573/1997

Räntan på ett statligt lån bestäms på grundval av den genomsnittliga räntan på krediter för jordbruksändamål som beviljats på marknadsvillkor. Låntagaren skall på lånet betala en ränta som är fem procentenheter lägre än nämnda ränta till dess hela ränteförmånen har använts. Med ränteförmån avses skillnaden mellan den totala räntan och den ränta som uppbärs hos låntagaren. Om bestämmande av räntan, om minimiräntan, om omvandling av ränteförmånen till bidrag samt om bidragets maximibelopp bestäms genom förordning.

Om förfarandet vid beviljande av lån och bidrag, utbetalningen av lån och bidrag, säkerheter, statens ansvar, återkrav av lån och försäljningspriser, beviljande och återkallande av uppskov, frivillig skuldsanering i fråga om krediter som beviljats renhushållningsidkare samt ersättande av de kostnader som förvaltningen av lånen föranleder kreditinrättningen, återkrav av ersättningar samt övervakning av lånen och bidragen samt om andra omständigheter som gäller långivningen, försäljningspriserna och bidragen gäller, med de undantag om vilka bestäms i denna lag, i tillämpliga delar vad som i 26 § 3 mom., 27 §, 29 § 3 och 4 mom., 29 a-29 c, 30 och 31 §, 32 § 3 mom., 47 §, 48 § 1 och 4 mom. samt 50 och 51 § landsbygdsnäringslagen bestäms om motsvarande lån och försäljningspriser samt bidrag.

Om en årlig ränta på mer än två och en halv procent uppbärs på statens försäljningsprisfordran som har uppkommit före den 1 januari 1996 eller på statligt lån som har beviljats före nämnda datum, är räntan under tiden mellan den 1 november 1996 och den 31 december 2001 dock två och en halv procent. I ränta på bostadslån uppbärs under nämnda tid en årlig ränta på högst fyra procent. Från ingången av 2002 kan en allmän justering av räntan med högst två procentenheter genomföras så att justeringen motsvarar de förändringar som skett i den allmänna räntenivån efter det krediten beviljades. Statsrådet bestämmer om den allmänna justeringen av räntan på försäljningspriser och lån.

I andra beslut som landsbygdsnäringsdistriktet med stöd av denna lag har fattat än sådana som avses i 15 § 1 mom. får ändring sökas genom besvär hos landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd inom 30 dagar efter att den som söker ändring har fått del av beslutet.

Besvärsskriften kan i de fall som avses i 1 mom. samt när besvär med stöd av 15 § 5 mom. anförs över landsbygdsnäringsdistriktets beslut även tillställas den myndighet i vars beslut ändring söks. Myndigheten skall sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande om besvären till landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd.

I beslut som besvärsnämnden har fattat i ett ärende som avses i 31 eller 32 § samt i beslut som vederbörande ministerium har fattat med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996). På motsvarande sätt får ändring sökas genom besvär i besvärsnämndens beslut i ett ärende som gäller återkrav eller indragning av bidrag eller annat stöd, uppsägning av lån eller försäljningsprisfordran eller förfall av frivillig skuldsanering eller av någon annan betalningslättnad. Annars får ändring i besvärsnämndens beslut i ett ärende som avses i denna lag sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Tillstånd kan beviljas, om

Ett beslut av landsbygdsnäringsdistriktet som gäller en ansökan om bidrag eller något annat stöd eller betalningslättnad får delges sökanden per post som vanligt brev. Om inte något annat visas anses sökanden ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter att beslutet postades.

För beslut som har fattats med stöd av denna lag uppbärs avgift enligt vad som särskilt bestäms om uppbörd av avgifter. Landsbygdsnäringsdistriktets beslut angående skuldsanering och andra betalningslättnader för krediter eller beviljande av bidrag och annat stöd är dock avgiftsfria. Även beslut av landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd angående skuldsanering och andra betalningslättnader är avgiftsfria.

I fråga om återbetalningstiden för och räntan på statens och kreditinrättningars fordringar som med stöd av lagen om renskötsellägenheter har uppkommit innan denna lag trätt i kraft samt i fråga om övriga villkor skall lagen om renskötsellägenheter och villkoren i tidigare avtal iakttas. Om en årlig ränta på mer än två och en halv procent uppbärs på ett statligt lån och statens försäljningsprisfordringar enligt lagen om renskötsellägenheter, är räntan under tiden mellan den 1 november 1996 och den 31 december 2001 dock två och en halv procent. I ränta på bostadslån uppbärs under nämnda tid högst fyra procents årlig ränta.

För att statens ansvar skall gälla krävs att kreditinrättningen sköter lånet och säkerheterna för det enligt de lagar som gäller lånet samt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av dem samt iakttar god banksed. Den kreditinrättning som har beviljat lånet är skyldig att bevaka statens intressen och iaktta de föreskrifter som vederbörande ministerium har meddelat när den egendom som utgör säkerhet för lånet förvandlas i pengar genom exekutiv auktion eller konkursförfarande. Frivillig skuldsanering eller andra därmed jämförbara arrangemang får endast med samtycke av den myndighet om vilken bestäms genom förordning genomföras och den egendom som utgör säkerhet för lånet frivilligt förvandlas i pengar, om detta äventyrar återkrav av lånet.

Gottgörelse för förluster betalas inte för ett lån som före 1993 hade kunnat sägas upp med stöd av en uppsägningsgrund som nämns i den lag som gäller lånet eller i de bestämmelser eller andra föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller i avtalsvillkoren. Detta gäller inte sådana räntesänkningar och befrielser från amorteringar som överenskommits vid frivillig skuldsanering och som staten ansvarar för i sin helhet.