478/1999

Detta beslut gäller placering av använt kärnbränsle i berggrunden på ett sätt som avses bli bestående. Beslutet tillämpas också på annat kärnavfall när det placeras i slutförvarsutrymmen för använt kärnbränsle.

Om transport av använt kärnbränsle till slutförvaret gäller vad som bestäms om transporter i lagen om transport av farliga ämnen (719/1994) och i kärnenergilagen (990/1987).

I detta beslut avses med

På planeringen och genomförandet av slutförvaringen tillämpas utöver vad som bestäms i och med stöd av kärnenergilagen också vad som bestäms i 2 § och 9 kap. strålskyddslagen (592/1991).

Driften av slutförvaret får inte förorsaka strålningsexponering som äventyrar personalens eller andra människors hälsa, och får inte heller förorsaka skada på miljön eller på egendom.

Slutförvaret och driften av det skall planeras så att

Vid tillämpningen av denna paragraf beaktas inte strålningsdoser som förorsakas av naturliga radioaktiva ämnen som frigörs från stenmaterialet och grundvattnet i slutförvarets underjordiska utrymmen.

Slutförvaringen får inte under någon granskningsperiod medföra sådana effekter på hälsan eller miljön som överskrider den maximinivå som skall anses godtagbar vid den tidpunkt då slutförvaringen genomförs.

Slutförvaringen skall planeras så att de strålningseffekter som orsakas av sådana utvecklingsförlopp som skall anses sannolika inte överskrider de maximivärden som avses i 3 och 4 mom.

Under en granskningsperiod, under vilken den strålning som människor exponeras för kan bedömas tillräckligt tillförlitligt men vilken skall vara minst flera tusen år lång, skall

Betydelsen av osannolika händelser som försvagar långtidssäkerheten skall utredas och, om möjligt, skall det i fråga om dessa händelser bedömas hur godtagbara följderna och de förväntade värdena av strålningseffekterna är i jämförelse med de gränsvärden för den effektiva årsdosen som avses i 5 § samt i jämförelse med maximimängderna av sådana radioaktiva ämnen som läcker ut.

Slutförvaringen som helhet skall planeras så att den är gynnsam med tanke på säkerheten. Vid planeringen skall man beakta den minskning av aktiviteten i använt kärnbränsle som sker vid mellanlagring samt möjligheten att utnyttja den bästa till buds stående tekniken och vetenskapliga kunskapen. Slutförvaringen får dock inte skjutas upp i onödan.

Slutförvaringen skall planeras så att långtidssäkerheten kan garanteras utan att slutförvaringsplatsen övervakas och så att slutförvaringsutrymmet kan öppnas ifall utvecklingen inom tekniken gör detta ändamålsenligt.

Långtidssäkerheten vid slutförvaringen skall grunda sig på barriärer som garanterar varandra på så sätt, att brister i en barriärs funktionsförmåga eller en geologisk förändring som kan förutses inte äventyrar långtidssäkerheten. Barriärerna skall effektivt förhindra att radioaktiva ämnen som slutförvaras läcker ut i berggrunden under minst flera tusen år.

Egenskaperna hos berggrunden på slutförvaringsplatsen skall som helhet vara gynnsamma för isolering av radioaktiva ämnen från biosfären. En plats som har något särdrag som är uppenbart ogynnsamt med tanke på långtidssäkerheten skall inte väljas som slutförvaringsplats.

Slutförvaringsutrymmena skall placeras så djupt att händelser, verksamheter och förändringar i förhållandena ovan jord endast i ringa mån inverkar på långtidssäkerheten och att det är mycket svårt för en människa att tränga sig in i slutförvaringsutrymmena.

För garanterandet av säkerheten vid driften av slutförvaret samt långtidssäkerheten skall vid planeringen, byggandet och driften av slutförvaret samt vid förslutandet av slutförvaringsutrymmena

De erfarenheter som fås av driften av slutförvaret skall följas och utvärderas systematiskt. För förbättrande av säkerheten skall sådana åtgärder vidtas som med beaktande av driftserfarenheterna och säkerhetsundersökningarna samt utvecklingen inom vetenskapen och tekniken kan anses motiverade.

Slutförvarets system, konstruktioner och anordningar skall klassificeras utgående från vilken betydelse de har med tanke på säkerheten vid driften av slutförvaret samt långtidssäkerheten. Den kvalitet som förutsätts av varje system, konstruktion och anordning samt de kontroller och provningar som behövs för att fastställa kvaliteten skall vara tillräckliga med beaktande av det ifrågavarande objektets betydelse för säkerheten.

I slutförvaret skall de funktioner säkerställas som är viktiga med tanke på att bränslestavsknippena och avfallskapslarna skall hållas intakta och utsläpp förhindras samt med tanke på personalens strålsäkerhet.

De tekniska och administrativa krav och begränsningar som behövs för att säkerheten vid driften av slutförvaret samt långtidssäkerheten skall kunna garanteras, skall presenteras i säkerhetstekniska föreskrifter. Tillräckliga anvisningar skall finnas om slutförvarets drift, underhåll, periodiska besiktningar och provningar samt för störnings- och olyckssituationer. Genom underhåll samt regelbundna periodiska besiktningar och provningar skall säkerställas att systemen och anordningarna fungerar tillförlitligt.

De som hör till slutförvarets personal skall vara lämpade för sina uppgifter, kompetenta och välutbildade. För personalen skall finnas utbildningsprogram för upprätthållande och utvecklande av kompetensen.

