Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

377/1994

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av mervärdesskattelagen

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i mervärdesskattelagen av den 30 december 1993 ( 1501/93 ) 42 § 2 mom. och

ändras 48 § 2 mom., 79 § 1, 2 samt 4 mom., 83 § 2 mom., 130 § 1 och 2 mom., 175 §, 188 § 3 och 4 mom., 193 § 2 mom., 202 § och 222 § 2 och 5 mom. samt

fogas till 6 § ett nytt 3 mom., till lagen en ny 13 a § och före denna en ny mellanrubrik samt en ny 13 b §, till 158 § ett nytt 2 mom., till 173 § ett nytt 3 mom., till 174 § ett nytt 4 mom., till 188 § ett nytt 3 mom., varvid det ändrade 3 mom. och 4 mom. blir 4 och 5 mom., samt till 222 § ett nytt 6 mom. som följer:

6 §


En kommun och huvudstadsregionens samarbetsdelegation är skyldiga att betala skatt på persontrafikverksamhet som den bedriver eller ordnar även då verksamheten inte idkas i form av affärsrörelse.

Skattskyldighetsgrupp

13 a §

Länsskatteverket kan på ansökan av två eller flera näringsidkare bestämma att dessa när lagen tillämpas skall behandlas som en enda näringsidkare ( skattskyldighetsgrupp ). Näringsidkarna skall ha sin hemort i Finland.

Till en skattskyldighetsgrupp kan endast höra:

1)

en näringsidkare som i huvudsak säljer finansiella tjänster som avses i 41 § eller försäkringstjänster som avses i 44 § 1 mom.

2)

en holdingsammanslutning som avses i 4 § kreditinstitutslagen (1607/93),

3)

en näringsidkare i vilken en näringsidkare enligt 1 eller 2 punkten har sådan bestämmanderätt som avses i 22 b § bokföringslagen,

4)

en näringsidkare i vilken näringsidkare enligt 1-3 punkten tillsammans kan utöva rätt motsvarande bestämmanderätt enligt 22 b § bokföringslagen och en näringsidkare som på det sätt som avses i 3 punkten står under dess bestämmanderätt.

En förutsättning för att ansökan skall godkännas är att näringsidkarna är nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt och administrativt hänseende.

En näringsidkare kan bara höra till en enda skattskyldighetsgrupp.

13 b §

En skattskyldighetsgrupp skall meddela vilken till gruppen hörande näringsidkare som skall vara skyldig att uppfylla gruppens deklarations- och redovisningsskyldighet enligt lagen och som skall vara berättigad till att göra de ansökningar om skatteåterbäring som avses i lagen.

48 §


Som primärproduktion anses också odling av frö- och plantmaterial som bedrivs av Växtförädlingsanstalten samt Centralen för utsädespotatis och stationen för sunda plantor, vilka verkar i samband med lantbrukets forskningscentral.


79 §

Till skattegrunden hänförs sådana understöd och bidrag som direkt anknyter till priserna och som en skattskyldig som bedriver eller ordnar persontransportverksamhet har fått för att bedriva verksamheten.

När persontransportverksamhet bedrivs eller ordnas av en kommun eller huvudstadsregionens samarbetsdelegation, anses det av verksamheten förorsakade underskott som kommunen eller delägarkommunerna har täckt inte som understöd och bidrag som direkt anknyter till priserna.


Det belopp som avses i 1 och 3 mom. inkluderar inte skattens andel.

83 §


Om en för skattepliktig återförsäljning anskaffad vara från vars inköpspris har gjorts avdrag med stöd av 1 mom. tas i bruk för något annat ändamål eller om det på försäljningsverifikatet i samband med varans återförsäljning har gjorts en anteckning om den skatt som skall betalas på försäljningen, skall det avdragna beloppet läggas till skattegrunden. Med bruk för något annat ändamål enligt detta moment avses inte demontering av varor som anskaffats såsom begagnade och återförsäljning av delar av dem.


130 §

Kommunerna har rätt till återbäring av skatt enligt 10 kap. som ingår i en anskaffning och från vilken avdrag inte får göras eller för vilken inte betalas återbäring enligt 131 §. Återbäring fås även för skatt som betalas på understöd eller bidrag som avses i 79 § 1 mom.

