Lag om ändring av mervärdesskattelagen
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
upphävs i mervärdesskattelagen av den 30 december 1993 ( 1501/93 ) 1 § 3 mom., 21 § 1 mom. 4 punkten, rubriken före 57 § och 57 §, 64 § 3 mom., 68 § 2 mom., 70 § 2 mom., 92 och 110 §§, 112 § 3 mom., 115 § 2 mom., 122 § 2 mom. 124 § och 222 § 2 och 5 mom. av dessa lagrum 21 § 1 mom. 4 punkten sådant det lyder i lag av den 27 maj 1994 (375/94) och 112 § 3 mom. samt 222 § 2 och 5 mom. sådana de lyder i lag av den 16 december 1994 (1218/94),
ändras 1 § 1 mom. 2 punkten, rubriken före 2 §, 2 § 1 mom., 3 och 9 §§, rubriken före 13 a §, 21 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom., 22 § 1 och 2 mom., 43 §, 45 § 1 mom. 2 punkten och 2 mom., rubriken före 58 §, 58 §, 59 § 4 punkten, 60 §, rubriken för 5 kap., rubriken före 63 §, 63 §, rubriken före 64 §, 64 § 1 och 2 mom., 66 §, 68 § 1 mom. och det inledande stycket i 3 mom., 69 §, varvid 69 § överförs till 5 kap., rubriken för 6 kap., 70 § 1 mom., 71 §, rubriken före 73 §, 74 § 3 punkten, 75 § 1 mom., 76 § 2 punkten, 78 § 1 mom. 2 punkten, 79 § 1 och 2 mom., 80 §, 83 § 1 mom., 85-87 §§, 88 § 1 mom., 89-91, 93 §, 94 § 8 och 9 punkten samt 11-13 punkten, 95, 100 och 101 §§, 102 § 1 mom., 103 §, 112 § 1 mom., 114 § 1 mom. 5 punkten, 118 §, 122 § 1 mom., 130 § 2 mom., 131 och 132 §§, rubriken före 133 §, 139 § 1 mom., 140, 147 och 148 §§, 149 § 5 mom., 152 § 1 mom., 161-163 §§, 164 § 1 och 2 mom., 165 §, 168 § 1 mom., 172 § 1 mom., 173 § 2 mom., 178 §, 182 § 1 mom., 183 § 1, 2 och 4 mom., 190 § 6 mom., 209 och 213 §§ och 218 § 3 mom., 222 § 6 mom. samt 223 och 227 §§, av dessa lagrum 71 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 27 maj 1994 (375/94), rubriken före 13 a § samt 79 § 1 och 2 mom. sådana de lyder i lag av den 27 maj 1994 (377/94) samt 3 och 85 §§, 122 § 1 mom., 130 § 2 mom., 131 § 1 och 2 mom., 173 § 2 mom., 222 § 6 mom. samt 227 § sådana de lyder i lag av den 16 december 1994 (1218/94) och 94 § sådan den lyder delvis ändrad genom sistnämnda lag, samt
fogas till 1 § 1 mom. en ny 3 punkt, till lagen nya 1 a, 2 a och 2 b §§, till 12 § ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom., till lagen nya 13 c §, 16 a, 18 a och 18 b §§, ett nytt 3 a kap., nya 26 a-26 g §§, 31 a §, en ny rubrik före 46 a § och 46 a §, till 62 § ett nytt 4 mom., till lagen nya 63 a-63 f §§, [1] en ny rubrik före 65 och 66 §§, en ny 66 a §, en ny rubrik före 67 §, en ny 67 a §, en ny rubrik före 68 och 69 §§, nya 70 a, 72 a-72 g, 73 a och 73 b §§, till 78 § 1 mom. en ny 3 punkt, till lagen nya 78 a och 80 a §§, till 83 §, sådan den lyden delvis ändrad genom nämnda lag av den 27 maj 1994 (377/94) ett nytt 4 mom., varvid det nuvarande 4 mom. blir 5 mom. till lagen 85 a, 86 a, 86 b och 93 a §§, till 94 § sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag av den 16 december 1994, nya 14-22 punkter, till lagen nya 94 a, 94 b och 101 a §§, till 102 § ett nytt 3 mom., till lagen nya 102 a, 114 a, 133 a-c, 138 a och 138 b och 141 a §§, [2] ett nytt 13 a kap., nya 146 a, 146 b, 162 a, 162 b, 168 a, 173 a och 174 a §§, till 191 § ett nytt 3 mom., till 197 § ett nytt 3 mom., till lagen nya 208 a, 209 a, 209 b, 212 a, 222 a §§ samt till 228 § ett nytt 4 mom. som följer:
1 §
Mervärdesskatt skall enligt denna lag betalas till staten
på import av varor i Finland,
på gemenskapsinterna varuförvärv enligt 26 a § i Finland.
1 a §
Med medlemsstat och gemenskapen avses medlemsstaternas och gemenskapens mervärdesskatteområde enligt Europeiska gemenskapens lagstiftning.
