i denna förordning tillämpas också på sådana fordonschassier som ännu inte är försedda med karosseri. Reflektorer, backspeglar, stänkskärmar och -skydd krävs dock inte på dem även om chassiet skulle vara försett med förarhytt och inte heller kopplingsanordning, främre och bakre underkörningsskydd, sidoskydd, anordning som förhindrar obehörig användning eller färdskrivare.

Vid registrerings- eller ändringsbesiktningen av fordonet kan avvikelser godkännas för specialanordningar i fordon avsedda för handikappade förare eller passagerare, förutsatt att avvikelserna inte på betydande sätt äventyrar säkerheten.

1. Fordonsförvaltningscentralen kan av särskilda skäl

2. Fordonsförvaltningscentralen kan av särskilda skäl och när detta inte äventyrar trafiksäkerheten eller snedvrider konkurrensen bevilja undantag för enskilda fordon från de krav angående fordons konstruktion och utrustning som föreskrivs i denna förordning.

3. Fordonsförvaltningscentralen kan, antingen för ett enskilt fordon eller flera fordon i kategori M ₁ som används i hastighetstävlingar och vars motor enligt tävlingsreglerna får trimmas, av särskilda skäl bevilja undantag för viss tid från de krav i fråga om fordons konstruktion och utrustning som föreskrivs i denna förordning, vilket gäller när fordonet används i tävlingar samt vid färd till en tävling eller besiktning.

4. Fordonsförvaltningscentralen kan för system, komponenter eller separata tekniska enheter som inrättats för den handikappades särskilda behov i fordon avsedda för handikappade förare eller passagerare bevilja typgodkännande som avviker från kraven i denna förordning angående fordons konstruktion och utrustning.

1. Fordonsförvaltningscentralen skall försäkra sig om att maximiantalet på beviljade undantag för de sista fordonen i tillverkningsserien inte överskrids. Fordonsförvaltningscentralen antecknar beviljat undantag i det register som gäller fordon och intyget över registreringen.

2. Fordonsförvaltningscentralen meddelar den tid för vilken undantag beviljats och orsakerna till beviljandet tillsammans med den information som föreskrivs i artikel 5.5 i typgodkännandedirektivet till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna inom en månad. Fordonsförvaltningscentralen sänder varje år till kommissionen en förteckning över de undantag som beviljats och orsakerna till beviljande.

1. Fordonsförvaltningscentralen kan bevilja undantag för fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som använder sådana tekniker eller lösningar som till sin karaktär inte är förenliga med ett eller flera krav i ett eller flera specialdirektiv, om undantaget inte medför betydande olägenheter för miljön eller äventyrar trafiksäkerheten.

2. Fordonsförvaltningscentralen sänder inom en månad en kopia av undantaget till avvikelse och dess bilagor till de godkännande myndigheterna i de övriga EES-staterna och tillställer utan dröjsmål kommissionen en berättelse, som skall innehålla

Fordonsförvaltningscentralen skall varje år före utgången av mars tillställa kommunikationsministeriet en förteckning över de undantag som beviljats det föregående året med stöd av 35―37 §.