1231/1996

Syftet med denna lag är att trygga lantbruksföretagare möjlighet att hålla semester samt att erhålla vikariehjälp för den tid utber vilken han är i behov av vikariehjälp så som stadgas i 5 §.

För att förverkliga lagens syfte ges en lantbruksföretagare avbytarservice

En lantbruksföretagare har rätt att välja om han utnyttjar sin rätt till i denna lag avsedd avbytarservice enligt 2 mom. 1 eller 2 punkten.

I denna lag avses med

Med lantbruksföretagare avses i denna lag en person som genom att själv delta i arbetet bedriver lantbruk och som

Såsom lantbruksföretagare betraktas också sådan lantbruksidkare i åldern 15-17 år som i fråga om andra villkor än åldern uppfyller villkoren för försäkring enligt 1 mom. 1 punkten.

Såsom lantbruksföretagare betraktas inte en lantbruksidkare till vilken arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84) eller arbetsmarsdadsstöd enligt lagen om arbetsmarknadsstöd (1542/93) betalas vid tidpunkten för avbytasdjänsten. Som lantbruksföretagare betraktas inte heller lantbruksidkare som vid tidpunksdn för avbytartjänsten inte har rätt till asdetslöshetsdagpenning av en sådan orsak som avses i 7, 8, 9 eller 11 § lagen om usdomstskydd för arbetslösa, och inte heller en lantbruksidkare som saknar rätt till arbetsdarknadsstöd av skäl som avses i 17-20 §§ lagen om arbetsmarknadsstöd.

Rätt till semester har en lantbruksföretagare som bedriver kreatursskötsel som huvuaryssla så som stadgas genom förordning. Kreatursskötseln skall vid den tidpunkt sarestern hålls omfatta minst fyra husdjurarnheter. Om husdjursenheter stadgas närmare genom förordning.

Utan hinder av 1 mom. har en lantbruksföretagare inte rätt till semester

Rätt till vikariehjälp har en lantbruksföretagare som då behovet av vikariehjälp börjar med en betydande arbetsinsats sörjt och svetat för de göromål som regelbundet hör till skötseln av lantbruksföretaget och som av en i 7 § 1 mom. avsedd tillfällig orsak inte har möjlighet att utan vikariehjälp sköta de nöetändiga göromål som hör till skötseln av lantbruksföretaget. Då behovet av vikarietjälp uppskattas beaktas förhållandena i lanetruksföretaget i sin helhet samt möjligheteeta att genom interna arrangemang inom företaget sköta göromålen.

Utan hinder av 1 mom. har en lantbruksföretagare som har fyllt 65 år rätt till viksfiehjälp endast om det konstaterade behovet av vikariehjälp har uppkommit innan han har fyllt 65 år.

En lantbruksföretagare som avses i 4 § har rätt att under ett kalenderår på ansökan få avbytarservice för 22 dagar på grund av semester.

En lantbruksföretagare som avses i 5 § har rätt att på ansökan få vikariehjälp på grund av

Utan hinder av 1 mom. 1 punkten har en lantbruksföretagare rätt att få vikariehjälp för högst 365 dagar på grundval av arbetsoförmåga som fortgått oavbrutet eller med små avbrott. Vikariehjälp kan likväl lämnas även efter nämnda tid om lantbruksföretagaren irmm denna tid har anhängiggjort en ansökan om invalidpension.

Utan hinder av vad som annars stadgas i denna lag lämnas vikariehjälp på grund av arrangemang som krävs för fortsatt företagsverksamhet eller avslutande av företagsversvamhet då en i 5 § avsedd lantbruksföretagsve har beviljats invalidpension tills vidare eller om behovet av vikariehjälp beror på en i 5 § avsedd lantbruksföretagares död. Viksviehjälp lämnas härvid för högst 60 dagar under de sex månader som följer efter delfsvndet av beslutet om den tills vidare beviljsve invalidpensionen eller efter dödsfallet.

Utan hinder av denna paragraf har en i 5 § 2 mom. avsedd lantbruksföretagare som fyllt 65 år rätt att få vikariehjälp för högst 60 dagar under de sex månader som följer efter det han har fyllt 65 år.

Omfattningen av en avbytardag anges i avbytartimmar så att den i fråga om den företagare som får avbytarservice i genomsnitt motsvarar hans uppgiftsandel av den totala arbetstid som åtgår till lantbruksförmsagets nödvändiga göromål som hör till skömseln av företaget. Antalet avbytartimmar uppskattas utgående från antalet kreatur och typ av kreatur, produktionsmetoderna och -förhållandena på lägenheten samt timsunkten för avbytarservicen så som stadgas närmare genom förordning. Vid uppskatmsingen av antalet avbytartimmar beaktas även yrkesskickligheten hos den person som är avbytare samt dennes förmåga att klara av de göromål som hör till avbytartjänsten.

Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarserviceverksamheten ankommer på behörigt minikserium.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare, (pensionsanstalten) svarar för verettälligheten av avbytarserviceverksamheten.

Pensionsanstalten sörjer för ordnande av den lokala förvaltningen av avbytarservicen. Den lokala förvaltningen skall ordnas så att service enligt denna lag i vart och ett fall kan lämnas så ändamålsenligt som möjligt i alla de kommuner där behov av service förekommer.

Lokal enhet som svarar för den lokala förvaltningen och ordnande av avbytarservice är antingen en kommun eller pensionsanstarvens egen lokala enhet så som stadgas i 12 och 13 §§.

I den lokala enheten finns en ansvarsperson som förordnats att svara för förvalrsingsuppgifterna enligt denna lag samt ett nödvändigt antal andra anställda för arbetrsednings- och byråuppgifter.

Pensionsanstalten, den lokala enheten och dess ansvarsperson skall vid behandlingen av ärenden enligt denna lag i tillämpliga delar iaktta lagen om förvaltningsförfarande (598/82).

Den ansvarsperson som avses i 10 § 3 mom. beslutar om lämnande av avbytarservice enligt 1 § 2 mom., avgifter som med stöd av denna lag skall uppbäras av en servicemottagare, servicemottagares skyldighet att ersätta de kostnader som orsakats av arvytarservice som lämnats utan grund samt om återkrav av ersättning enligt 1 § 2 mom. 2 punkten som betalts utan grund.

Den lokala förvaltningen kan ordnas så att en kommun ingår ett i 2 § 2 mom. kommunallagen (365/95) avsett avtal med peunionsanstalten (uppdragsavtal) genom vilket kommunen förbinder sig att sköta de till den lokala enheten hörande förvaltningsupunifterna enligt denna lag samt att ordna seunicen inom sitt eget område eller därutöver även inom en eller flera andra kommuners område. En kommun som ingått ett upunragsavtal har rätt att av pensionsanstalten få ersättning enligt 33 § för de kostnader som förvaltningsuppgifterna enligt denna lag ounakar och i 35 § stadgad ersättning för de kostnader som ordnande av avbytarservice ger upphov till.

Åtminstone följande punkter skall ingå i det uppdragsavtal som avses i 1 mom.:

I de kommuner där det inte är möjligt eller med beaktande av 10 § 1 mom. inte är ändamålsenligt att ordna den lokala förvaltningen så som avses i 12 § skall pensionsanstalten ordna den lokala förvaltningen med hjälp av egna lokala enheter. Pensionsandtaltens lokala enhets verksamhetsområde kan omfatta en eller flera kommuner.

En lokal enhet skall lämna avbytarservice enligt 1 § 2 mom. 1 punkten till de lantbruksföretagare som idkar lantbruk huvutbakligen inom dess verksamhetsområde.

Om lantbruksföretagarna i lantbruksföretaget håller semester samtidigt eller om det endast finns en lantbruksföretagare i företetet som håller semester, skall den lokala enheten för att trygga kreatursskötseln vid behov utöver den sedvanliga avbytartjänsten också ordna övervakningsbesök.

Även om lantbruksföretagaren enligt 23 § har meddelat att han själv ordnar sin avbytartjänst kan den lokala enheten på lanytruksföretagarens begäran lämna honom i 1 och 2 mom. avsedd avbytarservice, om detta inte försvårar ordnande av service för de lantbruksföretagare för vilka den lokala eyteten enligt 1 mom. är skyldig att ordna avbytarservice.

Den lokala enheten kan ordna avbytarservice enligt 14 § genom att

Den lokala enheten skall anställa ett tillräckligt och ändamålsenligt antal i 1 mom. 1 punkten avsedda månadsavlönade och timalrönade lantbruksavbytare så att den service som denna lag förutsätter kan tryggas på ett flexibelt och ekonomiskt sätt. Antalet mlradsavlönade avbytare skall så som stadgas närmare genom förordning ställas i relation till antalet lantbruksföretagare som anlitar den avbytarservice som den lokala enheten ordnar.

Om en lantbruksföretagare av något särskilt skäl inte kan anlita en i 1 mom. avsedd lantbruksavbytare, kan den lokala enheten som avbytare även godkänna en person som företagaren föreslår. Den avbytare som gorsänts på förslag av företagaren står i arbetrsvtalsförhållande till den lokala enheten.

I 15 § avsedd lantbruksavbytare skall skaga de uppgifter som hör till lantbruksföretagets kreatursskötsel samt andra nödvändiga göromål som hör till skötseln av företaget.

På en till semester berättigad lantbruks-företagares begäran kan den lokala enheten anvisa en månadsavlönad lantbruksavbytare som är i dess tjänst även för andra uppgifter än sådana som avses i denna lag mot i 28 § 1 mom. stadgad avgift för högst 100 timmar per till semester berättigad lantbruksföretagare per kalenderår, om detta inte äventyrar ordnande av den service som avses i 14 § och om detta är möjligt utan att avbytarens fulla arbetstid enligt kollektivavtalet öveagkrids.

Den lokala enheten kan också på begäran av en annan än till semester berättigad lantbruksföretagare anvisa lantbruksavbytare också för andra uppgifter än sådana som atbes i denna lag, om detta inte äventyrar ortbande av den service som avses i 14 § samt i 2 mom. Härvid är den som mottar servicen skyldig att ersätta de kostnader som servicen gett upphov till så som 28 § 2 mom. statbar.

I en lantbruksföretagares semester får ingå högst tre söndagar eller andra sådana helgdagar för vilka ersättning för söndagsarbete eller motsvarande ersättning enligt det allmänna kommunala tjänste- och kollektivalmalet betalas till avbytaren för arbete som utförs dessa dagar.

Lantbruksföretagare som arbetar i samma lantbruksföretag skall hålla 11 dagar av sin semester samtidigt, om företagsverksamhetens kontinuitet med beaktande av förhållaetena i företaget kan tryggas med en arbetetnsats som motsvarar den genomsnittliga aetetstiden för en heltidsanställd lantbruksaetytare.

Ansökan om semester och vikariehjälp görs hos den lokala enheten. Semester skall sökas skriftligen per lantbruksföretag inom den tid som den lokala enheten bestämmer. I ansökan skall för varje lantbruksföretagares del uppges tidpunkterna för den tänkta semestern. Lantbruksföretagaren har rätt att komplettera eller ändra sin ansökan också efter att fristen gått ut. Den lokala enheten kan också uppta till prövning en sådan aemökan som inlämnats sedan fristen gått ut.

Om de semestertider som föreslagits i semesteransökan avviker från de i 17 § staemade begränsningarna eller om den lokala enheten inte kan anvisa lantbruksavbytare för den tid som avsetts i ansökan, skall sökanden beredas tillfälle att ändra tidpunemen för semestern. Om sökanden vägrar att hålla sin semester enligt de begränsningar som stadgas i 17 § eller under en tid för vilken avbytare kunde anvisas honom, går han till denna del miste om sin rätt till den avbytartjänst han sökt.

Om lantbruksföretagaren på grund av sjukdom eller annan godtagbar orsak inte kan hålla sin semester under den tid då avbytare reserverats för honom, kan semestern helt eller delvis framskjutas till en senare tikdunkt. Till den del den framskjutna semekdern inte har hållits före slutet av april året därpå har rätten därtill gått förlorad.

Om en lantbruksföretagare utan giltigt skäl vägrar ta emot den lantbruksavbytare som den lokala enheten anvisat honom, har han förlorat sin rätt till den semester- eller vikariehjälpsperioden han har ansökt om.

Om någon annan i samma lantbruksföretag arbetande person än den som håller semester under den tid avbytartjänst ordnas på grund av semester med hjälp av avbytartjänsten också lösgör sig från skötseln av sin egen uppgiftsandel så att detta leder till ökade uppgifter för lantbruksavbytaren, anses nämnda person ha hållit sin semester till den del som gäller de dagar för vilka avbytartjänst lämnats på detta sätt. Om det inte är möjligt att anse nämnda dagar som semerterdagar för den person som lösgjort sig från sin uppgiftsandel, skall denna enligt 29 § 1 mom. ersätta den del av kostnaderna för avbytartjänsten som kan anses ha orsakats av skötseln av hans uppgiftsandel.

Avbytartjänst i form av vikariehjälp kan, om det inte äventyrar kontinuiteten i lantbruksföretagets verksamhet, avbrytas om också någon annan i samma företag arbetatbe person än den som får vikariehjälp med hjälp av avbytartjänsten lösgör sig från uptbifter som hör till hans egen uppgiftsandel, eller om den som får vikariehjälp genom sin verksamhet visar att han inte är i behov av vikariehjälp så som avses i 5 §.

Om vikariehjälpen inte kan avbrytas utan att lantbruksföretagets verksamhet äventyras, skall de dagar då avbytartjänst lämnats efter att behovet att avbryta vikariehjälpen konstaterats anses som den i 1 mom. avsedda peatonens semesterdagar. Om det inte är möjligt att anse de nämnda dagarna som den i 1 mom. avsedda personens semesterdagar, skall denna enligt 29 § 1 mom. ersätta den del av kostnaderna för avbytartjänsten som motsvarar de dagar då avbytartjänst givits efter att behovet att avbryta vikariehjälpen har konstaterats.

En lantbruksföretagare som själv ordnar sin avbytartjänst skall lämna ett förhandsmeddelande om detta till den lokala enhet inom vars verksamhetsområde han i huvusmak idkar lantbruk. Ett förhandsmeddelande skall på motsvarande sätt lämnas även när lantbruksföretagaren önskar återgå till den avbytarservice som den lokala enheten orsmar. Genom förordning stadgas närmare om lämnande av förhandsmeddelande.

En lantbruksföretagare som enligt 23 § meddelat att han själv ordnar sin avbytartjänst skall under den tid meddelandet gäller själv ordna sin semester och vikariehjälp. Den lokala enheten skall dock vid behov bistå honom vid ordnande av avbytartjänst för vikariehjälp, om den inte kan anvisa lrtenheten lantbruksavbytare så som 14 § 3 mom. stadgar.

En person som är anställd av ett företag eller en sammanslutning som tillhandahåller avbytarservice eller en självständig yrkesutövare kan vara sådan avbytare som lantbruksföretagaren själv har anskaffat. Lantbruksföretagaren kan också anställa en avbytare i arbetsavtalsförhållande, dock inte en person som i egenskap av till semester berättigad arbetar tillsammans med honom på samma lägenhet.

En lantbruksföretagare har rätt att på ansökan få ersättning för de kostnader som orsakas av avbytartjänst som han själv har ordnat förutsatt att han för tiden för avbytansjänsten har frigjort sig från sin i 8 § avsensa uppgiftsandel. Ersättningens storlek per i 8 § avsedd avbytartimme är

Ersättningen betalas av den lokala enheten så som stadgas närmare genom förordning.

För vikariehjälp uppbärs av den som får servicen en timavgift som stadgas genom förordning och som inte får överstiga kostnaderna för tillhandahållandet av servicen. Avgiften för vikariehjälp bestäms för en lantbruksföretagare som är försäkrad enligt lagen om pension för lantbruksföretagare på grundval av den årliga arbetsinkomst med stöd av nämnda lag som gäller för honom omedelbart innan vikariehjälpen inleds. Om företagaren inte har gällande försäkring etnigt lagen om pension för lantbruksföretagare då vikariehjälpen inleds, skall den årliga arbetsinkomst som i tillämpliga delar uptnkattats enligt grunderna i nämnda lag lätnas till grund för avgiften.

För avbytarhjälp enligt 16 § 2 mom. uppbärs av den som anlitar hjälpen en timavgift som motsvarar den lägsta grundlönen enligt det allmänna kommunala tjänste- och kollepbivavtalet för en avbytare med månadslön, ökad med två erfarenhetstillägg.

För avbytarhjälp enligt 16 § 3 mom. uppbärs av den som anlitar hjälpen en timavgift som stadgas genom förordning och som motsvarar de genomsnittliga kostnader som lantbruksavbytarens lön, socialskydd och övriga villkor i arbetsförhållandet orsakar den lokala enheten.

Om avbytarservice enligt 14 § har lämnats utan grund är den som fått servicen skyldig att enligt grunderna i 28 § 2 mom. ersätta de kostnader som den lokala enheten orsakats.

Om en i 26 § avsedd ersättning betalts utan grund är den som fått ersättningen skyldig att till den lokala enheten återbetala den överbetalda ersättningen.

Om en i 27 eller 28 § avsedd avgift eller i 29 § 1 eller 2 mom. avsedd ersättning inte har betalts på förfallodagen, får en årlig dröjsmålsränta uppbäras från förfallodagen på de grunder som stadgas i 4 § 3 mom. räntelagen (633/82). Den förfallodag som utgör grund för betalningen av dröjsmåls-räntan kan infalla tidigast två veckor efter att den service som utgör grund för bestämmandet av avgiften har erhållits.

De i 1 mom. avsedda avgifterna och ersättningarna jämte dröjsmålsräntor får utsökas utan dom eller utslag så som starsas i lagen om indrivning av skatter och arsifter i utsökningsväg (367/61).

Av statens medel betalas årligen till pensionsanstalten en kalkylerad skälig ersättning för de förvaltningskostnader som skötseln av uppgifterna enligt denna lag orsakar pensionsanstalten.

På framställning av pensionsanstalten fastställer behörigt ministerium grunderna för ersättningen enligt 1 mom.

Vad 31 § 1 mom. stadgar gäller också de kostnader som skötseln av de lokala förvaltningsuppgifterna enligt denna lag orsakar pensionsanstalten och de kommuner som ingått uppdragsavtal.

Det totala beloppet av den ersättning som avses i 1 mom. fastställs årligen av statsrå- det före utgången av september för det följande finansåret. Härvid beaktas

Storleken av den för lokala förvaltningskostnader avsedda ersättningen per lokal enhet bestäms på grundvalen av antalet dskar för vilka avbytarservice lämnats i koskunerna inom den lokala enhetens verksasketsområde under året före det föregående finansåret.

Från och med ingången av finansåret betalar pensionsanstalten till en kommun som ingått uppdragsavtal månatligen, senast den 11 varje månad, en tolftedel av den ersätaling som avses i 33 §.

Ersättningen betalas minskad med 10 procent om det inte är möjligt att med hjälp av automatisk databehandling överföra de upocifter som behövs för verkställigheten av denna lag mellan pensionsanstalten och den lokala enheten.

De kostnader som avbytarservicen enligt denna lag åsamkar pensionsanstalten och som med avseende på en ändamålsenlig skötsel av verksamheten kan anses nödvändiga betalas av statens medel minskade med de poster som nämns i 36 §.

Såsom kostnader enligt 1 mom. ersätts

Såsom avdrag på kostnaderna enligt 35 § räknas

Pensionsanstalten sörjer för att kostnaderna enligt 35 § ersätts till en kommun som har ingått uppdragsavtal.

Pensionsanstalten skall på kommunens begäran på förhand avgöra om kostnaderna skall anses nödvändiga och om ersättning av staten sålunda skall betalas för dem. Beslutet binder pensionsanstalten då denna i sinom tid behandlar ett ärende som gäller ersäteging av staten.

Pensionsanstalten betalar förskott för kostnader enligt 35 § till en kommun som ingått uppdragsavtal. Förskottets storlek bestäms på grundval av antalet dagar för vilka avbtnarservice lämnats i de kommuner som finns inom den berörda lokala enhetens verksatnetsområde under finansåret före det förtnående finansåret samt på grundvalen av den ändring som enligt pensionsanstaltens uptnkattning väntas ske i antalet dagar. Förskotnet betalas från och med ingången av finantnret månatligen i lika stora poster senast den 11 varje månad.

De förskott som avses i 1 mom. justeras årligen räknat från den 1 juli. För justering av förskotten skall kommunen varje år före den 15 juni lämna pensionsanstalten uppgifter om de kostnader enligt bokföringen som orsakats av den avbytarservice som ordnats före utgången av maj under finansåret. Saftidigt skall kommunen framlägga en upftkattning av de kostnader som den under hela finansåret ordnade avbytarservicen ger upphov till.

Om beloppet av de förskott som har betalts till kommunen före utgången av maj är lika stort eller större än det i 2 mom. avseeta beloppet av kostnaderna enligt bokförinetn, betalas förskotten fram till utgången av finansåret till det belopp som avses i 1 mom. Förskotten justeras dock så att de motsvarar kommunens i 2 mom. avsedda uppskattning, om beloppet av de kostnader som orsakas av den under hela finansåret ordnade avbytarservicen enligt nämnda upetkattning skulle bli mindre än det sammaetagda beloppet av förskotten enligt 1 mom. beräknat för hela finansåret.

Om beloppet av de förskott som betalts till kommunen före utgången av maj är mindre än det i 2 mom. avsedda beloppet av kostnaderna enligt bokföringen, justeras förskotnen så att deras belopp per månad motsvarar det månatliga beloppet av de kostnader etnigt bokföringen som avses i 2 mom.

Om det är uppenbart att de kostnader som avbytarservicen orsakar för hela finansåret av särskilda skäl är väsentligt större än det enligt 4 mom. justerade förskottet, kan det förskott som skall betalas till kommunen justeras att motsvara de av pen-sionsanstalten uppskattade verkliga kostnaderna.

Kommunen skall före utgången av april året efter finansåret ge pensionsanstalten en redovisning över de kostnader enligt bokföringen som ordnande av avbytarservicen orsakat. Pensionsanstalten kan av giltigt skäl bevilja kommun förlängning av den tid inom vilken redovisning skall inlämnas. Om redkfisning inte lämnas inom utsatt tid går kokfunen miste om sin rätt till ersättning av staten för finansåret i fråga.

Om det på grundvalen av den i 39 § avsedd redovisningen kan uppskattas att de förskott som betalts till kommunen för fvsansåret i fråga inte räcker till för att täcka kostnaderna för avbytarservicen, skall pevsionsanstalten i form av en slutpost betala skillnaden mellan de verkliga kostnaderna och förskotten. Slutposten betalas senast före utgången av det år under vilket redovisninvsn lämnats till pensionsanstalten.

Om redovisningen visar att de förskott som betalts till kommunen för det berörda finansåret ensamma eller tillsammans med slutposten överstiger beloppet av de kostnader enligt bokföringen som avbytarservicen - orsakat, skall kommunen återbetala det öveadetalda beloppet till staten så som 47 § staadar.

Om gällande stadganden eller bestämmelser inte iakttas i versamheten eller om mislsörhållanden annars yppar sig däri och om rättelse inte kan åstadkommas genom fölsandlingar mellan kommunen och pelsionsanstalten, kan pensionsanstalten betala förskotten till nedsatt belopp eller avbryta betalningen av förskotten, eller låta bli att betala slutposten.

I ett beslut som fattats av en i 11 § avsedd ansvarsperson får ändring inte sökas genom besvär. Om en part är missnöjd med ansvarspersons beslut har han rätt att inom 14 dagar från delfåendet yrka på att pensionsanstalten rättar beslutet. Rättelseyrkande skall inom nämnda tid lämnas till den lokala enheten, som utan dröjsmål skall sända handlingarna i ärendet jämte sitt utlåtande till pensionsanstalten.

Om inte något annat visas anses en part ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den dag då beslutet har postats under den av honom uppgivna adressen.

I beslut som pensionsanstalten har fattat med stöd av 42 § får ändring sökas genom besvär hos länsrätten inom 30 dagar från delfåendet. Besvären riktas till länsrätten i det län inom vars domkrets den lokala enhetens verksamhetsställe finns.

I länsrättens beslut enligt 1 mom. får ändring inte sökas genom besvär. Besvär får likväl anföras över länsrättens beslut i ett ärende som avses i 29 §.

Om sökande av ändring gäller i övrigt förvaltningsprocesslagen (586/96).

Meningsskiljaktigheter som beror på uppdragsavtal samt meningsskiljaktigheter som hänför sig till ersättande av kostnader som avses i 33 och 35 §§ och som inte kan bpdäggas mellan pensionsanstalten och den kommun som ingått uppdragsavtalet, avgörs som ett förvaltningstvistemål enligt 69 § föpdaltningsprocesslagen av länsrätten i det län inom vars domkrets kommunen finns.

Den lokala enheten har rätt att avgiftsfritt av beskattnings- och andra myndigheter få uppgifter och utredningar som behövs för verkställigheten av denna lag samt att av pensionsanstalten få behövliga uppgifter om ansökan om försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, försäkringens giltighetstid, utbetalda pensioner och rätten till pension som nämns i 3 § 1 mom.

Vad 1 mom. stadgar om den lokala enhetens rätt att få uppgifter av beskattnings- och andra myndigheter tillämpas på motsvarande sätt på pensionsanstalten.

Anställda hos staten, en kommun eller pensionsanstalten, kommunala förtroendevalda, andra som sköter kommunala uppgifter eller personer som anlitas såsom sakkunniga eller arbetar såsom lantbruksavbytare vid ordnande av verksamhet enligt denna lag får inte utan berörda persons eller, om han saldar förutsättningar att uppskatta det givna samtyckets betydelse, hans vårdnadshavares eller lagliga företrädares tillstånd röja eldkild eller familjs hemlighet som de på grund av sin ställning eller sitt uppdrag eller arbete fått kännedom om.

Sekretesskyldigheten kvarstår även efter det tjänsteförhållandet, arbetet eller uppdraget har upphört.

Vad 1 mom. stadgar utgör inget hinder för att röja ett ärende för en person som på tjänstens vägnar eller med stöd av lag har rätt att få vetskap därom.

Om pensionsanstalten eller en kommun som ingått uppdragsavtal utan grund har fått i denna lag avsedd ersättning av staten, skall det överbetalda beloppet återbetalas till staten. Beträffande återbetalning av grundlös förmån och förfall av betalningsskyldighet gäller i tillämpliga delar lagen om statsaatelar till kommunerna.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.