674/1997

I denna förordning bestäms om transport av farliga ämnen på järnväg.

Om en transport av ett farligt ämne börjar eller slutar någon annanstans än i Finland, tillämpas på transporten av detta ämne på järnväg i Finland denna förordning och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den eller de internationella överenskommelser som nämns i 2 §. Vid rangering och montering av järnvägsvagnar som innehåller farliga ämnen samt vid förvaring och flyttningar av vagnar på en bangård, i en hamn eller på någon annan motsvarande plats tillämpas utöver de internationella överens-kommelserna denna förordning och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den.

När en järnvägsvagn under transport av farliga ämnen enligt bestämmelserna i denna förordning tas emot för transport i något annat transportmedel, är uteslutande de bestämmelser om transport av farliga ämnen som gäller det sistnämnda transportmedlet i kraft under den del av färden som sker med detta transportmedel.

Mellan Finland och andra länder som tillträtt konventionen om internationell järnvägstrafik (FördrS 5/1985; COTIF) gäller RID-bestämmelserna i bilaga B till konventionen. I bilagan anges enhetliga regler för internationell järnvägsbefodran av gods (CIM).

För transporter på järnväg av farliga ämnen mellan Finland och Ryssland samt via Ryssland från stater i det tidigare Sovjetunionen gäller bestämmelserna om transport av farliga ämnen i samtrafiken mellan Finlands och Sovjetunionens järnvägar vilka ingår i bilaga nr 8 till transporttariffen i avtalet om samtrafiken mellan Finlands och Sovjetunionens järnvägar (FördrS 1/1948). I dessa fall skall transporten ske med järnvägsvagnar som registrerats i Ryssland eller i någon annan stat i det tidigare Sovjetunionen som inte har tillträtt COTIF-konventionen.

Av Finland godkända separata överens-kommelser som avses i RID-bestämmelserna får tillämpas också på nationella transporter av farliga ämnen på järnväg i Finland. Uppgifter om dessa separata överenskommelser ges av trafikministeriet.

De farliga ämnena indelas i följande transportklasser:

Närmare bestämmelser och anvisningar om klassificeringen av farliga ämnen meddelas av vederbörande ministerium, nedan ministeriet.

I de fall som ministeriet bestämmer klassificeras ämnet eller godkänns klassificeringen av säkerhetsteknikcentralen, strålsäkerhetscentralen eller någon annan behörig myndighet som avses i RID-bestämmelserna eller i den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR) (FördrS 23/1979), nedan ADR-bestämmelserna. Myndigheten kan kräva att avsändaren visar upp resultaten av de tester som utförts för att utreda klassificeringen.

Det är förbjudet att transportera farliga ämnen som inskrivet resgods. Farliga ämnen får transporteras som handbagage i små mängder, om de är förpackade för minutförsäljning och avsedda för personligt bruk, hushållsbruk eller fritidssysselsättningar och utövning av idrott som hobby och om de inte vållar men eller skada för andra passagerare eller den järnväg som utför transporten.

Farliga ämnen skall förpackas i förpackningar som avses i denna förordning och i ministeriets föreskrifter.

De delar av förpackningen som kommer i direkt beröring med de farliga ämnena skall vara sådana att de tål både de kemiska verkningarna och andra eventuella verkningar av det farliga ämne som transporteras. I dessa delar av förpackningen får inte användas sådana ämnen som kan reagera farligt med innehållet, bilda farliga föreningar tillsammans med det eller i betydande grad försvaga förpackningen.

Förpackningen skall tåla eventuella tryckförändringar som innehållet orsakar. Vid behov skall lämpliga tryckutjämningsanordningar användas.

I de fall som ministeriet bestämmer får innerförpackningar med flera slag av farligt gods placeras i ett kolli. Innerförpackningarna skall placeras i ytterförpackningen på ett sådant sätt att de noggrant och effektivt hålls skilda från varandra, om det finns risk för farliga reaktioner såsom värmeutveckling, antändning eller uppkomst av friktions- eller stötkänsliga blandningar eller av brandfarliga eller giftiga gaser som en följd av att innerförpackningarna skadats.

