59/1999

I denna förordning bestäms om tillämpningen av lagen om explosionsfarliga ämnen (263/1953) och kemikalielagen (744/1989) på industriell hantering och upplagring av brand- och explosionsfarliga samt hälso- och miljöfarliga kemikalier. Bestämmelserna om brand- och explosionsfarliga kemikalier tillämpas också på brännbara vätskor med en flampunkt högre än 55 °C.

I denna förordning bestäms även om tillämpningen av lagen om explosionsfarliga ämnen på sådan förvaring och hantering av brännbara vätskor och brännbara gaser som inte har samband med industriell hantering och upplagring samt på tillverkning av cisterner och rörsystem avsedda för brännbara vätskor och brännbara gaser.

Denna förordning tillämpas inte på industriell hantering eller upplagring av farliga kemikalier inom försvarsmakten till den del om detta bestäms särskilt.

Bestämmelserna i 6―13, 17―20, 31―33, 40―60, 64―68 och 70―72 § tillämpas inte på

De bestämmelser i denna förordning som gäller oxiderande kemikalier tillämpas inte på industriell hantering, upplagring eller förvaring av ammoniumnitrat till den del om dessa bestäms i förordningen om ammoniumnitrat (171/1984).

Denna förordning tillämpas inte på tillverkning, användning, överlåtelse, upplagring, hantering i hamn, import och förstöring av samt handel med explosiva varor som avses i förordningen om explosiva varor (473/1993). Förordningen tillämpas dock på industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier i samband med tillverkningen av explosiva varor på så sätt att övervakningen sköts av säkerhetsteknikcentralen i samband med övervakningen av explosiva varor.

De bestämmelser i denna förordning som gäller brännbara vätskor tillämpas inte på

Denna förordning tillämpas inte på radioaktiva ämnen eller produkter som innehåller radioaktiva ämnen.

Denna förordning tillämpas inte på farliga kemikalier som för vidaretransport tillfälligt förvaras på hamnområden eller bangårdar i transportanordningar såsom containrar, tankcontainrar, fordon och järnvägsvagnar.

I denna förordning avses med

För att kunna fullgöra sina förpliktelser enligt denna förordning skall en verksamhetsidkare känna till de fysikaliska och kemiska, brand- och explosionsfarliga samt hälso- och miljöfarliga egenskaperna hos de kemikalier verksamhetsidkaren hanterar och upplagrar samt hur de klassificeras.

En verksamhetsidkare skall på ett sätt som är tillräckligt effektivt med hänsyn till produktionsanläggningens verksamhet och dess omfattning sörja för att kemikalierna i produktionsanläggningen hanteras och upplagras så, att verksamheten inte medför person-, miljö- eller egendomsskador.

Verksamhetsidkaren skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga storolyckor och begränsa följderna av dem.

Verksamhetsidkaren skall se till att de i produktionsanläggningen ingående tillverknings- och hanteringsanordningarna, cisternerna, rörsystemen och de anordningar som ansluter sig till dessa stämmer överens med de bestämmelser som gäller dem.

En produktionsanläggning skall förläggas på ett sådant avstånd från bosättningsområden, områden som är i allmän användning, skolor, vårdinrättningar, industrianläggningar, upplag, trafikleder och annan verksamhet utanför anläggningen samt från områden som är särskilt viktiga och särskilt känsliga med tanke på naturen och andra objekt som är viktiga med tanke på miljövården att de kemikalier som hanteras eller upplagras inte medför en uppenbar risk för person-, miljö- eller egendomsskador vid olyckor eller störningar.

Vid förläggningen av en produktionsanläggning skall beaktas förläggningsplatsens och omgivningens nuvarande och kommande användningssyfte samt det användningssyfte som har anvisats i en plan enligt byggnadslagen (370/1958) och de planläggningsbestämmelser som eventuellt gäller området. Produktionsanläggningen får inte heller förläggas i strid med en stadsplan.

En produktionsanläggning får inte utan särskild, grundad anledning förläggas till ett viktigt grundvattenområde eller ett annat grundvattenområde som lämpar sig för vattenförsörjning. Om en produktionsanläggning där kemikalier lagras eller hanteras industriellt dock förläggs till ett sådant grundvattenområde, måste det genom särskilda åtgärder i fråga om konstruktion och driftteknik ses till att verksamheten vid anläggningen inte medför fara för att grundvattnet förorenas.

När platsen för produktionsanläggningen väljs skall dessutom beaktas att verksamhet utanför anläggningen inte leder till ökad risk för olyckor vid denna.

Byggnader och anordningar på en produktionsanläggning skall planeras, dimensioneras och byggas så att olycksriskerna avvärjs och följderna av en olycka begränsas tillräckligt effektivt med hänsyn till kemikaliernas egenskaper samt hanterings- och upplagringsförhållandena.

Tillverknings- och hanteringsanordningarna, cisternerna, rörsystemen och anordningarna i anslutning till dem skall planeras, dimensioneras, byggas och placeras så, samt utrustas med sådana skydds- och styrningssystem samt kontroll- och säkerhetsanordningar, att

Med konstruktiva åtgärder eller på något annat sätt som är tillräckligt effektivt med hänsyn till verksamhetens art skall det sörjas för att obehöriga inte får tillträde till produktionsanläggningens område och kommer åt kemikalierna.

Anordningarna, cisternerna och förvaringsutrymmena för kemikalier vid en produktionsanläggning skall förses med sådana varnings- och säkerhetspåskrifter som är tillräckliga med hänsyn till verksamheten vid anläggningen och omfattningen av den och som behövs för att anordningarnas drift skall vara säker och för att beredskap skall finnas vid olyckor.

Övriga varnings- och säkerhetspåskrifter skall göras på det sätt som bestäms särskilt om sådana.

Service och underhåll av konstruktioner, anordningar och utrustningar vid en produktionsanläggning skall ordnas på ett sätt som är tillräckligt effektivt med hänsyn till verksamheten vid anläggningen och dess omfattning.

De som arbetar i drifts-, underhålls- och installationsuppgifter skall ges en med hänsyn till verksamheten och dess omfattning tillräcklig utbildning, orientering och handledning som siktar till en säker verksamhet.