Läckage av radioaktiva ämnen i slutförvaret i samband med hanteringen av det använda kärnbränslet skall begränsas så att de är ringa. Fasta, flytande och i luften förekommande, partikelformiga radioaktiva ämnen som har läckt ut skall samlas upp och behandlas som radioaktivt avfall.

Med fortgående eller regelbundna mätningar skall det säkerställas att de krav som gäller strålsäkerheten uppfylls vid driften av slutförvaret. Övervakningen skall inriktas speciellt på eventuella utsläppsrutter i slutförvaret samt på slutförvarets omgivning.

Med lösningar gällande konstruktionen skall det förhindras att sådana bränslekoncentrationer bildas som kan åstadkomma en okontrollerad kedjereaktion av fissioner som orsakats av neutroner.

Slutförvaret skall planeras så att sannolikheten för en brand är liten och följderna av en brand med tanke på säkerheten små.

Slutförvaret skall planeras så att explosioner som kan skada bränslestavsknippen eller avfallskapslar, eller anordningar och utrymmen som innehåller radioaktiva ämnen, förhindras på ett tillförlitligt sätt.

Vid planeringen av slutförvaret skall verkningarna av sådana naturfenomen och andra händelser utanför slutförvaret som kan anses möjliga beaktas.

Statsrådets beslut om allmänna föreskrifter om skyddsarrangemang vid kärnkraftverk (396/1991) tillämpas i enlighet med dess 12 § på ett slutförvar i den utsträckning som risken för lagstridig verksamhet som riktar sig mot slutförvaret förutsätter detta.

Statsrådets beslut om allmänna föreskrifter om beredskapsarrangemang vid kärnkraftverk (397/1991) tillämpas i enlighet med dess 10 § på ett slutförvar i den utsträckning som fara som orsakas av kärnskada på slutförvaret förutsätter detta.

Planeringen, byggandet, driften och förslutandet av slutförvaret skall genomföras så, att tillsynen över kärnmaterialet kan ordnas i enlighet med de krav som gäller denna.

På det planerade slutförvaringsdjupet skall finnas tillräckligt stora och hela volymer i berggrunden som lämpar sig för byggande av slutförvaringsutrymmen. För planeringen av slutförvaringsutrymmena och inhämtandet av de utgångsdata som behövs vid säkerhetsanalyserna skall egenskaperna hos berggrunden på den planerade slutförvaringsplatsen utredas genom undersökningar på planerat slutförvaringsdjup.

Placeringen, brytningsarbetena, byggandet och förslutandet av de underjordiska utrymmena skall genomföras så att berggrunden på bästa sätt bevarar de egenskaper som är viktiga med tanke på långtidssäkerheten.

Arbeten på att utvidga de underjordiska utrymmena får inte göras i närheten av avfallskapslar som redan finns i slutförvaringsutrymmena och även i övrigt skall verksamheten i slutförvaret planeras så att uppkomsten av skador på avfallskapslarna förhindras på ett effektivt sätt. Förflyttning av sprängmassor i samband med brytnings- och byggnadsarbeten i de underjordiska utrymmena eller andra jämförbara omfattande förflyttningsåtgärder får inte vidtas i utrymmen som samtidigt eventuellt används för förflyttning av avfallskapslar.

Om det inte är möjligt att direkt påvisa att de säkerhetskrav som gäller driften av slutförvaret uppfylls, skall detta ske med hjälp av experimentella eller kalkylmässiga metoder eller en kombination av dessa. De kalkylmässiga metoderna skall väljas så att den faktiska risken eller skadan med stor säkerhet är mindre än vad resultaten av de kalkylmässiga metoderna visar. De kalkylmässiga metoder som används skall vara tillförlitliga och väl validerade för behandling av de händelser som skall granskas.

Genom en säkerhetsanalys, i vilken granskas både sådana utvecklingsförlopp som skall anses sannolika och sådana osannolika händelser som försvagar långtidssäkerheten, skall det motiveras att de strålsäkerhetskrav som gäller långtidssäkerheten uppfylls samt att slutförvaringsmetoden och slutförvaringsplatsen är lämpliga. En säkerhetsanalys skall grunda sig på en numerisk analys, som utgår från experimentella undersökningar och som skall kompletteras med kvalitativa granskningar utgående från en prövning som utförts av sakkunniga, till den del som kvantitativa analyser inte är möjliga eller i dem ingår betydande osäkerhetsfaktorer.

När det motiveras att den begränsning av strålningsexponeringen som ingår i 5 § har uppfyllts, skall ett sådant samhälle granskas som skaffar sig sin föda i näromgivningen till slutförvaringsplatsen och som blir exponerat för den största strålningen. Utöver verkningarna på människor skall också eventuella verkningar på djur- och växtarter granskas.

De utgångsdata och modeller som används i säkerhetsanalysen skall grunda sig på de bästa till buds stående forskningsrönen och uppfattningen bland sakkunniga. Utgångsdata och modeller skall väljas ut enligt de förhållanden som skall anses möjliga under granskningsperioden, och med beaktande av de undersökningsmetoder som finns att tillgå, får de inte stå i strid med varandra och skall de motsvara slutförvaringsplatsen. När de kalkylmässiga metoder som skall användas väljs skall utgångspunkten vara att den faktiska strålningsexponeringen och de faktiska mängderna radioaktiva ämnen som frigörs med stor säkerhet är mindre än vad resultaten av säkerhetsanalyserna visar. De osäkerhetsfaktorer som ingår i säkerhetsanalysen och deras betydelse skall bedömas separat.

Detaljerade föreskrifter om säkerheten vid slutförvaring av använt kärnbränsle meddelas av Strålsäkerhetscentralen.