Plakat om fyra tacksägelse-, bot- och böndagar år 2001
- Typ av författning
- Förklaring
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 1045/2000
- Ursprunglig publikation
- Häfte 145/2000 (Publicerad 14.12.2000)
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
Familjen som institution torde vara lika gammal som människan. Även om definitionen på familjen varierat under olika tider har familjen alltid utgjort en grund för mänsklig samlevnad. Familjegemenskapen har haft till uppgift att stödja barnens uppväxt och fostra dem till ansvarskännande vuxna. Familjen har på så sätt skapat en känsla av samhörighet, stått för växelverkan mellan olika generationer, bidragit till att traditionerna förs vidare och till att den egna familjens historia värdesätts. "Vad vi har hört och lärt känna, vad våra fäder berättade för oss, vill vi inte dölja för våra barn. Vi skall berätta för kommande släkten om Herrens ära och hans makt och de under han gjort. Han befallde våra fäder att undervisa sina barn, så att det blev känt för kommande släkten. Och barnen som föddes skulle berätta det för sina barn. De skulle sätta sin lit till Gud och aldrig glömma hans gärningar utan hålla hans bud." (Ps 78)
När man vill betona familjens betydelse måste man samtidigt föra fram föräldraskapets roll och värde. Föräldrarna skall ge barnen nyttig lärdom för livet, fungera som exempel och förmedla värderingar. Deras uppgift är att ge kärlek och acceptera, leva med i både glädje och sorg. Föräldrarna skall bära omsorg om sina barn, dvs. sätta gränser och beskydda. Genom att diskutera, lyssna och bry sig om kan föräldrarna ge barnen de sociala färdigheter de behöver i kontakten med andra. Till detta hör också att lära sig be om förlåtelse och förlåta. I familjen behövs en gemensam vilja att lösa konflikter. Här behöver familjen också stöd utifrån.
Under de senaste åren har man i samhällsdebatten inte alltid till fullo insett familjens betydelse. Den fostran som av tradition skett i familjen har delvis överförts på yrkesfolk, t.ex. dagvårdare och lärare samt fritidsledare. Helt kan fostringsuppgiften dock inte ges över till institutioner utanför familjen. Institutionernas uppgift är att stödja hemmet, familjen och föräldrarna i deras fostrarroll.
Den kristna gemenskapen beskrivs i Bibeln som Guds familj, som är kallad att leva ut förlåtelsens och fredens budskap. De kristna kyrkornas och samfundens uppgift är att stödja arbetet för familjerna. I sin verksamhet skall de också ta vara på de många olika möjligheterna att möta familjen, t.ex. i barnarbete, konfirmandundervisning, äktenskapsskola och kyrkliga förrättningar. De skall särskilt inse sitt ansvar när uppfattningen om rätt och fel fördunklas, när livsvärdena domineras av en önskan att få allt här och nu eller när livets meningslöshet överskuggar allt annat. Den kristna tron kan bära familjerna så att kärlek och omsorg, förlåtelse och trohet genomsyrar hemmen. "Men nu måste också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska, oförskämdhet och alla skändligheter som kommer ur en mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare." (Kol. 3:8―10)
Regeringen har med iakttagande av gammal kristen sed beslutat att allmänna tacksä- gelse-, bot- och böndagar år 2001 skall högtidlighållas under fyra söndagar, nämligen den 21 januari, den 13 maj, den 23 september och den 21 oktober, samt till ämne för predikan på dessa böndagar fastställt bifogade texter. Medborgarna i republiken ombeds delta i dessa gemensamma gudstjänster samt att även i hemmen fördjupa sig i den kristna trons eviga sanningar. Det åligger alla det gäller att tillkännage detta beslut och främja dess efterlevnad.
Helsingfors den 1 december 2000
Republikens President TARJA HALONENMinister Olli-Pekka Heinonen
Böndagarnas datum och texter år 2001
1 böndagen den 21 januari
Ps. 135: 13―21
Herre, ditt namn är evigt,
Herre, i alla tider skall man åkalla dig.
Herren skaffar rätt åt sitt folk
och förbarmar sig över sina tjänare.
Folkens gudar är silver och guld,
verk av människohänder.
Mun har de men kan inte tala,
ögon men kan inte se.
Öron har de men ingen hörsel,
ingen andedräkt finns i deras mun.
De som har gjort dem skall bli som de,
ja, alla som sätter sin lit till dem.
Israels släkt, lova Herren,
Arons släkt, lova Herren!
Levis släkt, lova Herren,
ni gudfruktiga, lova Herren!
Lovad vare Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Joh. 14: 6―9
Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom." Filippos sade: "Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss." Jesus svarade: "Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern."
Ef. 2: 19―22
Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. "Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; "genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud."
2 böndagen den 13 maj
1 Mos. 33: 1―4
Jakob fick se Esau komma med 400 man i följe. Han fördelade barnen på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. Slavinnorna och deras barn lät han gå främst, Lea och hennes barn bakom dem och sist Rakel och Josef. Själv gick han framför dem. Han bugade sig sju gånger till jorden medan han gick fram till sin bror. Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn. Han föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.
Matt. 18: 1―6
Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: "Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig. Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup."
Apg. 16: 13―15
På sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats. En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade, öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade. Hon och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss: "När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig." Och hon gav sig inte.
3 böndagen den 23 september
Ps. 78: 1―7
Lyssna, mitt folk, till min undervisning,
hör vad jag har att säga!
Jag vill yppa visdomsord
och tyda det förgångna.
Vad vi har hört och lärt känna,
vad våra fäder berättade för oss,
vill vi inte dölja för våra barn.
Vi skall berätta för kommande släkten
om Herrens ära och hans makt
och om de under han gjort.
Han gav sina bud åt Jakob,
stiftade en lag åt Israel,
där han befallde våra fäder
att undervisa sina barn,
så att det blev känt för kommande släkten.
Och barnen som föddes
skulle berätta det för sina barn.
De skulle sätta sin lit till Gud
och aldrig glömma hans gärningar
utan hålla hans bud.
Joh. 15: 5―9
"Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek."
Apg. 2: 42―47
Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.
4 böndagen den 21 oktober
5 Mos. 10: 17―19
Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten.
Mark. 3: 31―35
Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom och de sade: "Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig." Jesus svarade dem: "Vem är min mor och mina bröder?" Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor."
Kol. 3: 8―11
Men nu måste också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska, oförskämdhet och alla skändligheter som kommer ur er mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla.