Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

1204/2000

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Handels- och industriministeriets förordning om grunderna för den ersättning som skall betalas till den som producerar ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster

Typ av författning
Förordning
Meddelats
Uppdaterad författning
1204/2000
Ursprunglig publikation
Häfte 171/2000 (Publicerad 28.12.2000)

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med handels- och industriministeriets beslut föreskrivs med stöd av 4 § lagen den 4 augusti 2000 om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning (713/2000):

1 §Tillämpningsområde

I denna förordning bestäms om den grundersättning och tilläggsersättning som av statens medel skall betalas till en producent av ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster, vilken har ingått avtal med länsstyrelsen, för ändamålsenlig produktion av dessa tjänster samt om grunderna för dessa ersättningar.

De kostnader som förorsakas av att ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster produceras ersätts inom gränserna för det anslag som har reserverats för detta syfte i statsbudgeten.

2 §Utbetalning av ersättningar

Konsumentverket betalar ut ersättning till en kommun som producerar ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster. Till en annan tjänsteproducent betalas ersättningen av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen tillställer Konsumentverket en kopia av det avtal som har ingåtts med tjänsteproducenten inom utgången av januari.

Ersättningarna betalas ut senast den 15 mars i en rat.

3 §Grundersättning

Den grundersättning som skall betalas för produktion av ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster är 3,44 mark per år och invånare i verksamhetsområdet.

Som invånarantal beaktas kommunens invånarantal enligt 18 § befolkningsdatalagen (507/1993) vid ingången av det år som föregår det år då grundersättningen betalas ut.

4 §Tilläggsersättning

Det markbelopp som kan användas för betalning av tilläggsersättning utgör skillnaden mellan anslaget i statsbudgeten och det sammanlagda beloppet av grundersättningen som har beräknats enligt 3 §. Av tilläggsersättningen allokeras 100 000 mark till både Södra Finlands län och Västra Finlands län. Resten av tilläggsersättningen delas mellan länen så att varje län får en lika stor del, dock så att Ålands läns andel är en fjärdedel av de övriga länens andel.

En tjänsteproducent kan betalas tilläggsersättning utgående från länsstyrelsens behovsprövning, ifall detta förutsätts för att tillgången på tjänster skall kunna garanteras. Grunder för tilläggsersättningen är bl.a. rådgivningsområdets omfattning och de specifika kostnader som förorsakas av de ärenden gällande ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning som är anhängiga. Om beloppet av tilläggsersättningen överenskoms i det avtal som skall ingås med tjänsteproducenten.

5 §Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001 och den gäller tills vidare.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.

Helsingfors den 21 december 2000

Minister Kimmo SasiÖverinspektör Ulla Karhu

Till början av sidan