När tillståndsplikten eller anmälningsskyldigheten och andra förpliktelser bestäms i fråga om industriell hantering eller upplagring av kemikalier beaktas samtliga hälso- och miljöfarliga samt brand- och explosionsfarliga kemikalier som hanteras och upplagras i en produktionsanläggning som innehas av en enda verksamhetsidkare.

Om flera verksamhetsidkare är verksamma på samma plats och en del av dem bedriver omfattande industriell hantering och upplagring och en del liten industriell hantering och upplagring, och om verksamhetsidkarnas verksamhet bildar en funktionell helhet, beviljas tillstånden, behandlas anmälningarna och utförs besiktningarna av säkerhetsteknikcentralen.

I ett sådant fall som avses i 2 mom. kan var och en av verksamhetsidkarna, eller den som har fått fullmakt till detta av de verksamhetsidkare som är verksamma på platsen, ansöka om tillstånd och göra anmälan.

Industriell hantering och upplagring av kemikalier är omfattande, om

För omfattande industriell hantering och upplagring krävs tillstånd.

Annan industriell hantering och upplagring av kemikalier än sådan som avses i 12 § är liten.

Liten industriell hantering och upplagring skall anmälas, om

Summan av relationstalen bestäms i enlighet med 12 § 2 mom., dock så att Q avser den motsvarande minimimängd som anges i kolumn 1 i del 1 eller 2 i bilaga I.

En distributionsstation anses bedriva liten upplagring av kemikalier.

En verksamhetsidkare skall upprätta en handling där det redogörs för säkerhetsprinciperna för förebyggande av storolyckor (handling över säkerhetsprinciperna), om

Summan av relationstalen bestäms i enlighet med 12 § 2 mom., dock så att Q avser den motsvarande minimimängd som anges i kolumn 3 i del 1 eller 2 i bilaga I.

I de produktionsanläggningar som avses i 15 § ingår handlingen över säkerhets-principerna i säkerhetsrapporten.

En verksamhetsidkare skall utarbeta en säkerhetsrapport, om

Summan av relationstalen bestäms i enlighet med 12 § 2 mom., dock så att Q avser den motsvarande minimimängd som anges i kolumn 4 i del 1 eller 2 i bilaga I.

En verksamhetsidkare skall göra upp en intern räddningsplan för produktionsanläggningen, om den industriella hanteringen och upplagringen är omfattande.

Tillstånd till omfattande industriell hantering och upplagring av kemikalier skall innan byggnadsarbetena på produktionsanläggningen inleds sökas med en skriftlig ansökan som riktas till säkerhetsteknikcentralen. I ansökan skall anges

Till ansökan skall fogas de utredningar som avses i bilaga II. Tillståndsansökan kan behandlas även om alla de uppgifter som avses i bilaga II inte finns tillgängliga för produktionsanläggningen i fråga. Då krävs emellertid att tillräckliga uppgifter som behövs för att tillstånd skall kunna beviljas framgår av ansökan med beaktande av produktionsanläggningens verksamhet och omfattning.

Ansökan kan vid behov kompletteras medan den behandlas.

Ansökan jämte bilagor skall tillställas säkerhetsteknikcentralen i tre exemplar.

När säkerhetsteknikcentralen behandlar en tillståndsansökan som avses i 17 § skall centralen inhämta utlåtanden av arbetarskyddsdistriktet, den regionala miljöcentralen, brandchefen samt vid behov av den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten.

Till övriga delar följs lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) vid behandlingen av tillståndsansökan.

En förutsättning för att tillstånd till omfattande industriell hantering eller upplagring skall beviljas är att verksamheten uppfyller de krav som ställts i kemikalielagen och lagen om explosionsfarliga ämnen samt i denna förordning och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den.

I tillståndsbeslutet skall anges

Till tillståndsbeslutet skall fogas behövliga utredningar försedda med anteckning om godkännande.

Säkerhetsteknikcentralen skall underrätta arbetarskyddsdistriktet, den regionala miljöcentralen, brandchefen samt den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten och byggnadstillsynsmyndigheten om tillståndsbeslutet.

I handlingen över säkerhetsprinciperna skall verksamhetsidkaren redogöra för sina säkerhetsprinciper för förebyggande av storolyckor och andra olyckor. När handlingen utarbetas skall de principer som anges i bilaga III följas med beaktande av den risk för storolyckor och andra olyckor som föreligger i produktionsanläggningen.

Handlingen över säkerhetsprinciperna eller ett sammandrag av den fogas till den ansökan om tillstånd som avses i 17 §. I samband med en besiktning skall verksamhetsidkaren visa upp handlingen och visa på vilket sätt det har sörjts för att de säkerhetsprinciper som presenteras i den följs.

Om en verksamhetsidkare som bedriver omfattande industriell hantering och upplagring inte är skyldig att upprätta en sådan handling som avses i 1 mom. och en sådan handling inte har upprättats av något annat skäl, skall verksamhetsidkaren på något annat sätt sörja för att principerna för förebyggande av olyckor förorsakade av kemikalier beaktas i verksamheten.

Verksamhetsidkaren skall utse en person som ansvarar för att de principer som avses i 1 och 3 mom. iakttas. Denna person ansvarar också för att det i produktionsanläggningen finns en person som känner till bestämmelserna om de kemikalier som hanteras och upplagras (driftsövervakare). En produktionsanläggning kan ha flera driftsövervakare.

Driftsövervakaren skall visa sin kompetens vid ett prov som ordnas av säkerhetsteknikcentralen eller av en sakkunnig inrättning som har godkänts av centralen.

Av handlingen över säkerhetsprinciperna skall de personer som avses i 4 mom. framgå. Om en sådan handling inte har upprättats, skall verksamhetsidkaren ha en aktuell förteckning över driftsövervakarna.

Den person som svarar för säkerhetsprinciperna och driftsövervakaren sörjer för att verksamheten i produktionsanläggningen följer bestämmelserna om kemikalier och tillståndsvillkoren.

Säkerhetsrapporten skall tillställas säkerhetsteknikcentralen i tillräckligt god tid innan verksamheten inleds.

