1150/1999

Millennieskiftet utgör en vändpunkt som får både nationer och enskilda människor att närmare granska sin historia, den tid vi lever i nu och den som kommer. För de folk som lever enligt den kristna tideräkningen är utgångspunkten Guds den Allsmäktiges kärleksunder, som tog sig uttryck i Jesu Kristi födelse i världen medan Augustus var kejsare i Rom och Quirinius ståthållare i Syrien.

När vi granskar den tid som gått ser vi en historia fylld av hopp och hopplöshet. I mänsklighetens historia går fasa och skönhet, förtryck och frihet, framåtskridande och bakåtsträvande sida vid sida. Dialogen mellan de krafter som utplånar liv och de som främjar liv tillhör också vår tid och framtiden. Mitt i allt detta erbjuder Bibeln ett enastående budskap, som betonar hoppet som en gåva av Gud: "Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp." Jer. 29:11.

Hoppet ger mod att söka sanningen. Att söka sanningen utan att äga hopp kan leda till en ond cirkel av hat och hämnd. Om vi saknar hopp löper vi risk att förlora förmågan att se framåt och i stället bli det förgångnas fånge. Även då vi står inför en sanning som förfärar, visar det kristna hoppet på en väg framåt. "Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp." Rom. 5:3―4. På så sätt leder hoppet oss att söka förlåtelse och inbördes omsorg.

Hoppet kallar således också till ansvar. Att bygga upp framtiden innebär att låta bli att ta fasta på löften som saknar grund. Vi bör särskilt ta ansvar för skapelsen och vården och fördelningen av de gemensamma naturtillgångarna. Det är en illusion att tro att naturen skulle kunna bevaras utan gemensamma ansträngningar människor emellan och utan avtal mellan nationerna.

Ansvar och kärlek innebär en helande och förnyande aspekt också i fråga om människorelationerna. Utslagning och en allt mer kringskuren livsmiljö för med sig hopplöshet. Vi måste särskilt kämpa för att inte barnen och ungdomarna fylls av hopplöshet. Här har familjerna, skolan, de kristna kyrkorna och hela samhället en gemensam uppgift. Respekten för människovärdet är den absoluta utgångspunkten och målet i detta gemensamma arbete. "Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem." Luk. 6:31.

Tron på Gud ger trygghet och hopp mitt i otryggheten. Hoppet leder oss in i en livsstil där människans själviskhet ersätts med sökande efter gemenskap och det gemensamma bästa. Kyrkorna och de kristna samfunden bör granska sitt liv utifrån en verklighet präglad av detta hopp. Det innebär en kraftig maning till enhet i vittnesbörd och bön. Men hoppet för också med sig en vittfamnande kärlek som är närvarande överallt där skapelsen och människans liv står hotade.

Regeringen har med iakttagande av gammal kristlig sed beslutat att allmänna tacksä- gelse-, bot- och böndagar år 2000 skall hög tidlighållas under fyra söndagar, nämligen den 23 januari, den 14 maj, den 24 september och den 22 oktober, samt till ämne för predikan på dessa böndagar fastställt bifogade texter. Medborgarna i republiken ombeds delta i dessa gemensamma gudstjänster samt att även i hemmen fördjupa sig i den kristna trons eviga sanningar. Det åligger alla som det vederbör att tillkännage detta beslut och främja dess efterlevnad.

Böndagarnas datum och texter år 2000

1 böndagen den 23 januari

Jer. 29: 10―14

Så säger Herren: Först när sjuttio år har gått för Babylonien skall jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka hit. Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren. Jag skall vända ert öde och samla in er från alla de folk och alla de platser till vilka jag har fördrivit er, säger Herren. Jag skall låta er återvända till den plats jag har förvisat er från.

Rom. 5: 1―5

Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro, har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden.

Luk. 4: 16―21

Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt.

Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig. "

2 böndagen den 14 maj

Jer. 31: 15―17

Så säger Herren:

Rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt: Rakel gråter över sina barn. Hon låter inte trösta sig, ty hennes barn finns inte mer. Så säger Herren: Hör upp med din klagan, gråt inte mer! Du skall få lön för din möda, säger Herren, de skall återvända från fiendeland. Det finns hopp för din framtid, säger Herren, dina barn skall vända hem till sitt land.

Ef. 4: 1―6

Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.

En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.

Luk. 7: 11―16

Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. När Herren såg henne, fylldes han av medlidande med henne och sade: "Gråt inte. " Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stig upp! " Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har uppstått bland oss", och: "Gud har besökt sitt folk. "

3 böndagen den 24 september

Ps. 90: 14―17

Mätta oss var morgon med din nåd, så får vi jubla av glädje i alla våra dagar. Gläd oss lika länge som du plågat oss, lika många år som vi har lidit. Visa din makt för oss som tjänar dig, visa din härlighet för våra barn. Herre, vår Gud, låt oss känna din ljuvlighet. Låt allt vi gör krönas med framgång!

Klag. 3:17―25

Du tog bort allt gott ur mitt liv, jag glömde vad lycka var. Jag tänkte: Nu orkar jag inte mer, jag hoppas inte längre på Herren. Tanken på min nöd och hemlöshet är malört och gift. Den lämnar mig inte, och jag är betryckt. Detta går mig till sinnes, därför våndas jag. Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny ― stor är din trofasthet. Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom. Herren är god mot den som kommer till honom, mot den som sätter sin lit till honom.

Rom. 8: 18―21

Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.

4 böndagen den 22 oktober

Job 11: 13―15, 18―20

Men om du tar ditt förnuft till fånga och lyfter dina händer i bön till honom, om du lägger bort allt som är syndigt och inte låter någon ondska bo hos dig, då kan du fläckfri, med högburet huvud, stå stark och utan fruktan. Du kan vara full av tillförsikt och hopp, du är beskyddad och kan sova tryggt. Ingen skall hota din vila, många skall söka din gunst. Men de gudlösa stirrar med tom blick, berövade varje utväg. Deras hopp är en vanmäktig suck.

1. Tim. 6: 17―19

Säg åt dem som är rika i denna världen att inte vara högmodiga och inte bygga sitt hopp på något så osäkert som rikedom, utan på Gud, som rikligt skänker oss allt vi behöver. Säg åt dem att göra gott, att skaffa sig en rikedom av goda gärningar, att vara frikostiga och dela med sig. Så kan de samla en skatt som är en god grund för den kommande tiden och vinna det verkliga livet.

Luk. 6: 27―31

Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem.