274/1995

Syftet med denna lag är att genomföra de system med individuella kvoter per producent för dikobidrag och bidrag per tacka som ingår i Europeiska gemenskapens lagstiftning samt att komplettera Europeiska gemenskapens (EG) lagstiftning angående dessa system till den del medlemsstaterna ges möjlighet därtill eller förutsätts göra detta.

Denna lag skall följas vid verkställighet och tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 805/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött och rådets förordning (EEG) nr 3013/89 om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött samt den EG-lagstiftning som kompletterar nämnda förordningar, till den del den gäller

För producenter som idkar eller inleder dikoproduktion fastställs en kvot för dikobidrag.

Som kvot fastställs, om inte något annat följer av 6 eller 8 §, det antal dikor som producenten har innehaft då ansökan om fastställande av en kvot lämnades in. När kvoten fastställs kan ytterligare beaktas de övriga djur som har anskaffats eller rekryterats före ansökningstidpunkten i avsikt att öka dikoproduktionen samt avtal om anskaffning av dikor eller andra djur för dikoproduktion.

Om antalet djur i producentens besittning vid den tidpunkt som nämns i 1 mom. tillfälligt har varit nedsatt av orsaker som jord- och skogsbruksministeriet har bestämt, kan det djurantal som skall fastställas höjas så att det motsvarar det antal djur som producenten skulle ha haft om nämnda orsak inte hade uppträtt.

Det landsbygdsnäringsdistrikt inom vars verksamhetsområde driftscentrumet på producentens lägenhet är beläget fastställer kvoten på ansökan. Om producenten har flera produktionsenheter fastställs kvoten av det landsbygdsnäringsdistrikt inom vars verksamhetsområde verksamheten huvudsakligen äger rum.

Jord- och skogsbruksministeriet meddelar närmare föreskrifter om fastställande av kvoten och om ansökningsförfarandet.

Summan av de kvoter som fastställs med stöd av 4 § får inte överstiga 55 000 bidragsrätter ( landskvot för dikobidrag ).

När bidragsrätter överförs och tillfälligt upplåts skall utöver den EG-lagstiftning som avses i 2 § iakttas vad jord- och skogsbruksministeriet föreskriver liksom även ministeriets föreskrifter om ändring av kvoterna till följd av överföring eller upplåtelse.

Med tanke på höjning av fastställda kvoter för dikobidrag och beviljande av nya kvoter upprättas en nationell reserv och en nationell tilläggsreserv av bidragsrätter. Jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för förvaltningen av dessa reserver. Ur den nationella reserven kan bidragsrätter beviljas producenter i hela landet och ur tilläggsreserven kan bidragsrätter beviljas de producenter i mindre gynnade områden som definieras i artikel 31 i kommissionens förordning (EEG) nr 3886/92 om tillämpningsföreskrifter för de bidragssystem som fastställs i rådets förordning (EEG) nr 805/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött och om upphävande av förordningarna (EEG) nr 1244/82 och (EEG) nr 714/89.

Efter att kvoter har fastställts för producenterna med stöd av 4 § överförs till den nationella tilläggsreserven den del av landskvoten för dikobidrag som motsvarar en procent av summan av de kvoter för dikobidrag som fastställts för de i 1 mom. avsedda producenterna i mindre gynnade områden. Återstoden av landskvoten överförs till den nationella reserven, som skall utgöra åtminstone tre procent av det totala antal dikor som har funnits i hela landet då tiden för ansökan om fastställande av en kvot gick ut. Om landskvoten, efter det att kvoter har fastställts för producenterna med stöd av 4 §, inte är stor nog att omfatta det antal bidragsrätter som behövs för upprättande av reserver enligt denna paragraf, innehålls nämnda antal av de för producenterna fastställda kvoterna i proportion till de fastställda kvoterna.

Jord- och skogsbruksministeriet fördelar den nationella reserven och tilläggsreserven mellan landsbygdsnäringsdistrikten att fördelas vidare bland producenterna. Jord- och skogsbruksministeriet kan ändra de mängder av reserverna som har tilldelats distrikten med beaktande av antalet ansökningar enligt 9 § inom distrikten.

Landsbygdsnäringsdistriktet kan inom de gränser som anges i 8 § 3 mom. på ansökan bevilja bidragsrätter ur de i 8 § nämnda reserverna på grunder som jord- och skogsbruksministeriet fastställer. Jord- och skogsbruksministeriet skall när det fastställer grunderna iaktta den EG-lagstiftning som avses i 2 § samt ta hänsyn till de investeringar som gjorts eller planerats för utvidgning av dikoproduktionen samt nya producenters möjligheter att inleda dikoproduktion.

Jord- och skogsbruksministeriet meddelar närmare föreskrifter om beviljandet av kvoter som avses i denna paragraf och om förfarandet vid ansökan om sådana.

För producenter som producerar fårkött eller inleder fårköttsproduktion fastställs en kvot för bidrag per tacka.

Som kvot för bidrag per tacka fastställs, om inte något annat följer av 13 och 15 §§, det antal sådana djur som berättigar till bidrag per tacka och som producenten har innehaft då ansökan om fastställande av en kvot lämnades in. När kvoten fastställs kan ytterligare beaktas sådana djur som före ansökningstidpunkten har anskaffats eller rekryterats i avsikt att öka fårköttsproduktionen och som vid ansökningstidpunkten inte ännu uppfyller villkoren för beviljande av bidrag per tacka samt avtal om anskaffning av sådana djur eller bidragsberättigande djur.

Om antalet djur i producentens besittning vid den tidpunkt som nämns i 1 mom. tillfälligt har varit nedsatt av orsaker som jord- och skogsbruksministeriet har bestämt, kan det djurantal som skall fastställas höjas så att det motsvarar det antal djur som producenten skulle ha haft om nämnda orsak inte hade uppträtt.

Kvoten kan inte fastställas till mindre än tio bidragsrätter.

Vad 5 § stadgar om fastställande av kvot för dikobidrag och ansökningsförfarandet i fråga om det gäller på motsvarande sätt fastställande av kvot för bidrag per tacka och ansökningsförfarande i fråga om detta.

Summan av de kvoter som fastställs med stöd av 11 § får inte överstiga 80 000 bidragsrätter ( landskvot för bidrag per tacka ).

Vad 7 § stadgar om överföring och tillfällig upplåtelse av bidragsrätter för dikor gäller på motsvarande sätt överföring och tillfällig upplåtelse av bidragsrätter för tackor.

Med tanke på höjning av fastställda kvoter för bidrag per tacka och beviljande av nya kvoter upprättas en nationell reserv och en nationell tilläggsreserv av bidragsrätter. Jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för förvaltningen av dessa reserver. Ur den nationella reserven kan bidragsrätter beviljas producenter i hela landet och ur tilläggsreserven kan bidragsrätter beviljas de producenter i mindre gynnade områden som definieras i artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 3493/90 om allmänna regler för beviljande av bidrag till får- och getköttsproducenter.

Efter att kvoter har fastställts för producenterna med stöd av 11 § överförs till den nationella tilläggsreserven den del av landskvoten för bidrag per tacka som motsvarar en procent av summan av de kvoter för bidrag per tacka som fastställs för de i 1 mom. avsedda producenterna i mindre gynnade områden. Återstoden av landskvoten överförs till den nationella reserven, som skall utgöra åtminstone tre procent av det totala antal djur som berättigar till bidrag per tacka och som har funnits i hela landet då tiden för ansökan om fastställande av en kvot gick ut. Om landskvoten, efter det att kvoter har fastställts för producenterna med stöd av 11 §, inte är stor nog att omfatta det antal bidragsrätter som behövs för upprättande av nationella reserver enligt denna paragraf, innehålls nämnda antal av de för producenterna fastställda kvoterna i proportion till de fastställda kvoterna.

Jord- och skogsbruksministeriet fördelar den nationella reserven och tilläggsreserven mellan landsbygdsnäringsdistrikten att fördelas vidare bland producenterna. Jord- och skogsbruksministeriet kan ändra de mängder av reserverna som har tilldelats distrikten med beaktande av antalet ansökningar enligt 16 § inom distrikten.

Landsbygdsnäringsdistriktet kan inom de gränser som anges i 15 § 3 mom. på ansökan bevilja bidragsrätter för tackor ur de i 15 § nämnda reserverna på grunder som jord- och skogsbruksministeriet fastställer. Jord- och skogsbruksministeriet skall när det fastställer grunderna iaktta den EG-lagstiftning som avses i 2 § samt ta hänsyn till de investeringar som gjorts eller planerats för utvidgning av fårköttsproduktionen samt nya producenters möjligheter att inleda fårköttsproduktion.

Jord- och skogsbruksministeriet meddelar närmare föreskrifter om beviljandet av kvoter som avses i denna paragraf och om förfarandet vid ansökan om sådana.

Vad denna lag stadgar om fårköttsproduktion och kvoter för bidrag per tacka iakttas i tillämpliga delar också i fråga om getköttsproduktion och kvoter för bidrag till getköttsproducenter. De sistnämnda kvoterna inräknas dock inte i den i 13 § nämnda landskvoten för bidrag per tacka.

För uppföljning och övervakning av kvoter enligt denna lag finns register för kvoterna för dikobidrag och bidrag per tacka. Jord- och skogsbruksministeriet meddelar närmare föreskrifter om registrens innehåll och uppläggning.

Jord- och skogsbruksministeriet samt landsbygdsnäringsdistrikten tar hand om verkställigheten av denna lag.

De uppgifter som enligt denna lag ankommer på landsbygdsnäringsdistrikten sköts på Åland av länsstyrelsen. Angående sökande av ändring i länsstyrelsens beslut gäller på motsvarande sätt 21 §.

Vid tillsynen över att denna lag och föreskrifter som meddelas med stöd av den iakttas samt när påföljder för överträdelse bestäms skall i tillämpliga delar iakttas lagen om verkställighet av Europeiska gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik (1100/94).

Ändring i beslut som landsbygdsnäringsdistriktet fattar med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd inom 30 dagar från den dag då den som söker ändring fick del av beslutet. Hos besvärsnämnden överklagas också beslut som länsstyrelsen i landskapet Åland fattar i ärenden som avses i denna lag.

Besvärsskriften kan i de fall som avses i 1 mom. också tillställas den myndighet i vars beslut ändring söks. Myndigheten skall därvid sända landsbygdsnäringsmyndigheten besvärsskriften jämte bilagor samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande om besvären.

Ändring i den i 1 mom. angivna besvärsnämndens beslut får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen i den ordning som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). I beslut som besvärsnämnden fattar i ärenden som gäller beviljande av bidragsrätter enligt 9 eller 16 § får ändring sökas bara om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Tillstånd kan beviljas endast om det med avseende på lagens tillämpning i andra liknande fall eller med hänsyn till en enhetlig rättspraxis är viktigt att ärendet avgörs av högsta förvaltningsdomstolen eller om det finns något annat vägande skäl att bevilja tillstånd. Besvärsnämndens beslut skall följas även om beslutet har överklagats, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

Avgift för beslut som fattas med stöd av denna lag uppbärs så som särskilt stadgas eller bestäms om avgiftsuppbörd.

Jord- och skogsbruksministeriet meddelar närmare föreskrifter om verkställigheten av denna lag.