1142/1998

Verksamhetsutövaren skall planera och genomföra skyddet för arbetstagarna enligt följande principer:

Bestämmelser om grunderna för klassificeringen av arbetstagarna och övervakningen av exponeringen för strålning utfärdas genom förordning. Strålsäkerhetscentralen bestämmer närmare om kraven och meddelar anvisningar om skyddet för arbetstagarna och övervakningen av exponeringen för strålning.

Angående hälsokontroll för arbetstagare som är sysselsatta i strålningsarbete gäller vad som i lagen om företagshälsovård (743/1978) eller med stöd av den bestäms om hälsoundersökningar av arbetstagare i arbete som medför särskild risk för insjuknande. För hälsokontroll för arbetstagare som hör till kategori A skall det dessutom utses en läkare (ansvarig läkare). Om behörighetskraven för den ansvarige läkaren bestäms genom förordning. Till läkarens uppgifter hör särskilt att

Verksamhetsutövaren svarar för att den ansvarige läkaren får de uppgifter och utredningar om förhållandena på arbetsplatsen som läkaren behöver för att utföra sina uppgifter.

Om en arbetstagare av hälsoskäl inte lämpar sig för kategori A, får arbetstagaren inte placeras i denna kategori eller anvisas en motsvarande uppgift.

Arbetstagaren skall på begäran få den ansvarige läkarens skriftliga utlåtande om arbetstagarens lämplighet för kategori A. Om verksamhetsutövaren påvisar att en arbetstagare av hälsoskäl skall flyttas från en uppgift som hör till kategori A till en annan uppgift, skall arbetstagaren på begäran ges ett skriftligt intyg även om detta.

En arbetstagare har rätt att få ett ärende som avses i 1 mom. och som gäller honom eller henne prövad av strålsäkerhetscentralen. Verksamhetsutövaren skall informera arbetstagaren om denna rätt.

Strålsäkerhetscentralen skall behandla ärendet utan dröjsmål. Ändring i strålsäkerhetscentralens avgörande får inte sökas genom besvär.

Om det på grundval av en utredning om exponeringsförhållandena är sannolikt att en arbetstagare har utsatts för strålning som överstiger det föreskrivna maximivärdet, är arbetstagaren skyldig att delta i en undersökning som är nödvändig för att utreda exponeringen och dess verkningar.

En arbetstagare får inte sägas upp på den grunden att arbetstagaren har utsatts för strålning som överstiger maximivärdet.

För att kontrollera att principen om individuellt skydd och optimeringsprincipen enligt 2 § följs skall strålsäkerhetscentralen föra ett register med uppgifter om hur arbetstagare som är sysselsatta i strålningsarbete utsätts för strålning ( dosregister ). I dosregistret skall införas identifieringsuppgifter för varje arbetstagare samt uppgifter om strålningsarbetets art, metoderna för övervakning av exponeringen för strålning och faktorer som påverkar exponeringen för strålning samt om resultaten av bestämningen av exponeringen för strålning.

Verksamhetsutövaren svarar för att de uppgifter som skall införas i registret och resultaten av övervakningen av exponeringen för strålning tillställs strålsäkerhetscentralen specificerade på det sätt som centralen bestämmer så att varje arbetstagares exponering för strålning kan bestämmas.

Utan arbetstagarens samtycke får uppgifter om arbetstagarens exponering för strålning utlämnas till den ansvarige läkare som avses i 33 § och den som bedriver den verksamhet som medför exponering för strålning. Uppgifter får lämnas ut till en verksamhetsutövare i en medlemsstat i Europeiska unionen, om detta är nödvändigt för att förpliktelsen för arbetsgivaren att följa exponeringen för strålning skall kunna uppfyllas.

För förvaringstiden för arbetstagares identifieringsuppgifter i dosregistret gäller 34 b § om förvaringstiden för arbetstagares hälsouppgifter.

För varje arbetstagare i kategori A skall för följandet av hans eller hennes hälsotillstånd upprättas ett register ( journal ), där de vid hälsokontrollen insamlade uppgifterna lagras. I journalen skall ingå de med tanke på hälsokontrollen nödvändiga uppgifterna om arbetstagarens tidigare arbetsuppgifter och anställningsförhållanden samt resultaten av övervakningen av arbetstagarens exponering för strålning.

Utan arbetstagarens samtycke får uppgifter i journalen lämnas till strålsäkerhetscentralen. Den som bedriver verksamhet som medför exponering för strålning skall ges sådana uppgifter som verksamhetsutövaren behöver för att fullgöra de förpliktelser som enligt denna lag ankommer på verksamhetsutövaren.

Den ansvarige läkaren skall ombesörja att ordnandet och uppdateringen av journalen sköts på behörigt sätt. När den ansvarige läkaren byts ut skall journalen överlåtas till efterföljaren.

