Statsrådets beslut om utsläpp i vatten av vissa miljöfarliga eller hälsofarliga ämnen
- Typ av författning
- Beslut
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
Statsrådet har vid föredragning från miljöministeriet med stöd av vattenlagen av den 19 maj 1961 (264/61) samt 2 § 1 mom. 8 a-punkten och 3 mom. lagen den 17 januari 1986 om vatten- och miljöförvaltningen (24/86), sådana de sistnämnda lagrummen lyder i lag av den 8 januari 1993 (89/93), beslutat:
Allmänna bestämmelser
1 §
Genom detta beslut genomförs EG-rådets följande direktiv till vilka hänvisas under rubrikerna II VATTEN och V AVFALL i bilaga XX till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsrådet
direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö,
direktiv 82/176/EEG av den 22 mars 1982 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från kloralkaliindustrin,
direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp,
direktiv 84/156/EEG av den 8 mars 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor än kloralkaliindustrin,
direktiv 84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan,
direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG,
direktiv 88/347/EEG av den 16 juni 1988 om ändring i bilaga 2 till direktiv 86/280/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG, och
direktiv 90/415/EEG av den 27 juli 1990 om ändring i bilaga 2 till direktiv 86/280/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG,
direktiv 78/176/EEG av den 20 februari 1978 om avfall från titandioxidindustrin och
direktiv 82/883/EEG av den 3 december 1982 om kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från titandioxidindustrin, vilka gäller miljövård inom titandioxidindustrin.
2 §
Detta beslut tillämpas när ämnen som nämns i 3-5 och 8 §§ leds in i vatten, med undantag av grundvatten. Med vatten avses i detta beslut vattendrag enligt 1 kap. vattenlagen samt diken, rännilar, källor och konstgjorda dammar.
3 §
Följande kemikalier får inte släppas ut i vatten som avses i 2 §: hexaklorcyklohexan, DDT, aldrin, dieldrin, endrin, isodrin, triklorbensen, hexaklorbensen, hexaklorbutadien och koltetraklorid.
4 §
Vid användning av följande ämnen som lösningsmedel, skyddskemikalier eller biocider får de inte släppas ut i vatten som avses i 2 §: pentaklorfenol, kloroform, 1,2-dikloretan, trikloretylen och perkloretylen.
5 §
Vid anvädning av i 2 mom. nämnda ämnen för andra än i 4 § avsedda ändamål, skall för utsläpp av dem i vatten som avses i 2 § tillstånd av vattendomstolen inhämtas enligt vattenlagen. Innehållet i tillståndet skall åtminstone uppfylla de krav som anges nedan i 9, 10 och 12 §§.
Ämnen som avses i 1 mom. är kvicksilver och kadmium samt deras föreningar, pentaklorfenol, kloroform, 1,2-dikloretan, trikloretylen och perkloretylen.
6 §
Vad i 3-5 §§ bestäms om utsläpp in i vatten som avses i 2 § gäller även utsläpp i ett allmänt avlopp.
7 §
För att från en anläggning som bedriver titandioxidindustri få släppa ut avloppsvatten i vatten som avses i 2 § skall av vattendomstolen inhämtas tillstånd, som kan beviljas endast för en bestämd tid. Innehållet i ansökan om tillstånd skall uppfylla kraven enligt det direktiv som avses i 1 § 9 punkten.