I säkerhetsrapporten skall verksamhetsidkaren

Säkerhetsrapporten skall omfatta de uppgifter som räknas upp i bilaga IV och en förteckning över de farliga kemikalier som finns i produktionsanläggningen.

Säkerhetsrapporten kan vid behov kompletteras i samband med behandlingen. Säkerhetsteknikcentralen kan vid behov begära kompletterande uppgifter till säkerhetsrapporten.

Säkerhetsrapporten skall tillställas säkerhetsteknikcentralen i tre exemplar.

Säkerhetsteknikcentralen skall inom en skälig tid meddela verksamhetsidkaren sina slutsatser om säkerhetsrapporten. Slutsatserna kan presenteras i det tillståndsbeslut som avses i 19 §.

Innan de slutsatser som avses i 1 mom. meddelas skall säkerhetsteknikcentralen ge arbetarskyddsdistriktet, den regionala miljöcentralen och brandchefen tillfälle att framföra sina åsikter om säkerhetsrapporten.

Verksamhetsidkaren skall se över och uppdatera säkerhetsrapporten i följande fall:

Säkerhetsrapporten skall dock ses över och uppdateras minst vart femte år. Den reviderade rapporten skall tillställas säkerhetsteknikcentralen.

Vid behandlingen av den reviderade säkerhetsrapporten iakttas i tillämpliga delar vad som bestäms i 23 §.

Säkerhetsteknikcentralen kan på ansökan begränsa de uppgifter som krävs i säkerhetsrapporten och som anges i bilaga IV, om vissa av kemikalierna i produktionsanläggningen inte kan medföra risk för storolycka.

Verksamhetsidkaren skall i ansökan på ett sätt som tillfredsställer säkerhetsteknikcentralen visa att kemikalierna i fråga inte kan medföra risk för storolycka. Som grund för undantag kan något av följande godkännas:

Om undantag skall ansökas hos säkerhetsteknikcentralen i tillräckligt god tid innan tiden för inlämnandet av säkerhetsrapporten går ut. Till ansökan skall fogas de utredningar som anges i bilaga V.

Ansökan jämte bilagor skall tillställas säkerhetsteknikcentralen i tre exemplar.

Innan undantag beviljas skall säkerhetsteknikcentralen vid behov ge arbetarskyddsdistriktet, den regionala miljöcentralen och brandchefen tillfälle att framföra sina åsikter om ansökan.

Verksamhetsidkaren skall hålla produktionsanläggningens säkerhetsrapport och den förteckning över farliga kemikalier som anknyter till den framlagd för allmänheten.

Med säkerhetsteknikcentralens samtycke kan verksamhetsidkaren begränsa de uppgifter som i säkerhetsrapporten lämnas till allmänheten och vilka verksamhetsidkaren anser vara affärs- eller yrkeshemligheter eller annars med fog konfidentiella.

En intern räddningsplan, som verksamhetsidkaren har gjort upp för produktionsanläggningen, skall tillställas säkerhetsteknikcen-tralen i tillräckligt god tid innan verksamheten inleds.

Planen skall göras upp med beaktande av följande mål:

I planen skall ingå en bedömning av vilka effekter olyckorna har utanför produktionsanläggningen, och de uppgifter som avses i bilaga VI.

När planen görs upp skall den personal som arbetar vid produktionsanläggningen höras och kommunens arrangemang för räddningsväsendet beaktas.

Innan säkerhetsteknikcentralen meddelar sina slutsatser gällande räddningsplanen skall den inhämta utlåtande av brandchefen. Slutsatserna kan presenteras i det tillståndsbeslut som avses i 19 §.

Verksamhetsidkaren skall granska planen åtminstone med tre års intervaller och alltid när det är nödvändigt justera och uppdatera den. Vid granskningen skall ändringar i produktionsanläggningen och arrangemangen inom räddningsväsendet, den ökande tekniska sakkunskapen och den ökande kännedomen om åtgärder som skall vidtas för att förebygga storolyckor beaktas.

Den uppdaterade planen skall tillställas brandchefen.

Verksamhetsidkaren och brandkåren skall tillräckligt ofta, åtminstone med tre års intervaller, hålla övningar för att försäkra sig om att räddningsplanen fungerar.

Om kommunens skyldighet att göra upp en extern räddningsplan bestäms särskilt.

För utarbetandet av den externa räddningsplanen tillställer säkerhetsteknikcentralen brandchefen de uppgifter som har getts i samband med säkerhetsrapporten tillsammans med sitt eget utlåtande.

Den som bedriver sådan verksamhet för vilken en säkerhetsrapport krävs skall informera de personer och sammanslutningar som kan påverkas av en sådan storolycka som har fått sin början i produktionsanläggningen om säkerhetsåtgärderna och om förhållningsreglerna för den händelse att en olycka inträffar.

Av informationsmeddelandet skall framgå åtminstone de uppgifter som avses i bilaga VII.

Meddelandet skall ses över vart tredje år och vid behov uppdateras. Informationen skall upprepas, om det har skett ändringar i produktionsanläggningen, vilka i betydande grad inverkar på risken för en storolycka. I annat fall skall informationen upprepas åtminstone med fem års intervaller.

Säkerhetsteknikcentralen skall, utgående från de uppgifter som den har fått i tillståndsansökan och säkerhetsrapporten, ange de områden där sannolikheten för en storolycka kan öka till följd av produktionsanläggningens läge och närheten till andra produktionsanläggningar.

De produktionsanläggningar som är belägna på områden som har angetts i enlighet med 1 mom. skall

Det som bestäms i 2 mom. gäller också sådana platser där flera verksamhetsidkare är verksamma och deras verksamhet utgör en funktionell helhet.

För ett upplagsområde där två eller flera verksamhetsidkare som bedriver omfattande upplagring av farliga kemikalier är verksamma, skall hos säkerhetsteknikcentralen ansökas om att det fastställs att området skall vara upplagsområde för farliga kemikalier, om

Kommunen, upplagsområdets ägare eller innehavare eller den som verksamhetsidkarna på upplagsområdet har befullmäktigat till detta i ett inbördes avtal, kan ansöka om att det fastställs att upplagsområdet skall vara upplagsområde för farliga kemikalier.