Allmänna stadganden
2 §
Skyldig att betala mervärdesskatt ( skattskyldig ) på sådan försäljning som nämns i 1 § är den som sålt varorna eller tjänsterna, om inte något annat stadgas i 2 a eller 9 §.
2 a §
Skattskyldig för sådan vidareförsäljning som nämns i 72 g § är köparen, om säljaren på försäljningsverifikationen har gjort de anteckningar som avses i 209 a § 3 mom.
2 b §
Skattskyldig för ett sådant gemenskapsinternt varuförvärv som nämns i 1 § 1 mom. 3 punkten är den som gjort förvärvet.
3 §
Säljaren är inte skattskyldig om omsättningen under kalenderåret uppgår till högst 50 000 mark, såvida han inte enligt egen anmälan har registrerats som skattskyldig.
I omsättningen enligt 1 mom. inräknas summan av den skattepliktiga försäljningen, den enligt 55, 56, 58 och 70-72 e §§ skattefria försäljningen, överlåtelser av fastigheter eller rättigheter som hänför sig till fastigheter samt försäljningen av finansiella tjänster enligt 41 § och försäkringstjänster enligt 44 §. I omsättningen inräknas inte försäljningspriserna på finansiella tjänster och försäkringstjänster av accessorisk karaktär eller på anläggningstillgångar.
Vad 1 mom. stadgar tillämpas varken på
utlänningar som saknar fast driftställe i Finland, eller
kommuner.
9 §
Om en utlänning inte i Finland har ett fast driftställe, och han inte med stöd av 12 § 2 mom. har ansökt om att bli skattskyldig, är köparen skyldig att betala skatt på de varor och tjänster som utlänningen har sålt i Finland. Skatt behöver inte betalas om staten är köpare.
Säljaren är dock alltid skattskyldig, om
köparen är en utlänning som inte här har ett fast driftställe och inte finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga,
köparen är en privatperson,
det är fråga om försäljning av varor som avses i 63 a §, eller
det är fråga om persontransporttjänster eller tjänster som avses i 67 § 1 punkten.
12 §
En utlänning kan utan hinder av 9 §, under de förutsättningar som stadgas i 173 a §, på ansökan bli skattskyldig för sin försäljning i Finland.
Beskattning av grupper
13 a §
13 c §
Ett renbeteslag som avses i renskötsellagen (848/90) och renägare som hör till renbeteslaget behandlas vid mervärdesbeskattningen i fråga om renhushållningen som en enda näringsidkare ( renbeteslagsgrupp ). Om en renägare som hör till en renbeteslagsgrupp tar varor eller tjänster i eget bruk tillämpas 22 a §.
Renbeteslaget och de renägare som hör till renbeteslaget är ansvariga för renbeteslagsgruppens skatt.
Ett renbeteslag är skyldigt att fullgöra renbeteslagsgruppens anmälnings- och redovisningsskyldighet och är berättigat att ansöka om återbäring av skatt.
En renbeteslagsgrupps skatteperiod är ett renskötselår. Skattedeklarationen för skatteperioden skall lämnas före utgången av juli under det år som följer på renskötselåret.
Ärenden som gäller en renbeteslagsgrupp skall behandlas av det länsskatteverk inom vars verksamhetsområde renbeteslaget har sin hemort.
16 a §
Skyldigheten att betala skatt på ett gemenskapsinternt varuförvärv uppkommer när förvärvet är gjort. En vara har förvärvats vid den tidpunkt då varan har mottagits eller skulle ha tagits i eget bruk.
18 a §
Som varuförsäljning anses också att
i Finland utfört tillverkningsarbete på en vara säljs till en näringsidkare som finns antecknad i registret över mervärdesskattskyldiga i en annan medlemsstat, om köparen eller någon annan för hans räkning transporterar de råvaror som används vid arbetet från köparens registreringsland och den färdiga varan transporteras till köparens registreringsland,
en vara som hör till tillgångarna för en rörelse som en näringsidkare bedriver i Finland överförs till hans rörelse i en annan medlemsstat.
18 b §
En vara anses inte ha blivit såld så som avses i 18 a § 2 mom. om näringsidkaren eller någon annan för hans räkning överför varan
som råvara till den som säljer tillverkningsarbete i en sådan situation som avses i 26 a § 2 mom. 1 punkten,
för en arbetsprestation som säljs åt honom och som skall utföras på varan i den stat där transporten upphör,
temporärt för försäljning av hans tjänster,
temporärt i ett syfte som skulle berättiga till tillämpning av ett helt tullfritt temporärt importförfarande, om det vore fråga om import från en stat utanför gemenskapen,
för sådan försäljning som avses i 63 c §, eller
för genomförande av sådan försäljning som avses i 63 § 3 mom., 63 b, 70, 72 a eller 72 d §.
Om någon av de i 1 mom. nämnda förutsättningarna upphör, anses varan ha blivit överförd till den andra medlemsstaten så som nämns i 18 a § 2 punkten.
21 §
Med eget bruk av en vara avses att en näringsidkare
överför eller på något annat sätt tar en vara i annan användning än sådan som enligt 10 kap. berättigar till avdrag.
