632/1996

I denna förordning stadgas om transport av farliga ämnen på väg när transporten börjar, utförs och slutar i Finland.

Om en transport av farliga ämnen börjar, utförs eller slutar någon annanstans än i Finland, tillämpas på transporten av dessa ämnen på väg i Finland antingen denna förordning eller den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (FördrS 23/79), nedan ADR-överenskommelsen. I fråga om rutterna för transport av farliga ämnen tillämpas dock alltid dessutom denna förordning.

Av Finland godkända separata överenskommelser som avses i ADR-överenskommelsen kan tillämpas också på nationella transporter av farliga ämnen på väg i Finland. Uppgifter om dessa separata överenskommelser ges av trafikministeriet.

När ett fordon som är avsett för vägtrafik under transport av farliga ämnen enligt stadgandena i denna förordning tas emot för transport i något annat transportmedel, är uteslutande de stadganden och föreskrifter om transport av farliga ämnen som gäller för detta transportmedel i kraft under den del av färden som sker med detta transportmedel.

På sådan transport av farliga ämnen med motorfordon, traktorer, motorredskap eller terrängfordon som sker i terräng och på snöskoterleder som avses i terrängtrafiklagen (1710/95) tillämpas stadgandena och föreskrifterna om vägtransport så som vederbörande ministerium bestämmer närmare.

Förordningens 23 § gäller även bränsletransporter som i samband med flygverksamhet utförs med specialfordon på flygplatser.

De farliga ämnena indelas i följande farlighetsklasser:

Klass 1 Explosiva varor

Klass 2 Gaser

Klass 3 Brandfarliga vätskor

Klass 4.1Brandfarliga fasta ämnen

Klass 4.2Självantändande ämnen

Klass 4.3Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten

Klass 5.1Oxiderande ämnen

Klass 5.2Organiska peroxider

Klass 6.1Giftiga ämnen

Klass 6.2Smittfarliga ämnen

Klass 7 Radioaktiva ämnen

Klass 8 Frätande ämnen

Klass 9 Andra farliga ämnen och föremål

Närmare föreskrifter och anvisningar om klassificeringen av farliga ämnen meddelas av vederbörande ministerium.

I de fall som vederbörande ministerium bestämmer klassificeras ämnet eller godkänns klassificeringen av säkerhetsteknikcentralen eller strålsäkerhetscentralen. Myndigheten kan kräva att avsändaren skall förete resultat av de tester som behövs för att utreda klassifikationen.

Passagerare i fordon skall enligt vad som bestäms närmare underrätta chauffören om farliga ämnen som de medför som resgods.

Farliga ämnen skall förpackas i förpackningar som avses i denna förordning och i vederbörande ministeriums föreskrifter.

De delar av förpackningen som kommer i direkt beröring med de farliga ämnena skall vara sådana att de tål både de kemiska verkningarna och andra eventuella verkningar av det farliga ämne som transporteras. I dessa delar av förpackningen får inte användas sådana ämnen som kan reagera farligt med innehållet, bilda farliga föreningar tillsammans med det eller i betydande grad försvaga förpackningen.

Förpackningen skall tåla eventuella tryck-förändringar som innehållet orsakar. Vid behov skall lämpliga tryckutjämningsanordningar användas.

I de fall som vederbörande ministerium bestämmer får innerförpackningar med flera slag av farligt gods placeras i ett kolli. Innerförpackningarna skall placeras i ytterförpackningen på ett sådant sätt att de noggrant och effektivt hålls skilda från varandra om det finns risk för farliga reaktioner såsom värmeutveckling, antändning eller uppkomst av friktions- eller stötkänsliga blandningar eller av brandfarliga eller giftiga gaser, som en följd av att innerförpackningarna skadats.

Tömda, ej rengjorda förpackningar, tankar, avmonterbara tankar, tankväxelflak, kärlbatterier och tankcontainrar skall vara förslutna på samma sätt och vara lika täta som fyllda förpackningar.

Avsändaren skall förse kolli som han överlämnar för transport med märkningar och etiketter enligt föreskrifterna. Om kollit innehåller flera farliga ämnen skall det förses med föreskrivna märkningar och varningsetiketter.

Kollin som innehåller tömda, ej rengjorda förpackningar skall förses med likadana varningsetiketter som fyllda förpackningar.

