513/1999

Denna lag tillämpas på indrivning av fordringar som förfallit till betalning. I denna lag avses med indrivning åtgärder vilkas syfte är att förmå gäldenären att frivilligt betala en borgenärs fordran som förfallit till betalning.

Denna lag tillämpas inte om annat bestäms någon annanstans i lag.

Denna lag gäller inte utsökningsmyndigheternas verksamhet.

Avvikelse från bestämmelserna i denna lag får inte göras till nackdel för gäldenären.

Med en konsumentfordran avses i denna lag en näringsidkares fordran som grundar sig på att en konsumtionsnyttighet överlåts till konsumenten eller att en kredit beviljas denne.

Bestämmelserna om en konsumentfordran i 5―7, 10 och 12―14 § skall i tillämpliga delar iakttas när en offentligrättslig juridisk persons fordran eller en fordran som anknyter till ett offentligt uppdrag drivs in hos en privatperson.

Vid indrivning får inte användas ett förfarande som strider mot god indrivningssed eller som annars är otillbörligt mot gäldenären.

Vid indrivningen får inte

Den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet skall, när han driver in en konsumentfordran, ge eller sända gäldenären ett skriftligt betalningskrav, i vilket skall nämnas åtminstone

Om grunderna för hur räntorna skall beräknas inte har nämnts i betalningskravet, skall gäldenären meddelas att han har rätt att på begäran få en utredning över hur räntorna bestäms.

Den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet får inte i domstol kräva att en konsumentfordran betalas förrän ett betalningskrav enligt 5 § har givits eller sänts och de tider för betalning av fordran och framställning av anmärkningar som nämnts i kravet löpt ut. Betalning får dock krävas, om ett uppskov med behandlingen i domstol kan leda till en rättsförlust för borgenären eller om det finns något annat vägande skäl att utan dröjsmål inleda behandlingen.

En vägran att betala en tratta får inte styrkas genom en offentlig förrättning (protest för obetald tratta).

En tratta får inte användas för att driva in en konsumentfordran.

Om borgenären har överlåtit indrivningen till någon annan ( uppdragstagaren ), är en betalning som gäldenären erlagt till uppdragstagaren giltig gentemot borgenären. Ett avtal mellan gäldenären och uppdragstagaren om betalningstiden, sättet för betalningen eller andra arrangemang i anslutning till betalningen av fordran binder också borgenären.

Vad som bestäms i 1 mom. gäller inte, om gäldenären visste eller borde ha vetat att uppdragstagaren inte var berättigad att ta emot betalningen eller att uppdragstagaren överskred sin befogenhet.

Till en uppdragstagare får inte för indrivning överlåtas sådana statliga fordringar eller sådana på grund av ett lagstridigt förfarande påförda offentligrättsliga betalningspåföljder som kan drivas in genom utsökning utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Gäldenären skall ersätta de skäliga kostnader som orsakas borgenären av indrivningen oberoende av om fordran drivs in av borgenären själv eller av en uppdragstagare för borgenärens räkning. När skäligheten bedöms skall fordrans storlek, mängden utfört arbete, ändamålsenligheten i indrivningen och övriga omständigheter beaktas.

Gäldenären är dock inte skyldig att ersätta indrivningskostnaderna, om borgenären eller uppdragstagaren har förfarit i strid med 4 § eller om den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet inte har uppfyllt förpliktelsen enligt 5 § utom i det fall att det klandervärda i förfarandet eller underlåtelsen kan anses vara ringa.

Om en konsumentfordran, som utan dom eller beslut kan drivas in i utsökningsväg på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg, har överlåtits till en uppdragstagare för indrivning, får av gäldenären krävas indrivningskostnader på högst 70 mark för varje gång indrivning sker. Beloppet kan ändras genom förordning om det finns skäl till det på grund av den ekonomiska eller monetära utvecklingen. De indrivningskostnader som avses i detta moment kan drivas in i utsökningsväg utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i den ovan nämnda lagen.

Medel som uppdragstagaren har drivit in för borgenärens räkning skall hållas separat från uppdragstagarens egna medel och deponeras på ett bankkonto eller förvaras på något annat tillförlitligt sätt.

När indrivningen gäller en konsumentfordran övervakar konsumentombudsmannen att bestämmelserna i denna lag iakttas.

En näringsidkare, som bryter mot 4, 5 eller 6 § när han driver in en konsumentfordran, kan förbjudas att fortsätta ett dylikt förfarande eller att upprepa det eller ett därmed jämförbart förfarande. Förbudet skall förenas med vite, om detta inte av särskilda skäl är obehövligt.

En näringsidkare, som bryter mot bestämmelserna i 4 § när han av en annan näringsidkare driver in en sådan fordran som uppstått i näringsverksamhet, kan förbjudas att fortsätta eller att upprepa ett sådant förfarande. Förbudet skall förenas med vite, om detta inte av särskilda skäl är obehövligt.

Om det föreligger särskilda skäl, kan förbudet meddelas att gälla också en person som är anställd hos en näringsidkare som avses i 1 eller 2 mom. eller någon annan som handlar för dennes räkning.

Ett förbud som avses i 13 § meddelas av marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen kan också meddela ett temporärt förbud, varvid förbudet är i kraft tills saken är slutligt avgjord.

Om marknadsdomstolen och om behandlingen av ärenden vid den gäller utöver det ovan föreskrivna lagen om marknadsdomstolen (41/1978).

Konsumentombudsmannen kan meddela ett förbud som avses i 13 § 1 mom. eller meddela ett temporärt förbud med iakttagande av vad som i lagen om Konsumentverket (1056/1998) bestäms om förbud som meddelas av konsumentombudsmannen.

Den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet är skyldig att ersätta skada som hans förfarande i strid med denna lag eller annars felaktiga förfarande har orsakat den mot vilken indrivningen riktats.

Utan hinder av vad som i lag bestäms om sekretessbelagda uppgifter har borgenären rätt att lämna uppgifter som är nödvändiga för att sköta ett indrivningsuppdrag. Angående skydd för personuppgifter som erhållits för skötseln av uppdraget gäller vad som allmänt bestäms om saken.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 4 § 2 mom. 1 punkten eller 11 § skall, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för indrivningsförseelse dömas till böter.

Om straff för brott mot 7 § 2 mom. bestäms i 30 kap. 3 § strafflagen.

Den som bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 13 § och som har förenats med vite kan inte dömas till straff för samma gärning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1999.

Lagens 5 och 9 § tillämpas inte, om fordran har överlåtits till uppdragstagaren för indrivning innan denna lag träder i kraft. Lagens 15 § tillämpas inte på skada som orsakas av ett förfarande innan denna lag träder i kraft.