Lag om ändring av lagen om enskilda vägar
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
upphävs i lagen den 15 juni 1962 om enskilda vägar ( 358/62 ) 38 a § 3 mom., 56 § 2 mom. och 86 §, av dessa lagrum 38 a § 3 mom. och 56 § 2 mom. sådana de lyder i lag av den 4 juli 1975 (521/75),
ändras 3 § 2 mom., 28 § 2 mom., 33 § 1 mom., 37 §, 38 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom., 38 a § 1 mom. 1 punkten och 2 mom., 38 d §, 40 § 1 mom., 42 och 43 §§, 44 § 3 mom., 48 § 1 mom. 1 punkten, 51 och 51 a §§, 52 § 1 mom. 1 och 4 punkten och 4 mom., 64 § 2 mom. 1, 2 och 6 punkten, 67 § 7 punkten, rubriken för 11 kap., 84 § 1 mom. samt 85 §, 90 § 2 mom., 99 a, 104, 104 a och 107 a §§, av dessa lagrum 3 § 2 mom., 38 a § 1 mom. 1 punkten och 2 mom., 38 d §, 64 § 2 mom. 6 punkten, 84 § 1 mom., 85 § och 90 § 2 mom. sådana de lyder i nämnda lag av den 4 juli 1975, 38 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom. sådana de lyder i lag av den 24 juni 1982 (498/82), 40 § 1 mom., samt 42, 43, 99 a och 107 a §§ sådana de lyder i lag av den 30 mars 1994 (243/94), 51 § sådan den lyder ändrad genom sistnämnda lag och nämnda lag av den 4 juli 1975, 51 a § sådan den lyder delvis ändrad genom sistnämnda lag och lag av den 14 oktober 1977 (728/77), 52 § 4 mom. och 67 § 7 punkten sådana de lyder i sistnämnda lag samt 104 och 104 a §§ sådana de lyder ändrade genom lag av den 26 november 1993 (1019/93), samt
fogas till 9 § ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom., till lagen nya 9 a och 9 b §§, till 10 § nya 2-4 mom., till lagen en ny 33 a § och till 52 § 1 mom., sådant det lyder delvis ändrat genom nämnda lag av den 4 juli 1975 en ny 1 a-punkt, till 84 § ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2 och 3 mom blir 3 och 4 mom., som följer:
3 §
Denna lag skall även tillämpas på stadsplane-, byggnadsplane- och strandplaneområden, likväl inte i fråga om servitut som avses i 154 § 1 mom. 9 punkten fastighetsbildningslagen (554/95). Tillämpningen av lagen upphör, då en väg eller vägdel eller en sådan trafikled, till vilken trafiken på den är avsedd att överföras, såsom gata eller byggnadsplaneväg upplåts till allmänt bruk, så som om detta särskilt stadgas eller bestäms. I ett beslut genom vilket en gata eller planväg godkänns för sitt ändamål skallbestämmas de vägar eller vägdelar beträffande vilka denna lags tillämpning på motsvarande sätt upphör.
9 §
Om trafiken till en fastighet på grund av ändrade förhållanden kan ordnas mer ändamålsenligt genom en annan förefintlig väg, kan fastigheten under de förutsättningar som anges i 1 mom. beviljas vägrätt till denna väg och kan en vägrätt som tidigare beviljats fastigheten samtidigt upphävas. Beslut om dessa frågor fattas vid en vägförrättning.
9 a §
Har det sätt på vilket en vägdelägare använder en väg förändrats så att det medför oskälig olägenhet för en fastighet genom vars område vägen löper eller för en annan vägdelägare, kan den vägrätt som hör till vägdelägarens fastighet upphävas, om i stället för denna vägrätt samtidigt beviljas en vägrätt som avses i 8 § 1 mom. eller 9 § 1 mom.
Om en oskälig olägenhet inte kan undanröjas genom reglering enligt 1 mom. och vägrätten är nödvändig för att den delägare som vållar olägenheten skall kunna använda sin fastighet ändamålsenligt, skall delägaren betala ersättning för den ökade olägenhet som beror på förändringen av det sätt på vilket vägen används.
De ärenden som nämns i 1 och 2 mom. avgörs vid en vägförrättning.
9 b §
Om det på grund av en förutsebar förändring i förhållandena eller av andra särskilda skäl inte bör anses vara ändamålsenligt att en vägrätt som avses i 8 eller 9 § grundas som bestående, kan vägrätten grundas för viss tid. I detta fall skall bestämmas om en tidpunkt eller händelse fram till vilken vägrätten gäller.
10 §
Har förhållandena förändrats så att användningen av en väg som bygger på en rätt som avses i 1 mom. skulle kunna ordnas mer ändamålsenligt genom en annan förefintlig väg, kan innehavaren av rätten under de förutsättningar som anges i nämnda moment beviljas rätt att använda denna väg och hans tidigare rätt kan samtidigt upphävas.
Har användningen av en väg som bygger på en rätt som avses i 1 mom. förändrats så att det medför oskälig olägenhet för en fastighet genom vars område vägen löper, eller för en vägdelägare, kan rätten upphävas, om i stället för denna rätt samtidigt beviljas motsvarande rätt till en annan förefintlig väg. Om en oskälig olägenhet inte kan undanröjas på detta sätt och det alltjämt är nödvändigt att vägen används för idkande av trafik eller annan näring, skall näringsidkaren betala ersättning för den ökade olägenhet som beror på förändringen i det sätt på vilket vägen används.
De ärenden som nämns i 2 och 3 mom. avgörs vid en vägförrättning.
28 §
Om en väg inte längre behövs för en fastighet på grund av att en annan förbindelseled har erhållits till fastigheten eller förhållandena annars har förändrats väsentligt, kan en vägdelägare yrka att den vägrätt som hör till hans fastighet upphävs och att han befrias från väghållningsskyldighet. Frågan om upphävande av vägrätten och befrielse från väghållningsskyldigheten avgörs vid en vägförrättning eller genom beslut av vägnämnden eller, om vägdelägarna utgör ett väglag, genom beslut av väglaget, enligt vad som stadgas nedan. Vad som ovan i detta moment stadgas om upphävande av vägrätt och om befrielse från väghållningsskyldighet gäller i tillämpliga delar också upphävande av en rätt som avses i 10 § 1 mom.
33 §
För upplåtelse av mark samt för skada, men eller kostnader som tillskyndas ägaren av en fastighet, en vägdelägare eller innehavaren av en rätt som avses i 10 § till följd av en åtgärd med stöd av denna lag, betalas ersättning.
33 a §
Om alla sakägare som berörs av en ersättning avtalar om de grunder som skall iakttas när den bestäms eller om dess belopp, hur och när den skall betalas, skall avtalet iakttas, om det inte är oskäligt för någon sakägare.
Ersättningar som beror på åtgärder enligt 9 § 2 mom. eller 10 § 2 mom. betalas av den som har fordrat att åtgärden vidtas. Om en åtgärd är till uppenbar nytta även för någon annan sakägare, kan denne förpliktas att delta i ersättningarna enligt den nytta han har av åtgärden.
Ersättningar som beror på beviljandet av en ny rätt enligt 9 a § 1 mom. eller 10 § 3 mom. betalas av den som använder vägen på ett sådant sätt att åtgärden blivit nödvändig. Av särskilda skäl kan även någon annan sakägare åläggas att delta i betalningen av en ersättning.
37 §
Ersättning i ett för allt skall, om inte något annat har beslutats när den fastställdes, betalas inom tre månader från den dag då förrättningen avslutades.
Om betalningstiden för en ersättning har bestämts till längre än tre månader från den dag då förrättningen avslutades, skall på ersättningen betalas sex procents årlig ränta, som räknas från den dag då tre månader har förflutit från avslutandet av förrättningen. Om ersättningen inte betalas inom utsatt tid, skall på den obetalda ersättningen betalas dröjsmålsränta enligt räntelagen (633/82).
Om beloppet av en ersättning sänks sedan ersättningen har betalts, skall det överbetalda beloppet jämte den ränta som har betalts på detta belopp återbäras till betalaren samt skall på det kapital som återbärs betalas sex procents årlig ränta, som räknas från den dag då ersättningen betalades.
38 §
Vid vägförrättning skall bland annat:
beslutas om ärenden som avses i 9 § 2 mom., 9 a §, 10 § 2 och 3 mom. samt 12 och 13 §§;
Har en vägförrättning anhängiggjorts med stöd av någon punkt i 1 mom., kan vid förrättningen avgöras även andra sådana ärenden gällande vägen i fråga som skall avgöras vid en vägförrättning.
38 a §
Förrättningsmännen kunna vid vägförrättning utan särskilt förordnande verkställa:
fastighetsbestämning, när åtgärden behövs för bestämning av vägområdet eller för vidtagande av någon annan åtgärd som avses i denna lag;
Ägobyte får företas och ett område får överföras till eller förenas med en fastighet, om sökanden eller ägaren till området så yrkar. En förutsättning är att åtgärden inte medför nämnvärd olägenhet för någon. I övrigt gäller om de nämnda åtgärderna i tillämpliga delar 59, 65 och 66 §§ fastighetsbildningslagen.
38 d §
Om en tidigare byväg, som med stöd av 105 § 1 mom. är en enskild väg, har införts i fastighetsregistret såsom expropriationsenhet, kan vägen eller en del av den under de förutsättningar som stadgas i 84 § 1 mom. indras och vägområdet kan mot ersättning förenas med den fastighet till vilken det prövas bäst kunna hänföras.
En väg som avses i 1 mom. kan flyttas till ett annat ställe. På flyttningen tillämpas 38 b §. Det vägområde som på grund av flyttningen inte längre kommer att vara i bruk förenas med den fastighet till vars område vägen flyttas.
I fråga om förenande av ett vägområde med en fastighet gäller vad 41 § fastighetsbildningslagen stadgar om detta.
40 §
Vid en vägförrättning kan en diplomingenjör som avses i 5 § 1 mom. eller en ingenjör eller tekniker som avses i 5 § 2 mom. fastighetsbildningslagen, vara förrättningsingenjör. En vägförrättning verkställs av en förrättningsingenjör med biträde av två gode män eller två vägnämndsmedlemmar. Har sakägarna kommit överens om de frågor som hänför sig till väghållningen eller nedläggningen av en väg, kan förrättningen verkställas utan gode män eller vägnämndsmedlemmar.
42 §
Förrättningsmännen kan, då de finner det nödvändigt, kalla sakkunniga att biträda vid behandlingen av vissa frågor vid förrättningen. Härvid skall iakttas vad fastighetsbildningslagen stadgar om sakkunniga och deras arvoden.
43 §
På tillkännagivandet av en vägförrättning tillämpas 168-171 §§ fastighetsbildnings-lagen.
44 §
Ett meddelande som avses i denna paragraf skall, om möjligt, lämnas minst 10 dagar innan det ärende som nämns i meddelandet behandlas vid förrättningen.
48 §
Vid vägförrättning skall efter sakens natur och med beaktande av stadgandena i 49 § avgöras:
om en väg för en fastighet får byggas över en annan fastighets område och om vägrätt till en förefintlig väg skall grundas eller upphävas;
51 §
Om inte något annat följer av denna lag, gäller i fråga om förfarandet vid en vägförrättning samt i fråga om kostnaderna för förrättningen och indrivningen av dem i tillämpliga delar vad som i fråga om fastighetsförrättningar stadgas om dessa frågor.
Angående sökande av ändring i ett beslut eller en åtgärd i samband med en vägförrättning gäller vad som stadgas om besvär över en fastighetsförrättning. Innan förrättningen är avslutad får en sakägare dock söka ändring endast i ett beslut som gäller förkastande av en jävsanmärkning.
51 a §
Lantmäteribyrån för register över de enskilda vägar i fråga om vilka väglag har bildats för skötseln av vägärenden ( register över enskilda vägar ). I registret införs följande uppgifter:
väglagets namn och den kommun inom vilken vägen löper,
sysslomannens eller bestyrelseordförandens namn och adress,
en rättighet som avses i 12 eller 13 § och den fastighet som belastas av rättigheten samt uppgift om huruvida rättigheten tillkommer vägdelägarna gemensamt eller någon av dem,
en vägs eller vägdels anslutning till eller avskiljande från väglagets väg samt sammanslagning av två eller flera väglag eller delning eller upplösning av väglaget, samt
indragning av väglagets väg eller av en del av vägen.
Det ankommer på lantmäteriverkets centralförvaltning att meddela anvisningar om det register som nämns i 1 mom.
Lantmäteribyrån skall på begäran ge utdrag ur det register som avses i 1 mom.
52 §
Beträffande förefintlig väg skall kommuns vägnämnd, därest överenskommelse mellan sakägarna i ärende, över vilket de äga förfoga, icke kunnat träffas eller ärendet enligt 48 § icke skall avgöras vid vägförrättning, besluta angående följande frågor:
beviljande av en rätt som avses i 9 § 1 mom. eller 10 § 1 mom. i denna lag samt vidtagande av åtgärder som förutsätts i 17 § 2 mom;
1 a)
upphävande av rättigheter som avses i 28 § 2 mom. och befrielse från väghållningsskyldighet på grund av detta;
fastställande av vägenheter enligt 23 §, om vägnämnden har beviljat rätt till vägen med stöd av 9 § 1 mom. eller 10 § 1 mom. eller om vägenheterna eller de proportionstal som motsvarar dem inte annars redan är fastställda eller genom beslut av väglaget har bestämts enligt 64 §;
Vägnämnden skall lämna lantmäteribyrån de uppgifter som avses i 51 a § 1 mom. 1, 2 och 4 punkten, när vägnämnden i saken har fattat ett beslut som vunnit laga kraft. Har ett beslut som vid väglagets stämma fattats i en fråga som avses i 67 § 7 punkten hänskjutits till vägnämnden för avgörande, skall vägnämnden underrätta lantmäteribyrån om sitt beslut i saken sedan det har vunnit laga kraft. Vägnämnden skall när den underrättar lantmäteribyrån om ett beslut som avses i 1 mom. 7 punkten bifoga en karta som utvisar den väg som beslutet gäller.
64 §
Vid väglagets stämma skall särskilt fattas beslut om:
beviljande av vägrätt enligt 9 § 1 mom. eller rätt för en näringsidkare att nyttja en väg enligt 10 § 1 mom. samt upphävande av rättigheter som avses i 28 § 2 mom. och befrielse från väghållningsskyldighet på grund av detta;
fastställande och ändring av vägenheter och transportavgifter enligt 26 §, 28 § 1 mom. samt 29 och 30 §§;
förvärvande av vägrätt och sådana rättigheter som avses i 12 och 13 §§ samt även eljest sökande av vägförrättning, begäran om förordnande som avses i 103 a § 1 mom. och sökande av rågång som avses i 103 § 2 mom. fastighetsbildningslagen, när detta behövs för väghållningen, samt betalning av kostnaderna för alla ovan nämnda åtgärder och, när det finns skäl till detta, utfärdande av anvisningar om väghållningen till sysslomannen eller bestyrelsen;
67 §
Sysslomannen eller bestyrelsen åligger:
att lämna lantmäteribyrån uppgifter som avses i 51 a § 1 mom. 2 punkten, när väglaget vid sin stämma har fattat beslut i saken;
11 kap. Indragning av en väg och upphävande av rättigheter som är förknippade med en väg
84 §
En väg eller en vägdel kan indras, om förhållandena är så förändrade att det område som behövs för vägen eller vägdelen inte längre skulle kunna erhållas med stöd av 8 § 1 mom. och vägen eller vägdelen inte är oundgänglig för någon vägdelägare, eller om vägen eller vägdelen har blivit obehövlig. Rätt att söka indragning av en väg eller vägdel tillkommer väglaget eller, om väglag inte har grundats, varje vägdelägare samt ägaren av den fastighet över vars område vägen eller den del som skall indras löper. Beslut om indragning fattas vid en vägförrättning med iakttagande i tillämpliga delar av 5 kap.
Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. om rätten att söka indragning av väg, får en sådan väg som ersätts av en annan väg indras på initiativ av förrättningsmännen i samband med en vägförrättning som verkställs av någon annan orsak, om villkoren för indragning enligt 1 mom. i övrigt uppfylls.
85 §
En rättighet som avses i 12 eller 13 §, en annan än bestående rätt enligt denna lag att nyttja en väg eller ett annat område samt en företrädesrätt som avses i 14 § 1 mom. kan upphävas, om förhållandena är så förändrade att det inte längre skulle finnas förutsättningar för att grunda rättigheten eller bevilja företrädesrätten och rättigheten eller företrädesrätten inte är oundgänglig för vägdelägaren. I fråga om förfarandet och ersättande av skada och olägenhet gäller i tillämpliga delar 84 § 1-3 mom.
90 §
I övrigt kan ett beslut som fattats vid en vägförrättning eller som meddelats av en vägnämnd verkställas trots att ändring har sökts i beslutet, om inte jorddomstolen förbjuder verkställigheten av beslutet. Härvid är jorddomstolen beslutför även med en enda jordrättsdomare.
99 a §
Grundas vägrätt i lägenheters samfällda område, tillämpas på den ersättning som skall betalas för detta, liksom även på andra ersättningar som med stöd av denna lag skall betalas till delägarna i ett samfällt område, vad som stadgas i 206 § fastighetsbildningslagen.
104 §
Om behandlingen av mål och ärenden som enligt denna lag hänskjutits till jorddomstolen gäller på motsvarande sätt vad fastighetsbildningslagen stadgar om behandling av mål och ärende. Om ändring har sökts i vägnämndens beslut, skall vägnämnden på begäran av jorddomstolen tillställa jorddomstolen kopior av de handlingar som uppkommit vid behandlingen av saken i vägnämnden. Vid behov kan jorddomstolen före behandlingen av ändringsansökan uppmana väglaget att tillställa jorddomstolen vägnämndens utlåtande med anledning av ändringsansökan. Jorddomstolen kan vid behov kalla vägnämndens ordförande eller en av denne förordnad medlem av vägnämnden eller tjänsteman att höras vid huvudförhandlingen i jorddomstolen då besvären över vägnämndens beslut behandlas. Angående hans rätt till arvode och ersättning för resekostnader samt dagtraktamente gäller vad som stadgas om jorddomstolens nämndemän.
104 a §
När ändring söks i ett avgörande som jorddomstolen har fattat med stöd av denna lag, skall i tillämpliga delar iakttas vad fastighetsbildningslagen stadgar om sökande av ändring.
107 a §
Vad 38 a och 38 d §§ stadgar om fastighet tillämpas också på samfällt område. De rättigheter som avses i denna lag kan stiftas att gälla också samfällt område.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
RP 227/94
JsUB 45/94
Helsingfors den 12 april 1995
Republikens PresidentMARTTI AHTISAARI Jord- och skogsbruksminister Mikko Pesälä