842/1997

Detta beslut tillämpas på anläggningar vid vilka förbränns sådant problemavfall som avses i avfallslagen (1072/1993).

Till en anläggning för förbränning av problemavfall hör de olika funktioner som sköts inom anläggningsområdet, såsom mottagande, lagring och förbehandling av avfall, samt anläggningens förbränningsanordningar, systemen för bränsle- och lufttillförsel, systemen för behandling av avloppsvatten, utrustningen för rening av rökgaser samt systemen och utrustningen för styrning av förbränningen och registrering och mätning av förbränningsförhållandena.

Detta beslut tillämpas inte vid förbränning av

I detta beslut avses med

I ett miljötillstånd som beviljas i enlighet med lagen om miljötillståndsförfarande (735/1991) skall på basis av luftvårdslagen bestämmas vilka typer och mängder av problemavfall som får förbrännas och hur stor anläggningens kapacitet för förbränning av problemavfall är.

Innan problemavfall levereras till en anläggning skall operatören vidta alla nödvändiga åtgärder för att minska de olägenheter som förbränningsanläggningen medför. Operatören skall åtminstone ha tillgång till uppgifter om

I samband med förberedelserna för mottagandet av problemavfall skall operatören vidta alla nödvändiga åtgärder för att minska de olägenheter som förbränningsanläggningen medför. Mottagandet av problemavfall vid en anläggning förutsätter åtminstone att

I ett tillstånd som avses i vattenlagen och i ett miljötillstånd för förbränning av problemavfall som avses i lagen om miljötillståndsförfarande skall, i det sistnämna fallet på basis av luftvårdslagen, bestämmas om de i 5 och 6 § avsedda åtgärderna för förhindrande och minskande av de skadliga miljökonsekvensen som leveransen och mottagandet av avfall för förbränning har.

Om på den plats där avfallet uppstår förbränns endast sådant problemavfall som den egna verksamheten ger upphov till, kan i tillståndet enligt lagen om miljötillståndförfarande eller i ett tillstånd av vattendomstolen med avvikelse från ovan avsedda krav bestämmas om något annat slag av tillsyn över problemavfallet och om andra mottagningsfunktioner. Bestämmelserna skall då göra det möjligt att förhindra skadeverkningar i samma mån som vid ett förfarande enligt 5 och 6 §.

Den värme som alstras vid avfallsförbränningen skall utnyttjas så väl som möjligt.

Problemavfallet skall förbrännas så fullständigt som möjligt. För säkerställande av en fullständig förbränning skall problemavfallet vid behov förbehandlas.

En förbränningsanläggning skall konstrueras, utrustas och drivas så att temperaturen hos de rökgaser som utvecklas vid förbränningen av problemavfallet efter den sista inblåsningen av förbränningsluft höjs på ett kontrollerat och homogent sätt.

Förbränningsförhållandena skall kontrolleras innan anläggningen tas i drift. Förbränningstemperaturen skall härvid under de ogynnsammaste förhållandena vara minst 850 °C, mätt invid och nära förbränningskammarens innervägg, och syrehalten minst 6 procent under en mätningstid på minst 2 sekunder. Innehåller det problemavfall som skall förbrännas mer än 1 procent organiska halogenföreningar, uttryckt som klor, skall dock temperaturen vara minst 1 100 °C.

Om förbränningsugnen matas endast med flytande problemavfall eller med en blandning av gasformiga ämnen och pulveriserade fasta ämnen från en förberedande värmebehandling av problemavfall under syrebrist och om den gasformiga andelen står för mer än 50 procent av all värme som frigörs, skall syrehalten efter den sista inblåsningen av förbränningsluft uppgå till minst 3 procent.

Miljötillståndsmyndigheten kan i miljötillståndet avvika från kravet i 2 mom. under förutsättning att de gränsvärden eller koncentrationer av klorerade dibentosofuraner och -dioxiner som anges i 15 § inte överskrids.