Ansökan om fastställande görs skriftligen hos säkerhetsteknikcentralen och i den skall utredas:

I samband med att ett område fastställs att vara upplagsområde skall det klarläggas hur områdets läge, trafikarrangemang, jordmån, de transportrörsystem samt tömnings- och påfyllnadsanordningar som är i sambruk och deras driftsarrangemang liksom även service- och underhållsåtgärderna i fråga om dem lämpar sig för verksamheten på upplagsområdet samt om passagekontrollen, brandbekämpningen och beredskapen inför olyckor är tillräcklig med beaktande av den verksamhet som har planerats på området och dess omfattning.

I beslutet om fastställande av upplagsområdet kan uppställas villkor som är nödvändiga med tanke på säkerheten på upplagsområdet.

Innan ett område fastställs att vara upplagsområde skall säkerhetsteknikcentralen inhämta utlåtande av arbetarskyddsdistriktet, den regionala miljöcentralen, brandchefen samt vid behov av den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten.

Säkerhetsteknikcentralen kan av de produktionsanläggningar som hör till till-lämpningsområdet för den konvention av Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa som gäller gränsöverskridande effekter av industriolyckor kräva tilläggsutredningar enligt denna konvention, om storolyckor som eventuellt sker i dessa produktionsanläggningar kan ha effekter som överskrider landets gränser.

Säkerhetsteknikcentralen bör sörja för att de förfaranden för hörande av grannländerna som är förenliga med konventionen utförs, om en produktionsanläggning på finskt territorium hör till tillämpningsområdet för konventionen och en storolycka som eventuellt sker i anläggningen kan ha effekter som överskrider landets gränser.

På motsvarande sätt bör säkerhetsteknikcentralen sörja för att förfaranden för hörande enligt konventionen verkställs i Finland, om en produktionsanläggning som befinner sig på en annan konventionsparts territorium hör till tillämpningsområdet för konventionen och en storolycka som eventuellt sker i anläggningen kan ha effekter som når Finland.

Säkerhetsteknikcentralen skall systematiskt inspektera det tekniska genomförandet, säkerhetsprinciperna och ledningssystemen samt deras funktionsduglighet i en produktionsanläggning som bedriver omfattande industriell hantering och upplagring, om centralen inte har godkänt andra metoder som lämpar sig för övervakningen av produktionsanläggningen, med hjälp av vilka centralen kan försäkra sig om de ovan avsedda faktorerna.

Säkerhetsteknikcentralen skall utarbeta ett inspektionsprogram i enlighet med denna paragraf för produktionsanläggningar som bedriver omfattande industriell hantering och upplagring.

Säkerhetsteknikcentralen inspekterar produktionsanläggningarna med följande tidsfrister:

Tidsfristerna i 2 mom. kan förlängas, om en produktionsanläggning använder sådana påvisade systematiska förfaranden, utgående från vilka säkerhetsteknikcentralen kan försäkra sig om produktionsanläggningens tekniska säkerhet, säkerhetsprinciper och ledningssystem samt deras funktionsduglighet, eller om något annat program har utarbetats för produktionsanläggningen utgående från en systematisk bedömning av riskerna för storolyckor och andra olyckor i produktionsanläggningen.

På motsvarande sätt kan tidsfristerna i 2 mom. förkortas, om detta är nödvändigt för att säkerheten skall kunna garanteras.

Säkerhetsteknikcentralen utarbetar inspektionsprogrammet i samarbete med arbetarskyddsdistriktet, den regionala miljöcentralen och brandchefen.

Säkerhetsteknikcentralen skall regelbundet i enlighet med inspektionsprogrammet besikta det tekniska genomförandet, säkerhetsprinciperna och ledningssystemen i en produktionsanläggning som bedriver omfattande industriell hantering och upplagring.

Vid inspektionen skall verksamhetsidkaren visa åtminstone att

När säkerhetsteknikcentralen bedömer om kraven enligt 2 mom. har uppfyllts, kan centralen också beakta resultaten från en inspektion som har utförts av en annan myndighet.

Säkerhetsteknikcentralen skall inspektera produktionsanläggningen eller en del av den efter att tillstånd har beviljats, innan den tas i bruk.

Inför den inspektion som avses i 1 mom. skall verksamhetsidkaren skriftligen meddela säkerhetsteknikcentralen om ibruktagandet av produktionsanläggningen eller en del av den senast en månad innan den tas i bruk.

Övriga inspektioner utförs i enlighet med inspektionsprogrammet.

Säkerhetsteknikcentralen skall vid behov underrätta arbetarskyddsdistriktet, den regionala miljöcentralen, brandchefen samt den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten om en inspektion.

Säkerhetsteknikcentralen skall efter varje inspektion avfatta en inspektionsberättelse i vilken de inspekterade objekten samt upptäckta brister antecknas.

Inspektionsberättelsen sänds till verksamhetsidkaren och till de myndigheter som avses i 38 § och som har deltagit i inspektionen.

Verksamhetsidkaren skall inom uppställd tidsfrist lämna en utredning om avhjälpandet av de brister som upptäcktes vid inspektionen.

Om liten industriell hantering eller upplagring av kemikalier enligt 13 § 2 mom. skall en anmälan göras till brandchefen eller den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten.

I anmälan skall anges

Till anmälan skall fogas

Anmälan skall göras i två exemplar i god tid innan den industriella hanteringen eller upplagringen inleds.

Samarbetet mellan de lokala myndigheterna

Brandchefen skall sända den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten det andra exemplaret av en anmälan som han har fått enligt 40 §. På motsvarande sätt skall den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten sända brandchefen det andra exemplaret av en anmälan som tillsynsmyndigheten har fått enligt 40 §.

Brandchefen eller en av honom förordnad tjänsteinnehavare inom brandväsendet skall inom tre månader från det verksamheten inleddes inspektera en sådan i 40 § avsedd produktionsanläggning som bedriver liten industriell hantering eller upplagring av brand- och explosionsfarliga kemikalier. En tjänsteinnehavare som har förordnats av den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten skall på motsvarande sätt inom tre månader från det verksamheten inleddes inspektera en sådan i 40 § avsedd produktionsanläggning som bedriver liten industriell hantering eller upplagring av hälso- eller miljöfarliga kemikalier.

