Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

980/1994

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Handels- och industriministeriets beslut om grunderna för Statsgaranticentralens avgifter

Typ av författning
Beslut
Meddelats
Uppdaterad författning
980/1994

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

Handels- och industriministeriet har med stöd av 6 § 2 mom. lagen den 3 februari 1989 om Statsgaranticentralen (111/89), sådant det lyder i lag av den 15 maj 1992 (427/92) beslutat:

1 kap. Behandlingsavgifter

1 §

För beslut som fattas på basis av en garantiansökan uppbärs en behandlingsavgift, vars storlek bestäms enligt den arbetsmängd och de kostnader som behandlingen medför. Behandlingsavgiften uppbärs också för ändring av ett beslut och för förlängning av ett besluts giltighetstid, om behandlingen medför kostnader som inte är ringa eller om andra särskilda skäl föreligger.

2 kap. Exportgarantier

1 §

När statens exportgaranti beviljas i de fall som nämns i 2 § 1 mom. 1-2 punkterna och 5-6 punkterna lagen om exportgaranti, skall avgiften för exportgarantin bestämmas med beaktande av kredittidens längd, beställarens kreditvärdighet, de säkerheter som beställaren ställer för krediten, valuta- och handelsrestriktioner som tillämpas i köparlandet, den vid transaktionen utnyttjade valutans konvertibilitet samt frågan huruvida exportgarantin avser leverans till en eller flera beställare.

2 §

När exportgaranti beviljas för export av varor i de fall som avses i 1 § i detta kapitel, skall garantiavgiften bestämmas som en engångsavgift utgående från garantiavgiftstiden. Garantiavgiftstiden är den tidsperiod som börjar när garantin träder i kraft och slutar senast på förfallodagen för den sista betalningsraten av den kredit som beställaren beviljats.

Garantiavgiften skall beräknas på den del av köpesumman för vilken garanti har godkänts.

Garantiavgiften är minst 0,05 procent. Garantiavgiften är högst 5,0 procent för varje ettårsperiod av garantiavgiftstiden.

3 §

När exportgaranti beviljas för export av arbets- och tjänsteprestationer i de fall som avses i 1 § i detta kapitel, skall garantiavgiften bestämmas på de högsta förlustbelopp som anges i garantiförbindelsen för varje tidsperiod om 6 månader.

För en garanti som beviljas för export av arbets- och tjänsteprestationer är garantiavgiften minst 0,05 procent och högst 9,0 procent av det högsta förlustbeloppet.

Om en väsentlig del av köpesumman kvarstår som kredit efter överlåtelsen av arbets- eller tjänsteprestationerna, kan garantiavgiften i tillämpliga delar fastställas enligt de grunder som anges i 2 §.

4 §

För en garanti som omfattar ansvaret för en förlust enligt 2 § 1 mom. 3 punkten lagen om exportgaranti uppbärs garantiavgiften i tillämpliga delar enligt de grunder som anges i 2 kap. 1 och 2 §§, dock så, att maximigränserna för garantiavgiften är dubbelt så höga som de som nämns i 2 § 3 mom.

5 §

När statens exportgaranti beviljas med stöd av 2 § 1 mom. 4 a punkten lagen om exportgaranti, uppbärs garantiavgiften för garantin i tillämpliga delar enligt samma grunder som de som bestäms i 2 § i detta kapitel, dock så, att garantiavgiften beräknas på det belopp av bekräftad remburs som garantin täcker.

6 §

När statens exportgaranti med stöd av 2 § 1 mom. 4 punkten lagen om exportgaranti beviljas en bank eller någon annan kreditgivare till säkerhet för en sådan kredit som beviljats en exportör för finansiering av export, uppbärs för denna garanti beroende på kredittiden och gäldenärens kreditvärdighet en garantiavgift som uppgår till minst 0,1 procent och högst 3,0 procent per år, beräknad på beloppet av den kreditgräns exportören beviljats eller det kreditbelopp som garantin omfattar.