8 §
Tillstånd enligt vattenlagen skall inhämtas av vattendomstolen för att i vatten som avses i 2 § få leda in utsläpp som innehåller följande ämnen:
andra än i 3 och 5 §§ avsedda organiska halogenföreningar och ämnen som kan bilda sådana föreningar i vattenmiljön, giftiga organiska fosforföreningar och organiska tennföreningar,
ämnen som visats ha cancerogena egenskaper,
biocider och deras derivat,
följande metaller och metalloider samt deras föreningar: zink, koppar, nickel, krom, bly, selen, arsenik, antimon, molybden, titan, tenn, barium, beryllium, bor, uran, vanadin, kobolt, tallium, tellur och silver,
oorganiska fosfor- och kväveföreningar samt elementärt fosfor,
cyanider och fluorider,
mineraloljor och kolväten som härrör från olja,
ämnen som negativt påverkar lukt eller smak hos varor som är avsedda som människoföda och härrör från vattenmiljön samt föreningar som kan misstänkas bilda sådana ämnen i vatten,
giftiga eller svårnedbrytbara organiska kiselföreningar samt ämnen som kan bilda sådana föreningar i vatten,
ämnen som har en skadlig inverkan på syrebalansen i vattnet.
Tillstånd av vattendomstolen behöver dock inte inhämtas för ämnen som avses i punkterna 3-10 i 1 mom., om det är uppenbart att utsläppen av dessa ämnen inte kan orsaka förorening av vattendrag.
Innehållet i tillstånden
9 §
I de tillstånd som avses i 5-8 §§ skall anges den största tillåtna utsläppsmängden per tidsenhet samt vid behov utsläppsmängden per produktenhet och den högsta tillåtna koncentrationen av ämnet i avloppsvatten. De nämnda utsläppsföreskrifterna skall i fråga om kravnivån motsvara den nivå som kan nås med bästa tillgängliga teknologi.
10 §
Vattendomstolen skall i sitt tillståndsbeslut förplikta tillståndshavaren att ansöka om översyn av ett tillstånd som avses i 5 och 6 §§ inom fyra år från ikraftträdandet av tillståndsbeslutet och därefter med fyra års mellanrum.
11 §
Om ett gällande utsläppstillstånd inte motsvarar vad som bestäms i detta beslut, skall tillståndet ses över fastän den tidsfrist som i tillståndsbeslutet har satts ut för översyn av tillståndet inte ännu skulle ha löpt ut.
Vatten- och miljödistriktet skall vid behov påminna verksamhetsidkaren om att ansökan om en första översyn av gällande tillstånd skall göras inom fyra år från ikraftträdandet av detta beslut.
12 §
I tillstånden skall villkoren för utsläpp av ämnen som nämns i 5 § minst motsvara kravnivån i bilagorna 1-8 till detta beslut. De gränsvärden som anges i bilagorna gäller vid den punkt där avloppsvattnen leds ut från anläggningen, om inte något annat bestäms i bilagorna. Om avloppsvattnen behandlas i ett reningsverk utanför anläggningen för avlägsnande av ämnena i fråga, kan gränsvärdena tillämpas även på det vatten som kommer ut från reningsverket.
De gränsvärden för koncentrationer som nämns i bilagorna är avsedda för sådant avloppsvatten som uppkommer under en process och som inte har spätts ut med kylvatten, dräneringsvatten, dagvatten, sanitetsvatten eller annat motsvarande vatten. När tillståndsvillkoren uppställs skall särskild uppmärksamhet fästas vid verksamhetens art och vid möjligheterna till minskade utsläpp.
Kontroll
13 §
Sådana utsläpp vilka innehåller ämnen som nämns i 5 § och vilka leds in i vatten som avses i 2 § eller i ett allmänt avlopp samt sådana utsläpp vilka innehåller i 8 § nämnda ämnen och vilka leds in i vatten som avses i 2 § samt vid behov utsläppens verkningar på vattenmiljön skall kontrolleras genom mätningar så att de totala utsläpp som verksamheten orsakar kan utredas tillförlitligt. De referensmätmetoder och bestämningsgränser för mätmetoderna samt den noggrannhet och precision som fordras vid kontrollen anges närmare i bilagorna. I de fall som nämns särskilt i bilagorna kan utsläppen även bedömas genom ett förenklat kontrollförfarande.
14 §
När föreskrifter utfärdas om kontroll av de verkningar på vattenmiljön som orsakas av avloppsvatten från anläggningar som bedriver titandioxidindustri skall de krav beaktas som uppställts det direktiv son avses i 1 § 10 punkten.
