449/2000

Denna lag gäller vid lantmäteriförrättningar till förmån för staten stiftade servitut för flottning samt till förmån för fastigheter stiftade servitut för fädrift eller linsänke.

Nyttjanderätter av servitutsnatur som vid olika tidpunkter för flottningsändamål stiftats till förmån för staten skall, om de inte i enlighet med vattenlagen (264/1961) eller den vattenrättsliga lagstiftning som varit i kraft före sagda lag stiftats till förmån för flottaren genom flottningsstadga, upphöra utan ersättning vid den tidpunkt då flottningsstadgan för vattendraget i fråga upphävs eller, om det när denna lag träder i kraft inte finns någon giltig flottningsstadga för vattendraget, vid ikraftträdandet av denna lag. Det område som befrias från servitutet övergår vid samma tidpunkt utan ersättning i ägarens fria besittning.

Servitut för fädrift eller linsänke som vid lantmäteriförrättningar stiftats till förmån för fastigheter upphör två år efter att denna lag har trätt i kraft.

En fastighet vars ägare vid ikraftträdandet av denna lag använder ett område med fädriftsservitut för dess ursprungliga ändamål eller annars för färdsel har rätt att få vägrätt som avses i lagen om enskilda vägar (358/1962), om de förutsättningar för indragning av väg som anges i 84 § i sistnämnda lag inte föreligger. Yrkanden som gäller vägrätt skall skriftligen meddelas lantmäteribyrån inom fem år från denna lags ikraftträdande.

För skada och olägenhet som beror på att ett sådant servitut som avses i 3 § 1 mom. upphört kan ägaren till den servitutsberättigade fastigheten få ersättning av ägaren till den fastighet som befrias från servitutet, om han eller hon skriftligen meddelar lantmäteribyrån sitt ersättningsyrkande inom fem år från denna lags ikraftträdande.

Lantmäteribyrån skall förordna om verkställande av de förrättningar som behövs på grund av sådana yrkanden som avses i 1 mom. och i 3 § 2 mom. Yrkanden som gäller ersättning eller vägrätt som framställts på grund av att ett fädriftsservitut upphört skall prövas och avgöras med iakttagande i tillämpliga delar av lagen om enskilda vägar.

Om vid en sådan förrättning som avses i 2 mom. på grund av att ett fädriftsservitut upphört beviljas vägrätt till en sådan fastighets område som servitutet gällt, skall rätten beviljas utan ersättning och, om det inte finns särskilda skäl, ingen annan ersättning fastställas på grund av att servitutet upphört.

I fråga om fastighetsförrättningar som avses i denna lag gäller i tillämpliga delar vad som i fastighetsbildningslagen (554/1995) och i förordning som givits med stöd av den bestäms om servitutsförrättning. Vid förrättningen behöver dock inte uppgöras någon karta, om inte detta är nödvändigt för att förrättningen skall kunna verkställas.

Kostnaderna för fastighets- och vägförrätt- ningar som avses i 4 § 2 mom. betalas av statens medel.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.