Rätten till återbäring enligt 1 mom. gäller inte skatt som ingår i en anskaffning som sker för privat konsumtion eller för användning enligt 53 eller 114 §.


158 §


Ärenden som gäller en skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § behandlas av det länsskatteverk inom vars verksamhetsområde en näringsidkare enligt 13 b § har sin hemkommun.

173 §


En skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § anses ha blivit bildad tidigast från det ansökan gjordes.

174 §


En skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § anses ha blivit upplöst från och med att de näringsidkare som hör till gruppen har framställt yrkande därom.

175 §

Länsskatteverket skall underrätta den skattskyldige om att han införts i eller avförts ur registret, om bildande eller upplösning av skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § samt om att han inte, med avvikelse från anmälan eller ansökan, har införts i registret eller avförts ur det eller en skattskyldighetsgrupp inte har bildats eller upplösts.

På begäran av den som saken gäller eller av statsombudet skall länsskatteverket meddela beslut i registerärenden samt i ärenden som gäller bildande eller upplösning av en skattskyldighetsgrupp.

188 §


Samtliga näringsidkare som hör till gruppen är solidariskt ansvariga för en i 13 a § avsedd skattskyldighetsgrupps skatt.

En i 2 mom. avsedd delägares och bolagsmans samt en i 3 mom. avsedd näringsidkares ansvar inträder vid ingången av den månad då han ansluter sig till bolaget, sammanslutningen eller skattskyldighetsgruppen och upphör vid utgången av den månad då han utträder ur bolaget, sammanslutningen eller skattskyldighetsgruppen.

De personer som är ansvariga för skatten skall antecknas i länsskatteverkets beslut. Har en person eller näringsidkare som avses i 2 eller 3 mom. och som är ansvarig för skatten inte antecknats i beslutet, skall länsskatteverket efter att ha hört personen eller näringsidkaren i fråga bestämma att han ansvarar för betalningen av skatten solidariskt med den skattskyldige.

193 §


För den skattskyldige är besvärstiden tre år från utgången av räkenskapsperioden eller, om beslutet avser flera räkenskapsperioder, från utgången av den sista av dem, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet. Över ett beslut som gäller förhandsbesked och ett beslut som avses i 175 § 2 mom. får näringsidkaren anföra besvär inom 30 dagar från delfåendet. För statsombudet är besvärstiden 30 dagar från det beslutet fattades.


202 §

Ändrar omsättningsskatterätten eller högsta förvaltningsdomstolen med anledning av besvär av statsombudet ett beslut som avses i 175 § 2 mom., skall den samtidigt bestämma den tidpunkt från vilken avgörandet skall tillämpas.

222 §


Lagen tillämpas på överlåtelse av nyttjanderätt till inkvarteringslokaler och besökshamnar enligt 85 § 1 mom. 2 punkten samt på entravgifter till teater-, cirkus-, musik- och dansföreställningar samt till konstutställningar, dock så att tjänsten skall ha tillhandahållits den 1 januari 1996 eller därefter.


Om persontransport enligt 85 § 1 mom. 1 punkten utförs före ingången av 1996 är skatten för försäljning av tjänsten 6 procent av skattegrunden. Om nyttjanderätten till idrottslokaliteter enligt 29 § 4 punkten överlåts före ingången av 1996 är skatten på försäljningen av tjänsten 12 procent av skattegrunden.

Vid beräknandet av det i 3 § avsedda sammanlagda beloppet av skattepliktiga och skattefria försäljningar 1994 beaktas även försäljningar som 1994 skett innan lagen träder i kraft, om dessa är skattepliktiga enligt mervärdesskattelagen eller skattefria enligt 51, 52, 55-58 §§ eller 6 kap. Som skattepliktig försäljning anses inte skattepliktig försäljning enligt 30 § eller 48 § 3 mom.


Denna lag träder i kraft den 1 juni 1994.

RP 76/94

LM 28/94

LM 29/94

StaUB 18/94

Helsingfors den 27 maj 1994

Republikens President MARTTI AHTISAARIFinansminister Iiro Viinanen

Till början av sidan