Om såväl brand- och explosionsfarliga kemikalier som hälso- och miljöfarliga kemikalier hanteras eller upplagras vid en produktionsanläggning som bedriver liten industriell hantering eller upplagring, skall de inspektioner som avses i 1 mom. utföras samtidigt. Om brand- och explosionsfarliga kemikalier emellertid hanteras eller upplagras i ytterst små mängder, behöver brandchefen eller den av honom förordnade tjänsteinnehavaren inom brandväsendet inte delta i inspektionen. På motsvarande sätt behöver en tjänsteinnehavare som den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten har förordnat inte delta i inspektionen, om hälso- eller miljöfarliga kemikalier hanteras eller upplagras i ytterst små mängder.

Vid inspektionerna skall särskild uppmärksamhet fästas vid en trygg användning av produktionsanläggningen, vid service och underhåll av anläggningens konstruktioner, anordningar och utrustningar, vid utbildningen och handledningen av personalen samt vid förebyggandet av olyckor och organiserandet av räddningsverksamheten.

Över en inspektion som avses i 1 och 2 mom. skall sättas upp ett protokoll, av vilket framgår de brister som eventuellt har observerats vid produktionsanläggningen och de åtgärder som inspektörerna föreslår för avhjälpande av bristerna. Inspektionsprotokollet överlämnas till verksamhetsidkaren.

Verksamhetsidkaren skall inom utsatt tidsfrist lämna en utredning om avhjälpandet av de brister som upptäcktes vid inspektionen.

Framgår det vid en inspektion enligt 42 § att produktionsanläggningen inte uppfyller kraven i denna förordning eller i de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, fattas beslutet om de åtgärder som behövs för att avhjälpa bristerna och om tidsfristerna för dessa av brandchefen, om det gäller brand- och explosionsfarliga kemikalier, och av den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten, om det gäller hälso- eller miljöfarliga kemikalier.

För undvikande av motstridiga krav skall brandchefen och den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten samverka i tillräckligt hög grad när de utfärdar föreskrifter.

Brandchefen skall till säkerhetsteknikcentralen sända de uppgifter centralen behöver om de produktionsanläggningar som bedriver liten industriell hantering och upplagring av brand- och explosionsfarliga kemikalier och om vilka anmälan enligt 40 § har gjorts, och om de inspektioner som har utförts i dessa, för införande i det tillståndsregister som nämns i kemikalieförordningen. Detsamma gäller för den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten i fråga om produktionsanläggningar som bedriver liten industriell hantering av hälso- eller miljöfarliga kemikalier. Är det fråga om en produktionsanläggning som avses i 42 § 2 mom., skall uppgifterna för kemikalieregistret sändas av den myndighet till vilken anmälan enligt 40 § har gjorts.

Det som bestäms i 1 mom. gäller också sådana ändringsanmälningar som avses i 6 kap.

Verksamhetsidkaren skall se till att ändringar i produktionsanläggningen görs utan att säkerhetsnivån sänks och i enlighet med de säkerhetsprinciper som skall följas i produktionsanläggningen.

En verksamhetsidkare som bedriver omfattande industriell hantering eller upplagring skall utverka tillstånd för en ändring av produktionsanläggningen, om ändringen är en utvidgning eller annan sådan ändring som kan jämställas med grundandet av en produktionsanläggning. Om tillståndsförfarandet och inspektionerna gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i 4 kap.

En verksamhetsidkare som bedriver omfattande industriell hantering eller upplagring skall göra en skriftlig anmälan till säkerhetsteknikcentralen om betydande utvidgningar och andra sådana ändringar som görs i produktionsanläggningen, såsom

Om betydande utvidgningar och andra sådana ändringar av sådan liten industriell hantering och upplagring som avses i 40 § skall göras en skriftlig anmälan i två exemplar till brandchefen eller den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten. Beträffande myndigheternas samarbete och inspektioner gäller vad som bestäms i 41 och 42 §.

Till anmälan skall fogas de utredningar som behövs beträffande utvidgingen eller ändringen.

Om en produktionsanläggning där omfattande industriell hantering eller upplagring bedrivs övergår till en ny verksamhetsidkare, skall den nya verksamhetsidkaren utan dröjsmål anmäla detta till säkerhetsteknikcentralen.

I fråga om en ändring som gäller verksamhetsidkaren vid en produktionsanläggning där liten industriell hantering eller upplagring bedrivs, skall på motsvarande sätt en skriftlig anmälan i två exemplar lämnas till brandchefen eller den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten. Beträffande myndigheternas samarbete gäller vad som bestäms i 41 §.

Säkerhetsteknikcentralen kan i samband med behandlingen av de ändringsanmälningar som avses i detta kapitel meddela föreskrifter eller villkor i fråga om verksamheten för att kraven i bestämmelserna skall uppfyllas.

På motsvarande sätt kan brandchefen och den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten i samband med behandlingen av ändringsanmälningar meddela föreskrifter eller villkor som de anser nödvändiga för att kraven i bestämmelserna skall uppfyllas.

Om den industriella hanteringen eller upplagringen upphör helt eller om någon del av produktionsanläggningen tas ur bruk, skall anläggningens ägare och innehavare se till att anläggningens konstruktioner och områden eller den del av dem som tagits ur bruk efter nedläggningen av verksamheten vid behov rengörs så att de inte medför person-, miljö- eller egendomsskador.

Om verksamheten vid en produktionsanläggning där det bedrivs omfattande industriell hantering eller upplagring upphör eller avbryts för en längre tid än ett år, skall detta anmälas till säkerhetsteknikcentralen. Upphör eller avbryts liten industriell hantering eller upplagring, skall detta på motsvarande sätt anmälas till brandchefen eller den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten, som skall underrätta varandra om de anmälningar som de har fått.

I bostads-, kontors-, inkvarterings-, dagvårds- och samlingslokaler samt i med dessa jämförbara lokaliteter får extremt brandfarliga, mycket brandfarliga och brandfarliga brännbara vätskor samt aerosoler som innehåller brännbara vätskor eller brännbara gaser förvaras i en mängd av totalt högst 25 liter. Andra brännbara gaser får inte förvaras i dessa lokaliteter. Brännbara vätskor med en flampunkt högre än 55 °C får förvaras i en mängd av högst 50 liter.

