666/1998

I denna förordning bestäms om transport av farliga ämnen som styckegods

Denna förordning tillämpas inte på

I denna förordning avses med

När farliga ämnen transporteras som styckegods på fartyg tillämpas IMDG-koden på dett sätt som bestäms i denna förordning och som sjöfartsverket föreskriver. Sjöfartsverket kan i sina föreskrifter avvika från IMDG-koden, om det finns särskilda skäl till detta och en motsvarande säkerhetsnivå i övrigt kan nås.

Uppgifter om IMDG-koden lämnas av sjöfartsverket.

De farliga ämnena indelas i följande farlighetsklasser:

Sjöfartsverket meddelar närmare föreskrifter och anvisningar om klassificeringen av farliga ämnen.

I de fall som sjöfartsverket bestämmer klassificeras ämnet eller godkänns klassificeringen av säkerhetsteknikcentralen eller strålsäkerhetscentralen, som kan kräva att avlastaren eller avsändaren för att utreda klassificeringen visar upp resultaten av de tester som utförts.

Om en utländsk, behörig myndighet som avses i IMDG-koden har utfört eller godkänt en klassificering, får klassificeringen användas också i Finland.

Farliga ämnen skall för transport förpackas i förpackningar som avses i denna förordning och i sjöfartsverkets föreskrifter.

De delar av förpackningen som kommer i direkt beröring med de farliga ämnena skall vara sådana att de tål både de kemiska verkningarna och andra eventuella verkningar av det farliga ämne som transporteras. I dessa delar av förpackningen får inte användas sådana ämnen som kan reagera på ett farligt sätt med innehållet, bilda farliga föreningar tillsammans med det eller i betydande grad försvaga förpackningen.

Förpackningen skall tåla eventuella tryckförändringar som innehållet orsakar. Vid behov skall lämpliga tryckutjämningsanordningar användas.

Tömda, ej rengjorda förpackningar skall vara förslutna på samma sätt och vara lika täta som fyllda förpackningar.

Avlastaren och avsändaren ansvarar för att kollin och lasttransportenheter som överlämnats för transport är försedda med märkningar och varningsetiketter enligt lagstiftning och andra bestämmelser.

Kollin som innehåller tömda, ej rengjorda förpackningar samt lasttransportenheter skall förses med likadana märkningar och varningsetiketter som fyllda förpackningar.

Ett kolli får förpackas i ett separat extra ytteremballage, som dock inte får strida mot bestämmelserna om förpackning av det ämne som transporteras. Det extra ytteremballaget skall vara försett med de märkningar och varningsetiketter som sjöfartsverket bestämt att kollit skall vara försett med.

Om det krävs att en förpackning skall vara typgodkänd enligt IMDG-koden, skall den vara godkänd av säkerhetsteknikcentralen eller av en inrättning som centralen har bemyndigat eller av en utländsk, behörig myndighet som avses i IMDG-koden eller av en inrättning som ovan avsedda myndighet har bemyndigat.

För att förpackningstyper skall godkännas i Finland måste de testas i enlighet med IMDG-koden vid ett laboratorium som säkerhetsteknikcentralen har godkänt.

Tankarna skall vara godkända av säkerhetsteknikcentralen eller en inrättning som den har bemyndigat eller av en utländsk, behörig myndighet som avses i IMDG-koden eller av en inrättning som ovan avsedda myndighet har bemyndigat.

I fråga om förpackningar för radioaktiva ämnen är strålsäkerhetscentralen i enlighet med vad sjöfartsverket närmare bestämmer behörig myndighet i stället för säkerhetsteknikcentralen.

Avlastaren, avsändaren, transportören och mottagaren är skyldiga att underrätta säkerhetsteknikcentralen eller strålsäkerhetscentralen, beroende på vilkendera myndighetens behörighetsområde typgodkännandet av förpackningen hör till, när en typgodkänd förpacknings konstruktion har gått sönder under normala transportförhållanden.

Säkerhetsteknikcentralen och strålsäkerhetscentralen har rätt att vid behov, och i synnerhet om en förpackning orsakar skada eller medför fara när den går sönder, låta ett laboratorium som centralen själv bestämmer testa en serietillverkad förpackning för att säkerställa att den uppfyller de krav som ställs på förpackningstypen i fråga.