15 §
I övrigt gäller om kontroll som avses i 13 och 14 §§ vad som stadgas om kontroll enligt 10 kap. 24 a § 4 mom. vattenlagen.
Register och program
16 §
Vatten- och miljöförvaltningen för register över de tillstånd som avses i 5-8 §§ samt över de kontrollresultat som erhålls vid tillsynen över dem.
17 §
Vatten- och miljöstyrelsen uppgör förslag till program för undvikande av sådan förorening av vatten som orsakas av ämnen som nämns i 3, 5 och 8 §§ eller för dess eliminering i alla utsläppskällor inklusive diffusionsbelastning.
Vatten- och miljöförvaltningen skall uppgöra förslag till program för minskande och eventuellt total eliminering av den förorening av vattenmiljön som orsakas av avloppsvatten från anläggningar som bedriver titandioxidindustri.
18 §
De program som nämns i 17 § fastställer miljöministeriet efter att ha skaffat utlåtanden om saken av de myndigheter som saken gäller samt av andra instanser i den mån det skall anses nödvändigt.
Ikraftträdande
19 §
Detta beslut träder i kraft den 1 juni 1994.
Helsingfors den 19 maj 1994
Miljöminister Sirpa PietikäinenMiljöminister Pentti Sipilä
Gränsvärden och referensmätmetoder för kvicksilverutsläpp från kloralkaliindustrin
I denna bilaga avses med kvicksilver (Hg) grundämnet kvicksilver och det kvicksilver som ingår i dess föreningar. Gränsvärdena i denna bilaga gäller industrianläggningar vid vilka bedrivs elektrolys av alkaliska klorider med hjälp av kvicksilverceller.
Gränsvärden
I de tillstånd som avses i 5 och 6 §§ får gränsvärdena för kvicksilverutsläpp inte överskrida följande gränsvärden:
1) som månadsgenomsnitt 0,5 g/ton av produktionskapaciteten för klor,
2) som månadsgenomsnitt 1,0 g/ton av produktionskapaciteten för klor.
Värdet i 1 punkten gäller kvicksilver i avloppsvatten från klorproduktionsenheten och värdet i 2 punkten gäller den totala mängden kvicksilver i allt kvicksilverhaltigt vatten som släpps ut från industrianläggningens tomt.
De genomsnittliga dygnsgränsvärdena är fyra gånger så stora som motsvarande månatliga genomsnittsgränsvärden som anges i punkt 1 och 2.
Övriga bestämmelser
För anläggningar som hör till kloralkaliindustrin och från vilka kvicksilver kan släppas ut i avloppsvatten skall i vattendomstolens tillstånd tas in utsläppsföreskrifter som motsvarar nivån på den bästa teknologi som finns att tillgå för minskande av dessa utsläpp.
Referensmätmetoden för bestämning av kvicksilverhalten i vatten är flamfri atomabsorptionsspektrofotometri efter lämplig förbehandling av provet. För mätning av kvicksilverhalten i avloppsvatten kan en sådan metod användas att kvicksilverhalten kan bestämmas med en noggrannhet på ± 30 % och en precision på ± 30 % vid koncentrationer som är en tiondel av den högsta tillåtna koncentration som anges i tillståndet.
Gränsvärden och referensmätmetoder för kvicksilverutsläpp från andra källor än kloralkaliindustrin
I denna bilaga avses med kvicksilver (Hg) grundämnet kvicksilver och det kvicksilver som ingår i dess föreningar. Bestämmelserna i bilagan gäller anläggningar i vilka kvicksilver eller ämnen som innehåller kvicksilver används eller framställs och från vilka kvicksilver kan släppas ut i avloppsvatten, med undantag av anläggningar som nämns i bilaga 1.