Vad 1 mom. stadgar om varor i eget bruk tillämpas endast om avdrag har kunnat göras för varan eller om varan har tillverkats i samband med den skattskyldiges rörelse.
22 §
Med eget bruk av en tjänst avses att en näringsidkare
utför eller på något annat sätt tar en tjänst i privat konsumtion,
överlåter en tjänst utan vederlag eller mot ett vederlag som är avsevärt mindre än tjänstens gängse värde,
utför eller på något annat sätt tar en tjänst i sådan användning för vilken avdragsbegränsningar enligt 114 § gäller,
på något annat sätt tar en köpt tjänst i annan användning än sådan som berättigar till avdrag.
Vad 1 mom. stadgar om eget bruk av tjänster tillämpas endast om
avdrag har kunnat göras för en köpt tjänst,
en själv utförd tjänst har utförts i samband med den skattskyldiges rörelse och näringsidkaren säljer motsvarande tjänster till utomstående.
3 a kap. Gemenskapsinterna varuförvärv
26 a §
Med ett gemenskapsinternt varuförvärv avses ett förvärv mot vederlag av äganderätten till ett löst föremål, om säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar föremålet till köparen från en medlemsstat till en annan.
Som gemenskapsinternt varuförvärv anses också
köp av i en annan medlemsstat utfört tillverkningsarbete på en vara, om den näringsidkare som köper arbetet eller någon annan för hans räkning transporterar de råvaror som används i arbetet från en sådan medlemsstat där köparen är registrerad som mervärdesskattskyldig, och den färdiga varan transporteras till köparens registreringsland,
att en vara som hör till tillgångarna för en rörelse som en näringsidkare bedriver i en annan medlemsstat överförs till hans rörelse i Finland,
att en vara som hör till näringsidkarens rörelsetillgångar i en annan situation än den som nämns i 2 punkten överförs från en annan medlemsstat till Finland för att här användas inom hans rörelse, om varan hade förvärvats eller tillverkats i medlemsstaten i fråga.
Ett förvärv av en vara betraktas inte som ett gemenskapsinternt förvärv om det är fråga om sådan försäljning som nämns i 63 § 3 mom. eller 63 a §.
26 b §
En vara anses inte ha blivit förvärvad så som avses i 26 a § 2 mom. 2 eller 3 punkten, om näringsidkaren eller någon annan för hans räkning överför varan
som råvara i en sådan situation som nämns i 18 a § 1 punkten till den som säljer tillverkningsarbetet,
för en arbetsprestation som säljs åt honom och som skall utföras på varan i Finland,
temporärt för försäljning av hans tjänster,
temporärt i ett sådant syfte som skulle berättiga till tillämpning av ett helt tullfritt temporärt importförfarande, om det hade varit fråga om import från en stat utanför gemenskapen,
för sådan försäljning som nämns i 63 c §, eller
för genomförande av sådan försäljning som nämns i 70, 72 a eller 72 d §.
Om någon av de förutsättningar som nämns i 1 mom. upphör, anses varan ha blivit överförd till Finland så som avses i 26 a § 2 mom. 2 eller 3 punkten.
26 c §
Det är fråga om ett gemenskapsinternt förvärv enligt 26 a § endast om
varans köpare är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare och säljaren är en näringsidkare som inte i sitt eget land bedriver verksamhet i liten skala som är skattefri, eller
varan är ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d §.
Det är dock inte fråga om ett gemenskapsinternt förvärv till den del som de gemenskapsinterna förvärvens värde, utan skattens andel, med undantag för nya transportmedel och accispliktiga varor, är högst 50 000 mark per kalenderår, om
de gemenskapsinterna förvärven under föregående kalenderår uppgick till högst 50 000 mark, och
köparen är en näringsidkare vars verksamhet inte till någon del berättigar till avdrag, eller en juridisk person som inte är näringsidkare och köparen inte har fått ett sådant beslut som nämns i 26 f §.
Paragrafens 2 mom. gäller inte förvärvav nya transportmedel eller accispliktigavaror.
26 d §
Med transportmedel avses för person- eller varutransporter avsedda
motordrivna marktransportmedel som har en motor med en cylindervolym på över 48 cm 3 eller en effekt på över 7,2 kw,
fartyg vars längd överstiger 7,5 meter,
luftfartyg med en största tillåtna startvikt som överstiger 1 550 kg.
Ett transportmedel är nytt, om
ett motordrivet marktransportmedel har sålts högst sex och ett annat transportmedel högst tre månader efter det att de första gången togs i bruk, eller
ett motordrivet marktransportmedel har körts högst 6 000 kilometer, ett fartyg har körts eller seglats högst 100 timmar eller ett luftfartyg har flugits högst 40 timmar.
Som transportmedel betraktas dock inte sådana fartyg eller luftfartyg som med stöd av 58 § eller 70 § 8 punkten kan säljas skatte-fritt.
26 e §
Med accispliktiga varor avses i denna lag varor som nämns i 3 § lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/94), 2 § 1 mom. lagen om tobaksaccis (1470/94) och 2 § 1 mom. lagen om accis på flytande bränslen (1472/94).
