1153/2001

Människans personlighet utformas under hela hennes livstid. Denna utvecklingsprocess är en del av människovarandet, där det finns ett nära samband mellan att värdesätta sig själv och högakta det unika i andra. Människan växer upp och utvecklas i det nätverk av människorelationer och mänsklig interaktion där hon fostras. Det är alltså frågan om både egen utveckling och om fostran.

Ansvaret för de ungas fostran åligger i vårt land i första hand hemmet och familjen, som därför måste kunna påverka innehållet och målen i samhällets fostrings- och undervisningsverksamhet.

Men människans utveckling styrs på många olika sätt. Individens välfärd har den senaste tiden för det mesta kopplats till materiella värden, t.ex. ideal som skapas av den övernationella mediekulturen.

Den konsumentcentrerade fostringsmodellen erbjuder ideal som går ut på materiell välfärd och individcentrering. Människans utveckling knyts till de drömbilder som marknaden skapar. Gemenskapens välfärd bygger på individernas framgång. Människovärdet börjar mätas i ekonomisk nytta eller produktivitet. Det finns då en risk att också människan själv tror att lyckan skall sökas i dessa ideal.

Den övernationella marknadsföringen vill att människan skall sträva efter bestående hälsa, välfärd, skönhet, harmoni och mental jämvikt. I sina försök att nå ett tillstånd utan sprickor glömmer människan likväl att livet också är brister och lidande. Bilden av livet öppnar sig inte i all sin rikedom när människan flyr in i den virtuella verklighetens fantasivärld.

De kristna kyrkorna och samfunden har ett viktigt fostrande ansvar. Deras gemensamma ansvarstagande ger uppfostran nya krafter, antingen den sker i hemmet, skolan, genom fritidsintressen eller i näromgivningen. Fostran förutsätter att även de vuxna själva funderar över de värden som påverkar vad de unga lär sig, och vågar vara exempel för barnen och de unga. Församlingarna måste å sin sida ta tag i de utmaningar som samhällets fostrare lägger fram, antingen de gäller värderingar i uppfostran, människosyn, individualitet, frihet eller tolerant mångfald.

Det fostrande arbetet i kristen anda innehåller många styrkeområden med vars hjälp man kan stödja barnen och de unga och bidra till att en kristen livssyn överförs till nya generationer.

Det är viktigt att den kristna kulturen syns i vår livsmiljö. Församlingarnas rika gudstjänstliv, de många formerna av fostrande arbete samt mötet mellan människor inom själavården och diakonin hjälper i hög grad människorna att växa till äkta och unika individer, som tar hänsyn till sin nästa.

Regeringen har med iakttagande av gammal kristen sed beslutat att allmänna tacksägelse-, bot- och böndagar år 2002 skall högtidlighållas under fyra söndagar, nämligen den 20 januari, den 12 maj, den 22 september och den 20 oktober, samt till ämne för predikan på dessa böndagar fastställt bifogade texter. Medborgarna i republiken ombeds delta i dessa gemensamma gudstjänster samt att även i hemmen fördjupa sig i den kristna trons eviga sanningar. Det åligger alla det gäller att tillkännage detta beslut och främja dess efterlevnad.

Böndagarnas datum och texter år 2002

1. böndagen den 20 januari

5. Mos. 7: 12–13

Om ni lyder dessa föreskrifter och troget följer dem skall Herren, din Gud, i gengäld hålla sitt förbund och visa den godhet som han med ed lovade dina fäder. Han skall älska dig, välsigna dig och göra dig till ett talrikt folk. I det land som han med ed lovade dina fäder att ge dig skall han välsigna de barn du får och den skörd du bärgar, din säd, ditt vin och din olja, kornas kalvar och tackornas lamm.

Joh. 15: 4–5

Jesus sade: "Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra."''

Ef. 4: 11–16

Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.

2. böndagen den 12 maj

Ords. 6: 20–23

Lev efter din fars bud, min son,

förkasta inte din mors undervisning.

Bär dem alltid vid ditt hjärta och bind dem kring din hals.

Då skall de leda dig när du går,

vaka över dig när du sover och tala till dig när du vaknar.

Ty budet är en lampa och undervisningen ett ljus,

och fostrande tillrättavisning är vägen till livet.

Luk. 2: 41–51

Hans föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där.

Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: "Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga." Han svarade: "Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?" Men de förstod inte vad han menade med sina ord.

Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.

Jak. 1: 22–25

Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.

3. böndagen den 22 september

Job 8: 8–12

Fråga tidigare släkten,

håll fast vid vad fäderna funnit.

Själva är vi födda i går och vet ingenting,

som en skugga är våra dagar på jorden.

Men de kan undervisa dig,

de kan tala till dig och förmedla sin insikt.

Växer papyrus hög där det inte är sankt,

skjuter säven i höjden utan vatten?

Nej, den vissnar före allt annat gräs,

så snart den skjutit upp, innan den kan skäras.

Luk. 13: 6–9

Och han gav dem denna liknelse: "En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: 'I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?' Han svarade: 'Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.' "

Tit. 2: 11–14

Ty Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor. Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är, medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store gud och frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet. Han har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk, uppfyllt av iver att göra vad som är gott.

4 böndagen den 20 oktober

Jes. 30: 18–21

Nu väntar Herren på att få visa er nåd, nu vill han uppenbara sin höghet genom att förbarma sig över er. Ty Herren är en rättvis Gud, lyckliga de som sätter sitt hopp till honom! Sions folk, du som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall visa dig nåd när du ropar till honom, så snart han hör din bön skall han svara. Herren har låtit dig leva på svältkost, men nu skall du inte vänta förgäves på höstregnet mer. ― Nej, du skall rikta blicken mot dina lärare och lyssna på dina vägvisare som säger: "Här är vägen, följ den!" när ni vill vika av åt höger eller vänster.

Luk. 24: 33–44

De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: "Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon." Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.

Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: "Frid över er!" De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: "Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har." Och han visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: "Finns det något att äta här?" De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt.

Han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna."

Ef. 5: 6–10

Låt ingen lura er med tomma ord, det är sådant som drar Guds vrede över olydnadens människor. Ha därför ingenting med dem att göra.

En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn ― ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning ― och tänk på vad Herren vill ha.