Gränsvärden
I de tillstånd som avses i 5 och 6 §§ får gränsvärdena för kvicksilverutsläpp vid nedan nämnd verksamhet inte överskrida följande gränsvärden:
1) kemisk industri som använder kvicksilverkatalysatorer:
a) vid vinylkloridproduktion
0,05 mg/l avloppsvatten
0,1 g/ton av produktionskapaciteten för vinyl
b) i andra processer
0,05 mg/l avloppsvatten
5 g/kg hanterat kvicksilver
2) tillverkning av kvicksilverkatalysatorer som används vid vinylkloridproduktion:
0,05 mg/l avloppsvatten
0,7 g/kg hanterat kvicksilver
3) tillverkning av organiska och oorganiska kvicksilverföreningar, utom varor enligt punkt 2:
0,05 mg/l avloppsvatten
0,05 g/kg hanterat kvicksilver
4) tillverkning av primärbatterier som innehåller kvicksilver:
0,05 mg/l avloppsvatten
0,03 g/kg hanterat kvicksilver
5) industri för icke järnhaltiga metaller såsom kvicksilveråtervinningsanläggningar samt för utvinning och raffinering av icke järnhaltiga metaller
0,05 mg/l avloppsvatten
6) anläggningar för behandling av giftigt avfall som innehåller kvicksilver
0,05 mg/l avloppsvatten
Gränsvärdena avser en månatlig genomsnittshalt av kvicksilver och en maximal månatlig kvicksilverbelastning. De genomsnittliga dygnsgränsvärdena är två gånger de genomsnittliga månadsgränsvärden som anges ovan.
Övriga bestämmelser
För anläggningar som hör till de ovan nämnda eller till andra industrisektorer och från vilka kvicksilver kan släppas ut i avloppsvatten skall i vattendomstolens tillstånd tas in utsläppsföreskrifter som motsvarar nivån på den bästa teknologi som finns att tillgå för minskande av dessa utsläpp.
För verksamhet från vilken inte mer än 7,5 kg kvicksilver släpps ut i avloppsvatten per år kan ett förenklat kontrollförfarande införas, t.ex. så att regelbundna mätningar av utsläppen inte företas.
Bestämmelser om referensmätmetod samt noggrannhet och precision vid bestämning av kvicksilverhalten ingår i bilaga 1.
Gränsvärden och referensmätmetoder för kadmiumutsläpp
I denna bilaga avses med kadmium (Cd) grundämnet kadmium och det kadmium som ingår i dess föreningar. Bestämmelserna i bilagan gäller anläggningar i vilka kadmium eller ämnen som innehåller kadmium används eller framställs och från vilka dessa ämnen kan släppas ut i avloppsvatten.
Gränsvärden
I de tillstånd som avses i 5 och 6 §§ får gränsvärdena för kadmiumutsläpp vid nedan nämnd verksamhet inte överskrida följande gränsvärden:
1) zinkbrytning, bly- och zinkraffinering, fabriker för framställning av kadmium och icke järnhaltiga metaller
0,2 mg/l avloppsvatten
2) tillverkning av kadmiumföreningar
0,2 mg/l avloppsvatten
0,5 g/kg hanterat kadmium
3) pigmenttillverkning
0,2 mg/l avloppsvatten
0,3 g/kg hanterat kadmium
4) tillverkning av stabilisatorer
0,2 mg/l avloppsvatten
0,5 g/kg hanterat kadmium
5) tillverkning av primär- och sekundärbatterier
0,2 mg/l avloppsvatten
1,5 g/kg hanterat kadmium
6 galvanisering
0,2 mg/l avloppsvatten
0,3 g/kg hanterat kadmium
Gränsvärdena avser en månatlig genomsnittshalt av kadmium och en maximal månatlig kadmiumbelastning. De genomsnittliga dygnsgränsvärdena är två gånger de genomsnittliga månadsgränsvärden som anges i tabellen ovan.