26 f §
Länsskatteverket beslutar på ansökan av en sådan köpare som avses i 26 c § 2 mom. 2 punkten att köparens förvärv skall betraktas som gemenskapsinterna förvärv, även om förvärvens värde inte överstiger det belopp som nämns i lagrummet i fråga.
26 g §
En vara anses ha blivit transporterad från en medlemsstat så som nämns i 26 a § 1 mom. också om transporten utgår från en stat utanför gemenskapen och slutar i en annan medlemsstat än den till vilken varorna har importerats, om importören är en juridisk person som inte är näringsidkare.
31 a §
En byggtjänst anses ha blivit tagen i eget bruk också när en näringsidkare som säljer byggtjänster till utomstående eller bedriver verksamhet enligt 31 § utför tjänsten för annan användning än sådan som berättigar till avdrag.
43 §
Som finansiella tjänster betraktas inte försäljning eller förmedling av sådana värdepapper som ensamma eller tillsammans med andra värdepapper medför rätt att besitta en viss lägenhet eller fastighet eller en del av en fastighet.
45 §
Skatt betalas inte på
försäljning av framträdanden av sådana uppträdande som nämns i 1 punkten till arrangören av ett evenemang,
Skattefriheten enligt 1 mom. 3 och 4 punkten gäller inte rätten till reklamverk, kartor eller material som används för framställning av sådana, automatiska databehandlingssystem eller datorprogram eller överlåtelse av visningsrätten till filmer, videoprogram eller motsvarande program.
Vissa sammanslutningar
46 a §
Skatt betalas inte på försäljning av tjänster, om säljaren är ett samfund eller en sammanslutning som bildats uteslutande av näringsidkare som bedriver skattefri hälso- och sjukvårdsverksamhet och som till självkostnadspris enbart till delägarna eller medlemmarna säljer sådana administrativa tjänster och uthyrningstjänster som dessa behöver för sin skattefria verksamhet.
Fartyg
58 §
Skatt betalas inte på försäljning eller uthyrning av fartyg med en största skrovlängd på minst 10 meter och med en sådan konstruktion att de inte huvudsakligen är avsedda för nöjes- eller sportbruk.
Skatt betalas inte heller på försäljning av arbetsprestationer som hänför sig till sådana skattefria fartyg som avses i 1 mom. och till varor som för reparation har lösgjorts från sådana fartyg eller på försäljning av varor som använts i arbetet och i samband med det monterats på fartyget.
59 §
Skatt betalas inte på försäljning av följande varor och tjänster
försäljning av guld till centralbanken,
60 §
Skatt betalas inte på försäljning av varor och arbetsprestationer om säljaren är blind och hans verksamhet enbart omfattar försäljning av varor som han själv har tillverkat eller arbete som han själv har utfört på varor, om han inte i sin verksamhet anlitar andra medhjälpare än maken eller avkomlingar som inte har fyllt 18 år och högst en annan person.
62 §
Om mottagaren tar en vara eller tjänst som avses i 1 eller 2 mom. i annan användning än sådan som berättigar till avdrag skall han betala skatt på det sätt som gäller då en vara eller en tjänst tas i eget bruk.
5 kap. Försäljning och gemenskapsinterna förvärv i Finland
Allmänt stadgande om försäljning av varor
63 §
En vara har sålts i Finland om den finns här i landet vid överlåtelsen till köparen.
En vara som skall transporteras till köparen har sålts i Finland om den finns här i landet när säljaren eller någon annan inleder transporten, om inte något annat stadgas i 3 mom. eller i 63 a eller 63 b §. En vara har också sålts i Finland om den finns utanför gemenskapen när transporten inleds, om säljaren för in den i Finland för att sälja den här i landet.
En vara som transporteras från en medlemsstat till en annan och som säljaren installerar eller monterar har sålts i Finland, om installations- eller monteringsarbetet utförs här i landet.
Distansförsäljning
63 a §
En vara anses bli såld i Finland också om säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varan från en annan medlemsstat till Finland. En vara anses ha blivit transporterad från en annan medlemsstat också då transporten börjar i en stat utanför gemenskapen, om transporten sker via den medlemsstat till vilken varan har importerats.
Paragrafens 1 mom. tillämpas endast om varans köpare är en person vars förvärv inte enligt 26 c och 26 f §§ utgör ett gemenskapsinternt förvärv.
Paragrafens 1 mom. tillämpas inte till den del den i 1 och 2 mom. nämnda försäljningen till Finland uppgår till högst 200 000 mark per kalenderår, utan skattens andel, med undantag för sådan försäljning som nämns i 5 och 6 mom., om denna försäljning under föregående år sammanlagt har uppgått till högst 200 000 mark.
Paragrafens 1 mom. tillämpas dock oberoende av försäljningsbeloppet, om säljaren till myndigheterna i den stat där transporten inleds har inlämnat en ansökan om att den i denna paragraf nämnda försäljningen skall beskattas i den stat där transporten avslutas i stället för i den stat där den inleds.
