137/1995

Är en väghållare på någon annan grund än vad som föreskrivs i 29 § i behov av vägrätt till ett område, som behövs för en vägs biområde, kan den regionala miljöcentralen, där åtgärden inte åsamkar fastigheten betydande skada eller olägenhet, på ansökan av väghållningsmyndigheten bestämma att väghållaren skall ha sådan rätt.

Är väghållaren i behov av en rätt att för väghållningen eller för genomförande av en i 50 § 1 mom. nämnd anslutningsplan från ett visst område ta väghållningsämne i begränsad mängd eller i behov av rätt till enskild väg, kan sådan rätt grundas i samma ordning som gäller i fråga om rätt till vägs biområde.

Väghållaren har rätt att inom ett år efter det vägrätt upphört bortföra från förutvarande vägområde vad som uppförts eller anbragts på detsamma för väghållning. Område, som behövs för gata, byggnadsplaneväg eller enskild väg, bör dock lämnas i sådant skick att dess användande för dylikt ändamål inte vållar svårigheter. Har det som får bortföras inte avlägsnats från området inom ovan nämnd tid, tillfaller det områdets ägare.

Byggs en väg eller tas mark i besittning för en vägs biområde så att betydande olägenhet vid nyttjandet av en fastighet eller en del av den föranleds genom splittring av ägor eller av någon annan dylik orsak eller till följd av förbud, varom stadgas i 41 §, eller orsakas sådan olägenhet av verkställande av en i 50 § 1 mom. avsedd anslutningsplan, kan, om olägenheten därigenom lämpligen kan avlägsnas eller väsentligt minskas utan betydande skada eller men för andra sakägare och utan att försvåra förverkligandet av en stads-, byggnads- eller strandplan eller i en dylik plan utfärdade bestämmelser, företas utbyte av ägor mellan fastigheter och, om särskild orsak därtill föreligger, mot fullt vederlag i pengar ägor överföras till den ovan avsedda fastigheten som vederlagsjord från någon annan fastighet. Om graderingsvärdena av de områden som skall utbytas inte motsvarar varandra, ersätts skillnaden i pengar.

Förordnande om företagande av vägförrättning meddelas, på framställning av väghållningsmyndigheten eller någon annan sakägare, av den lantmäteribyrå, på vars område vägen eller största delen av den finns. Förrättningen utförs på väghållarens bekostnad av en lantmäteriingenjör med biträde av två gode män, vilka förrättningsingenjören utser bland dem som är valda till gode män vid skiftesförrättningar. Av särskilda skäl kan dock även någon annan sakägare än väghållaren åläggas att helt eller delvis ersätta förrättningskostnaderna.

Byggnader får inte finnas på en vägs sidoområde. Också utanför detta är det förbjudet att ha byggnader på ett område som sträcker sig till ett avstånd av 20 meter från mittlinjen på en landsvägs eller 12 meter från mittlinjen på en bygdevägs körbana eller, om två eller flera körbanor finns, den närmast belägna körbanan (skyddsområde). Av särskilda skäl kan i vägplanen eller genom den regionala miljöcentralens beslut avståndet i fråga om en viss väg eller del av den ökas till högst 50 meter. När ett allmänt behov kräver det kan avståndet ökas till högst 300 meter invid en reservlandningsplats som hör till vägen samt inom en förlängning med högst 750 meter i längdriktningen från landningsplatsens båda ändar.

Angående vissa eftergifter från bestämmelserna i denna paragraf stadgas i 42 §. Utöver dessa eftergifter kan, när skäl därtill prövas föreligga, genom den regionala miljöcentralens beslut tillstånd meddelas till avvikelse från de i 1 och 2 mom. nämnda förbuden och genom vägdistriktets beslut från förbudet i 3 mom.

Om ett träd, en buske, en häck, ett upplag eller en anordning som avses i 1 mom. föranleder i 40 eller 41 § nämnd fara eller olägenhet eller om en i 1 mom. nämnd byggnad orsakar fara för trafiken, kan den regionala miljöcentralen, eller om det inte är fråga om en byggnad även polis, förordna att den skall tas bort eller flyttas eller ändras på behövligt sätt. Om ägaren inte inom utsatt tid vidtar åtgärden, har väghållningsmyndigheten rätt att utföra den på väghållarens bekostnad.