Övriga bestämmelser
För anläggningar som hör till de ovan nämnda eller till andra industrisektorer och från vilka kadmium kan släppas ut i avloppsvatten skall i vattendomstolens tillstånd tas in utsläppsföreskrifter som motsvarar nivån på den bästa teknologi som finns att tillgå för minskande av dessa utsläpp.
För verksamhet från vilken inte mer än 10 kg kadmium släpps ut i avloppsvatten per år kan ett förenklat kontrollförfarande införas, t.ex. så att regelbundna mätningar av utsläppen inte företas. För industriella galvaniseringsanläggningar kan ett förenklat kontrollförfarande tillämpas endast om galvaniseringstankarna har en sammanlagd volym som är mindre än 1,5 m 3 .
Referensmätmetoden för bestämning av kadmiumhalten i vatten är atomabsorptionsspektrofotometri efter konservering och lämplig förbehandling av provet. För mätning av kadmiumhalten i anloppsvatten kan en sådan metod användas att kadmiumhalten kan bestämmas med en noggrannhet på ± 30 % och en precision på ± 30 % vid koncentrationer som är en tiondel av den högsta tillåtna koncentration som anges i tillståndet.
Gränsvärden och referensmätmetoder för pentaklorfenol
Bestämmelserna i denna bilaga gäller anläggningar i vilka pentaklorfenol (PeCP, CAS-87-86-5) används, framställs eller bildas och från vilka ämnet kan släppas ut i avloppsvatten.
Gränsvärden
I de tillstånd som avses i 5 § får gränsvärdena för utsläpp av pentaklorfenol vid nedan nämnd verksamhet inte överskrida följande gränsvärden:
produktion av natriumpentaklorfenolat genom hydrolys av hexaklorbensen 25 g/ton producerat, hanterat eller använt ämne 1 mg/l avloppsvatten
Gränsvärdena avser månadsgenomsnitt och en maximal månatlig belastning. De genomsnittliga dygnsgränsvärdena är två gånger de genomsnittliga månadsgränsvärdena.
Övriga bestämmelser
För anläggningar som hör till de ovan nämnda eller till andra industrisektorer och från vilka pentaklorfenol kan släppas ut i avloppsvatten skall i vattendomstolens tillstånd tas in utsläppsföreskrifter som motsvarar nivån på den bästa teknologi som finns att tillgå för minskande av dessa utsläpp.
Ett förenklat kontrollförfarande, t.ex. utan regelbundna utsläppsmätningar, kan införas om de årliga utsläppen av pentaklorfenol i avloppsvatten inte överstiger 3 kg per år.
Referensmätmetoden för bestämning av pentaklorfenolhalten i vatten är högtrycksvätskekromatografi eller gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor, efter extraktion med lämpligt lösningsmedel. För mätning av pentaklorfenolhalten i avloppsvatten kan användas en metod där bestämningsgränsen är 2 æg/l. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration om 4 æg/l.
Gränsvärden och referensmätmetoder för kloroformutsläpp
Bestämmelserna i denna bilaga gäller anläggningar i vilka kloroform (CHCl3, CAS-67-66-3) används, framställs eller bildas och från vilka ämnet kan släppas ut i avloppsvatten.
Gränsvärden
I de tillstånd som avses i 5 och 6 §§ får gränsvärdena för utsläpp av kloroform vid nedan nämnd verksamhet inte överskrida följande gränsvärden:
1) framställning av klormetaner ur metanol eller ur en kombination av metanol och metan
10 g/ton av den totala produktionskapaciteten för klormetaner
1 mg/l avloppsvatten
2) framställning av klormetaner genom klorering av metan
7,5 g/ton av den totala produktionskapaciteten för klormetaner
1 mg/l avloppsvatten
Gränsvärdena avser månadsgenomsnitt och en maximal månatlig belastning. De genomsnittliga dygnsgränsvärdena är två gånger de genomsnittliga månadsgränsvärdena.
