Inrikesministeriets beslut om de allmänna grunderna för skyddspolisens förebyggande säkerhetsarbete
- Typ av författning
- Beslut
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 247/1995
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
Inrikesministeriet har med stöd av 16 § 3 mom. polisförvaltningslagen (110/92) och 10 § 1 mom. 1 punkten polisförvaltningsförordningen (359/92) beslutat att skyddspolisen skall iaktta följande allmänna grunder vid utförandet av de uppgifter som den tilldelats med stöd av ovan nämnda stadganden:
Allmänna föreskrifter
1 §
I detta beslut avses med
förebyggande säkerhetsarbete sådana förebyggande åtgärder som skyddspolisen skall vidta inom sitt verksamhetsområde i syfte att upprätthålla statens säkerhet eller för att förhindra att den kränks,
verksamhet som äventyrar statens säkerhet gärningar som syftar till att olovligen och så, att landet därigenom förorsakas skada, skaffa uppgifter som till följd av Finlands centrala rättigheter eller intressen är sekretessbelagda eller avsedda för en begränsad personkrets, och med
handling en framställning i skrift eller bild samt en upptagning som är avsedd att användas med tekniska hjälpmedel.
Allmänna mål
2 §
De allmänna målen för det förebyggande säkerhetsarbetet är
att upprätthålla och främja myndigheters och sammanslutningars attitydmässiga beredskap i säkerhetsfrågor som är viktiga med tanke på statens helhetsintresse, och
ett aktivare och mera metodiskt säkerhetsarbete bland myndigheter och sammanslutningar.
Säkerhetsarbetets former
3 §
Förebyggande säkerhetsarbete inbegriper handledning och rådgivning samt utlämnande av uppgifter om personer.
4 §
Handledningen och rådgivningen omfattar
åtgärder, vilka syftar till att främja kännedomen om fenomen och verksamhetsformer som äventyrar statens yttre eller inre säkerhet (allmän säkerhetsupplysning),
åtgärder, vilka syftar till att bistå myndigheter och sammanslutningar vid planering, genomförande, övervakning och utvecklande av sådant säkerhetsarbete som är viktigt med tanke på statens säkerhet eller ekonomiska intressen (särskild sakkunnighjälp),
åtgärder, vilka syftar till att förhindra att obehöriga kommer i besittning av uppgifter i hemliga handlingar eller i handlingar som annars är viktiga med tanke på statens säkerhet eller ekonomiska intressen (säkerhet gällande handlingar), samt
åtgärder, vilka syftar till att förhindra att obehöriga får tillträde till lokaler eller områden där handlingar som avses i punkt 3 förvaras eller där sådan verksamhet som är viktig med tanke på statens säkerhet eller ekonomiska intressen bedrivs (säkerhet gällande lokaler).
5 §
Utlämnande av uppgifter om personer inbegriper lämnande av sådana uppgifter som är i polisens besittning och som med tanke på statens säkerhet eller avsevärda allmänna eller enskilda ekonomiska intressen är av betydelse när myndigheter och sammanslutningar bedömer om en person är tillförlitlig och lämpad för sådana tjänster och uppdrag som definieras nedan i detta beslut (personalsäkerhet).
Tillämpningsområdet för säkerhetsarbetet
6 §
Sådan handledning och rådgivning som avses i 4 § kan i syfte att skydda statens säkerhet eller avsevärda allmänna eller enskilda ekonomiska intressen tillhandahållas myndigheter och sammanslutningar vilkas verksamhet är sådan att det med tanke på skötseln av Finlands politiska relationer eller relationer av politisk karaktär, försvaret, den allmänna ordningen och säkerheten eller landets avsevärda allmänna och enskilda ekonomiska intressen är av väsentlig betydelse att störningar i verksamheten inte inträffar, samt vilka myndigheter och sammanslutningar med fog kan antas bli föremål för verksamhet som äventyrar statens säkerhet eller avsevärda allmänna och enskilda ekonomiska intressen.
Sådan handledning och rådgivning som avses i 1 mom. är, såvida omständigheterna inte ger skäl till någon annan bedömning, möjlig i synnerhet i fråga om
sådana myndigheter som verkar inom forskning vilken är viktig för utrikesförvaltningen, försvarsförvaltningen, polisväsendet, gränsbevakningsväsendet, räddningsförvaltningen, domstolsväsendet, tullväsendet, skötseln av statsekonomin, byggnadsväsendet, handeln, industrin, trafiken samt statens säkerhet, och
sådana sammanslutningar som bedriver export som är viktig för en framgångsrik skötsel av landets officiella handelspolitik, import som är viktig särskilt med avseende på exceptionella förhållanden eller sådan produktion eller forskning som betjänar försvaret eller andra funktioner i anslutning till skyddandet av statens säkerhet.