Ett kolli får förpackas i ett separat extra ytteremballage, som dock inte får strida mot stadgandena och föreskrifterna om förpackning av det ämne som transporteras. Det extra ytteremballaget skall vara försett med märkningar och varningsetiketter som motsvarar de som finns på kollit och som överensstämmer med stadgandena och föreskrifterna.

Vederbörande ministerium bestämmer när ett ämne skall transporteras i en typgodkänd förpackning. I dessa fall skall förpackningen vara godkänd av säkerhetsteknikcentralen eller av en inrättning som säkerhetsteknikcentralen har bemyndigat eller av någon annan behörig myndighet som nämns i ADR-föreskrifterna eller i de RID-föreskrifter som gäller farliga ämnen och som ingår i bilaga B (CIM) till konventionen om internationella järnvägstransporter (FördrS 5/85; COTIF) eller av en inrättning som ovan nämnda behöriga myndighet har bemyndigat, så som vederbörande ministerium bestämmer närmare.

Den tillåtna användningstiden för en typgodkänd plastförpackning är fem år, räknat från förpackningens tillverkningsdag. Användningstiden kan också vara kortare än fem år, om vederbörande ministerium så bestämmer.

Förpackningstyperna skall testas vid ett laboratorium som säkerhetsteknikcentralen har godkänt.

I fråga om förpackningar för radioaktiva ämnen är strålsäkerhetscentralen behörig myndighet i stället för säkerhetsteknikcentralen, så som vederbörande ministerium bestämmer närmare.

Som förpackningar för farliga ämnen får användas också förpackningar eller storförpackningar (IBC) som är godkända enligt gällande ADR-föreskrifter eller RID-föreskrifter. I de fall som vederbörande ministerium bestämmer skall fallprovet för plastförpackningar dock med avvikelse från ADR- och RID-föreskrifterna göras vid en temperatur på -40°C. Förpackningen skall då vara försedd med en påskrift om fallprovets temperatur i enlighet med föreskrifterna, eller godsdeklarationen eller motsvarande följesedel skall förses med påskriften: ''Förpackningen överensstämmer med ADR/RID-föreskrifterna, provad i -40°C'' .

Om transporten av en förpackning, storförpackning (IBC) inkluderad, börjar, utförs eller slutar någon annanstans än i Finland, får också förpackningar och varningsmärkningar enligt de internationella bestämmelserna om farliga ämnen i sjö- eller lufttransport (föreskrifterna om IMDG-koden och ICAO-TI) användas. Vid iakttagandet av dessa skall bestämmelserna om sjö- eller lufttransport följas också i fråga om samemballering. Godsdeklarationen eller motsvarande följesedel skall i dessa fall förses med följande extra påskrift: ''Transport enligt mnr 2007'' .

Avsändaren, den som utför transporten och mottagaren är skyldiga att underrätta säkerhetsteknikcentralen eller strålsäkerhetscentralen, beroende på till vilken myndighets verksamhetsområde typgodkännandet av förpackningen hör, när en typgodkänd förpacknings konstruktion har gått sönder under normala transportförhållanden.

Säkerhetsteknikcentralen och strålsäkerhetscentralen har rätt att vid behov och i synnerhet när en förpackning går sönder och orsakar men eller fara låta ett laboratorium som säkerhetsteknikcentralen eller strålsäkerhetscentralen bestämmer testa en serietillverkad förpackning för att säkerställa att den uppfyller de krav som ställs på ifrågavarande förpackningstyp.

Säkerhetsteknikcentralen och strålsäkerhetscentralen för register över de förpackningar som har typgodkänts i Finland.

Ett fordon som är avsett för transport av farliga ämnen skall vara av hållbar konstruktion och lämpligt för ändamålet, så att det farliga ämnet kan transporteras så riskfritt som det med beaktande av egenskaperna hos det ämne som transporteras rimligtvis är möjligt.

En transportenhet som transporterar farliga ämnen får innehålla högst en släpvagn eller en påhängsvagn.

Tankfordon, fordon som transporterar avmonterbara tankar och kärlbatterier samt fordon som enligt vad vederbörande ministerium bestämmer är avsedda för transport av explosiva varor skall, utöver vad som på annat ställe stadgas om besiktning, vid besiktning godkännas för transport av farliga ämnen eller ämnesgrupper samt efterbesiktas årligen.