7 §

När statens exportgaranti med stöd av 2 § 1 mom. 4 punkten lagen om exportgaranti beviljas en bank eller någon annan kreditgivare till säkerhet för en sådan kredit som beviljats en utländsk beställare eller en annan gäldenär för inköp av en exportprodukt, uppbärs garantiavgiften för garantin i tillämpliga delar enligt samma grunder som de som bestäms i 1 och 2 §§ i detta kapitel, dock så, att garantiavgiften beräknas på det kreditbelopp som garantin omfattar.

8 §

När statens exportgaranti beviljas med stöd av 2 b § lagen om exportgaranti, uppbärs för garantin en garantiavgift som uppgår till minst 0,2 procent och högst 5,0 procent per garantiår av den garanterade investeringens och den garanterade avkastningens värde vid ingången av varje garantiår.

Garantiåret är en 12 månaders tidsperiod, som varje kalenderår börjar den dag då investeringsgarantin har trätt i kraft.

9 §

När statens exportgaranti beviljas med stöd av 2 § 1 mom. 8 punkten lagen om exportgaranti för den händelse att en säkerhet som ställts för en exportör till förmån för en utländsk beställare tas i anspråk eller med stöd av lagens 2 § 1 mom. 4 punkt såsom motsäkerhet åt den som ställt säkerheten, uppbärs för garantin en garantiavgift på minst 0,1 procent och högst 5,0 procent per år.

10 §

För exportgarantier enligt lagen om statsgarantier och exportgarantier för investeringar som främjar miljövård uppbärs en garantiavgift enligt vad som stadgas i 1-9 §§ i detta kapitel.

11 §

I fråga om garantiavgiften och garantianbudsavgiften för K-garantier enligt 2 § 1 mom. 7 punkten lagen om exportgaranti iakttas vad statsrådet särskilt beslutar.

3 kap. Statsgarantier

1 §

För en garantikredit uppbärs en årsavgift i likhet med en årlig ränta på det kapital som lyfts på Statsgaranticentralens ansvar eller beräknad på det belopp av kreditlimiten som täcker garantin. Årsavgiften bestäms när garantin beviljas och den skall betalas tills garantikrediten i sin helhet är betald, kreditlimitperioden har upphört eller den betalningsskyldighet som baserar sig på garantin har börjat.

Årsavgiftens storlek bestäms utgående från den beräknade risk som är förenad med garantin och med beaktande av motsäkerhetens värde. När årsavgiften fastställs kan också det beaktas vilken betydelse projektet anses ha med tanke på Statsgaranticentralens verksamhetsprinciper.

Årsavgiften kan höjas medan garantin är i kraft, om amorteringarna och räntan på det lån som är föremål för garantin inte betalas enligt överenskommen betalningsplan, om låneamorteringarna skjuts upp eller om krediten annars inte sköts såsom avtalat samt om motsäkerheterna för garantin försvagas. Årsavgiften kan sänkas om motsäkerhetens värde har blivit väsentligt bättre eller garantitagarens ekonomiska ställning har blivit betydligt starkare.

2 §

Årsavgiften för garantier som beviljats med stöd av lagen om statsgarantier för vissa näringsgrenar är minst 0,25 procent och högst 3,0 procent.

3 §

Årsavgiften är minst 0,3 procent och högst 2,0 procent

- för garantier som beviljats företag som idkar skeppsbyggnadsrörelse som säkerhet för leveranskrediter och krediter som används till att finansiera fartyg under byggnadstiden och

- för garantier som beviljats företag som idkar rederirörelse för finansiering av fartygsanskaffningar och ändrings-, reparations- och förbättringsarbeten på fartyg.

För garantier som har beviljats för att konsolidera finansieringen av fartygsanskaffningar uppbärs en årsavgift på minst 0,75 procent.

4 §

Årsavgiften för garantier som beviljas för investeringar i miljövård är minst 0,25 procent och högst 2,0 procent.

5 §

Vad som har sagts ovan om statsgarantier och garantikrediter gäller också beviljandet av lån av statens medel på Statsgaranticentralens garantiansvar utan tryggande säkerhet.

