1323/2001

I denna förordning bestäms om avgifter som utbildningsanordnare och anordnare av examina kan ta ut av elever, studerande och sådana som deltar i fristående examina med stöd av lagen om grundläggande utbildning (628/1998), gymnasielagen (629/1998), lagen om yrkesutbildning (630/1998) och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998).

Förordningen tillämpas på avgifter som tas ut av studerande i utbildning som ordnas av kommuner, samkommuner, registrerade sammanslutningar eller stiftelser och staten.

I sådan undervisning utomlands som avses i 31 § 3 mom. lagen om grundläggande utbildning kan avgifter tas ut av eleven till ett belopp av högst 2 018 euro per år. I de finska skolorna i Japan och Bryssel kan avgifter tas ut av eleven till ett belopp av högst 8 914 euro per år.

I sådan undervisning på främmande språk enligt 31 § 3 mom. lagen om grundläggande utbildning som en privat utbildningsanordnare ordnar på basis av en särskild utbildningsuppgift som undervisningsministeriet har givit, kan avgifter tas ut av eleven till ett belopp av högst 673 euro per år. Av en elev vid Internationella skolan i Helsingfors kan dock avgifter tas ut av eleven till ett belopp av högst 8 914 euro per år.

Av en sådan elev som avses i 33 § 4 mom. lagen om grundläggande utbildning och som har antagits till en annan skola än en sådan för honom anvisad skola som avses i 6 § 2 mom. lagen om grundläggande utbildning, kan tas ut en avgift för den inkvartering och helpension som ordnats för honom enligt högst de genomsnittliga årliga kostnaderna per elev för ordnandet av nämnda tjänster. I utbildning som ordnas i internat avdras från nämnda kostnader det belopp som med stöd av 5 § 1 mom. förordningen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (806/1998) skall betalas till utbildningsanordnaren för eleven. Av en elev som avses i detta moment kan tas ut en avgift för resorna mellan inkvarteringsstället och hemmet enligt högst de kostnader som föranleds av elevens resor.

Av en ämnesstuderande enligt 46 § 2 mom. lagen om grundläggande utbildning som inte är läropliktig kan tas ut en avgift för undervisningen som utgör högst 50 procent av de genomsnittliga årliga kostnaderna per elev för ordnandet av kursen.

I fråga om sådan undervisning på främmande språk enligt 28 § 4 mom. gymnasielagen som en privat utbildningsanordnare ordnar på basis av en särskild utbildningsuppgift som undervisningsministeriet har givit, gäller om avgifter av studerande vad som bestäms i 2 § 2 mom.

Av en ämnesstuderande enligt 20 § 3 mom. gymnasielagen kan tas ut en avgift för undervisningen som utgör högt 50 procent av de genomsnittliga årliga kostnaderna per studerande för ordnandet av kursen.

För ett prov enligt 12 § 2 mom. gymnasielagen i vilket gymnasiets lärokurs eller en del av den tenteras oberoende av på vilket sätt studeranden har inhämtat de kunskaper och färdigheter som hör till lärokursen, kan en avgift på högst 50,5 euro tas ut av den studerande.

Om de avgifter som tas ut för studentexamen enligt 18 § gymnasielagen bestäms särskilt.

För ett prov som ordnas för en sådan privatstuderande som avses i 27 § 4 mom. lagen om yrkesutbildning kan en avgift på högst 50,5 euro tas ut av den studerande.

Av en studerande i sådan utbildning som avses i 17 § lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning och som förbereder för yrkesexamen och specialyrkesexamen kan tas ut en avgift som utgör högst 50 procent av det belopp per studerande som beräknats på basis av det pris per enhet för yrkesinriktad tilläggsutbildning som avses i 10 a § förordningen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. Av en studerande i annan yrkesinriktad tilläggsutbildning kan tas ut en avgift som utgör högst 75 procent av det per studerande på ovan angivna sätt beräknade beloppet.

Den fasta examensavgift som avses i 7 § 4 mom. lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning och som tas ut av den som deltar i yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina som avläggs i form av fristående examina är 50,5 euro.

Om en anordnare av gymnasieutbildning, grundläggande yrkesutbildning eller utbildning som förbereder för en yrkesinriktad grundexamen som avläggs i form av en fristående examen ger studeranden de läroböcker som studierna förutsätter eller andra läromedel avsedda för studerandens personliga bruk eller redskap, maskiner, anordningar, material och andra förnödenheter avsedda för personligt bruk, som studeranden efter slutförd utbildning får behålla, kan utbildningsanordnaren ta ut en avgift för dem motsvarande högst de verkliga anskaffnings- och produktionskostnaderna. Om studeranden skaffar sig nämnda läromedel och förnödenheter på annat sätt, kan de avgifter som avses i detta moment inte tas ut av honom.

Som sådana läromedel och förnödenheter som avses i 1 mom. betraktas inte arbetsredskap, maskiner, anordningar, skyddskläder, i bestämmelserna om skydd i arbetet förskriven utrustning, i undervisningen behövliga material och förnödenheter som tillhör utbildningsanordnaren samt annan motsvarande undervisningsmateriel, som ingår i den avgiftsfria undervisningen och behövs för att undervisningen skall kunna ordnas.

Den avgift enligt 2 § 1 och 2 mom. samt 3 § 1 mom. som tas ut av elever och studerande får inte överskrida det belopp som fås när de genomsnittliga kostnader som utbildningsanordnaren har haft per elev eller studerande för ordnandet av utbildningen minskas med den statsfinansiering som beviljats utbildningsanordnaren för varje elev eller studerande.

Vid beräkning av de kostnader som skall läggas till grund för de avgifter som bestäms i denna förordning beaktas de kostnader som används vid bestämmande av det självkostnadsvärde för en prestation som avses i 6 § lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas dock inte på de kostnader som avses i 5 § 1 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002. Förordningen tillämpas första gången vid fastställande av avgifter för 2002.

Genom denna förordning upphävs undervisningsministeriets beslut av den 22 december 1998 om grunderna för vissa avgifter som tas ut av elever och studerande (1096/1998) jämte ändringar.

Avgifter enligt denna förordning kan till utgången av februari 2002 också betalas med sedlar och metallmynt i mark som betalningsmedel. Priset i euro omvandlas då till mark så att det multipliceras med 5,94573 och slutsumman avrundas till närmaste penni.