Av särskilda skäl kan handledning och rådgivning i syfte att skydda statens yttre säkerhet tillhandahållas även andra myndigheter och sammanslutningar än sådana som avses i 1 och 2 mom., om de deltar i internationellt samarbete.
7 §
De myndigheter och sammanslutningar som avses i 6 § 1 och 2 mom. kan även, utöver handledning och rådgivning, på begäran ges uppgifter i anslutning till personalsäkerheten då det är fråga om en tjänst eller ett uppdrag som med anledning av dess ställning i organisationen, den utbildning som krävs av innehavaren eller uppdragets natur är sådant att lämnandet av uppgifter med tanke på statens säkerhetsintressen skall anses nödvändigt.
Utlämnande av sådana uppgifter som avses i 1 mom. är, såvida omständigheterna inte ger skäl till någon annan bedömning, möjlig i synnerhet
i fråga om tillförlitligheten hos en person som sökt eller utnämnts till en tjänst som avses i 7 § statstjänstemannalagen, eller
i fråga om en persons tillförlitlighet för ett uppdrag som är förknippat med tillträde till statshemligheter eller till sådana företagshemligheter som ifall de olovligen röjs kan medföra risk för statens säkerhet eller avsevärda allmänna eller enskilda ekonomiska intressen.
Förfarande
8 §
Uppgifter som ansluter sig till personalsäkerheten skall begäras hos skyddspolisen.
I samband med begäran som nämns i 1 mom. skall myndigheten eller sammanslutningen lämna upplysningar på basis av vilka skyddspolisen kan avgöra om förutsättningar föreligger för utlämnande av de uppgifter som avses i 7 §.
Den myndighet eller den sammanslutning som begär uppgifter i anslutning till personalsäkerheten skall dessutom tillställa skyddspolisen de relevanta uppgifter som den som sökt tjänsten eller uppdraget själv har lämnat och som skyddspolisen behöver för att kunna avgöra ärendet, samt personens samtycke till att uppgifterna kontrolleras.
Den som saken gäller har rätt att av den som begär personalsäkerhetsuppgifter få veta om denne har begärt eller har för avsikt att begära uppgifter hos skyddspolisen. Då uppgifter begärs om en persons tillförlitlighet och lämplighet för sådana uppdrag som definieras i 7 § i detta beslut samt för andra tjänster än sådana som nämns i 7 § statstjänstemannalagen, skall den som begär uppgifterna underrätta personen i fråga om att uppgifter har begärts eller lämnats, om inte detta medför en uppenbar risk för statens säkerhet. Den som begärt uppgifter skall inom en månad efter att uppgifterna lämnats tillställa skyddspolisen en utredning om hur personen i fråga har underrättats om att uppgifterna lämnats.
9 §
Begäran skall vid besättande av en tjänst eller ett uppdrag begränsas så, att den gäller endast personer som med fog kan antas bli utnämnda till tjänsten eller uppdraget.
10 §
Om behandling och avgörande av ärenden vid skyddspolisen gäller vad som bestäms därom i reglementet för skyddspolisen.
11 §
När skyddspolisen lämnar uppgifter som gäller personalsäkerhet skall den beakta vad som föreskrivs i 5 § och fästa särskild uppmärksamhet vid att uppgifterna är korrekta och tillförlitliga. Skyddspolisen har även då den lämnar uppgifter rätt att använda uppgifterna i polisens personregister i den utsträckning som behövs.
12 §
Uppgifter som med stöd av detta beslut erhållits hos skyddspolisen får användas endast för det ändamål för vilket de har utlämnats. Uppgifterna får inte överlåtas vidare. Om parternas rätt att få uppgifter stadgas särskilt.
Kompletterande föreskrifter
13 §
Skyddspolisen skall årligen före utgången av mars till inrikesministeriet avge en redogörelse för tillämpningen av detta beslut och för missförhållanden som konstaterats inom området för det förebyggande säkerhetsarbetet.
14 §
Vad som i detta beslut bestäms om tillämpningen av förebyggande säkerhetsarbete i fråga om myndigheter gäller i tillämpliga delar även riksdagens, republikens presidents och riksdagens justitieombudsmans kansli samt justitiekanslersämbetet.
15 §
Detta beslut träder i kraft den 1 mars 1995.
Genom detta beslut upphävs inrikesministeriets beslut nr 2409/402/82 av den 9 juli 1982.
Helsingfors den 18 januari 1995
Inrikesminister Mauri Pekkarinen Polisöverdirektör Olli Urponen