I de fall som vederbörande ministerium bestämmer skall transportenheter som används för transport av tankcontainrar besiktas årligen och över besiktningen skall skrivas ett intyg om godkännande i enlighet med ministeriets föreskrifter.

Godkännandet av ett fordon som avses ovan i 1 och 2 mom. och i ADR-föreskrifterna beviljas och besiktningarna enligt sagda moment utförs av den som fordonsförvaltningscentralen befullmäktigat att utföra besiktningen.

Ett grundfordon skall i de fall som vederbörande ministerium bestämmer vara typgodkänt. Detta godkännande och det typgodkännande av grundfordon som förutsätts i ADR-föreskrifterna beviljas av fordonsförvaltningscentralen.

Ett fordon som transporterar farliga ämnen skall förses med skyltar och varningsetiketter enligt föreskrifterna eller med motsvarande märkningar enligt föreskrifterna.

Skyltar, etiketter och motsvarande märkningar som inte motsvarar det transporterade farliga ämnet eller rester av detta skall avlägsnas eller täckas över.

Den som utför transporten samt föraren skall se till att varningsetiketter och skyltar med identifieringsnummer samt motsvarande märkningar fästs på fordonet eller tankfordonets tankar och att de avlägsnas.

En container skall vara försedd med varningsetikett i enlighet med föreskrifterna. En container som används för bulktransport av farliga ämnen skall dessutom förses med en skylt med identifieringsnummer enligt föreskrifterna.

Den som utför lastningen skall se till att varningsetiketter och skyltar med identifieringsnummer fästs på containern, och mottagaren skall se till att de avlägsnas.

Tankar, varmed i denna förordning avses tankfordons tankar, tankväxelflak, kärlbatterier, avmonterbara tankar och tankcontainrar, skall vara försedda med märkningar och skyltar med identifieringsnummer enligt föreskrifterna.

Avsändaren skall se till att varningsetiketter och skyltar med identifieringsnummer fästs på andra än tankfordonets tankar, och mottagaren skall se till att de avlägsnas.

Tankarna och deras förslutningsanordningar skall till alla delar vara tillräckligt starka och täta samt till sina tekniska egenskaper sådana att de inte går upp under transporten och sådana att de tål påfrestningarna av en normal transport också då det tryck som kan uppstå i tanken beaktas.

Påfyllnings- och tömningsanordningarna skall vara utformade och placerade så att farligt ämne inte rinner ut eller avdunstar i farliga mängder vid fyllning eller tömning av en tank.

Materialet i en tank eller i den skyddsinklädnad som kommer i kontakt med innehållet får inte innehålla ämnen som kan reagera farligt med innehållet, bilda farliga föreningar med det eller i betydande grad försvaga materialet.

Tillverkaren eller importören av en tank får inte överlåta tanken för bruk förrän säkerhetsteknikcentralen har godkänt tankens konstruktionstyp och en av säkerhetsteknikcentralen godkänd kontrollanstalt har konstaterat att tanken överensstämmer med gällande stadganden och föreskrifter. En tank som är avsedd för transport av radioaktiva ämnen godkäns för bruk av strålsäkerhetscentralen.

Om en importerad tank som har tillverkats i utlandet har besiktats och testats av en av säkerhetsteknikcentralen och, i fråga om tankar avsedda för transport av radioaktiva ämnen, strålsäkerhetscentralen godkänd kontrollanstalt enligt de stadganden och föreskrifter som gäller i Finland och giltigt intyg jämte utredning kan uppvisas, behövs ingen ny besiktning, om det inte finns särskilda skäl för detta.

Periodisk besiktning av tankar skall utföras med minst sex års mellanrum. Dessutom skall tätheten och funktionsdugligheten hos tankarna och deras utrustning kontrolleras med minst tre års mellanrum.

Periodisk besiktning av tankcontainrar skall utföras med minst fem års mellanrum och dessutom skall tätheten och funktionsdugligheten hos tankarna och deras utrustning kontrolleras med minst två och ett halvt års mellanrum.

Vederbörande ministerium kan bestämma om besiktningsintervaller som avviker från 1 och 2 mom. samt när besiktning skall utföras på grund av skada eller av någon annan orsak.

Om transporten av en tankcontainer börjar, utförs eller slutar någon annastans än i Finland, får också tankcontainrar och varningsmärkningar som överensstämmer med de internationella bestämmelserna om järnvägs-, väg- och sjötransport (RID-, ADR- och IMDG-föreskrifterna) användas.