Har förslag väckts om byggande av väg, kan den regionala miljöcentralen förbjuda uppförande av byggnader utan dess tillstånd inom ett visst område, som kan antas bli taget i anspråk för vägen eller komma att ligga i dess omedelbara närhet. Sådant förbud, som genom kungörelse skall bringas till allmän kännedom, kan meddelas för en tid av högst två år. Den regionala miljöcentralen kan, då tvingande skäl därtill föreligger, föreskriva att tiden för förbudet förlängs med högst fyra år.

Utanför vägområdet får tillfällig eller fast snöskärm uppsättas, där detta är nödvändigt för förhindrande av anhopning av snö på vägen. Fast snöskärm får dock inom bebott område uppsättas endast efter medgivande av fastighetens innehavare, eller, om överenskommelse med honom inte kan träffas, med den regionala miljöcentralens tillstånd.

Till främjande av trafiksäkerheten på en väg och vägens förmedlingsförmåga kan en plan (anslutningsplan) uppgöras genom vilken ges bestämmelser om eller förbud mot anslutning av enskilda vägar till en landsväg, som löper eller skall byggas utom stads- eller byggnadsplanelagt område, eller till någon del av den samt angående användningen av dit ledande enskilda vägars anslutningar. En anslutningsplan kan av särskilda skäl göras upp även för en bygdeväg eller en del av den. Om användning av en tidigare befintlig anslutning av en enskild väg förbjuds eller om andra bestämmelser ges om användningen av den, skall i planen bestämmas om byggande av en för anordnande av vägförbindelserna nödvändig enskild väg eller anslutning eller om grundande av rätt till en tidigare befintlig enskild väg eller till en väg eller vägdel, som enligt 33 § indragits eller indras som allmän väg. Planen godkänns av vägverkets centralförvaltning.

Innan anslutningsplanen godkänns, skall fastighetsägaren i fråga och övriga sakägare beredas tillfälle att bli hörda i saken, och meddelande därom skall delges dem personligen eller genom kungörelse på kommunens anslagstavla så som stadgas i lagen om offentliga kungörelser (34/25). Angående anslag av kungörelse skall tillkännagivande på åtgärd av vägverket i god tid införas i en eller två på orten allmänt spridda tidningar och skriftligt meddelande tillställas sådan sakägare från en annan kommun, vars boningsplats är nämnd i handlingarna eller annars känd. Innan anslutningsplanen godkänns skall den regionala miljöcentralens och kommunens utlåtande i saken inhämtas.

Angående beslut om godkännande av anslutningsplanen skall vägverket lämna underrättelse med iakttagande av stadgandena i 2 mom. Handlingar och beslut som gäller planen skall vara framlagda till påseende i kommunen under den tid beslutet skall kungöras.

Sedan anslutningsplanen genomförts eller i samband med byggande av väg även därförinnan såsom en interimistisk reglering kan, om väghållningsmyndigheten finner det nödvändigt och om en godtagbar vägförbindelse blivit tillfälligt ordnad, en förbjuden anslutning avlägsnas eller användningen av den hindras genom väghållningsmyndighetens försorg.

Då anslutningsplanen godkänts genom beslut, som vunnit laga kraft eller som kan verkställas utan hinder av besvär, har väghållaren rätt att ta i besittning områden, som fordras för byggande av en enskild väg eller en anslutning enligt anslutningsplanen, till dess vägen eller anslutningen blivit byggd.

Med anledning av anslutningsplanen skall vid behov vägförrättning hållas vid vilken, utöver vad som stadgas i 5 kap., enligt behov kan handläggas och avgöras ärenden som enligt lagen om enskilda vägar (358/62) skall behandlas och avgöras vid vägförrättning.

Grind eller bom får inte hållas på allmän väg.

Stadgandet i 1 mom. skall inte tillämpas i fråga om grind eller bom, som fordras för trafiksäkerheten eller rengärde eller påkallas av tull- eller gränsbevakningen.

Där med anledning av reglering, som avses i 35 §, eller enligt 50 § 1 mom. en ny enskild väg eller anslutning anläggs eller en redan förefintlig sådan ändras och arbetet inte utförs av väghållningsmyndigheten, är fastighetens ägare eller någon annan part, om denne på grund härav åsamkas kostnader, berättigad att av väghållaren få skälig ersättning för detta. Föranleder förbud, som nämns i 50 § 1 mom., betydande men vid nyttjandet av en fastighet, som därförinnan haft anslutning till allmän väg, är fastighetens ägare berättigad att av väghållaren få ersättning även för detta.