Tömda, ej rengjorda förpackningar, cisternvagnar, avmonterbara tankar och tankcontainrar samt tömda, ej rengjorda vagnar som använts för transport i oförpackad form skall förslutas på samma sätt och lika tätt som om de vore fyllda.

Avsändaren skall förse det kolli som han överlämnar för transport med märkningar och varningsetiketter enligt bestämmelserna.

Om kollit innehåller flera farliga ämnen, skall det förses med märkningar och varningsetiketter som gäller vart och ett av de farliga ämnena.

Kollin som innehåller tömda, ej rengjorda förpackningar skall förses med likadana varningsetiketter som fyllda förpackningar.

Ett kolli får förpackas i ett separat extra ytteremballage, som dock inte får strida mot bestämmelserna om förpackning av det ämne som transporteras. Det extra ytteremballaget skall vara försett med de märkningar och varningsetiketter som kollit enligt bestämmelserna skall vara försett med.

Ministeriet bestämmer när ett ämne skall transporteras i en typgodkänd förpackning. I dessa fall skall förpackningen vara godkänd av säkerhetsteknikcentralen eller av en inrättning som säkerhetsteknikcentralen har bemyndigat eller av någon annan behörig myndighet som avses i RID- eller ADR-bestämmelserna eller av en inrättning som ovan nämnda behöriga myndighet har bemyndigat, så som ministeriet närmare bestämmer.

För att förpackningstyper skall godkännas i Finland måste de testas vid ett laboratorium som säkerhetsteknikcentralen har godkänt.

I fråga om förpackningar för radioaktiva ämnen är strålsäkerhetscentralen behörig myndighet i stället för säkerhetsteknikcentralen, så som ministeriet närmare bestämmer.

Den tillåtna användningstiden för en typgodkänd plastförpackning är fem år, räknat från förpackningens tillverkningsdag. Användningstiden kan också vara kortare än fem år, om ministeriet så bestämmer.

Som förpackningar för farliga ämnen får användas också sådana förpackningar eller småbulkbehållare (IBC) som är godkända enligt gällande RID- eller ADR-bestämmelser. I de fall som ministeriet bestämmer skall fallprovet för plastförpackningar dock med avvikelse från RID- och ADR-bestämmelserna göras vid en temperatur på -40° C. Förpackningen skall då vara försedd med en påskrift om fallprovets temperatur i enlighet med bestämmelserna, eller fraktsedeln eller motsvarande följesedel skall förses med påskriften: "Förpackningen överensstämmer med RID/ADR-bestämmelserna, provad i -40 °C" .

Om transporten av en förpackning, inklusive småbulkbehållare (IBC), en tankcontainer eller en container börjar, utförs eller slutar någon annanstans än i Finland, får förpackningen, tankcontainern eller containern och märkningarna på dem också vara sådana som anges i de internationella bestämmelserna om farliga ämnen i sjö- och lufttransport (bestämmelserna i IMDG-koden och i ICAO-TI). Vid iakttagandet av dessa skall bestämmelserna om sjö- och lufttransport följas också i fråga om samemballering. Fraktsedeln eller motsvarande följesedel skall i dessa fall förses med påskriften: "Transport enligt mnr 14" .

Avsändaren, den järnväg som utför transporten och mottagaren är skyldiga att underrätta säkerhetsteknikcentralen eller strålsäkerhetscentralen, beroende på till vilken myndighets verksamhetsområde typgodkännandet av förpackningen hör, när en typgodkänd förpacknings konstruktion har gått sönder under normala transportförhållanden.

Säkerhetsteknikcentralen och strålsäkerhetscentralen har rätt att vid behov, och i synnerhet om en förpackning orsakar skada eller medför fara när den går sönder, låta ett laboratorium som säkerhetsteknikcentraleneller strålsäkerhetscentralen bestämmer testa en serietillverkad förpackning för att säkerställa att den uppfyller de krav som ställs på förpackningstypen i fråga.

Säkerhetsteknikcentralen och strålsäkerhetscentralen för register över de förpackningar som har typgodkänts i Finland.

Materiel som är avsedd för transport av farliga ämnen skall vara av hållbar konstruktion och lämplig för ändamålet, så att det farliga ämnet kan transporteras så riskfritt som det med beaktande av egenskaperna hos det ämne som transporteras rimligtvis är möjligt.