Övriga bestämmelser
För anläggningar som hör till de ovan nämnda eller till andra industrisektorer och från vilka kloroform kan släppas ut i avloppsvatten skall i vattendomstolens tillstånd tas in utsläppsföreskrifter som motsvarar nivån på den bästa teknologi som finns att tillgå för minskande av dessa utsläpp.
Ett förenklat kontrollförfarande, t.ex. utan regelbundna utsläppsmätningar, kan införas om de årliga utsläppen av kloroform i spillvatten inte överstiger 30 kg per år.
Referensmätmetoden för bestämning av kloroformhalten i vatten är gaskromatografi, varvid en känslig detektor skall användas när koncentrationen i provet understiger 0,5 mg/l. För mätning av kloroformhalten i avloppsvatten kan användas en metod där bestämningsgränsen är 0,1 æg/l, om koncentrationen i provet understiger 0,5 mg/l. För koncentrationer över 0,5 mg/l är bestämningsgränsen 0,1 mg/l tillräcklig. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar två gånger värdet av bestämningsgränsen.
Gränsvärden och referensmätmetoder för utsläpp av 1,2-dikloretan
Bestämmelserna i denna bilaga gäller anläggningar i vilka 1,2-dikloretan (EDC, CAS-107-06-2) används, framställs eller bildas och från vilka ämnet kan släppas ut i avloppsvatten.
Gränsvärden
I de tillstånd som avses i 5 och 6 §§ får gränsvärdena för utsläpp av 1,2-dikloretan vid nedan nämnd verksamhet inte överskrida följande gränsvärden:
1) enbart produktion av 1,2-dikloretan
4 g/ton av produktionskapaciteten
2 mg/l avloppsvatten1)
från 1.1.1995
2,5 g/ton av produktionskapaciteten
1,25 mg/l spillvatten 1)
1) referensvolym för vattenförbrukningen är 2 m 3 /ton av produktionskapaciteten för renad EDC
2) produktion av 1,2-dikloretan samt bearbetning och användning på samma plats
12 g/ton av produktionskapaciteten
6 mg/l avloppsvatten2)
från 1.1.1995
5 g/ton av produktionskapaciteten
2,5 mg/l avloppsvatten 2)
2) referensvolym för vattenförbrukningen är 2,5 m 3 /ton av produktionskapaciteten för renad EDC
3) vidare bearbetning av 1,2-dikloretan till andra ämnen än vinylklorid
2,5 g/ton av produktionskapaciteten
1 mg/l avloppsvatten 3)
3) referensvolym för vattenförbrukningen är 2,5 m 3 /ton av produktionskapaciteten för renad EDC
Gränsvärdena avser månadsgenomsnitt och en maximal månatlig belastning. De genomsnittliga dygnsgränsvärdena är två gånger de genomsnittliga månadsgränsvärdena.
Övriga bestämmelser
För anläggningar som hör till de ovan nämnda eller till andra industrisektorer och från vilka 1,2-dikloretan kan släppas ut i avloppsvatten skall i vattendomstolens tillstånd tas in utsläppsföreskrifter som motsvarar nivån på den bästa teknologi som finns att tillgå för minskande av dessa utsläpp.
Ett förenklat kontrollförfarande, t.ex. utan regelbundna utsläppsmätningar, kan införas om de årliga utsläppen av 1,2-dikloretan i avloppsvatten inte överstiger 30 kg per år.
Referensmätmetoden för bestämning av 1,2-dikloretanhalten i vatten är gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor, efter extraktion med lämpligt lösningsmedel. För mätning av 1,2-dikloretanhalten i avloppsvatten kan användas en metod där bestämningsgränsen är 10 μg/l. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration om 20 μg/l.
Gränsvärden och referensmätmetoder för utsläpp av trikloretylen
Bestämmelserna i denna bilaga gäller anläggningar i vilka trikloretylen (TRI, CAS-79-01-6) används, framställs eller bildas och från vilka ämnet kan släppas ut i avloppsvatten.