Har innehavare av fordran, som avses i 72 §, förlorat denna helt eller delvis genom att nedsättning inte ägt rum eller till följd av att den ersättningsberättigade avstått från ersättningen eller att ersättning som inte varit föremål för prövning vid vägförrättning, beräknats uppenbarligen för lågt, har han rätt att av väghållaren få ersättning för skadan mot en avskrivning, som antecknas på fordringsbeviset.

Är det fråga om ersättning som avses i 62 § 1 mom. 1-4 punkten, 63 § 1 och 2 mom., 64 § 1 mom., 65 eller 66 § och som överenskommelse inte har träffats om, skall vid vägförrättning enligt 37 § prövas och avgöras om och till vilket belopp ersättning skall utges, även om något yrkande därom inte har framställts.

Ersättningsfrågor som nämns i 62 § 1 mom. 5 punkten och 2 mom. upptas vid i 1 mom. avsedd vägförrättning till prövning och avgörande endast på yrkande av sakägaren.

Om en ersättningsfråga med anledning av denna lag framkommer i annat fall än vid den vägförrättning som nämns i 1 mom. eller om ersättningen kan bestämmas först sedan vägförrättningen har avslutats och om överenskommelse inte träffats om ersättningarna, skall den avgöras vid en vägförrättning som företas på ansökan av väghållaren eller den som kräver ersättning.

Ett ersättningsanspråk som nämns i 75 § 2 mom. skall framställas vid vägförrättning vid äventyr att sökanden annars förlorar rätten till ersättning, om han inte kan visa laga förhinder eller annat giltigt skäl till att hans anspråk hade försenats.

Den som

skall, om inte strängare straff för gärningen stadgas i annan lag, för brott mot stadgandena i lagen om allmänna vägar dömas till böter.

Är en i 1 mom. åsyftad rättelse som väghållningsmyndigheten yrkar riktig och uppenbart nödvändig, kan polis berättiga väghållningsmyndigheten att vidta den åtgärd som behövs, dock inte ta bort, flytta eller omändra byggnad.

Om sökande av ändring i beslut som fattats med stöd av denna lag eller stadganden som utfärdats med stöd av den gäller lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/ 50). Över vägdistriktets beslut anförs dock besvär hos länsrätten. Besvär i de fall som avses i 41 § 4 mom. anförs hos länsrätten på den ort där fastigheten finns och som distriktets beslut gäller och i de fall som avses i 52 § hos den länsrätt i vars domkrets anslutningen finns.

Över lantmäteribyråns beslut, varigenom förordnande meddelats om företagande av vägförrättning, får besvär inte anföras.

Beslut om fastställelse av vägplan och indragning av väg samt trafikministeriets beslut, som meddelats med stöd av 52 § 2 mom., skall av väghållningsmyndigheten delgivas offentligen. I detta syfte skall väghållningsmyndigheten befordra beslutet och de handlingar som utgör grund för det till vederbörande kommun, som på sin bekostnad skall meddela att de är framlagda till påseende i samma ordning som kommunala tillkännagivanden kungörs i kommunen. Beslutet och handlingarna skall i kommunen vara framlagda till påseende under den tid kungörelse om dem är anslagen. Delfåendet anses ha skett den sjunde dagen efter den dag då kungörelsen anslogs på kommunens anslagstavla.

Besvär över trafikministeriets beslut i ärende som avses i denna lag, utgör inte hinder för verkställande av beslutet, om inte den myndighet som handlägger besvären förordnar något annat.

Detsamma gäller i fråga om besvär över annan myndighets beslut, som meddelats enligt 23 eller 30 §, stadgandet i 41 § 1 mom. om ökning av där angivet avstånd, 44 §, 49 § 1 mom. eller 59 § eller beslut som gäller fastställande av vägplan eller byggande av väg.

I beslut som meddelas med stöd av 42 § 2 och 3 mom., eller 101 § 1 mom., samt, av vägande skäl, i beslut, varigenom i 50 § 1 mom. nämnd anslutningsplan godkänns, kan förordnas, att beslutet kan verkställas trots att besvär har anförts.