Konstruktionen och utrustningen hos tankarna på specialfordon som används för bränsletransporter på flygplatser i samband med flygverksamheten skall vara hållbar, lämplig för ändamålet och även i övrigt riskfri, så som vederbörande ministerium närmare bestämmer, så att det farliga ämnet kan transporteras så riskfritt som det med beaktande av egenskaperna hos det ämne som transporteras rimligtvis är möjligt.

Tankarna skall genomgå de besiktningar som vederbörande ministerium bestämmer och de skall märkas på det sätt som ministeriet bestämmer.

När farliga ämnen överlåts för transport skall avsändaren till den som utför transporten överlämna en godsdeklaration eller motsvarande följesedel i vilken har antecknats uppgifter i enlighet med gällande föreskrifter om det ämne som skall transporteras. Om olika ämnen har packats i samma kolli, skall en anteckning om vart och ett av de farliga ämnena i kollit göras i godsdeklarationen. Avsändaren skall dessutom i godsdeklarationen eller på ett särskilt papper, på det sätt som vederbörande ministerium bestämmer, försäkra att transporten motsvarar de stadganden och föreskrifter som meddelats om transport av farliga ämnen på väg.

Avsändaren skall, i de fall som vederbörande ministerium bestämmer, i god tid före transporten sända skriftliga säkerhetsföreskrifter till den som utför transporten.

I de fall som vederbörande ministerium närmare bestämmer skall fordonet vara försett med ett godkännandeintyg enligt 15 § 1-3 mom.

En förare som transporterar farliga ämnen skall ha körtillstånd enligt förordningen om körtillstånd för förare av fordon som transporterar farliga ämnen (724/91).

De handlingar som avses i 1-4 mom. skall medföras i transportfordonet under transporten. Om på transport tillämpas en separat överenskommelse enligt 1 § 3 mom. skall en kopia av den tillämpade överenskommelsen finnas med i fordonet.

Under transporten skall tillräcklig försiktighet iakttas med beaktande av det transporterade ämnets art, mängd och transportsätt.

Med undantag av förarens medhjälpare är det förbjudet att transportera personer i en transportenhet som transporterar farliga ämnen. På de villkor som vederbörande ministerium bestämmer får farliga ämnen transporteras också i ett fordon som transporterar personer.

I de fall som vederbörande ministerium bestämmer är det tillåtet att utföra bulktransport av farliga ämnen i fordon, tankar eller småcontainrar.

Den som utför lastningen skall se till att containern eller transportenheten är lastad enligt föreskrifterna.

Kollina skall lastas i fordonet på ett sådant sätt att de inte kan förskjutas, välta eller falla och därmed orsaka fara.

Lastning av explosiva varor och explosionsfarliga ämnen i samma fordon som andra farliga ämnen är förbjuden i enlighet med vad vederbörande ministerium närmare bestämmer.

Kollin som innehåller giftiga eller smittfarliga ämnen samt andra kollin som vederbörande ministerium bestämmer skall hållas åtskilda från näringsämnen, njutningsmedel och fodermedel inne i fordonet samt på lastnings-, lossnings- och omlastningsplatserna på det sätt som ministeriet närmare bestämmer.

Vederbörande ministerium har rätt att meddela föreskrifter om de mängder av ämne som får transporteras samt om i hur stor mängd ett farligt ämne får transporteras i ett fordon utan att åtgärder enligt 15 § skall vidtas. Ministeriet kan även bestämma när ett fordons förare skall ha en reservförare.

Vederbörande ministerium kan på framställning av en kommun begränsa transporten av farliga ämnen inom ett visst område, på en väg eller ett vägavsnitt. Begränsningarna, som även kan gälla transporter som endast sker under bestämda tider, skall anges med vägmärken.

Begränsningar enligt 2 mom. kan fastställas för ett område, en väg eller ett vägavsnitt, om en transport orsakar betydande fara på grund av lokala vägförhållanden eller andra lokala förhållanden eller om det antal människor som rör sig eller bor inom området är särskilt stort. Då omfattningen av en begränsning övervägs, skall även beaktas möjligheterna att utföra transporter av farliga ämnen, i synnerhet möjligheten att använda alternativa rutter på skäligt avstånd från begränsningsområdet.

Trots de ovan nämnda begränsningarna är det tillåtet att av särskilda skäl transportera farliga ämnen inom ett begränsningsområde med stöd av ett tillstånd som utfärdas av chefen för polisdistriktet för en viss tid.

Polismyndigheterna övervakar transporter av farliga ämnen på väg. Transporter till eller från Finland av farliga ämnen på väg övervakas också av tullverket och gränsbevakningsväsendet inom respektive myndighets behörighetsområde. Om transporter som sker under övervakning av försvarsmakten stadgas i lagen om transport av farliga ämnen (719/94).

Andra behöriga myndigheter är vederbörande ministerium, fordonsförvaltningscentralen, säkerhetsteknikcentralen, strålsäkerhetscentralen och gentekniknämnden så som närmare bestäms i denna förordning och i vederbörande ministeriums beslut.

Då det är fråga om brådskande räddningsuppgifter får undantag göras från stadgandena i denna förordning och från de föreskrifter som har meddelats med stöd av den, om iakttagandet av stadgandena och föreskrifterna skulle försvåra räddningsverksamheten.

Om det vid transport av ett farligt ämne inträffar en olyckshändelse som till följd av läckage eller av andra orsaker medför fara för skador på människor, egendom eller miljön, skall fordonets förare eller den som ansvarar för lastningen eller lossningen omedelbart anmäla det inträffade till kretsalarmeringscentralen och vidta lämpliga skyddsåtgärder.

Om det vid transport av ett farligt ämne inträffar en olyckshändelse som till följd av läckage eller av andra orsaker föranleder dödsfall eller någon annan än obetydlig skada på människor, egendom eller miljön, skall den som utför transporten omedelbart anmäla det inträffade till säkerhetsteknikcentralen eller, om det är fråga om radioaktivt ämne, till strålsäkerhetscentralen. Om följden beror på det farliga ämnet, skall i anmälan åtminstone redogöras för

Säkerhetsteknikcentralen och strålsäkerhetscentralen har rätt att begära tilläggsutredningar utöver dem som avses i 2 mom., om sådana anses vara nödvändiga med beaktande av olyckshändelsens art och omfattning.

Säkerhetsteknikcentralen kan, i fråga om förpackningar och tankar som används vid transport av andra än radioaktiva ämnen, i enskilda fall på ansökan och på de villkor som den anser nödvändiga medge undantag från de föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning. Likaså kan säkerhetsteknikcentralen på de villkor som den anser nödvändiga medge undantag från föreskrifterna om materialet i de fordon och containrar som används vid transport av explosiva varor.

Strålsäkerhetscentralen kan i fråga om transport av radioaktiva ämnen i enskilda fall på ansökan och på de villkor den anser nödvändiga medge undantag från de föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning.

Vederbörande ministerium kan i andra fall än de som avses i 1 och 2 mom. i enskilda fall på ansökan bevilja tillstånd att avvika från stadgandena i denna förordning och de föreskrifter som meddelats med stöd av den.

Undantag enligt 1-3 mom. kan medges endast om det finns särskilt tvingande skäl till avvikelse och iakttagandet av stadgandena, eller föreskrifterna medför oskäligt stora kostnader eller avsevärd olägenhet. Medgivande av undantag förutsätter även att den säkerhet som krävs kan uppnås på något annat sätt.

I sådana i 15 § 3 mom. avsedda beslut som vid besiktning har fattats i fråga om godkännande och efterbesiktning kan rättelse yrkas på det sätt som stadgas i 14 § lagen om koncession för besiktning och registrering av fordon (1593/95).

Vederbörande ministerium meddelar närmare föreskrifter och anvisningar om tillämpningen av denna förordning samt bestämmer vilka av de tekniska standarderna i ADR-överenskommelsen som skall tillämpas. Ministeriet kan även meddela anvisningar om tillämpningen av de nämnda föreskrifterna.

Säkerhetsteknikcentralen, strålsäkerhetscentralen, gentekniknämnden, fordonsförvaltningscentralen och det vederbörande ministerium, till vilkets behörighetsområde polisförvaltningen hör, tullverket samt gränsbevakningsväsendet kan vid behov ge anvisningar om frågor som enligt denna förordning och med stöd av den meddelade föreskrifter hör till respektive organs verksamhetsområde.