Gränsvärden
I de tillstånd som avses i 5 och 6 §§ får gränsvärdena för utsläpp av trikloretylen vid nedan nämnd verksamhet inte överskrida följande gränsvärden:
produktion av trikloretylen (TRI) och perkloretylen (PER)
10 g/ton av produktionskapaciteten för TRI och PER
2 mg/l avloppsvatten 1)
från 1.1.1995
2,5 g/ton av produktionskapaciteten för TRI och PER
0,5 mg/l avloppsvatten 1)
1) referensvolym för vattenförbrukningen är 5 m 3 /ton av produktionskapaciteten för TRI och PER
Gränsvärdena avser månadsgenomsnitt och en maximal månatlig belastning. De genomsnittliga dygnsgränsvärdena är två gånger de genomsnittliga månadsgränsvärdena.
Övriga bestämmelser
För anläggningar som hör till de ovan nämnda eller till andra industrisektorer och från vilka trikloretylen kan släppas ut i avloppsvatten skall i vattendomstolens tillstånd tas in utsläppsföreskrifter som motsvarar nivån på den bästa teknologi som finns att tillgå för minskande av dessa utsläpp.
Ett förenklat kontrollförfarande, t.ex. utan regelbundna utsläppsmätningar, kan införas om de årliga utsläppen av trikloretylen i avloppsvatten inte överstiger 30 kg per år.
Referensmätmetoden för bestämning av trikloretylenhalten i vatten är gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor, efter extraktion med lämpligt lösningsmedel. För mätning av trikloretylenhalten i avloppsvatten kan användas en metod där bestämningsgränsen är 10 æg/l. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration om 20 æg/l.
Gränsvärden för utsläpp av perkloretylen
Bestämmelserna i denna bilaga gäller anläggningar i vilka perkloretylen (PER, CAS-127-18-4) används, framställs eller bildas och från vilka ämnet kan släppas ut i avloppsvatten.
Gränsvärden
I de tillstånd som avses i 5 och 6 §§ får gränsvärdena för utsläpp av perkloretylen vid nedan nämnd verksamhet inte överskrida följande gränsvärden:
1) produktion av trikloretylen (TRI) och perkloretylen (PER)
10 g/ton av produktionskapaciteten för TRI och PER
2 mg/l avloppsvatten 1)
från 1.1.1995
2,5 g/ton av produktionskapaciteten för TRI och PER
0,5 mg/l avloppsvatten 1)
1) referensvolym för vattenförbrukningen är 5 m 3 /ton av produktionskapaciteten för TRI och PER
2) produktion av koltetraklorid (TETRA) och perkloretylen (PER)
10 g/ton av produktionskapaciteten för TETRA och PER
5 mg/l avloppsvatten 2)
från 1.1.1995
2,5 g/ton av produktionskapaciteten för TETRA och PER
1,25 mg/l avloppsvatten 2)
2) referensvolym för vattenförbrukningen är 2 m 3 /ton av produktionskapaciteten för TETRA och PER
Gränsvärdena avser månadsgenomsnitt och en maximal månatlig belastning. De genomsnittliga dygnsgränsvärdena är två gånger de genomsnittliga månadsgränsvärdena.
Övriga bestämmelser
För anläggningar som hör till de ovan nämnda eller till andra industrisektorer och från vilka perkloretylen kan släppas ut i avloppsvatten skall i vattendomstolens tillstånd tas in utsläppsföreskrifter som motsvarar nivån på den bästa teknologi som finns att tillgå för minskande av dessa utsläpp.
Ett förenklat kontrollförfarande, t.ex. utan regelbundna utsläppsmätningar, kan införas om de årliga utsläppen av perkloretylen i avloppsvatten inte överstiger 30 kg per år.
Referensmätmetoden för bestämning av perkloretylenhalten i vatten är gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor, efter extraktion med lämpligt lösningsmedel. För mätning av perkloretylenhalten i spillvatten kan användas en metod där bestämningsgränsen är 10 μg/l. Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration om 20 μg/l.