Vad som stadgas ovan i denna paragraf tillämpas inte
på försäljning av nya transportmedel,
på försäljning av varor som säljaren installerar eller monterar, inte heller
på försäljning av varor på vilka i den stat där transporten börjat har tillämpats ett förfarande som motsvarar det förfarande som avses i 83 §.
Paragrafens 1 mom. tillämpas på försäljning av accispliktiga varor endast om köparen är en privatperson. På sådan försäljning tillämpas 1 mom. oberoende av försäljningsbeloppet.
63 b §
En vara anses inte bli såld i Finland om säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varan från Finland till en annan medlemsstat.
Paragrafens 1 mom. tillämpas endast om köparen är
en näringsidkare vars verksamhet inte i den egna staten till någon del berättigar till avdrag eller återbäring,
en juridisk person som inte är näringsidkare,
en näringsidkare på vilken i den egna staten tillämpas förfarandet med schablonkompensation för primärproduktion, eller
en privatperson.
Paragrafens 1 mom. tillämpas dock endast om köparens gemenskapsinterna förvärv enligt 2 mom. 1-3 punkten inte överstiger den undre gränsen för skatteplikt för gemenskapsinterna förvärv, sådan denna gräns tillämpas i medlemsstaten i fråga, och han inte har ansökt om att bli skattskyldig för sina förvärv.
Paragrafens 1 mom. tillämpas bara till den del försäljningen enligt 1-3 mom. till den stat där varutransporten upphör överstiger den undre gräns som tillämpas i staten i fråga, om denna försäljning under föregående år sammanlagt högst har uppgått till den undre gränsen.
Paragrafens 1 mom. tillämpas dock oberoende av försäljningsbeloppet, om säljaren till länsskatteverket har gjort en ansökan enligt 6 mom.
Länsskatteverket beslutar på ansökan av säljaren att sådan försäljning av varor som nämns i detta lagrum skall beskattas i den stat där transporten upphör i stället för i Finland, även om försäljningsbeloppet blir lägre än den undre gräns som nämns i 4 mom. Beslutet är i kraft under den tid säljaren uppgett i sin ansökan, dock minst två kalenderår.
Vad som stadgas ovan i denna paragraf tillämpas inte på
försäljning av nya transportmedel,
försäljning av varor som säljaren installerar eller monterar i den stat där transporten upphör, inte heller på
försäljning av varor på vilka har tillämpats ett förfarande som avses i 83 §.
Paragrafens 1 mom. tillämpas på försäljning av accispliktiga varor endast om köparen är en privatperson. På sådan försäljning tillämpas 1 mom. oberoende av försäljningsbeloppet.
Försäljning ombord på transportmedel inom gemenskapens område
63 c §
Då varor har sålts ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under persontransport inom gemenskapens område, anses försäljningen ha skett i Finland endast då transporten har inletts här.
Med persontransport inom gemenskapens område avses transporter mellan avgångs- och destinationsorten utan uppehåll utanför gemenskapen. Återtransporten betraktas som en separat transport.
Med avgångsorten för en persontransport avses den ort där passagerare första gången kan gå ombord på transportmedlet inom gemenskapens område. Med destinationsorten för en persontransport avses den ort där passagerare sista gången kan stiga av transportmedlet inom gemenskapens område.
Om transportmedlet mellan avgångs- och destinationsorten stannar utanför gemenskapen, anses som destinationsort för transporten före uppehållet den sista destinationsorten inom gemenskapen och som avgångsort för transporten efter uppehållet den första avgångsorten inom gemenskapen.
Gemenskapsinterna förvärv
63 d §
Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ha skett i Finland om en vara som skall transporteras till köparen finns här i landet när transporten upphör.
63 e §
Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ske i Finland även då köparen för det gemenskapsinterna förvärvet har använt det mervärdesskattenummer som givits i Finland och varutransporten har inletts i en annan medlemsstat, om inte köparen visar att det gemenskapsinterna förvärvet har beskattats i den medlemsstat där varutransporten upphörde.
63 f §
Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ha blivit beskattat enligt 63 e § i den stat där varutransporten upphörde även då
köparen är en näringsidkare som saknar hemort i den stat där transporten upphörde och inte heller har något fast driftställe där,
köparen har köpt varan för vidareförsäljning i den stat där varutransporten upphörde,
följande köpare är en näringsidkare eller en annan juridisk person än en näringsidkare och han finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga i den stat där transporten upphörde,
varan i samband med köparens gemenskapsinterna förvärv har transporterats direkt från en annan medlemsstat än Finland till följande köpare,
köparen på försäljningsverifikationen beträffande vidareförsäljningen har gjort de anteckningar som enligt 209 a § 4 mom. skall göras på fakturan eller motsvarande anteckningar, och
köparen har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 162 b §.
Allmänt stadgande om försäljning av tjänster
64 §
En tjänst, med undantag för tjänster som avses i 65-69 §§, anses ha sålts i Finland om den överlåts från ett här i landet befintligt fast driftställe. Om en sådan tjänst inte överlåts från ett fast driftställe i Finland eller utomlands, anses den ha sålts i Finland om säljaren har sin hemort här.
