637/1997

För beskattningen finns under finansministeriet en skatteförvaltning som består av skattestyrelsen och skatteverken. Skatteförvaltningen kan också omfatta andra enheter enligt vad som särskilt bestäms om dem.

Skatteförvaltningen leds av skattestyrelsen. Under skattestyrelsen finns skatteverk, vilkas antal, namn och tjänsteområde bestäms av statsrådet. Ett skatteverks tjänsteområde kan enligt 13 § omfatta även hela landet.

Vederbörande skatteverk fastställer inom sitt tjänsteområde skattedistrikten, till vilka hör en eller flera kommuner. Inom varje skattedistrikt finns en skattebyrå och en skatterättelsenämnd. Om ett skatteverks tjänsteområde omfattar hela landet, bestämmer skattestyrelsen vilken skatterättelsenämnd som är behörig.

Skatterättelsenämnden kan arbeta uppdelad på sektioner.

Skatterättelsenämnden har en ordförande och minst två andra medlemmar från varje kommun som hör till skattedistriktet, enligt vad skatteverket bestämmer efter att ha hört berörda kommuner.

Ordförande i nämnden och ordförandens ställföreträdare vid förfall för honom är en av skatteverket förordnad tjänsteman inom skatteförvaltningen. Kommunfullmäktige väljer för fyra kalenderår i sänder de övriga medlemmarna i nämnden, med undantag för ordföranden, samt suppleanter för dem.

Statens, kommunens, församlingens och folkpensionsanstaltens rätt vid beskattningen och vid ändringssökande i den bevakas av det av skatteverket och kommunen förordnade skatteombudet, varom stadgas närmare genom förordning.

Då det är fråga om skatter och avgifter om vilka stadgas närmare genom förordning, har skattestyrelsen och skatteverket rätt att på statens vägnar för väckande av åtal anmäla skattebrott till åklagaren och att genom ombud föra statens talan i mål som gäller åtal eller skadestånd på grund av sådana brott. Samma rätt har på kommunens vägnar kommunstyrelsen i mål som gäller kommunalskatt och fastighetsskatt.

Skattestyrelsen och skatteverket har dessutom rätt att anmäla uppdagade bokföringsbrott till åklagaren för väckande av åtal och att genom ombud föra statens talan i målet.

Vill skattestyrelsen använda sig av den rätt som nämns i 1 och 2 mom., skall den om detta underrätta skatteverket, vilket då inte får föra talan i samma mål.

Vid en sådan rättegång angående skatter och försäkringspremier, som inte gäller ändringssökande i beskattningen, får skattestyrelsen och skatteverket vid sidan av statens rätt bevaka också berörda kommuners och församlingars samt folkpensionsanstaltens rätt, om dessa skattetagare inte själva gör det.

Om andra skattetagare än staten inte nöjer sig med sin andel av kostnaderna, skall de hos skattestyrelsen yrka på rättelse av beslutet att uppbära kostnaderna till staten. Över skattestyrelsens beslut på rättelseyrkandet får besvär anföras enligt förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Med avvikelse från vad som stadgas annanstans i lag om det skatteverk och den skatterättelsenämnd som är behöriga vid beskattningen, kan skattestyrelsen förordna att ett annat skatteverk och en annan skatterättelsenämnd, i den omfattning som skattestyrelsen bestämmer, skall vara behöriga beskattningsmyndigheter.

Skattestyrelsens förordnande enligt 1 mom. kan gälla