I ett separat lagerutrymme eller service- eller arbetsrum i en byggnad som omfattar sådana lägenheter som avses i 1 mom. får dock brännbara gaser, extremt brandfarliga, mycket brandfarliga och brandfarliga brännbara vätskor förvaras i en mängd av totalt högst 100 liter. Brännbara vätskor med en flampunkt högre än 55 °C får förvaras i en mängd av totalt högst 200 liter.

I sjukhus, läroinrättningar och andra därmed jämförbara inrättningar får dessutom finnas för deras verksamhet nödvändiga separata lager av brännbara vätskor om dessa utgör en egen brandteknisk sektion.

Brännbara gaser och brännbara vätskor får inte förvaras i sådana gemensamma källar- eller vindsutrymmen i en byggnad med flera än en bostadslägenhet som är avsedda för förvaring av bostädernas hushållslösöre.

När de maximimängder som nämns i 1 och 2 mom. beräknas, skall inte alkoholdrycker samt sådana brännbara vätskor och brännbara gaser beaktas om vilkas hantering, upplagring och förvaring bestäms i förordningen om oljeeldningsaggregat, i flytgasförordningen eller i naturgasförordningen.

I ett garage för motorfordon får brännbar vätska och brännbar gas förvaras i en fast bränslecistern, som hör till ett fordon, en arbetsmaskin eller en med dem jämförbar anordning och som är ansluten till motorn, i så stor mängd som cisternens kapacitet medger. Utöver detta får extremt brandfarliga, mycket brandfarliga och brandfarliga brännbara vätskor samt aerosoler som innehåller brännbara vätskor eller brännbara gaser förvaras i en mängd av totalt högst 60 liter samt brännbara vätskor med en flampunkt över 55 °C, i en mängd av högst 200 liter.

När de maximimängder som nämns i 1 mom. beräknas, skall inte sådana brännbara vätskor och brännbara gaser beaktas om vilkas hantering, upplagring och förvaring bestäms i förordningen om oljeeldningsaggregat, i flytgasförordningen eller i naturgasförordningen.

I en brandteknisk sektion, som används som butiksrum, får brännbara vätskor förvaras i kärl som rymmer högst 25 liter och den totala mängden får vara högst 1 000 liter. Av denna mängd får aerosoler, som innehåller brännbara gaser och brännbara vätskor, och extremt brandfarliga brännbara vätskor utgöra totalt högst 200 liter, förpackade i kärl som rymmer högst 2 liter.

I en butikslokal får dessutom finnas sådana lager av aerosoler och brännbara vätskor som är avskilda från butiksrummet och utgör en egen brandteknisk sektion.

Aerosoler och brännbara vätskor skall i butikslokalen placeras på platser som särskilt har reserverats för dem åtskilt från antändningskällor och andra lättantändliga brännbara ämnen så att de vid eldsvåda inte utgör ett hinder för utrymning av butikslokalen. Spridning av en brännbar vätska i butikslokalen utanför den plats som har reserverats för förvaring av den brännbara vätskan skall förhindras.

I butikslokalen skall finnas tillräckligt med primärsläckningsredskap.

Hälso- och miljöfarliga kemikalier skall förvaras i emballage som uppfyller de krav som föreskrivs i kemikalielagen på platser som har reserverats för dem åtskilt från livsmedel och foder.

Giftiga och synnerligen giftiga kemikalier skall förvaras i ett låst utrymme eller på något annat sätt så att obehöriga inte kan komma åt dem.

Kemikalier som reagerar starkt sinsemellan skall förvaras åtskilda från varandra så att de i olycks- eller skadefall inte kan förorsaka hälso- eller miljöskada.

I utrymmen där hälso- och miljöfarliga kemikalier förvaras skall dessutom iakttas behörig ordning och sörjas för ventilation samt för att kemikalier kan samlas upp eller oskadliggöras när en olycka har skett.

Tillsynsmyndigheten kan tillåta att farliga kemikalier förvaras i utrymmen som avses i 51―53 § i större mängder än vad som bestäms i nämnda paragrafer, om detta är möjligt utan att säkerheten äventyras.

Tillsynsmyndigheten kan i enskilda fall begränsa de mängder farliga kemikalier som får förvaras i utrymmen som avses i 51―53 § eller i fråga om förvaringen ställa andra begränsningar eller villkor, som ansetts nödvändiga med tanke på säkerheten.

Tillverkaren eller importören får inte överlåta en cistern som är avsedd som fast cistern för upplagring av brännbar gas eller brännbar vätska förrän det vid en besiktning som har utförts av besiktningsorganet har konstaterats att cisternen till sin konstruktion motsvarar bestämmelserna (konstruktionsbesiktning).

En cistern med en volym av 1 000 m ³ eller mer skall utöver en konstruktionsbesiktning underkastas besiktning under byggnadstiden, i det inledande skedet av installations- och svetsningsarbetena. Besiktningen utförs av besiktningsorganet.

Över konstruktionsbesiktningen skall sättas upp ett protokoll som skall ges den tillverkare eller importör som har beställt besiktningen. Tillverkaren eller importören skall sända protokollet till beställaren.

Besiktningsorganet kan i fråga om en importerad upplagringscistern som konstruktionsbesiktning i dess helhet eller delvis godkänna åtgärder som på behörigt sätt har vidtagits utomlands i syfte att besikta konstruktionen, om ett godtagbart intyg över dessa visas upp.

En konstruktionsbesiktning behöver inte utföras på cisterner som avses i tryckkärlsförfattningarna och i fråga om vilka det i enlighet med tryckkärlsförfattningarna har visats att de uppfyller kraven.

Om cisterner för upplagring av brännbar gas eller brännbar vätska med en volym om högst 100 m ³ som tillverkas eller importeras är identiska till sin konstruktion och ytbeläggning, kan konstruktionsbesiktningen utföras serievis. Vid seriebesiktning granskar besiktningsorganet den första cisternen i serien och därefter en cistern av tjugo.