En vagn som transporterar farliga ämnen skall förses med varningsetiketter enligt bestämmelserna eller med motsvarande varaktiga märkningar. En cisternvagn som fraktar farliga ämnen och en vagn som används för bulktransport av farliga ämnen samt en vagnslast där samma ämnen transporteras som styckegods skall dessutom förses med skyltar med identifieringsnummer enligt bestämmelserna. Etiketterna och skyltarna eller motsvarande varaktiga märkningar skall fästas på vagnarna så att de är fullt synliga.

En vagn som fraktar storcontainrar eller tankcontainrar behöver inte förses med några varningsetiketter eller skyltar med identifieringsnummer, om storcontainrarna och tankcontainrarna är försedda med varningsetiketter och skyltar med identifieringsnummer och dessa är fullt synliga under transporten.

När ett farligt ämne har lossats och den cisternvagn eller någon annan vagn som använts för bulktransport av det farliga ämnet har rengjorts och vid behov tömts på gaser, skall varningsetiketterna och skyltarna med identifieringsnummer avlägsnas eller täckas över.

Avsändaren skall se till att den vagn han lastar är försedd med varningsetiketter och skyltar med identifieringsnummer, och mottagaren skall se till att märkningarna avlägsnas från eller täcks över på den vagn han lossar. I annat fall skall den järnväg som utför transporten se till att vagnarna förses med märkningar och att märkningarna avlägsnas eller täcks över.

En container skall vara försedd med varningsetiketter enligt bestämmelserna. En container som används för bulktransport av farliga ämnen skall dessutom förses med skyltar med identifieringsnummer enligt bestämmelserna.

Den som utför lastningen skall se till att varningsetiketter och skyltar med identifieringsnummer fästs på containern, och mottagaren skall se till att de avlägsnas.

En tankcontainer och en avmonterbar tank skall vara försedda med varningsetiketter enligt bestämmelserna eller med motsvarande varaktiga märkningar och skyltar med identifieringsnummer.

När en tankcontainer och en avmonterbar tank med farliga ämnen har lossats, rengjorts och vid behov tömts på gaser, skall varningsetiketterna och skyltarna med identifieringsnummer avlägsnas eller täckas över.

Avsändaren skall se till att varningsetiketter och skyltar med identifieringsnummer fästs på tankcontainern och den avmonterbara tanken, och mottagaren skall se till att de avlägsnas.

Tankar, varmed i denna förordning avses när uttrycket används ensamt en cisternvagnstankar, tankar av batterivagnar, avmonterbara tankar och tankcontainrar, och deras förslutningsanordningar skall vara tillräckligt starka och täta samt till sina tekniska egenskaper sådana att de inte går upp under transporten och sådana att de tål påfrestningarna under en normal transport också då det tryck som kan uppstå i tanken beaktas.

Påfyllnings- och tömningsanordningarna skall vara utformade och placerade så att det farliga ämnet inte rinner ut eller avdunstar i farliga mängder vid fyllning eller tömning av tanken.

Materialet i en tank eller i den skyddsinklädnad som kommer i kontakt med innehållet får inte innehålla ämnen som kan reagera farligt med innehållet, bilda farliga föreningar med det eller i betydande grad försvaga materialet.

Tillverkaren eller importören av en tank får inte överlåta tanken för bruk förrän säkerhetsteknikcentralen har godkänt tankens konstruktionstyp och en av säkerhetsteknikcentralen godkänd kontrollanstalt har konstaterat att tanken överensstämmer med gällande bestämmelser och föreskrifter. En tank som är avsedd för transport av radioaktiva ämnen godkänns för bruk av strålsäkerhetscentralen.

Om en importerad tank som har tillverkats i utlandet har besiktats och testats av en av säkerhetsteknikcentralen och, i fråga om tankar avsedda för transport av radioaktiva ämnen, strålsäkerhetscentralen godkänd kontrollanstalt enligt de bestämmelser och föreskrifter som gäller i Finland och ett giltigt intyg jämte utredning kan uppvisas, behövs ingen ny besiktning, om det inte finns särskilda skäl för detta.

Periodisk besiktning av cisternvagnstankar och avmonterbara tankar skall utföras med minst åtta års mellanrum. Dessutom skall tätheten hos tankarna och deras utrustning samt funktionsdugligheten hos utrustningen kontrolleras med minst fyra års mellanrum.

Periodisk besiktning av tankcontainrar skall utföras med minst fem års mellanrum och dessutom skall tätheten hos tankarna och deras utrustning samt funktionsdugligheten hos utrustningen kontrolleras med minst två och ett halvt års mellanrum.

Ministeriet kan bestämma om besiktningsintervaller som avviker från 1 och 2 mom. samt om när besiktning skall utföras på grund av skada eller av någon annan orsak.

Om transporten av tankcontainrar börjar, utförs eller slutar någon annanstans än i Finland, får också sådana tankcontainrar och varningsmärkningar som överensstämmer med de internationella bestämmelserna om järnvägs-, väg- och sjötransport (RID-, ADRoch IMDG-bestämmelserna) användas.

När farliga ämnen överlåts för transport skall avsändaren överlämna en fraktsedel eller motsvarande följesedel till den järnväg som utför transporten. I fraktsedeln eller följesedeln antecknas uppgifter enligt bestämmelserna om det ämne som skall transporteras. Fraktsedeln kan också sändas elektroniskt.

Om olika ämnen har packats i samma kolli, skall fraktsedeln innehålla uppgifter om vart och ett av de farliga ämnena.

Om transporten av ett farligt ämne i storcontainer på järnväg följs av sjötransport, skall avsändaren foga ett förpackningsintyg enligt IMDG-bestämmelserna till fraktsedeln.

Om ett fordon som innehåller ett farligt ämne överlåts för transport på järnväg, skall avsändaren utöver de uppgifter som nämns i 1-3 mom. till den järnväg som utför transporten lämna sådana skriftliga säkerhetsföreskrifter om ämnet som avses i trafikminsteriets beslut om transport av farliga ämnen på väg (147/1992).

Under transporten skall tillräcklig försiktighet iakttas med beaktande av det transporterade ämnets art, mängd och transportsätt.

Farliga ämnen får transporteras endast i godståg. På villkor som fastställs av minis-teriet får farliga ämnen i begränsade mängder transporteras i passagerartågens godsavdelningar och godsvagnar kopplade till passagerartåg.

I de fall som ministeriet bestämmer är det tillåtet att utföra bulktransport av farliga ämnen i vagnar, småcontainrar eller tankar.

Den som utför lastningen skall se till att vagnen eller containern är lastad enligt bestämmelserna.

Om inte ministeriet bestämmer annorlunda, får kollin med farliga ämnen lastas i täckta vagnar, presenningförsedda öppna vagnar eller öppna vagnar utan presenning. Fuktkänsliga kollin skall dock lastas i täckta vagnar eller presenningförsedda öppna vagnar.

Kollina skall lastas i vagnen på ett sådant sätt att de inte kan förskjutas, välta eller falla och därmed förorsaka fara.

Lastning av explosiva varor och explosionsfarliga ämnen i samma vagn som andra farliga ämnen är förbjuden så som ministeriet närmare bestämmer.

Kollin som innehåller giftiga eller smittfarliga ämnen samt andra kollin som minis-teriet bestämmer skall hållas åtskilda från näringsämnen, njutningsmedel och fodermedel inne i vagnar och magasin så som ministeriet närmare bestämmer.

På bangårdar, i hamnar eller på andra motsvarande platser skall cisternvagnar som innehåller farliga ämnen hållas på ett område dit tillträde för obehöriga är förbjudet. Om det blir nödvändigt att tillfälligt förvara en cisternvagn som innehåller farliga ämnen på en bangård, i en hamn eller på någon annan motsvarande plats, skall de lokala brandoch räddningsmyndigheterna underrättas om förvaringen.

På bangårdar, i hamnar eller på andra motsvarande platser får cisternvagnar som innehåller farliga ämnen förflyttas endast skjutsade av ett lok i de fall som ministeriet bestämmer.

