Lag om ändring av lagen om förskottsuppbörd
- Typ av författning
- Lag
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
upphävs i lagen den 28 november 1959 om förskottsuppbörd ( 418/59 ) 50 § 1 mom., 55 § 3-6 mom. och 60 §, av dessa lagrum 50 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 30 december 1992 (1549/92) och 55 § 3-6 mom. i lag av den 28 december 1990 (1338/90),
ändras 4 a §, 15 § 2 mom., 16 §, 22 §, 24 § 5 mom., 25 §, 25 b § 4 mom., 28 § 1 och 3 mom., 29 §, 30 a § 3 mom. 1 punkten och 5 mom., 32 § 3 mom., 38 § 1 mom., 42 och 43 §§, 45 § 2 mom., 46 §, 47 § 1 mom., 48 § 1 och 2 mom., 49 a § 1 och 2 mom., 51 §, 52 § 2 mom., 53 §, 55 § 1 mom., 58 och 58 c §§, av dessa lagrum 4 a §, sådan den lyder i lag av den 16 december 1994 (1215/94), 16 § sådan den lyder ändrad genom lagar av den 9 juli 1982 och den 17 december 1982 (529/82 och 946/82), 22 §, 52 § 2 mom. och 55 § 1 mom. sådana de lyder i lag av den 11 augusti 1978 (612/78), 24 § 5 mom., 32 § 3 mom., 46 § och 47 § 1 mom. sådana de lyder i nämnda lag av den 28 december 1990, 25 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 11 augusti 1978 och lag av den 19 augusti 1983 (704/83), 25 b § 4 mom. sådant det lyder i lag av den 22 december 1978 (1032/78), 28 § 1 mom. samt 49 § 1 och 2 mom. sådana de lyder i lag av den 28 juni 1994 (610/94) och 28 § 3 mom. sådant det lyder i lag av den 28 juni 1985 (542/85), 29 § sådan den lyder ändrad genom lag av den 13 augusti 1976 (670/76) och nämnda lag av den 30 december 1992, 30 a § 3 mom. 1 punkten sådan den lyder i lag av den 8 december 1994 (1111/94), 30 a § 5 mom. och 38 § 1 mom. sådana de lyder i nämnda lag av den 30 december 1992, 42 § sådan den lyder i lag av den 12 november 1982 (808/82), 43 § sådan den lyder ändrad genom lag av den 10 november 1989 (971/89) och nämnda lag av den 28 december 1990, 48 § 1 mom. sådant det lyder i nämnda lag av den 13 augusti 1976 och 48 § 2 mom. i nämnda lag av den 10 november 1989, 51 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lagar av den 11 augusti 1978 och den 16 december 1994 samt den 26 juni 1981 (482/81), 53 § sådan de lyder ändrad genom lagar av 28 juni 1968 och den 2 augusti 1994 (391/68 och 694/94), 58 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 11 augusti 1978 och lag av den 29 december 1988 (1241/88) och 58 c § sådan den lyder ändrad genom lagar av den 10 juli 1979 och den 18 december 1981 (610/79 och 895/81), samt
fogas till lagen nya 6 d och 20 b §§, som följer:
4 a §
Fysiska personer och dödsbon är skyldiga att verkställa förskottsinnehållning på den lön samt på de i 6 § nämnda ersättningar som de utbetalar endast om beloppet av de prestationer som betalas till samma mottagare under ett kalenderår överstiger det belopp som skattestyrelsen fastställer eller om prestationen anknyter till betalarens näringsverksamhet eller annan förvärvsverksamhet.
6 d §
Den som har avförts ur förskottsuppbördsregistret eller vägrats registrering får hos länsskatteverket begära rättelse av beslutet.
15 §
Om det efter verkställd innehållning utreds hur den lön som avses i 1 mom. fördelar sig mellan löntagarna, skall det länsskatteverk som verkställt innehållningen på begäran fördela innehållningen mellan löntagarna i proportion till lönerna och, i stället för det gemensamma innehållningsbevis som de fått, skriva ut särskilda bevis till varje löntagare.
16 §
Om det är uppenbart att förskottsinnehållningen på den skattskyldiges inkomst inte motsvarar det sammanlagda beloppet av den statsskatt, den kommunal- och kyrkoskatt samt den folkpensions- och sjukförsäkringspremie som skall påföras honom för skatteåret, kan det länsskatteverk inom vars tjänsteområde den skattskyldiges hemkommun är belägen på den skattskyldiges begäran eller annars ändra hans förskottsinnehållningskod eller andra bestämmelser om hans förskottsinnehållning, enligt vad skattestyrelsen bestämmer.
