322/2001

Vid bedömning av en gäldenärs betalningsförmåga vid skuldsanering skall beaktas gäldenärens samtliga inkomster, förvärvsmöjligheter och en uppskattning av den sannolika utvecklingen av inkomsterna.

Med gäldenärens inkomster avses bland annat lön, arvoden och andra förmåner som betalas för arbete eller tjänst. Från en förmån som betalas för arbete, till exempel dagtraktamente eller kilometerersättning, avdras dock de nödvändiga utgifter som förmånen avses täcka.

Med inkomster avses också inkomster från företagsverksamhet och yrkesutövning, kapitalinkomster, pensioner, arbetslöshetsdagpenning samt understöd och sociala förmåner. Från ett understöd eller en förmån avdras de utgifter som understödet eller förmånen avses täcka.

Barnbidrag och underhållsstöd eller underhållsbidrag till ett barn räknas inte som inkomst för gäldenären. De avdras från utgifterna för underhåll av barnet så som i 6 § bestäms.

När gäldenärens betalningsmån räknas ut skall med iakttagande av vad som närmare bestäms i 3―6 § och utifrån gäldenärens redovisning avdrag göras från gäldenärens inkomster för oundgängliga levnadskostnader såsom boendekostnader, utgifter för barndagvård, utgifter för utbildning av barn som fyllt 18 år, underhållsbidrag som gäldenären betalar samt övriga medel som gäldenären behöver för sin utkomst.

Till boendekostnaderna hänförs hyra, skötsel- och finansieringsvederlag i bostadsaktiebolag och vederlag för nyttjande av bostadsrättsbostad. Som boendekostnader beaktas även oundgängliga utgifter för boendet, såsom avgifter för vatten, elektricitet, gas, värme, bastu och avfallshantering, jord- och tomtlegoavgift, fastighetsskatt, övriga eventuella avgifter för fastigheten samt försäkringspremierna för sedvanlig hem- eller fastighetsförsäkring.

Gäldenärens boendekostnader beaktas till det belopp som gäldenären betalar. Överstiger gäldenärens kostnader klart de skäliga boendekostnaderna på orten, beaktas gäldenärens boendekostnader till ett belopp som kan anses skäligt.

Som övriga oundgängliga levnadskostnader räknas gäldenärens och hans eller hennes familjs utgifter för kost, kläder, sedvanliga utgifter för hälsovård samt utgifter för, personlig hygien, hemmets hygien underhåll av hemmet, användning av lokaltrafik, prenumeration på dagstidning, tv-licens, användning av telefon och hobby- och rekreationsverksamhet samt andra liknande utgifter. Gäldenären behöver inte separat redovisa för dessa kostnader, utan de beaktas månatligen till följande belopp:

Avvikelser kan göras från beloppen i 1 mom., om särskilda skäl föreligger. Sådana skäl är till exempel kostnader för arbetsresor som överskrider lokaltrafiktaxan, ovanligt stora regelbundna sjukvårdskostnader som gäldenären själv betalar och en exceptionellt stor engångsutgift på grund av sjukdom. Använder gäldenären egen bil för arbetsresor, kan kostnaderna för arbetsresorna beaktas på samma grunder som de kan godkännas som avdrag i beskattningen.

De månatliga levnadskostnaderna kan beaktas till ett lägre belopp än vad som anges i 1 mom., om gäldenären själv anser sig klara sig med mindre kostnader.

Efter att barnet fyllt 18 år kan oundgängliga utgifter för utbildning av barnet beaktas som utgifter för gäldenären i enlighet med 4 § 4 punkten. Dessa kostnader kan beaktas tills barnet avslutat sin gymnasieutbildning eller under högst två år för annan utbildning efter grundskolan.

Barnbidraget och underhållsbidraget eller underhållsstödet till ett barn som bor med gäldenären dras av från de oundgängliga kostnaderna för barn enligt 4 § 1 mom. 3 och 4 punkten. Den förhöjning av barnbidraget som betalas ensamförsörjare beaktas dock inte. Bidrag och förmåner för barn som fyllt 18 år dras av från utbildningskostnaderna.

Barnets utgifter räknas inte som kostnader för gäldenären i den mån barnet själv kan svara för dem med sina inkomster eller sin förmögenhet. Som barnets inkomster anses då inte barnbidrag och underhållsbidrag.

Denna förordning träder i kraft den 15 april 2001.

Förordningen skall tillämpas även på skuldsaneringsärenden som är anhängiga vid tingsrätten när förordningen träder i kraft och i vilka inget betalningsprogram har fastställts eller i vilka gäldenärens betalningsmån räknas om i samband med att betalningsprogrammet ändras. Då tingsrätten har fastställt ett betalningsprogram och fullföljdsdomstolen återförvisar ärendet till tingsrätten, tillämpas förordningen om gäldenärens betalningsmån då måste räknas om.