1560/2001

I denna förordning bestäms om den fastighetsförrättningsavgift som tas ut för fastighetsförrättningar. Förordningen gäller i tillämpliga delar även fastighetsförrättningsavgiften för andra sådana förrättningar, åtgärder eller uppdrag för vilka en avgift tas ut med stöd av lagen om fastighetsförrättningsavgift (558/1995).

I den arbetstid som avses i 3 § 3 mom. lagen om fastighetsförrättningsavgift inräknas inte den tid som gått åt för färd till och från förrättningsplatsen.

Arbetsersättningen omfattar de kostnader som förrättningen orsakat lantmäteriverket eller kommunen till ett belopp som motsvarar de genomsnittliga totala kostnaderna för förrättningen i fråga. Till kostnaderna hänförs utöver särkostnaderna för förrättningarna även den andel av förvaltnings-, lokal- och kapitalkostnaderna samt av andra gemensamma kostnader som hänför sig till förrättningen. Kostnaderna kan även bestämmas särskilt för olika deluppgifter i förrättningarna.

Fastighetsförrättningsavgift bestäms inte för kostnader som orsakas av ett hinder som inte beror på sakägaren, av en orsak som beror på ett fel i arbetet eller ett felaktigt förfaringssätt eller av en funktionsstörning i produktionssystemet.

Om en förrättning med stöd av ett domstolsbeslut har tagits upp till ny behandling och detta beror på ett fel som skett inom ramen för förrättningsförfarandet eller verkställandet av förrättningen, skall för åtgärder som vidtagits i samband med den tidigare behandlingen inte bestämmas någon fastighetsförrättningsavgift till den del åtgärderna har vidtagits på grund av ovan nämnda fel.

Fastighetsförrättningsavgift skall inte fastställas för en sådan förrättning som domstolen genom sitt beslut upphäver på grund av felaktig behandling eller ett fel som begåtts i samband med förrättningen utan att återförvisa förrättningen till ny behandling.

Fastighetsförrättningsavgiften för en sådan förrättning som har lämnats därhän, återgått eller förfallit, bestäms att utgå såsom arbetsersättning, dock till ett belopp som motsvarar högst förrättningsersättningen för en utförd motsvarande förrättning.

Fastighetsförrättningsavgifter, dröjsmålsräntor, indrivningskostnader och dröjsmålsavgifter tas ut till staten av lantmäteribyrån. Motsvarande fordringar till kommunen tas ut av kommunens fastighetsregisterförare.

Fastighetsförrättningsavgiften för i 1 § lagen om fastighetsförrättningsavgift avsedda åtgärder eller uppdrag som inte vidtagits eller utförts i samband med förrättningen bestäms av den myndighet som vidtar åtgärden eller utför uppdraget.

Om en sådan fastighetsförrättningsavgift som inte baserar sig på någon fastighetsför-rättningsavgiftstaxa och som skall betalas av en fysisk person eller ett dödsbo är minst 1 000 euro, uppbärs den i tre rater.

En sådan fastighetsförrättningsavgift som inte baserar sig på någon fastighetsförrättningsavgiftstaxa eller första raten av den skall betalas inom en månad, andra raten inom tre månader och tredje raten inom fem månader från det räkningen har sänts per post eller på något annat sätt tillställts den betalningsskyldige.

Om en fastighetsförrättningsavgift om högst 1 000 euro inte betalas inom utsatt tid, tas ut utöver avgiften i stället för dröjsmålsränta och indrivningskostnader en dröjsmålsavgift om 50 euro. Överstiger fastighetsförrättningsavgiften 1 000 euro, tas utöver dröjsmålsräntan ut 34 euro såsom indrivningskostnader. Dröjsmålsavgift, dröjsmålsränta och indrivningskostnader behöver inte tas ut om dröjsmålet är obetydligt.

Om en fastighetsförrättningsavgift måste indrivas i utsökningsväg, tas utöver dröjsmålsräntan ut 67 euro såsom indrivningskostnader i stället för den dröjsmålsavgift och de indrivningskostnader som nämns i 1 mom.

Anstånd som avses i 11 § lagen om fastighetsförrättningsavgift söks skriftligen. Av ansökan skall framgå sökandens ekonomiska ställning och övriga omständigheter som inverkar på saken. Ansökan skall senast på avgiftens förfallodag tillställas lantmäteribyrån då staten är mottagare och kommunens fastighetsregisterförare då kommunen är mottagare för avgiften.

Anstånd kan beviljas för högst två år.

På den avbetalning på fastighetsförrättningsavgiften som uppbärs på en förrättning tillämpas vad som bestäms om fastighetsförrättningsavgift.

Förskott på fastighetsförrättningsavgiften kan tas ut eller säkerhet för betalning av fastighetsförrättningsavgiften krävas antingen innan förrättningsförordnandet meddelas eller under förrättningen, om detta kan motiveras med sökandens ekonomiska omständigheter, beloppet av den uppskattade avgiften eller av andra särskilda skäl.

Säkerhet kan krävas även då anstånd med betalning av fastighetsförrättningsavgiften beviljas.

Beloppet av förskott eller säkerhet kan vara högst så stort som den uppskattade avgiften. Som säkerhet får godkännas endast en penningdeposition eller en av ett penninginstitut eller en försäkringsanstalt godkänd proprieborgen, om inte något annat följer av särskilda skäl.

Om de förskott på fastighetsförrättningsavgiften som skall betalas och om de säkerheter som skall ställas beslutar lantmäteribyrån eller kommunens fastighetsregisterförare i de fall där förskottet betalas eller säkerheten ställs innan förrättningsförordnandet meddelas och av förrättningsingenjören om detta sker efter att förrättningen har blivit anhängig. Förskottet tas ut i en rat. På förskottsavgiften tillämpas i övrigt vad som bestäms om fastighetsförrättningsavgift.

Om den avgift som avses i 12 a § lagen om fastighetsförrättningsavgift är mindre än 5 euro, återbärs den inte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 29 november 1996 om fastighetsförrättningsavgift (942/1996) jämte ändringar.

På en förrättning eller åtgärd som har avslutats innan denna förordning träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller när denna förordning träder i kraft. Bestämmelserna i 3 § i denna förordning tillämpas dock på sådana förrättningar och åtgärder som avslutats innan förordningen träder i kraft och som under förordningens giltighetstid kommer upp till ny behandling eller upphävs.