1311/2001

I mål som gäller fordran eller vräkning och som avgörs enligt 5 kap. 13 eller 14 § rättegångsbalken genom tredskodom utan fortsatt förberedelse, utdöms de rättegångskostnader som motparten skall ersätta enligt grunderna i denna förordning.

Rättegångskostnaderna döms ut enligt en grundtaxa eller enligt en förhöjd taxa på basis av den arbetsmängd som krävts för målet. Rättegångskostnaderna döms ut enligt grundtaxan när det är fråga om ett normalt mål och enligt den förhöjda taxan när målet är mer krävande än normalt.

Ett mål kan betraktas som mer krävande än normalt när förlikningsförhandlingar har förts i målet eller när uppsättandet av en stämningsansökan kräver särskild juridisk sakkunskap på grund av en besvärlig ränteräkningssituation eller säkerheter. Rättegångskostnaderna kan dessutom dömas ut enligt den förhöjda taxan i ett mål där det i samma stämningsansökan har samlats fordringar som överförts på käranden från flera olika borgenärer.

Ett mål skall inte betraktas som mer krävande än normalt enbart på den grunden att flera fordringar krävs av samma gäldenär, att en fordran krävs av flera personer solidariskt eller att det utöver hyresfordringar krävs vräkning.

Rättegångskostnader som det yrkats att svaranden skall ersätta döms ut enligt yrkandet, dock högst enligt grundtaxan eller den förhöjda taxan beroende på skuldkapitalet som följer:

Om det inte har yrkats ersättning för rättegångskostnaderna, döms de inte ut.

De rättegångskostnader som avses i denna förordning döms ut enligt grundtaxan eller den förhöjda taxan oberoende av deras faktiska belopp, med de undantag som nämns i 5 och 6 §.

Rättegångskostnaderna enligt grundtaxan och den förhöjda taxan omfattar arvoden för åtgärder som vidtas inför en rättegång, såsom mottagning av ett mål, kontroll av adressuppgifter, anskaffning av registerutdrag, uppsättande av stämningsansökan och inlämnande av den till domstolen. Dessutom täcker de samtliga allmänna kostnader som åsamkas borgenären, såsom hyra, utgifter för teleförbindelser, postning och kopiering. Dessutom inkluderar taxorna normala direkta kostnader, såsom rättegångsavgift, eventuell mervärdesskatt samt eventuella avgifter för registerutdrag.

Om indrivningskostnaderna bestäms i 10 § lagen om indrivning av fordringar (513/1999).

Särskilda kostnader som uppstår i enskilda fall, såsom kostnader för översättning och kostnader för anskaffning av lagfarts- eller gravationsbevis som domstolen förutsätter, döms ut på grundval av en separat räkning. Kostnader för kungörelse i fråga om vilka ersättning yrkas döms ut enligt Officiella tidningens räkning.

Rättegångskostnaderna kan dömas ut till ett högre belopp än enligt taxorna i tabellen, om flera av villkoren för den förhöjda taxan uppfylls eller om det finns något annat synnerligen vägande skäl till detta. Enbart storleken på fordran skall inte betraktas som synnerligen vägande skäl.

Ett yrkande på ersättning för rättegångskostnader vars belopp följer taxorna behöver inte specificeras närmare.

Om käranden yrkar ersättning för rättegångskostnaderna enligt den förhöjda taxan, skall i yrkandet anges på vilken grund målet skall anses vara mer krävande än normalt.

Om käranden yrkar ersättning för rättegångskostnaderna till ett högre belopp än enligt taxorna i tabellen, skall beloppet av och grunderna för rättegångskostnaderna specificeras i yrkandet.

Denna förordning tillämpas på rättegångskostnader som motparten döms att betala i mål som blir anhängiga 1.1.2002 eller därefter.

Genom denna förordning upphävs justitieministeriets föreskrift 853/31/99OM av 31.5.1999.