216/1998

Staten har i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning ensamrätt att i Finland låta prägla mynt för sin egen räkning.

Mynten ges ut av Finlands Bank. Vederbörande ministerium skall överlåta mynten till nominellt värde till Finlands Bank för att sättas i omlopp.

Europeiska centralbanken skall godkänna den mängd mynt som sätts i omlopp.

Finlands Bank och vederbörande ministerium kan komma överens om det förfarande som skall tillämpas när mynt sätts i omlopp.

Mynt som är avsevärt skadade får inte användas som betalningsmedel och behöver inte godkännas som betalning.

Finlands Bank är skyldig att ta emot ett skadat mynt om dess äkthet med säkerhet kan fastställas.

Staten svarar för att av Finlands Bank utgivna mynt som returnerats till banken löses in till deras nominella värde.

Vederbörande ministerium kan i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning besluta att mynt skall upphöra att vara lagliga betalningsmedel.

Finlands Bank är dock under tio års tid efter att ett beslut som avses i 1 mom. har trätt i kraft skyldig att till nominellt värde lösa in de mynt som inte längre är lagliga betalningsmedel.

Staten är på motsvarande sätt under ett års tid från utgången av den tid som anges i 2 mom. skyldig att lösa in de mynt som Finlands Bank har löst in enligt momentet.

Ett ministeriebeslut som avses i 1 mom. skall publiceras i Finlands författningssamling senast sex månader innan beslutet träder i kraft, om inte annat följer av särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft när Finland inför den gemensamma valutan enligt artikel 109 l i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Mynt som är lagliga betalningsmedel enligt bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande, förblir lagliga betalningsmedel tills något annat besluts med stöd av 5 § 1 mom.