Tillverkaren av cisterner som avses i 1 mom. skall utse en tillverkningsövervakare som skall ha tillsyn över tillverkningen av cisternerna och se till att cisternerna konstrueras enligt bestämmelserna. Tillverkningsövervakaren skall dessutom se till att tillverkaren eller importören utför konstruktionsbesiktning av de exemplar i en serie som inte besiktas enligt 1 mom. Övervakaren skall vara anställd hos cisterntillverkaren.

På de cisterner som konstateras stämma överens med föreskrifterna fästs under tillverkningsövervakarens tillsyn en skylt som utöver uppgifterna om cisternen förses med besiktningsorganets märkning.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte cisterner som stämmer överens med bestämmelserna om tryckkärl.

Tillverkaren av en cistern med en volym om mer än 100 m ³ för upplagring av brännbar gas eller brännbar vätska skall utse en särskild ansvarsperson, som

Den ansvarsperson som avses i 1 mom. skall ha den sakkunskap och erfarenhet som behövs för att sköta uppgifterna samt nödvändiga befogenheter.

Tillverkaren av cisternen skall ge den som beställt cisternen ett skriftligt intyg över att cisternen har byggts och besiktats enligt gällande bestämmelser. Intyget undertecknas av den ansvarsperson som avses i 1 mom. Ansvarspersonen skall dessutom se till att beställaren får konstruktionsritningarna för cisternen, byggnads- och besiktningshandlingarna, de handlingar som gäller grunden och besiktningen av denna samt en underhålls- och besiktningsplan som har gjorts upp för cisternen i samarbete med beställaren.

I fråga om reparationsarbeten och väsentliga konstruktionsändringar på en cistern med en volym om mer än 100 m ³ för upplagring av brännbar vätska och brännbar gas gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i denna paragraf.

Genom handels- och industriministeriets beslut kan i fråga om cisterner för upplagring av brännbar gas och brännbar vätska föreskrivas att

Vad som bestäms i tryckkärlsförfattningarna gäller i fråga om konstruktionskraven och påvisandet av kraven för de rörsystem vars drifttryck är minst 0,5 bar (övertryck) och som används vid en produktionsanläggning som bedriver omfattande industriell hantering eller upplagring av brännbar gas eller brännbar vätska. Dessutom skall i fråga om rörsystemen iakttas vad som bestäms närmare i handels- och industriministeriets beslut.

Om en olycka i en produktionsanläggning, där omfattande industriell hantering eller upplagring bedrivs, leder till döden, svåra personskador eller sådan skada på egendom eller miljö som inte är ringa, skall verksamhetsidkaren omedelbart meddela detta till säkerhetsteknikcentralen.

Verksamhetsidkaren skall när en olycka har inträffat tillställa säkerhetsteknikcentralen en utredning, i vilken

Om det i en undersökning som verksamhetsidkaren gör senare kommer fram nya omständigheter i fråga om de sakförhållanden som uppges i den utredning som avses i 2 mom. eller de slutsatser som har dragits i fråga om dem, skall verksamhetsidkaren uppdatera sin utredning.

Säkerhetsteknikcentralen har dessutom rätt att få de tilläggsuppgifter som behövs för att orsakerna till olyckan skall kunna utredas och motsvarande olyckor förebyggas.

På motsvarande sätt skall en olycka som har skett vid liten industriell hantering eller upplagring anmälas till brandchefen och den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten, som skall anmäla olyckan vidare till säkerhetsteknikcentralen. Om utredningen av en olycka gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i 2―4 mom.

Säkerhetsteknikcentralen skall undersöka en olycka, som har skett vid omfattande industriell hantering eller upplagring, om detta är nödvändigt för utredande av orsaken till olyckan eller med tanke på den tekniska säkerheten vid produktionsanläggningen i fråga eller för förebyggande av olyckor.

På motsvarande sätt kan den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten och brandchefen undersöka en olycka som har skett vid liten industriell hantering eller upplagring. Säkerhetsteknikcentralen kan vid behov också undersöka en olycka som har skett vid liten industriell hantering eller upplagring.

Om en olycka sker i samband med omfattande industriell hantering eller upplagring, kan säkerhetsteknikcentralen

I denna förordning samt i de bestämmelser som utfärdats med stöd av den avses med besiktningsorgan ett av säkerhetsteknikcen-tralen godkänt besiktningsorgan.

Vid godkännandet av ett besiktningsorgan iakttas i tillämpliga delar vad som bestäms om godkännande av besiktningsorgan i 3 a―3 e § naturgasförordningen.

Säkerhetsteknikcentralen får i enskilda fall, på de villkor som den anser nödvändiga, bevilja en produktionsanläggning där omfattande industriell hantering eller upplagring bedrivs undantag från bestämmelserna i denna förordning och från bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, om det skulle medföra oskäliga kostnader eller avsevärda olägenheter att iaktta dessa och om den åsyftade säkerheten kan uppnås på något annat sätt.

Beträffande en produktionsanläggning där liten industriell hantering eller upplagring bedrivs skall den rätt som avses i 1 mom. ankomma på brandchefen, om det gäller brand- och explosionsfarliga kemikalier, och på den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten, om det gäller hälso- eller miljöfarliga kemikalier.

Undantag får dock inte beviljas från förpliktelserna enligt rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår.

Den högsta tillsynen över att denna förordning och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den blir iakttagna utövas av säkerhetsteknikcentralen.

Säkerhetsteknikcentralen skall dessutom utöva tillsyn över att bestämmelserna i denna förordning och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs vid produktionsanläggningar där omfattande industriell hantering eller upplagring bedrivs.

På den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten ankommer att se till att denna förordning och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den vilka gäller hälso- eller miljöfarliga kemikalier iakttas vid liten industriell hantering och upplagring, vid behov genom inspektioner.

På brandchefen ankommer att se till att denna förordning och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den vilka gäller brand- och explosionsfarliga kemikalier iakttas vid liten industriell hantering och upplagring, vid behov genom inspektioner.

Handels- och industriministeriet meddelar närmare bestämmelser och anvisningar om industriell hantering och upplagring av brand- och explosionsfarliga samt hälso- och miljöfarliga kemikalier samt om annan tillämpning av denna förordning.

Genom handels- och industriministeriets beslut kan bestämmas att de anordningar som används vid industriell hantering eller upplagring skall besiktas med jämna mellanrum samt utfärdas närmare bestämmelser om periodiska besiktningar och om godkännandet av samt behörighetsvillkoren för de rörelser som utför dessa.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1999.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 3 augusti 1990 om industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier (682/1990) jämte ändringar. Handels- och industriministeriets beslut av den 30 mars 1983 om periodisk besiktning av underjordiska cisterner (344/1983), handels- och industriministeriets beslut av den 15 april 1985 om brännbara vätskor (313/1985) samt handels- och industriministeriets beslut av den 9 juni 1998 om hantering och upplagring av farliga kemikalier på distributionsstation (415/1998) förblir dock alltjämt i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.

Tillstånd till industriell hantering eller upplagring som avses i denna förordning behöver inte sökas eller anmälan därom gö-ras av en verksamhetsidkare som har sådant tillstånd till industriell hantering eller upplagring av en farlig kemikalie eller flytgas som avses i de bestämmelser som gäller när denna förordning träder i kraft och som avser denna verksamhet eller som har gjort en anmälan om verksamheten på det sätt som anges i de bestämmelser som gäller när denna förordning träder i kraft eller som annars har rätt att bedriva industriell hantering och upplagring när denna förordning träder i kraft med stöd av de bestämmelser som gäller när denna förordning träder i kraft.

Om en produktionsanläggning inte har ett tillstånd eller godkännande som avses i 69 §, skall verksamhetsidkaren senast den 1 februari 2000 lämna en anmälan om industriell hantering och upplagring som har inletts innan denna förordning träder i kraft till säkerhetsteknikcentralen, brandchefen eller till den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten enligt vad som bestäms om krav på tillstånd eller anmälan i 3 kap.

Av en anmälan skall framgå

Den som tar emot en anmälan kan kräva att verksamhetsidkaren skall komplettera denna med de uppgifter som behövs för att kraven i kemikalielagen, lagen om explosionsfarliga ämnen och i denna förordning skall uppfyllas, om tillsynen över iakttagandet av denna förordning och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den förutsätter detta.

Säkerhetsteknikcentralen kan i samband med behandlingen av de anmälningar som avses i detta kapitel meddela föreskrifter eller villkor som gäller verksamheten för att kraven i bestämmelserna skall uppfyllas.

På motsvarande sätt kan brandchefen och den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten i samband med behandlingen av de anmälningar de har tagit emot meddela föreskrifter eller villkor som gäller verksamheten för att kraven i bestämmelserna skall uppfyllas.

Uppgifterna i anmälningarna skall i enlighet med säkerhetsteknikcentralens anvisningar föras in i det tillståndsregister som avses i kemikalieförordningen.

I fråga om en anmälan och tillståndsansökan för förändringar i en sådan verksamhet som avses i 69 eller 70 § gäller 45―50 §.

Klassificeras en kemikalie som farlig eller ändras en kemikalies klassificering sedan verksamheten har inletts, skall en verksamhetsidkare som bedriver industriell hantering eller upplagring av kemikalien inom ett år från det beslutet om klassificering har trätt i kraft ansöka om tillstånd eller göra anmälan i enlighet med vad som i denna förordning bestäms om i vilken mån verksamheten är beroende av tillstånd och anmälan samt bestäms om ansökan om tillstånd och anmälan, om han inte har tillstånd eller godkännande enligt 17 eller 69 § för verksamheten eller inte har gjort anmälan om den enligt 40 eller 70 § eller om något annat inte bestäms genom ett beslut av handels- och industriministeriet.

En verksamhetsidkare som bedriver omfattande industriell hantering och upplagring och som avses i 1 mom. skall också presentera sådana säkerhetsprinciper som avses i 21 § inom ett år från det beslutet om klassificering har trätt i kraft, om något annat inte bestäms genom ett beslut av handels- och industriministeriet.

En verksamhetsidkare som avses i 14 § skall utarbeta en handling över säkerhetsprinciperna senast den 1 juli 2000, om något annat inte bestäms genom ett beslut av handels- och industriministeriet.

En övervakare av hantering och upplagring, som utsetts innan denna förordning har trätt i kraft, kan vara verksam som sådan driftsövervakare som avses i 21 §. Den kompetens som avses i 21 § skall dock visas innan en övervakare kan utses till driftsövervakare vid en ny produktionsanläggning.

I enlighet med vad som bestäms om säkerhetsrapporter i 3 kap., skall en säkerhetsrapport utarbetas om industriell hantering och upplagring, som har inletts innan denna förordning träder i kraft, och tillställas säkerhetsteknikcentralen med följande tidsfrister:

På motsvarande sätt skall det informerande som avses i 29 § göras inom de tidsfrister som nämns i 1 mom. 1 och 2 punkten.

En verksamhetsidkare skall göra upp en intern räddningsplan för omfattande industriell hantering och upplagring, som inletts innan denna förordning trätt i kraft, med följande tidsfrister:

Räddningsplanen i fråga om de produktionsanläggningar som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten skall tillställas säkerhetsteknikcentralen inom nämnda tidsfrist. På motsvarande sätt skall räddningsplanen i fråga om en produktionsanläggning som avses i 3 punkten tillställas brandchefen.

För ett upplagsområde som avses i 31 § och vars verksamhet har inletts innan denna förordning trätt i kraft men som inte har fått sådant fastställande av upplagsområde som avses i 47 eller 74 § i den förordning som upphävts genom denna förordning, skall ansökas om att det fastställs att området skall vara upplagsområde senast den 1 februari 2001 så som bestäms i 32 §.

Ett ärende som när denna förordning träder i kraft har anhängiggjorts med stöd av de bestämmelser som gäller när denna förordning träder i kraft och behandlas av säkerhetsteknikcentralen, brandchefen eller den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten skall behandlas och avgöras i enlighet med de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet. Avgörandet träffas dock av den myndighet på vilken ärendet med stöd av denna förordning ankommer, varför ansöknings- eller anmälningshandlingarna utan dröjsmål skall sändas till myndigheten i fråga.