En förbränningsanläggning skall utrustas med brännare som automatiskt slås på när temperaturen hos rökgaserna efter den sista inblåsningen av förbränningsluft sjunker under den minimitemperatur som nämns i 10 § 2 mom. Dessa brännare skall även användas i samband med igångkörning och avställning för att säkerställa att den riktiga minimitemperaturen upprätthålls så länge som obränt avfall finns i ugnen.

Under igångkörning och avställning av anläggningen, eller när temperaturen hos rökgaserna sjunker under den minimitemperatur som nämns i 10 § 2 mom., får brännarna inte matas med bränsle som orsakar större utsläpp än de som uppstår vid förbränning av sådan olja som avses i statsrådets beslut om svavelhalten i dieselolja och lätt brännolja.

Vid anläggningen skall finnas ett system som förhindrar inmatning av problemavfall

Under driften av anläggningen får halten av kolmonoxid (CO) i rökgaserna inte överskrida gränsvärdet 50 mg/m ³ beräknat som dygnsmedelvärde. Minst 95 procent av alla 10 minuters medelvärden skall ligga under 150 mg/m ³ eller också skall halvtimmesmedelvärdena under vilken som helst 24-timmarsperiod ligga under 100 mg/m ³ .

En förbränningsanläggning skall konstrueras, utrustas och drivas så att utsläpp i luften inte medför någon betydande ökning i koncentrationen av föroreningar i marknivå.

Förbränningsgaserna skall släppas ut på ett kontrollerat sätt genom en skorsten.

Skorstenshöjden skall beräknas så att utsläppen inte orsakar människors hälsa eller miljön någon skada eller fara.

En förbränningsanläggning skall konstrueras, utrustas och drivas så att följande gränsvärden för utsläpp inte överskrids i rökgaserna:

* av alla uppmätta värden

** 97 procent av de alla under året uppmätta värdena

Genomsnittsvärdena i tabell c omfattar även utsläpp av den aktuella tungmetallen eller tungmetallföreningen i form av gas eller ånga.

* Nya anläggningar.

** Befintliga anläggningar.

Utsläpp av dioxiner och furaner skall minskas med den mest avancerade tekniken. Koncentrationerna av dioxiner och furaner får inte överstiga 0,1 ng/m ³ . Provtagningstiden skall vara minst sex timmar, men högst åtta timmar. Gränsvärdet definieras som summan av koncentrationerna av de enskilda dioxinerna och furanerna i enlighet med bilaga I.

Resultaten av de mätningar som gäller gränsvärdena för kolmonoxid i rökgaserna och andra gränsvärden som anges i 1 mom. skall omräknas till referensförhållandena på det sätt som bestäms i 23 §.

För att avloppsvatten från en förbränningsanläggning skall få släppas ut i marken, i vatten eller i avlopp, krävs tillstånd av vattendomstolen.

En förbränningsanläggnings hela område med tillhörande lagringsområden skall utformas och användas så att utsläpp av förorenande ämnen i mark och grundvatten förhindras i enlighet med vattenlagen och statsrådets beslut om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa miljöfarliga eller hälsofarliga ämnen (364/1994).

Inom förbränningsanläggningens område skall finnas en särskild sluten bassäng för dagvatten samt annat orent vatten som härrör från spill eller brandsläckning. Bassängen skall vara tillräckligt stor för att avloppsvattnet vid behov skall kunna analyseras och behandlas innan det släpps ut från anläggningsområdet.

Utsläpp i vatten av flytande avfall som uppkommer vid reningen av rökgaser skall begränsas så långt möjligt.

Avloppsvatten kan släppas ut efter särskild behandling under förutsättning att

De restprodukter som uppkommer vid avfallsförbränningen skall återvinnas eller behandlas i enlighet med avfallslagen. Vid behov skall restprodukterna förbehandlas. Sådana restprodukter skall hållas åtskilda till dess att den fortsatta behandlingen är godtagbar.

Transport och tillfällig lagring av torra restprodukter i form av stoft, såsom pannaska och torrsubstanser från behandlingen av rökgaser, skall ske så att spridning av stoftet förhindras.

Innan beslut fattas om hur restprodukterna från avfallsförbränningen skall återvinnas eller behandlas skall analyser göras för att fastställa restprodukternas fysikaliska och kemiska egenskaper och deras skadliga verkningar för miljön. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid en analys av lösliga beståndsdelar och förekommande tungmetaller.

Miljötillstånd kan beviljas endast om ansökan visar att det föreslagna mätsystemet uppfyller de krav som anges i bilaga II. Konfidensintervallsvärdena (95 procent) vid de gränsvärden för utsläpp som anges i 13 § och i 1–3 och 5 underpunkten i 15 § 1 mom. tabell a, får inte överskrida de värden som anges i 4 punkten i bilaga II.

Beträffande utsläppsmätningar för kontroll av att de gränsvärden som anges i 13 och 15 § underskrids skall i miljötillståndet bestämmas om

Vid en förbränningsanläggning skall följande mätningar utföras i enlighet med bilaga II:

Följande mätningar är dock inte nödvändiga:

De mätresultat som tas fram för att kontrollera att gränsvärdena enligt 13 och 15 § inte överskrids skall räknas om till följande förhållanden:

Om problemavfall förbränns med syretillförsel, kan mätresultaten räknas om till en syrehalt som fastställs av tillståndsmyndigheten.

När utsläppen av förorenande ämnen har minskats med hjälp av utrustning för rening av rökgasen, skall omräkningen av syrehalten enligt 1 mom. utföras endast i det fallet att den syrehalt som mätts upp under samma period som koncentrationen av föroreningar överskrider standardsyrehalten.

Gränsvärdena för utsläpp anses inte ha överskridits om

De medelvärden som fastställs under en sådan period som avses i 26 § skall inte beaktas vid bedömningen av om gränsvärdena för utsläpp iakttas.

Halvtimmesmedelvärden och 10-minutersmedelvärden skall bestämmas inom den effektiva drifttid under vilken förbränning sker, inklusive igångkörnings- och avställningsperioder, på grundval av de uppmätta medelvärdena, från vilka dras av de konfidensintervallsvärden som nämns i 4 punkten i bilaga II. Dygnsmedelvärdena skall bestämmas på grundval av sådana godtagbara medelvärden.

Medelvärdena under provtagningstiden och, när periodiska mätningar av fluorvätesyra företas, medelvärdena för fluorvätesyra skall bestämmas i enlighet med 22 § 1 mom. 3 punkten och med bilaga II.

Om mätningarna visar att de gränsvärden som fastställs i detta beslut har överskridits, skall den regionala miljöcentralen omedelbart underrättas om detta. Problem avtal 1 får inte matas in i förbränningsugnen förrän gränsvärdena för utsläpp iakttas och tillståndsmyndigheten godkänner inmatningen.

Tillståndsmyndigheten skall fastställa den längsta tillåtna tid i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, störningar eller fel i reningsutrustning eller mätutrustning, under vilken utsläppen av de reglerade ämnena får överskrida de föreskrivna gränsvärdena. Anläggningen får härvid inte fortsätta att förbränna problemavfall längre än fyra timmar utan avbrott. Den sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden får inte överstiga 60 timmar under ett år.

I händelse av störningar skall operatören begränsa eller avbryta driften snarast möjligt till dess att normal drift kan återupptas.

Partikelhalten i utsläppen får under inga omständigheter överstiga 150 mg/m ³ (n) uttryckt som halvtimmesmedelvärde. Dessutom får det gränsvärde som fastställs i 15 § 1 mom. tabell a underpunkten 2 och tabell b underpunkten 2 inte överskridas. Alla de krav som avses i 9–14 § skall uppfyllas.

Detta beslut träder i kraft den 30 september 1997.

Detta beslut skall tillämpas på befintliga anläggningar senast inom två år och åtta månader efter beslutets ikraftträdande.

Om operatören inom sex månader efter detta besluts ikraftträdande underrättar tillståndsmyndigheten om att den befintliga anläggningen inte kommer att vara i drift i mer än 20 000 timmar under fyra år och två månader från och med dagen för underrättelsen innan den definitivt läggs ned, behöver kraven i detta beslut inte iakttas.