4 kap. Riskkapitalgarantier

1 §

För de riskkapitalgarantier som Statsgaranticentralen beviljar uppbärs för den del av riskkapitalinvesteringen som Statsgaranticentralen ansvarar för en garantiavgift som under den tid garantin gäller kan variera mellan 0,5 och 5,0 procent, beräknad i likhet med en årlig ränta.

2 §

Årsavgiftens storlek bestäms utgående från den beräknade risk som är förenad med garantin samt den beräknade totalavkastning som garantiavgiften, behandlingsavgiften och värdestegringsersättningen enligt 3 § ger Statsgaranticentralen.

3 §

Ersättning för inträffad stegring i investeringens värde uppbärs enligt 6 § lagen om statens riskkapitalgarantier (594/92).

5 kap. Konsolideringsgarantier

1 §

Av den som ansöker om konsolideringsgaranti uppbärs en årsavgift i likhet med en årlig ränta för det kreditbelopp eller dess paritetsvärde i mark som Statsgaranticentralen ansvarar för. Årsavgiften fastställs då garantianbudet görs. Årsavgiften är minst 0,25 procent och högst 3,0 procent. Denna avgift skall betalas ända tills garantins giltighetstid löper ut.

2 §

Årsavgiftens storlek bestäms utgående från den beräknade risk som är förenad med garantin och med beaktande av motsäkerhetens värde.

6 kap. Garantier för tryggande av basråvaru- försörjningen

1 §

Avgiften för statsgarantier som beviljas för att trygga basråvaruförsörjningen skall fastställas med beaktande av kredittidens längd, kredittagarens och dennes lands kreditvärdighet samt de säkerheter som fås för att trygga återbetalningen av krediten.

2 §

Garantiavgiften skall bestämmas som en engångsavgift utgående från garantiavgiftstiden. Garantiavgiftstiden är den period som börjar när garantin träder i kraft och slutar senast på förfallodagen för den sista betalningsraten av krediten.

Garantiavgiften skall beräknas på kreditbeloppet.

Garantiavgiften kan fastställas till högst 5,0 procent för varje ettårsperiod av garantiavgiftstiden.

7 kap. Övriga prestationer och särskilda kostnader

1 §

För Statsgaranticentralens övriga prestatio-ner uppbärs avgifter vilkas storlek bestäms med beaktande av den arbetsmängd och de kostnader som behandlingen har medfört.

2 §

Statsgaranticentralen har rätt att uppbära de kostnader för resor och för anlitande av de sakkunniga som behövs samt andra motsvarande nödvändiga kostnader som uppstår i samband med behandlingen av garantiansökningar samt ansökningar om ändring eller förlängning.

8 kap. Avgifter för uppdrag

1 §

För garantier som statsrådet har gett Statsgaranticentralen i uppdrag att sköta, medan Statsgaranticentralen dock inte ansvarar för den risk som är förenad med dem, uppbärs en avgift som täcker de kostnader som behandlingen åsamkar Statsgaranticentralen.

2 §

Bereder Statsgaranticentralen ett sådant garantibeslut som avses 1 § i detta kapitel, uppbär Statsgaranticentralen likaså en behandlingsavgift enligt 1 kap.

9 kap. Ikraftträdande

1 §

Genom detta beslut upphävs statsrådets beslut den 16 januari 1986 och 14 juni 1990 om de allmänna premiegrunderna för statsgarantier för tryggande av basråvaruförsörjningen (53/86 och 534/90), handels- och industriministeriets beslut den 27 maj 1992 om grunderna för avgifter för statsgarantier (466/92), den 27 maj 1992 och den 19 januari 1994 om grunderna för exportgarantipremier (465/92 och 73/94), den 16 december 1992 om grunderna för de avgifter som uppbärs för statens riskkapitalgarantier (1339/92) samt den 1 juni 1993 om grunderna för de avgifter som uppbärs för statens konsolideringsgarantier (648/93).

Detta beslut träder i kraft den 1 december 1994.

Helsingfors den 9 november 1994

Minister Pertti Salolainen Äldre regeringssekreterare Eeva-Liisa Virkkunen

Till början av sidan