Uthyrning av transportmateriel anses utan hinder av 1 mom. ha sålts i Finland om den faktiskt endast konsumeras här och om den med tillämpning av bestämmelsen i 1 mom. hade sålts utanför gemenskapen. Om uthyrningstjänsten som gäller transportmateriel faktiskt konsumeras endast utanför gemenskapen anses den utan hinder av 1 mom. ha sålts utomlands.
Tjänster som avser fastigheter
65 §
Transporttjänster
66 §
En transporttjänst har sålts i Finland om den utförs här. En transporttjänst som utförs både i Finland och utomlands anses emellertid i sin helhet ha sålts utomlands om transporten sker direkt till eller från utlandet, om inte något annat stadgas i 66 a § 1 mom.
Förmedling av varutransporttjänster anses ha sålts i Finland, om transporttjänsterna har sålts här, om inte något annat stadgas i 66 a § 3 mom.
66 a §
En varutransport från en medlemsstat direkt till en annan ( gemenskapsintern transport ) har sålts i Finland om transporten inleds här i landet, om inte något annat stadgas i 2 mom.
Om köparen av en gemenskapsintern transport av varor vid köpet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i någon medlemsstat, anses den gemenskapsinterna transporten ha sålts i Finland, om numret har getts i Finland.
Förmedling av gemenskapsinterna varutransporter anses ha sålts i Finland, om varutransporten inleds här, om inte något annat stadgas i 4 mom.
Om den som köpt en förmedlingstjänst för en gemenskapsintern transport vid köpet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i någon medlemsstat, anses förmedlingstjänsten ha sålts i Finland, om numret har getts i Finland.
Vissa andra tjänster
67 §
67 a §
Med avvikelse från 67 § 2 punkten anses en lastnings-, lossnings- och annan motsvarande tjänst i samband med en gemenskapsintern varutransport vara såld i Finland om köparen vid köpet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i någon medlemsstat, och numret i fråga har getts i Finland.
Förmedlingen av en sådan tjänst som nämns i 1 mom. anses ha sålts i Finland om den förmedlade tjänsten utförs i Finland, om inte något annat stadgas i 3 mom.
Om köparen av en sådan förmedlingstjänst som nämns i 2 mom. vid köpet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i någon medlemsstat, anses förmedlingstjänsten ha sålts i Finland, om numret har getts i Finland.
Immateriella tjänster
68 §
Tjänster som avses i denna paragrafs 2 mom. har sålts i Finland om köparen här har ett fast driftställe till vilket tjänsterna överlåts. Om tjänsterna inte överlåts till ett fast driftställe i Finland eller utomlands, har de sålts i Finland om köparen har sin hemort här i landet. Om köparen har sin hemort i Finland eller i någon annan medlemsstat, tillämpas paragrafen bara i det fall att köparen är en näringsidkare.
Den tjänster som avses i 1 mom. är
Förmedlingstjänster
69 §
Andra förmedlingstjänster än sådana som nämns i 66 § 2 mom., 66 a § 3 mom., 67 a § 2 mom. och 68 § 2 mom. 10 punkten anses ha sålts i Finland, om den förmedlade tjänsten eller varan har sålts i Finland, om inte något annat stadgas i 2 mom.
Om köparen av en sådan förmedlingstjänst som nämns i 1 mom. vid köpet har använt ett mervärdesskattenummer som han fått i någon medlemsstat, anses förmedlingstjänsten ha sålts i Finland, om numret har getts i Finland.
6 kap. Skattefrihet vid internationell handel
70 §
Skatt betalas inte på följande slag av försäljning:
försäljning av en vara när säljaren eller någon annan för hans räkning transporterar varan till en plats utanför gemenskapen,
försäljning av en vara när ett självständigt transportföretag på uppdrag av köparen transporterar varan direkt till en ort utanför gemenskapen,
försäljning av en vara till en utländsk näringsidkare som inte är skattskyldig i Finland och som avhämtar varan i detta land för att direkt föra den till en plats utanför gemenskapen utan att använda den här,
försäljning av en vara till en utländsk köpare som inte är skattskyldig i Finland, om varan på uppdrag och med debitering av honom levereras till en näringsidkare för en arbetsprestation och för vidareleverans till en ort utanför gemenskapen,
överlåtelse av en vara med stöd av en garantiförbindelse eller annan motsvarande förbindelse till den utländska näringsidkare som utfärdat förbindelsen, då denne inte är skattskyldig i Finland,
försäljning av en vara när varan anmäls till upplagringsförfarande enligt artikel 50-53 eller 99 i rådets förordning om tullkodex (EEG) nr 2913/92 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen (tullkodex) eller till friområde eller frilager enligt artikel 166, så länge varan berörs av detta förfarande eller finns på dessa platser, med undantag för där använda varor,
försäljning av varor till en person som inte är bosatt inom gemenskapen, om det utreds att han enligt vad som stadgas genom förordning själv har fört ut varorna från gemenskapen utan att använda dem här,
försäljning av ett luftfartyg, reservdelar eller utrustning till ett sådant för att användas av en näringsidkare som mot betalning bedriver huvudsakligen internationell flygtrafik,
försäljning av en vara för utrustande av ett fartyg eller luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik eller för försäljning ombord på ett sådant fartyg, och försäljning ombord på ett sådant fartyg, om inte något annat stadgas i 70 a §,
försäljning åt resande av varor som medförs som bagage i ett tullager enligt artikel 99 i tullkodex, beläget i en hamn eller på en flygplats, om inte något annat stadgas i 70 a §.
70 a §
Försäljning åt passagerarna på fartyg och luftfartyg av varor som medförs som bagage under transport till en annan medlemsstat är skattefri enligt vad som stadgas i 2 eller 3 mom. Detta tillämpas också på försäljning av dylika varor i ett tullager enligt artikel 99 i tullkodex, beläget i hamnen eller på flygplatsen åt passagerare som har biljett eller motsvarande dokument för flyg- eller båttransport till en annan medlemsstat.
Försäljningen av de varor som nämns i detta moment är skattefri bara till den del försäljningen åt varje passagerare inte överstiger följande mängder:
- 200 cigarretter eller 100 cigarriller eller 50 cigarrer eller 250 gram pip- och cigarrettobak,
- 1 liter destillerade drycker och starka alkoholdrycker med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, eller 2 liter destillerade drycker, starka alkoholdrycker och vin- eller alkoholbaserade aperitifer, alkoholdrycker med en alkoholhalt på högst 22 volymprocent, samt mousserande viner och starkviner,
- 2 liter icke-mousserande viner,
- 50 gram parfym,
- 0,25 liter eau de toilette,
- 100 gram te eller 40 gram teextrakt och essens, och
- för resande över 15 år 500 gram kaffe eller 200 gram kaffeextrakt och essens.
Försäljningen per passagerare av andra varor än de som nämns i 2 mom. är skattefri till den del summan av varornas försäljningspriser per resa är högst 550 mark. Försäljningspriset på en enskild vara kan inte delas upp i en skattefri och en skattepliktig del.
71 §
Skatt betalas inte på följande slag av försäljning:
försäljning av transporttjänster och med transporten direkt förknippade lastnings-, lossnings- och andra sådana tjänster i samband med en vara som skall transporteras till en stat utanför gemenskapen eller för vilken gäller externt eller internt förpassningsförfarande,
försäljning av transport-, lastnings-, lossnings- och andra sådana tjänster om skatt har betalts på tjänstens värde på grund av att värdet har inkluderats i skattegrunden för en importerad vara,
försäljning av en tjänst som tillgodoser ett direkt behov i samband med fartyg eller luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik eller i samband med dess last samt försäljning av tjänster ombord på sådana fartyg,
uthyrning av luftfartyg, reservdelar eller utrustning för sådana eller försäljning av arbetsprestationer som hänför sig till dessa, för att användas av en näringsidkare som mot betalning bedriver huvudsakligen internationell flygtrafik,
försäljning av en arbetsprestation som hänför sig till en vara, om säljaren, en utländsk näringsidkare som är köpare och inte är skattskyldig i Finland, eller någon annan för dessas räkning omedelbart för ut varan från gemenskapen utan att använda den här,
försäljning av en tjänst som utförts i ett sådant lager eller på ett sådant friområde som nämns i artikel 51, 99 eller 166 i tullkodex, då tjänsten hänför sig till en vara som nämns i 70 § 6 punkt mervärdesskattelagen,
försäljning med stöd av en garantiförbindelse eller annan motsvarande förbindelse av reparationsarbete som hänför sig till en vara, till den utländska näringsidkare som har givit förbindelsen, förutsatt att han inte är skattskyldig i Finland,
försäljning av teletjänster i samband med internationell teletrafik till företag som bedriver televerksamhet i utlandet,
försäljning av transporttjänster som gäller internationell postförmedling och därtill anslutna tjänster till ett företag eller en sammanslutning som bedriver postförmedling,
försäljning av resebyråtjänster enligt 80 §, till den del det är fråga om sådana varor och tjänster som andra näringsidkare utanför gemenskapen överlåter för att direkt utnyttjas av den resande,
förmedling av varor eller tjänster som med stöd av 59 § 4 punkten, 70, 71 eller 72 d § säljs skattefritt.
Gemenskapsintern varuförsäljning
72 a §
Skatt betalas inte på sådan gemenskapsintern varuförsäljning som nämns i 72 b §.
72 b §
Med gemenskapsintern försäljning avses försäljning av lös egendom, om säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar föremålet från Finland till köparen i en annan medlemsstat. Föremålet kan före transporten till en annan medlemsstat levereras till näringsidkaren för utförande av arbetet.
Försäljningen av en vara betraktas som gemenskapsintern försäljning endast om köparen är en näringsidkare eller en annan juridisk person än en näringsidkare som är verksam i någon annan medlemsstat än Finland.
