489/2000

Om ett fartyg på finskt vattenområde sjunker, stöter på grund, springer läck, får maskinfel eller annars råkar i en situation med risk för vattnens förorening, kan Finlands miljöcentral beträffande fartyget eller dess last förordna om vidtagande av sådana räddnings- eller andra åtgärder som den anser nödvändiga för förhindrande eller begränsning av föroreningen. Innan åtgärder vidtas skall Finlands miljöcentral underhandla med sjöfartsverket, fartygets ägare, det bärgningsbolag som mottagit bärgningsuppdrag och representanter för försäkringsgivarna, om det kan ske utan menligt dröjsmål.

Finlands miljöcentral kan med iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i 1 mom. förordna om vidtagande av åtgärder som avses i gällande internationella avtal, som ingåtts av Finland, för förhindrande eller begränsning av vattnens förorening även utanför finskt vattenområde.

Den högsta ledningen och övervakningen av bekämpningen av oljeskador, förorsakade av fartyg (fartygsoljeskador) ankommer på miljöministeriet. Finlands miljöcentral skall allmänt organisera och utveckla bekämpningen av oljeskador. Den regionala miljöcentralen styr och övervakar organiserandet av den bekämpning av fartygsoljeskador som enligt utfärdade bestämmelser ankommer på kommunen samt på ägarna av en hamn, en industri- eller lagerinrättning eller ett varv. Den regionala miljöcentralen deltar vid behov i bekämpningen.

Kommunen skall inom sitt område sörja för bekämpningen av fartygsoljeskador så som föreskrivs i denna lag. Kommunen skall för detta ändamål ha en plan för bekämpning av fartygsoljeskador, om detta inte med hänsyn till de lokala förhållandena är uppenbart onödigt, samt en därtill utsedd myndighet som inom kommunens område svarar för organiseringen och ledningen av bekämpningen. Kommunen kan komma överens om bekämpningen av fartygsoljeskador i samarbete med en annan kommun eller ägaren av en hamn, en inrättning eller ett varv, som avses i 14 §.

Kommunens plan för bekämpning av fartygsoljeskador skall underställas den regionala miljöcentralen för fastställelse.

De myndigheter för oljeskadebekämpning som avses i denna lag är

Närmare bestämmelser om anordningar och förnödenheter som nämns i 1 mom. samt om deras mängder utfärdas av miljöministeriet, med beaktande av trafiken i hamnen och särskilt antalet tankfartyg som anlöper hamnen och övriga omständigheter som inverkar på risken för oljeskada, respektive hamns, inrättnings eller varvs ekonomiska bärkraft samt de behov som följer av bekämpningen av oljeskador som uppkommer på land.

Anses det behövligt att förlägga bekämpningsredskap eller bekämpningsförnödenheter på ställen som nämns i 14 § i större mängd än vad som ägaren av en hamn, en inrättning eller ett varv skäligen kan åläggas anskaffa eller att förlägga sådana på andra än dylika ställen, ombesörjs anskaffningarna av Finlands miljöcentral på statens vägnar. Kostnaderna för anskaffningarna kan ersättas ur oljeskyddsfonden på det sätt som anges i lagen om oljeskyddsfonden.

Bekämpningsredskap och bekämpningsförnödenheter som anskaffats kan av Finlands miljöcentral överlåtas i den regionala miljöcentralens, sjöfartsverkets, försvarsmaktens, gränsbevakningsväsendets eller någon annan statlig myndighets ägo eller besittning, eller i en kommuns eller en i 14 § avsedd hamn-, inrättnings- eller varvsägares besittning. Mottagaren är skyldig att sörja för förvaringen och underhållet av redskapen och förnödenheterna samt för att dessa vid behov utan dröjsmål skall kunna användas för bekämpning av oljeskador.

Avgift för mottagning av fartygsgenererat oljehaltigt avfall tas ut hos varje fartyg som anlöper hamnen, oavsett om fartyget avlämnar avfall i hamnen eller inte. Avgiften kan ingå i den hamnavgift som tas ut hos fartygen. Den andel av avgiften som tas ut för mottagningen av fartygsgenererat avfall och som ingår i hamnavgiften skall anges. Avgiften kan graderas beroende på fartygstyp och fartygets storleksklass, men avgiften får inte vara beroende av hur mycket avfall fartyget avlämnar i hamnen. Nedsättning på avgiften kan beviljas, om fartyget använder anordningar eller metoder eller sådant högklassigt bränsle som gör att den mängd oljehaltigt avfall som fartyget avlämnar i land är mindre än vanligt.

Avgift för mottagningen av fartygsgenererat oljehaltigt avfall tas dock inte ut hos sådana fartyg som sjöfartsverket med stöd av 27 a § 3 mom. har befriat från förpliktelsen att avlämna fartygsavfall.

Miljöministeriet kan utfärda närmare bestämmelser om de anordningar som avses i 1 och 4 mom.

Den regionala miljöcentralen kan utfärda bestämmelser om skyldighet för ägare av ovan i 14 § nämnda hamnar, inrättningar eller varv att beträffande tankfartyg vidta förebyggande åtgärder för förhindrande av oljeskador, såsom utläggning av länsor och ordnande av vakthållning.

Har en fartygsoljeskada uppkommit eller föreligger det risk för sådan på öppen fjärd, skall Finlands miljöcentral förordna om bekämpning och tillsätta en ledare för bekämpningsarbetena. Om skadan inträffat eller risk för skada föreligger annanstans inom flera kommuner eller om skadan eller risken är så stor att kommunen inte skäligen kan åläggas att ensam sörja för bekämpningsarbetena, leds bekämpningsarbetet av den regionala brandchefen. Om bekämpningsarbetet härvid blir långvarigt eller det annars finns särskilda skäl därtill, kan Finlands miljöcentral bestämma annat i fråga om ledaren för bekämpningsarbetena.

I de fall som nämns i 1 mom. ställer Finlands miljöcentral behövlig personal samt behövliga redskap och förnödenheter till förfogande för ledaren för bekämpningsarbetena. I dessa fall är kommunen och den i 14 § nämnda ägaren av en hamn, en inrättning eller ett varv skyldig att också utanför sitt område på begäran av ledaren för bekämpningsarbetena ställa sina bekämpningsredskap och bekämpningsförnödenheter samt den personal som behövs för att använda dem till förfogande för nämnda ledare.

Den regionala miljöcentralen deltar vid behov i bekämpningen av en oljeskada som avses i 1 mom.

Den högsta ledningen och övervakningen av bekämpningen av miljöskador, förorsakade av fartyg inom Finlands territorialvatten på grund av andra farliga ämnen än olja (fartygskemikalieolyckor) ankommer på miljöministeriet.

Finlands miljöcentral skall allmänt organisera och utveckla bekämpningen av fartygskemikalieolyckor. Den regionala miljöcentralen deltar vid behov i organiserandet av bekämpningen och i bekämpningsarbetet.

Kommunen är skyldig att på begäran ge handräckning till den myndighet som bekämpar fartygskemikalieolyckor. Om bekämpningen av olyckan kräver det, skall de kommunala myndigheterna utan dröjsmål vidta de åtgärder som bekämpningsberedskapen kräver redan innan begäran om handräckning har framställts.

Vad som i 13, 15, 18, 19 och 19 a § föreskrivs om bekämpningen av fartygsoljeskador gäller i tillämpliga delar också bekämpningen av fartygskemikalieolyckor. Kommunen är skyldig att också utanför sitt område på begäran av den av Finlands miljöcentral tillsatta ledaren för bekämpningsarbetena ställa sina bekämpningsredskap och bekämpningsförnödenheter samt den personal som behövs för att använda dem till förfogande för nämnda ledare för bekämpningen av fartygskemikalieolyckor.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 18 § 3 mom., 19 § 4 mom. och 19 a § 2 mom. om ersättning för hjälp vid bekämpning av fartygsoljeskador och för skador orsakade av bekämpningen, betalas av statens medel full ersättning för hjälp som lämnats vid bekämpning av fartygskemikalieolyckor och för skador orsakade av bekämpningen. Den rätt som den som fått ersättning av staten har till ersättning för skadan av den som är ansvarig för skadan går över till staten i den utsträckning som ersättning har betalats.

Tillsynen över iakttagandet av denna lag och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den ankommer på sjöfartsverket, Finlands miljöcentral och de regionala miljöcentralerna.

På sjöfartsverket ankommer, utöver vad som föreskrivs i 4, 5, 5 a och 5 b §, att övervaka iakttagandet av de bestämmelser som i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av den utfärdats om fartyg, deras konstruktion, utrustning, bemanning, användning och anmälningsskyldighet.

Finlands miljöcentral svarar för övervakningen av fartygsutsläpp inom Finlands territorialvatten. De regionala miljöcentralerna skall, utöver vad som bestäms i 12 § 1 mom., övervaka att hamnarna har i 14, 21 och 26 § angivna anordningar för mottagning av avfall från fartyg.

Gränsbevakningsväsendet, polisen, tullen, Havsforskningsinstitutet och försvarsmakten är skyldiga att inom sina verksamhetsområden delta i övervakningen och på begäran ge övervakningsmyndigheterna handräckning. Sjöfartsverket är skyldigt att ge Finlands miljöcentral och de regionala miljöcentralerna handräckning i de övervakningsuppgifter som avses i 3 mom.

Gränsbevakningsväsendet, försvarsmakten, sjöfartsverket, Havsforskningsinstitutet, polisen, länsstyrelsen och vägverket är skyldiga att på begäran ge behövlig handräckning till de myndigheter som bekämpar fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor. Om bekämpningen kräver det, skall de nämnda myndigheterna, allt efter sin bekämpningsberedskap, snabbt vidta behövliga åtgärder redan innan begäran om handräckning har framställts.

Myndigheterna för bekämpning av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor och i 1 mom. nämnda myndigheter skall i samråd under ledning av den regionala miljöcentralen utarbeta en plan för samarbetet vid bekämpningen av skador som avses i 19 och 27 b §. Planen fastställs av miljöministeriet.

Genom förordning föreskrivs om innehållet i och utarbetandet av samarbetsplanen. Miljöministeriet fastställer dock den regionindelning som skall tillämpas i planeringen och förordnar den regionala miljöcentral som svarar för utarbetandet av planen.

Ändring i beslut som sjöfartsverket fattat med stöd av 4 § och Finlands miljöcentral med stöd av 6 § eller 19 § 1 mom. får inte sökas genom besvär.