Säkerhetsteknikcentralen och strålsäkerhetscentralen för register över de förpackningar som har typgodkänts i Finland.

Avsändaren och avlastaren ansvarar för att fartygets befälhavare före lastningen ges en sådan utredning som avses i 3 § 1 mom. förordningen om anmälningsskyldigheterna för fartyg som transporterar farligt eller havsförorenande gods (869/1994), utökad med uppgifter om ämnets eventuella flampunkt och om antalet kollin som hör till försändelsen och förpackningarnas beskaffenhet. Dessutom skall utredningen innehålla en försäkran om att försändelsen är regelrätt förpackad och märkt samt i gott transportskick. Anvisningar med tanke på olycksfall skall fogas till utredningen.

Innan ett farligt ämne lossas i Finland skall fartygets befälhavare lämna en kopia av den utredning som avses i 1 mom. jämte bilagor till hamnmyndigheterna och till den som utför lossningsarbetet eller dennes representant.

De anställda på ett fartyg har rätt att få den utökade utredning som avses i denna paragraf jämte bilagor till påseende.

Ombord på fartyg som transporterar farliga ämnen skall finnas en särskild lastförteckning, i vilken det farliga ämnet och dess stuvningsplats antecknats. En detaljerad stuvningsplan, i vilken klass och stuvningsplats för alla farliga ämnen ombord har antecknats, kan användas i stället för en lastförteckning.

De anställda på ett fartyg har rätt att få den utredning som avses i 1 mom. till påseende.

I fartygets lastförteckning eller fartygsanmälan, som företes tull- och hamnmyndigheterna, skall tydligt antecknas att lasten består av ett farligt ämne.

Transporter av farliga ämnen som styckegods på fartyg övervakas av sjöfartsverket, polis- och hamnmyndigheterna samt tullverket och gränsbevakningsväsendet. Bestämmelser om transporter som sker under tillsyn av försvarsmakten finns i lagen om transport av farliga ämnen.

Andra behöriga myndigheter är sjöfartsverket, säkerhetsteknikcentralen, strålsäkerhetscentralen och gentekniknämnden så som närmare bestäms i denna förordning och i sjöfartsverkets föreskrifter.

Då det är fråga om brådskande räddningsuppgifter får undantag göras från bestämmelserna i denna förordning och från de föreskrifter som utfärdats med stöd av den, om iakttagandet av bestämmelserna och föreskrifterna skulle försvåra räddningsverksamheten.

Sjöfartsverket utfärdar vid behov närmare föreskrifter om de anmälningar som skall göras vid olyckshändelser och tillbud.

Säkerhetsteknikcentralen kan i fråga om förpackningar som används vid transport av andra än radioaktiva ämnen, i enskilda fall på ansökan och på de villkor som den anser nödvändiga, bevilja undantag från de föreskrifter som utfärdats med stöd av denna förordning.

Strålsäkerhetscentralen kan i fråga om transport av radioaktiva ämnen, i enskilda fall på ansökan och på de villkor som den anser nödvändiga, bevilja undantag från de föreskrifter som utfärdats med stöd av denna förordning.

Sjöfartsverket kan i andra fall än de som avses i 1 och 2 mom. i enskilda fall på ansökan bevilja tillstånd att avvika från bestämmelserna i denna förordning och med stöd av den utfärdade bestämmelser.

Undantag enligt 1―3 mom. kan beviljas endast om det finns särskilt tvingande skäl till avvikelse eller om iakttagandet av bestämmelserna medför oskäliga kostnader eller avsevärd olägenhet. Beviljande av undantag förutsätter dessutom att den säkerhet som krävs kan uppnås på något annat sätt.

Sjöfartsverket meddelar vid behov anvisningar om tillämpningen av denna förordning.

Säkerhetsteknikcentralen, strålsäkerhetscentralen, gentekniknämnden och det ministerium som svarar för polisförvaltningen samt tullverket och gränsbevakningsväsendet kan vid behov meddela anvisningar om frågor som enligt denna förordning hör till respektive organs behörighetsområde.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 1998.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 16 maj 1980 om transport av farliga ämnen på fartyg (357/1980).

De bestämmelser som utfärdats med stöd av den genom denna förordning upphävda förordningen förblir gällande till dess något annat bestäms om dem.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.