I fråga om bangårdar där farliga ämnen transiteras i stora mängder skall säkerhetsutredningar göras så som ministeriet närmare bestämmer. Säkerhetsutredningen skall visa att de risker som transporten av farliga ämnen medför har identifierats och att behövliga åtgärder har vidtagits för att förebygga olyckor och begränsa konsekvenserna av dylika olyckor för människor och miljön. Av utredningen skall också framgå verksamhetsprinciperna för säkerhetsledningssystemet samt de interna räddningsplanerna för bangården.

Banförvaltningscentralen övervakar transporterna av farliga ämnen på järnväg. Transporter till eller från Finland av farliga ämnen på järnväg övervakas också av tullverket och gränsbevakningsväsendet inom respektive myndighets verksamhetsområde. Banförvaltningen bär dock även i dessa fall i första hand ansvaret för tillsynen.

Andra behöriga myndigheter är vederbörande ministerium, säkerhetsteknikcentralen, strålsäkerhetscentralen och gentekniknämnden så som därom närmare bestäms i denna förordning och i ministeriets beslut.

Då det är fråga om brådskande räddningsuppgifter får undantag göras från bestämmelserna i denna förordning och från de bestämmelser som meddelas med stöd av den, om iakttagandet av bestämmelserna skulle försvåra räddningsverksamheten.

Lokförare, tågklarerare och personer som ansvarar för rangeringsarbeten samt lastning och lossning av farliga ämnen skall meddelas undervisning i transport och hantering av farliga ämnen.

Ministeriet utfärdar bestämmelser om det närmare innehållet i och längden på utbildningen.

Om det vid transport av ett farligt ämne inträffar en olyckshändelse som till följd av läckage eller av andra orsaker medför fara för skador på människor, egendom eller miljön, skall den som ansvarar för transporten, lastningen eller lossningen omedelbart anmäla det inträffade till kretsalarmeringscentralen och vidta lämpliga skyddsåtgärder. Olyckshändelserna skall också anmälas till Banförvaltningscentralen och, om det är fråga om ett radioaktivt ämne, till strålsäkerhetscentralen.

Särskilda bestämmelser finns om undersökning av järnvägsolyckor i samband med transport av farliga ämnen.

Säkerhetsteknikcentralen kan, i fråga om förpackningar och tankar som används vid transport av andra än radioaktiva ämnen, i enskilda fall på ansökan och på de villkor som den anser nödvändiga bevilja undantag från de bestämmelser som utfärdats med stöd av denna förordning. Likaså kan säkerhetsteknikcentralen på de villkor som den anser nödvändiga bevilja undantag från bestämmelserna om materialet i de containrar som används vid transport av explosiva varor.

Strålsäkerhetscentralen kan, i fråga om transport av radioaktiva ämnen, i enskilda fall på ansökan och på de villkor som den anser nödvändiga bevilja undantag från de bestämmelser som utfärdas med stöd av denna förordning.

Ministeriet kan i andra fall än de som avses i 1 och 2 mom. i enskilda fall på ansökan bevilja tillstånd att avvika från bestämmelserna i denna förordning och från bestämmelser som utfärdas med stöd av den.

Undantag enligt 1-3 mom. kan beviljas endast om det finns särskilt tvingande skäl till avvikelse eller om iakttagandet av bestämmelserna medför oskäligt stora kostnader eller avsevärd olägenhet. Beviljande av undantag förutsätter även att den säkerhet som krävs kan uppnås på något annat sätt.

Ministeriet utfärdar närmare föreskrifter och meddelar närmare anvisningar om tillämpningen av denna förordning samt bestämmer vilka av de tekniska standarderna i RID-bestämmelserna som skall tillämpas. Ministeriet kan dessutom meddela anvisningar om tillämpningen av de nämnda föreskrifterna.

Säkerhetsteknikcentralen, strålsäkerhets-centralen, gentekniknämnden, Banförvaltningscentralen och det ministerium till vars verksamhetsområde tullverket hör och det ministerium till vars verksamhetsområde gränsbevakningsväsendet hör kan vid behov meddela anvisningar om frågor som enligt denna förordning och enligt de bestämmelser som utfärdas med stöd av den hör till respektive ministeriums verksamhetsområde.