1220/1997

I syfte att förhindra att otillbörlig och skadlig rörelse drivs samt för att bevara förtroendet för näringsverksamheten kan näringsförbud meddelas enligt denna lag.

Näringsförbud får under de förutsättningar som anges i 3 § meddelas

Näringsförbud kan meddelas den som avses i 2 §,

Vid bedömning av om åsidosättandet är väsentligt enligt 1 mom. 1 punkten skall särskilt beaktas om åsidosättandet varit systematiskt, hur länge det pågått och om det upprepats samt beloppet av de skador som orsakats av åsidosättandet. Ett åsidosättande skall alltid anses väsentligt, om en person som avses i 2 § har åsidosatt bokföringsskyldigheten så att det inte utan oskäliga svårigheter är möjligt att reda ut den bokföringsskyldiges ekonomiska resultat och ställning eller affärstransaktioner som är väsentliga med tanke på den bokföringsskyldiges rörelse.

Den som meddelats näringsförbud får inte

Förbudet gäller inte uppdrag eller verksamhet i offentligrättsliga samfund eller stiftelser vilkas huvudsakliga syfte inte är att driva rörelse. Förbudet gäller inte heller uppgifter eller verksamhet i sådana ideella föreningar eller stiftelser som inte alls eller endast i ringa omfattning driver rörelse.

Av särskilda skäl kan det bestämmas att ett förbud inte gäller viss rörelse eller rörelse av visst slag eller uppdrag eller verksamhet i visst samfund eller viss stiftelse eller förvärv av sådan bestämmanderätt i ett bolag som avses i 1 mom. 6 punkten.

Näringsförbud kan meddelas för minst tre och högst sju år.

Talan om näringsförbud skall väckas inom fem år från det sista åsidosättande eller den sista brottsliga gärning som legat till grund för yrkandet på näringsförbud.

Ett beslut om näringsförbud skall iakttas trots att ändring har sökts, om inte en högre domstol på yrkande av svaranden bestämmer att beslutet inte skall iakttas i sin helhet eller till någon viss del. Svarandens yrkande skall utan dröjsmål sändas till fullföljdsdomstolen, som omedelbart skall ta upp yrkandet till prövning.

I ett beslut om näringsförbud skall anges innehållet i förbudet, den dag då förbudet träder i kraft och den dag det upphör att gälla samt de påföljder som enligt 16 och 17 § bestäms för brott mot förbudet. I beslutet skall även nämnas vilka skyldigheter den som dömts till näringsförbud har enligt 21 a §.

Om en i 2 § avsedd person är misstänkt eller åtalad för brott som begåtts vid drivande av rörelse och det kan anses sannolikt att näringsförbud kommer att meddelas, kan domstolen på yrkande av åklagaren meddela honom tillfälligt näringsförbud, om det är nödvändigt för förhindrande av rörelse som skall anses skadlig.

Tillfälligt näringsförbud kan meddelas för högst sex månader åt gången. Om åtal för ett förfarande som legat till grund för tillfälligt näringsförbud inte har väckts inom ett år från det tillfälligt förbud meddelades, förfaller förbudet.

På tillfälligt näringsförbud skall i övrigt tillämpas vad som i 4, 9, 10 och 15 §, 19 § 3 mom. samt 21 och 21 a § bestäms om näringsförbud. I ett beslut om tillfälligt näringsförbud skall nämnas när förbudet enligt 2 mom. förfaller.

I ett beslut om tillfälligt näringsförbud får ändring inte sökas genom besvär. Över beslutet får dock klagan anföras utan tidsbegränsning.

Mål som gäller meddelande av näringsförbud prövas av den domstol som är behörig i ett åtalsärende angående brott som ligger till grund för yrkandet eller i vars domkrets rörelsen har drivits.

En ansökan om upphävande av näringsförbud prövas av den allmänna underrätt som i egenskap av första rättsinstans har avgjort frågan om meddelande av näringsförbud. Ett mål som gäller brott mot näringsförbud och förlängning av näringsförbud prövas av en i detta moment avsedd domstol eller av den domstol som annars är behörig att handlägga åtal i saken.

Vid behandling av mål som gäller meddelande av näringsförbud eller förlängning av tiden för förbud skall i tillämpliga delar iakttas vad som gäller i fråga om handläggning av brottmål som drivs av allmänna åklagaren. Målet kan prövas och avgöras trots svarandens frånvaro. Om svarandens skyldighet att ersätta staten för rättegångskostnaderna till följd av sakens behandling gäller i tillämpliga delar vad som bestäms om svarande i brottmål.

Är en person som avses i 2 § misstänkt för ett brott som begåtts vid bedrivande av rörelse och som inte kan anses ringa, skall vid förundersökningen även utredas om det finns förutsättningar för näringsförbud. Polisen skall dessutom på begäran av åklagaren förrätta undersökning i ett ärende som gäller meddelande eller förlängning av näringsförbud.

Rättsregistercentralen för register över näringsförbud.

Var och en har rätt att få uppgifter om gällande näringsförbud i registret.

Uppgifter om näringsförbud utplånas ur registret fem år efter att förbudet upphört.

Uppgifter om näringsförbud som inte längre gäller skall hållas hemliga. Uppgifter får dock lämnas ut till polisen för förundersökning av brott mot näringsförbud och utredning av förutsättningar för meddelande av näringsförbud samt till allmän åklagare för åtalsprövning och för drivande av åtal.

Tillsyn över att näringsförbud efterlevs utövas av polisen. Angående tillsynen gäller vad som i polislagen (493/1995) bestäms om polisundersökning. Ställningen för den som meddelats näringsförbud bestäms i enlighet med 38 § 2 mom. polislagen.

När ett näringsförbud har trätt i kraft skall polisen upprätta en redogörelse för hurdan rörelse den som meddelats näringsförbud har drivit innan förbudet meddelades och vilka åtgärder denne har vidtagit med anledning av förbudet. Den som meddelats näringsförbud är skyldig att lämna de upplysningar som behövs för redogörelsen. Han skall under förbudets giltighetstid på uppmaning av polisen lämna en redogörelse för sin utkomst och uppgift om sin arbetsplats.