90/1998

Syftet med denna lag är att främja säkerheten inom fartygstrafiken samt att förebygga miljöskador som trafiken kan orsaka.

I denna lag avses med

Denna lag tillämpas på lotsning vars syfte är att biträda fartyg på finskt vattenområde och på den arrenderade delen av Saima kanal.

Lagen tillämpas även på finska medborgare som tjänstgör som östersjölotsar.

Sjöfartsverket skall sörja för att lotsning ordnas samt övervaka lotsningsverksamheten.

På hamnområden får även de som hamnförvaltningen har godkänt för uppdraget utföra lotsningar.

Utöver vad som i 6 kap. 10 § sjölagen (674/1994) bestäms om skyldighet att anlita lots skall fartyg anlita lots på finskt vattenområde och på den arrenderade delen av Saima kanal såsom närmare bestäms genom förordning.

Fartygets befälhavare ansvarar för manövreringen av fartyget även då han följer lotsens manövreringsanvisningar.

Befälhavaren skall lämna lotsen alla de uppgifter som är av betydelse med tanke på lotsningen.

Lotsen ansvarar för lotsningen. Lotsen skall lämna fartygets befälhavare de uppgifter och anvisningar som behövs för att fartyget skall kunna framföras tryggt samt övervaka de åtgärder i anslutning till manövreringen av fartyget som är av betydelse med tanke på säkerheten inom fartygstrafiken samt miljövården.

Om lotsens övriga uppgifter, såsom skyldigheten att göra anmälningar som är nödvändiga med tanke på en säker fartygstrafik, sjöövervakningen och tullkontrollen eller miljövården, bestäms genom förordning.

Lotsningen börjar då fartyget lägger ut från kaj eller lättar ankar och lotsningen är slutförd vid ankomsten till hamn då fartyget har ankrat eller förtöjts vid kaj.

Lotsen har rätt att vägra utföra lotsning, om han anser att inledandet av resan eller det att resan fortsätter äventyrar säkerheten för fartyget, de ombordvarande, den övriga sjötrafiken eller miljön. Lotsen skall då omedelbart meddela lotsstationen eller trafikledningscentralen att lotsningen avbryts.

Om lotsens behörighetsvillkor bestäms genom förordning.

Lotsen har rätt att vid behov av befälhavaren på statsfartyg samt av polisen, gränsbevakningsväsendet och tullverket få den handräckning dessa kan ge.

Verkställigheten av denna lag och den högsta tillsynen över efterlevnaden av lagen handhas av vederbörande ministerium.

Sjöfartsverket övervakar att denna lag samt med stöd av den utfärdade bestämmelser iakttas.

Den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet bryter mot denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den genom att försumma sin skyldighet att anlita lots, genom att utföra lotsning utan rätt därtill eller genom att försumma föreskriven anmälningsskyldighet eller på något annat motsvarande sätt så att gärningen är ägnad att äventyra sjösäkerheten, skall för lotsningsbrott dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

Om lotsningsbrottet är ringa eller om gärningsmannen av vårdslöshet bryter mot denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den skall denne för lotsningsförseelse dömas till böter.

I ärenden som skall avgöras enligt denna lag bestäms domstolen enligt 21 kap. sjölagen.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning. Om östersjölotsar bestäms dessutom separat genom förordning.

Sjöfartsverket kan, i enlighet med vad som bestäms genom förordning, meddela närmare föreskrifter om behörighetsvillkoren för lotsar och om detaljerna i samband med lotsning. I enskilda fall eller på grund av särskilda väderleks- eller isförhållanden kan sjöfartsverket bevilja undantag från kraven i de bestämmelser som utfärdats med stöd av denna lag.

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.

Genom denna lag upphävs lotsningsförordningen av den 5 december 1957 (393/1957) jämte ändringar, förordningen den 14 oktober 1960 om linjelotsar (410/1960) och förordningen den 21 december 1984 om befrielse av svenska passagerarfartyg från skyldigheten att anlita lots i vissa fall (903/1984).

Tillstånd, förbud och andra beslut som har utfärdats med stöd av de i 2 mom. nämnda förordningarna eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av dem är dock i kraft också efter att denna lag trätt i kraft, om de inte ändras eller upphävs i enlighet med denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den.