463/1995

Vid beräkning av ansvarskulden skall, med beaktande av kraven på en betryggande beräkning av densamma, i tillräcklig utsträckning beaktas att de faktorer som är väsentliga för beräkningarna kan variera på ett ogynnsamt sätt.

Metoden för beräkning av ansvarsskulden skall vara betryggande med beaktande av metoden för värdering av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden.

Räntesatsen vid beräkning av ansvarsskulden skall väljas på ett betryggande sätt.

Räntesatsen vid beräkning av ansvarsskulden kan väljas enligt avkastningsnivån för de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden, med avdrag för en tillräcklig säkerhetsmarginal. I fråga om avtal med periodisk premie skall också nivån på avkastningen av investering av framtida betalningar beaktas. Avkastningsnivån skall även justeras så att den svarar mot avkastningen på framtida placeringar, till den del de placeringar som utgör täckning för ansvarsskulden är i kraft en kortare tid än ansvarsskulden.

Vad som sägs i 4 punkten tillämpas inte på fondförsäkringsavtal, på försäkringsavtal med en engångspremie för en tid av högst åtta år eller på försäkringar för vilka i försäkringsavtalet inte intagits bestämmelser om rätt till utdelning av överskott. Räntesatsen vid beräkning av ansvarsskulden för försäkringar som nämns i denna punkt får inte överstiga den på betryggande sätt uppskattade avkastningsnivån för den del av bolagets placeringar som utgör täckning för dessa försäkringar.

En enskild försäkrings andel av bolagets premieansvar skall alltid uppgå till ett åtminstone lika stort belopp som det garanterade återköps värdet för denna försäkring. Även sådana tilläggsförmåner, vars erhållande är förknippat med ett special villkor, skall reserveras i ansvarsskulden.

Anskaffningsutgiften för försäkringar kan periodiseras så att från premieansvarets bruttobelopp dras av en post som, med beaktande av de poster som uppburits för bolagets försäkringar för täckande av rörelsekostnaderna och nivån på de anskaffningsutgifter som bolaget eventuellt aktiverat i sin balansräkning, kan anses disponibel för detta ändamål utan att de försäkrade förmånerna äventyras.

Kostnaderna för skötseln av det existerande försäkringsbeståndet kan beaktas indirekt genom att från de framtida intäkterna dras av de poster som uppbärs för att täcka förvaltningskostnaderna för försäkringen, om inte tryggheten förutsätter en annan metod.

De framtida tilläggsförmånerna kan beaktas indirekt på ett sätt som motsvarar de bedömningar som utgör grund för hur ansvarsskulden skall beräknas och den nuvarande metoden för att bestämma ett bolags tilläggsförmåner.

Principerna för hur ansvarsskulden beräknas får inte variera från år till år så att möjligheterna att jämföra årsresultaten minskar väsentligt eller så att nivån på det överskott som skall återbäras till försäkringstagarna uppvisar en onödig variation.

Ansvarsskulden skall alltid vara tillräcklig så att försäkringsbolaget vid en skälig bedömning kan anses kunna fullgöra de skyldigheter som uppkommer till följd av bolagets försäkringsavtal.

Försäkringsbolaget kan utnyttja statistiska metoder för beräkning av ansvarsskulden. Bolaget skall, på basis av eget material eller sådant statistiskt material som har inhämtats om försäkringsbestånd som skall anses motsvara dess eget försäkringsbestånd, kunna klargöra att de statistiska metoder som använts är adekvata.

Ansvarsskulden för ersättningar av pensionstyp beräknas med sedvanliga metoder som tillämpas vid livförsäkring. Den räntesats som används skall väljas på sätt som bestäms i punkt 4.

Diskontering får användas för beräkning av annan än i punkt 3 avsedd ansvarsskuld endast om den sker så att diskonteringens inverkan kan redovisas, och följande villkor uppfylls: