62/1999

Har brottet begåtts utom Finland, utges ersättning endast för personskada. Förutsättning för ersättning är att den mot vilken brottet har riktats stadigvarande var bosatt i Finland då brottet begicks och att hans vistelse utomlands berodde på arbete, studier eller annan därmed jämförbar omständighet. För ersättning för förlust av underhållsskyldig krävs ytterligare att även den till underhåll berättigade stadigvarande var bosatt i Finland då brottet begicks.

För personskada till följd av brott som har begåtts utom Finland kan enligt prövning betalas ersättning även i andra fall än de som avses i 1 mom., om betalning av ersättning skall anses vara motiverad särskilt med beaktande av brottets nära anknytning till Finland, det nära förhållandet mellan gärningsmannen och den person som brottet riktades mot, skadans art samt den skadelidandes möjlighet att få ersättning från annat håll.

Om den skadelidande varaktigt flyttat utomlands sedan ett i 1 eller 2 mom. avsett brott har begåtts, kan ersättning förvägras eller dess utbetalning inställas.

Till en närstående till den som har omkommit betalas ersättning för lidande till följd av dödsfallet enligt de förutsättningar som anges i 5 kap. 4 a § skadeståndslagen (412/1974).

Ersättningen som betalas till en ersättningsberättigad med stöd av denna paragraf får inte vara större än 20 000 mark.

Ersättningen beviljas och utbetalas av statskontoret. Vid beviljande av ersättning är statskontoret inte bundet av domstolens avgörande i skadeståndsfrågan.

Statskontoret har utan hinder av bestämmelserna om tystnadsplikt rätt att på begäran få sådana handlingar av domstolen som den förfogar över och som statskontoret behöver för att utreda och avgöra ersättningsfrågan.

De belopp som nämns i 5 § 1 mom, 5 a § och 6 a § 2 mom. samt 7 och 10 § justeras vart tredje år genom förordning så att de motsvarar förändringen i penningvärdet.