För en viss grupp av löntagare, vilken på enhetliga grunder kan beviljas andra avdrag än de som anges i 8 § 2 mom. och som inte beaktats vid fastställandet av förskottsinnehållningens belopp, får även det länsskatteverk inom vars tjänsteområde arbetsgivarens hemkommun är belägen på arbetsgivarens begäran bestämma att dessa avdrag skall göras från inkomsten innan förskottsinnehållningen verkställs.
20 b §
Arbetsgivaren skall månatligen tillställa länsskatteverket en anmälan om förskott som innehållits hos ett samfund eller en samfälld förmån.
22 §
Arbetsgivaren ansvarar gentemot staten för betalning av förskottsinnehållningen. Om hela eller en del av det innehållna beloppet eller den ränta som avses i 19 § emellertid inte betalas inom utsatt tid debiterar det länsskatteverk inom vars tjänsteområde arbetsgivarens hemkommun är belägen det obetalda beloppet jämte skattetillägg, så som stadgas i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/95). Om innehållningen betalas efter den stadgade betalningsdagen, skall skattetillägget räknas enligt den nämnda lagen.
Länsskatteverket skall verkställa debiteringen inom sex år efter utgången av det år då lönen betalts.
24 §
Den förskottsinnehållning som avses i 1 mom. påförs arbetsgivaren till högst 40 procent.
25 §
En arbetsgivare som har försummat att verkställa förskottsinnehållning skall utöver det belopp som skall betalas enligt 24 § åläggas att betala skattetillägg enligt vad som stadgas i lagen om skattetillägg och förseningsränta. Arbetsgivaren skall påföras skattetillägg också i det fall att han redan betalt det icke innehållna beloppet eller någon betalningsskyldighet med stöd av 24 § 2 eller 4 mom. inte åläggs honom. Skattetillägget beräknas till utgången av året efter det kalenderår under vilket innehållningen hade bort verkställas. Om det icke innehållna beloppet redan har betalts, beräknas skattetillägget till betalningsdagen.
Om arbetsgivarens försummelse i sådana fall som avses i 24 § 4 mom. med hänsyn till totalbeloppet måste anses vara obetydlig, skall något skattetillägg dock inte påföras. Skattestyrelsen meddelar närmare föreskrifter om vad som avses med en obetydlig försummelse.
25 b §
Betalningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 24 § 1 mom. slopas inte beträffande förhöjning.
28 §
Skattestyrelsen får av särskilda skäl och på de villkor som den bestämmer på ansökan bevilja befrielse från ett icke innehållet belopp som en arbetsgivare med stöd av 24 § och 25 a § 3 mom. har ålagts att betala, från skattetillägg enligt 22 och 25 §§, från förhöjning enligt 25 b §, från förseningsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta samt från ränta som skall betalas på grund av uppskov. Skattestyrelsen kan bevilja befrielse från dessa belopp också då de borde redovisas eller har redovisats till någon annan skattetagare än staten.
Länsskatteverket får av särskilda skäl på ansökan bevilja uppskov med betalningen av belopp som avses i 1 och 2 mom. Skattestyrelsen kan av särskilda skäl överta avgörandet av ett uppskovsärende. Länsskatteverket och skattestyrelsen beviljar uppskov på villkor som bestäms av finansministeriet. Finansministeriet får likaså överta avgörandet av ett uppskovsärende. Ministeriet bestämmer härvid uppskovsvillkoren i sitt beslut på ansökan.
29 §
På uppmaning av skattestyrelsen eller länsskatteverket skall arbetsgivaren i Finland för granskning visa sin lönebokföring eller sina anteckningar samt allt det till redovisningen hörande och övrigt material, övriga tillbehör eller övrig egendom som kan behövas vid verkställandet av förskottsgranskningen. Likaså skall arbetsgivaren visa det material som en löntagare har lämnat in till honom och som gäller förskottsinnehållningen. Också en löntagare är skyldig att på uppmaning för granskning visa material som gäller förskottsinnehållningen.
Vad 1 mom. stadgar om arbetsgivare gäller också den som har ovan nämnt material i sin besittning.
Över granskningen skall avfattas en berättelse, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Överexekutorn och polismyndigheterna är skyldiga att lämna skattemyndigheterna handräckning vid verkställandet av granskningar.