Journaluppgifter skall behandlas som sekretessbelagda uppgifter.

Journalerna skall kontinuerligt uppdateras så länge en arbetstagare tillhör kategori A. Därefter skall journalen sparas tills arbetstagaren fyller eller skulle ha fyllt 75 år. Journalen skall i samtliga fall sparas tills 30 år har förflutit sedan det arbete som medförde exponering för strålning upphörde.

En finsk arbetsgivare vars finska arbetstagare är sysselsatt i strålningsarbete utomlands är skyldig att säkerställa att uppgifter om den exponering för strålning som arbetstagaren utsätts för meddelas till dosregistret.

Arbetstagarna skall ges utbildning och handledning för sina uppgifter i enlighet med verksamhetens art och förhållandena på arbetsplatsen. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid kunskap om strålningens men för hälsan och arbetssätt där säkerheten betonas så att onödig exponering för strålning och händelser som leder till avvikande stor exponering för strålning kan förhindras.

Arbetstagarna skall handla enligt anvisningarna och även i övrigt enligt vad som ankommer på dem sörja för sitt eget och andras strålskydd.

Den som är sysselsatt i strålningsarbete skall ha fyllt 18 år. Yngre personer, som dock inte får vara under 16 år, kan delta i användningen av strålkällor i den omfattning som är nödvändig för deras yrkesutbildning.

Verksamhetsutövarens ansvar för skydd, övervakning av exponering för strålning och hälsokontroll för arbetstagare enligt vad som bestäms i detta kapitel gäller också de arbetstagare och självständiga näringsidkare som utan att vara anställda av verksamhetsutövaren deltar i strålningsarbete som verksamhetsutövaren låter utföra.

Det utomstående företaget ansvarar i egenskap av arbetsgivare för att deras arbetstagare har fått utbildning och handledning för sina uppgifter enligt 36 §. Dessutom är arbetsgivaren skyldig att säkerställa att skyddet, övervakningen av exponering för strålning och hälsokontrollen för arbetstagarna har ordnats på behörigt sätt.

Med medicinsk användning av strålning avses verksamhet där joniserande strålning med avsikt riktas mot människokroppen eller en del av kroppen

Den läkare som bär det kliniska ansvaret för den åtgärd som medför exponering för strålning svarar för att åtgärden är medicinskt berättigad och för optimeringen av den samt för egen del för den kliniska utvärderingen av resultaten av åtgärden. Kliniskt ansvar förutsätter att läkaren har behörighet att ta det kliniska ansvar som följer av åtgärdens art.

Till det kliniska ansvaret hör att innan en åtgärd vidtas sörja för att följande förfaranden har skötts på tillbörligt sätt:

Verksamhetsutövaren svarar för att förfarandena för att utse den som bär det kliniska ansvaret och för överföring av ansvaret är klart ordnade.

Den läkare som ger remiss till en åtgärd som medför exponering för strålning skall för egen del bedöma om åtgärden är berättigad. För detta skall läkaren inhämta tillgänglig väsentlig information om tidigare undersökningar och behandling samt, om bedömningen av huruvida åtgärden är berättigad förutsätter det, enligt behov konsultera sakkunniga innan remissen ges.

Den som vidtar en åtgärd som medför exponering för strålning skall ha sådan behörighet och erfarenhet som åtgärdens art förutsätter. Verksamhetsutövaren skall också se till att ansvaret och förfarandena som gäller vidtagandet av åtgärden är klart ordnade.

Innan strålning riktas mot en människa är den som vidtar åtgärden skyldig att säkerställa särskilt att

Verksamhetsutövaren är skyldig att ordna systematisk utvärdering (klinisk auditering) av medicinsk användning av strålning, varvid

Verksamhetsutövaren är skyldig att vidta planerade och systematiska åtgärder för att säkerställa att strålkällorna samt den utrustning och de instrument som hör till dem är i skick och att de anvisningar och förfaranden som gäller användningen av dem är korrekta.

Närmare bestämmelser om grunderna och kraven för medicinsk användning av strålning utfärdas genom social- och hälsovårdsministeriets beslut. Genom social- och hälsovårdsministeriets beslut bestäms särskilt om

Social- och hälsovårdsministeriet kan bemyndiga strålsäkerhetscentralen att meddela de detaljerade begränsningar som 2 punkten förutsätter samt att bestämma de jämförelsenivåer och jämförelsevärden som avses i 4 punkten.

Närmare bestämmelser om begränsningen och övervakningen av den exponering för strålning som förorsakas av radioaktiva ämnen i hushållsvatten utfärdas genom socialoch hälsovårdsministeriets beslut.