Om det närmare innehållet i och omfattningen av skyldigheten att lägga fram handlingar samt om det förfarande som skall iakttas vid granskningen stadgas genom förordning.
30 a §
Förskottsinnehållning verkställs inte på prestationer som avses i 1 mom., om
dessa betalas till ett samfund eller en samfälld förmån som avses i inkomstskattelagen,
Om det är uppenbart att förskottsinnehållning enligt 2 mom. är alltför stor för betalning av de skatter och avgifter som skall påföras den skattskyldige för inkomster som avses i denna paragraf, och om denne inte har andra inkomster, får länsskatteverket på den skattskyldiges begäran nedsätta innehållningen så att den motsvarar de slutliga skatterna och avgifterna.
32 §
Länsskatteverket får på den skattskyldiges begäran besluta att innehållning inte skall verkställas på en prestation som avses i 31 §, om det är uppenbart att förskottsinnehållningen inte behövs för betalning av de skatter och avgifter som avses i 1 §.
38 §
Om inte skattestyrelsen av särskilda skäl bestämmer något annat, fastställs förskottet av det länsskatteverk som enligt lagen om beskattningsförfarande verkställer den skattskyldiges beskattning.
42 §
Skattestyrelsen beslutar om det minsta förskott som skall fastställas.
43 §
Den tid inom vilken debitering av förskott skall verkställas fastställs genom förordning.
Den som är begränsat skattskyldig kan emellertid påföras förskott också på andra tider, om han tillfälligt från Finland får inkomst som är underkastad förskottsuppbörd.
45 §
Har i förskottsskattelängden inte gjorts en sådan anteckning om den för förskott ansvarige som avses i 1 mom. eller om en annan person är ansvarig endast för en del av förskottet, kan det länsskatteverk som verkställt debiteringen vid behov, efter att ha hört den person som avses ovan, bestämma att denne tillsammans med den skattskyldige solidariskt ansvarar för betalningen av förskottet eller en del därav.
46 §
Har förskott fastställts utan fog eller till större belopp än vad som behövs, får länsskatteverket även på tjänstens vägnar avlyfta eller rätta det obefogade eller överstora förskottet. Det länsskatteverk som fastställt förskottet skall avlyfta eller rätta det, sedan den skattskyldige har lämnat behövliga uppgifter.
47 §
Ansökan om sådan förskottssänkning som avses i 46 § skall göras före skatteårets utgång. Ett samfund och en samfälld förmån kan ansöka om förskottssänkning enligt 46 § inom fyra månader från utgången av den månad då räkenskapsperioden upphör.
48 §
Förskott uppbärs, beroende på dess belopp, i en eller flera rater, enligt vad skattestyrelsen bestämmer.
Om förskott med stöd av 46 § sänks till ett lägre belopp än vad som redan betalts, skall det överskjutande beloppet utan dröjsmål återbäras.
49 a §
Skattestyrelsen får av särskilda skäl och på de villkor den bestämmer på ansökan bevilja befrielse från förseningsränta på debiterat förskott samt från uppskovsränta på förskott. Skattestyrelsen får bevilja befrielse från dessa belopp också då de borde redovisas eller då de redan har redovisats till någon annan skattetagare än staten. Ansökan avgörs av länsskatteverket då den avser belopp om högst 300 000 mark.
Skattestyrelsen och finansministeriet får överta avgörandet av ett sådant principiellt viktigt ärende som avses i 1 mom.
51 §
Ändring i en bestämmelse som med stöd av 13 § har givits om förskottsinnehållning, i en bestämmelse som med stöd av 38 § har givits om förskott eller i ett beslut som med stöd av 6 b § har meddelats om förskottsuppbördsregistrering får inte sökas genom besvär, förrän anhållan om rättelse av bestämmelsen eller beslutet har gjorts enligt 6 d, 16 eller 46 §. I ett beslut om förskottsuppbördsregistrering enligt 6 a § får ändring inte sökas genom besvär förrän den som är införd i registret enligt 6 b § 1 mom. har begärt att bli avförd ur detta. I ett avgörande som avses i 15 § 2 mom. och i länsskatteverkets registreringsbeslut enligt 21 § får ändring inte sökas genom besvär.
Om det enligt 1 mom. inte är förbjudet att söka ändring, får den som är missnöjd med länsskatteverkets med stöd av denna lag meddelade beslut söka ändring i det hos länsrätten i det län till vilket hans hemkommun hör. Ändring i avgöranden som avses i 16 § 2 mom. och 17 § söks likväl hos länsrätten i det län till vilket arbetsgivarens hemkommun hör. Om ingen länsrätt enligt stadgandena i detta moment är behörig att handlägga besvären, skall besvären riktas till länsrätten i Nylands län.
Skatteombudet har rätt att söka ändring i beslut som länsskatteverket meddelat med stöd av denna lag, med undantag för registreringsbeslut som avses i 21 §. Skatteombudet har rätt att söka ändring också i beslut som avses i 16 och 45 §§.
Besvärsskriften skall tillställas länsskatteverket eller länsrätten inom 30 dagar från delfåendet. Ett sådan beslut om förskottsuppbörd som avses i 46 § och varmed förskott har ändrats enligt den skattskyldiges yrkande, anses den skattskyldige ha fått del av inom sju dagar efter det att beslutet har inlämnats till posten. Besvärstiden för skatteombudet räknas från den dag då beslutet fattades.
Utan hinder av 1 mom. får ändring, också efter den tid som stadgas i 4 mom., sökas i beslut som länsskatteverket fattat enligt 38 och 45 §§ på den grunden att beslutet baserar sig på felaktig lagtillämpning eller att det vid behandlingen av ärendet har inträffat ett sådant misstag eller fel i förfarandet som kan anses ha inverkat på avgörandet av det. Besvär får emellertid inte anföras senare än under det sjätte året från ingången av kalenderåret efter det då beslutet meddelades.
Med avvikelse från 4 mom. får ändring sökas hos länsrätten i beslut som länsskatteverket meddelat med stöd av 22, 24, 25, 25 a, 25 b, 55, 55 a, 58 eller 58 b § inom sex år räknat från början av kalenderåret efter det då beslutet meddelades. När ändring söks i rättelsebeslut som avses i 27 och 58 c §§ är besvärstiden sex år räknat från början av året efter det då det ursprungliga beslutet meddelades, dock minst 60 dagar från delfåendet av rättelsebeslutet. Besvärstiden för skatteombudet är 60 dagar från den dag då beslutet fattades.
52 §
Beslut om registrering av förskottsuppbörd skall iakttas oavsett rättelseansökan eller besvär. Beslut på rättelseansökan eller besvär skall tillämpas från det att inbetalaren har fått del av det beslut som meddelats med anledning av rättelseansökan eller besvären.
53 §
I länsrättens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På ändringssökande tillämpas då 70 och 71 §§ lagen om beskattningsförfarande (1558/95).
I sådana ärenden som avses i 1 mom. utövas statens talan av skatteombudet.
55 §
Om förskott har innehållits eller uppburits för inkomst eller förmögenhet, för vilken skatt eller folkpensionspremie inte skall betalas, och om förskottet inte har använts till betalning av annan skatt eller folkpensionspremie, skall beträffande innehållet belopp det länsskatteverk inom vars tjänsteområde arbetsgivarens hemkommun är belägen samt beträffande uppburet förskott det länsskatteverk som påfört förskottet bestämma att det uppburna beloppet ofördröjligen skall återbäras till den som saken gäller.
58 §
Förskottsinnehållning skall räknas den skattskyldige till godo så som avses i lagen om beskattningsförfarande. Skattestyrelsen meddelar närmare föreskrifter om saken. Också gottgörelse för bolagsskatt räknas den därtill berättigade till godo så som skattestyrelsen föreskriver.
Om förskottsinnehållningen inte har beaktats då skatten fastställdes, kan det överbetalda beloppet på ansökan återfås hos länsskatteverket. Ansökan skall göras inom sex år räknat från utgången av det år för vilkets beskattning innehållningen hade bort räknas som avkortning på den skattskyldiges skatter.
Om det minsta belopp som återbetalas stadgas genom förordning.
58 c §
Har det inträffat ett räknefel eller något därmed jämförbart misstag i ett beslut som meddelats med stöd av 24 § 2 mom., 55, 55 a, 58, 58 a eller 58 b § eller om det annars konstateras att en återbäring helt eller delvis är grundlös, skall beslutet rättas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Lagens 28 och 49 a §§ tillämpas också på dröjsmålsränta och restavgift som avses i lagen om dröjsmålsränta och restavgift på skatt. Den behörighet att bevilja befrielse som avses i 49 a § övergår till länsskatteverket också i fråga om sådana ärenden som är anhängiga vid skattestyrelsen när denna lag träder i kraft.
RP 131/95
StaUB 37/95
RSv 124/95
Helsingfors den 18 december 1995
Republikens PresidentMARTTI AHTISAARI Minister Arja Alho