Det är dock inte fråga om gemenskapsintern försäljning i de fall då köparen är en sådan person som avses i 63 b § 2 mom. 1-3 punkten, och hans gemenskapsinterna förvärv inte överstiger den undre gränsen för skatteplikten för gemenskapsinterna förvärv, sådan den tillämpas i medlemsstaten i fråga, och personen inte har ansökt om att bli skattskyldig för sina förvärv.
Paragrafens 2 och 3 mom. tillämpas inte på försäljning av nya transportmedel.
Som gemenskapsförsäljning betraktas också försäljning av tillverkningsarbete på varor och överföringar av varor enligt 18 a §.
72 c §
Försäljningen av accispliktiga varor betraktas som gemenskapsintern försäljning också i de fall som nämns i 72 b § 3 mom., om överföringen av varorna sker med iakttagande av förfarandena enligt accislagstiftningen i den stat där transporten upphör.
Vissa andra försäljningar
72 d §
Skatt behöver inte betalas på försäljning av varor och tjänster till i andra medlemsstater belägna diplomatiska beskickningar och andra beskickningar med samma status samt till utsända konsulers byråer, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet eller återbäring beviljas i placeringsstaten.
Skatt behöver inte heller betalas på försäljning av varor och tjänster till i andra medlemsstater belägna internationella organisationer och deras medlemmar, under de förutsättningar och med de begränsningar som har fastställts i avtalet om grundande av organisationen. En förutsättning för skattefriheten är att placeringsstaten har godkänt organisationen som berättigad till skattefria förvärv.
72 e §
Skatt betalas inte för försäljning av tjänster som nämns i 2 mom. om köparen är en näringsidkare som i en annan medlemsstat har antecknats i registret över mervärdesskatteskyldiga och som med stöd av 122 § skulle vara berättigad till full återbäring av den skatt som skall betalas för tjänsten.
Ovan i 1 mom. avsedda tjänster är
transporttjänst som direkt anknyter till en gemenskapsintern transport samt lastnings-, lossnings- eller annan sådan tjänst som direkt anknyter till en sådan transport,
tjänst som nämns i 67 § 3 och 4 punkten.
En förutsättning för skattefrihet enligt 1 mom. är att köparens mervärdesskattenummer har antecknats i försäljningsverifikatet.
Skatt behöver inte betalas på gemenskapsinterna transporter enligt 66 a § i samband med transporter till eller från Azorerna eller Madeira eller mellan dessa områden.
Gemenskapsinterna varuförvärv
72 f §
Skatt betalas inte på gemenskapsinterna varuförvärv, om
skatt inte skulle uppbäras vid import,
skatt enligt 46 §, 61 § eller 70 § 6 punkten inte skulle uppbäras på försäljning av varan,
förvärvaren med stöd av 122 § vore berättigad till full återbäring av den skatt som skall betalas för förvärvet,
på försäljning av vara i den stat där transporten har inletts har tillämpats ett förfarande som motsvarar det förfarande som avses i 83 §.
72 g §
Skatt behöver inte betalas för gemenskapsinterna varuförvärv enligt 63 d § i Finland, om
köparen är en utländsk näringsidkare som inte har ett fast driftställe i Finland,
köparen vid förvärvet använder ett mervärdesskattenummer som han fått i en annan medlemsstat,
köparen köper varan för vidareförsäljning i Finland,
följande köpare är en näringsidkare eller en annan juridisk person än en näringsidkare, som i Finland finns införd i registret över mervärdesskattskyldiga,
en vara i samband med det gemenskapsinterna förvärvet transporteras direkt från en annan medlemsstat än den stat där köparen är registrerad till följande köpare i Finland, och
följande köpare med stöd av 2 a § är skyldig att betala skatt på vidareförsäljningen.
Allmänna stadganden
73 §
73 a §
Grunden för skatten på ett gemenskapsinternt varuförvärv är vederlaget utan skattens andel.
Grunden för skatten på sådana gemenskapsinterna förvärv som nämns i 26 a § 2 mom. 2 och 3 punkten är det i 74 § nämnda värdet.
73 b §
I skattegrunden inräknas den accis som den som gemenskapsinternt förvärvar varor skall betala på accispliktiga varor.
Från skattegrunden får dras av den accis som har betalts i det land därifrån varutransporten utgått, om accisen har återbetalts åt den som gjort det gemenskapsinterna varuförvärvet.
74 §
När den skattskyldige tar en vara i eget bruk är skattegrunden
de direkta och indirekta tillverkningskostnaderna för en vara som den skattskyldige själv har tillverkat.
75 §
När den skattskyldige tar en tjänst i eget bruk är skattegrunden
för en köpt tjänst, inköpspriset eller ett sannolikt lägre överlåtelsepris,
för en själv utförd tjänst, de direkta och indirekta kostnaderna för tjänsten.
76 §
När den skattskyldige tar en byggtjänst i eget bruk så som avses i 33 § är skattegrunden
de direkta och indirekta kostnaderna för byggtjänster som den skattskyldige själv har utfört.
78 §
Från skattegrunden får dras av
kreditförlust som hänför sig till försäljning som har uppgivits som skattepliktig,
ersättning för återsända förpackningar och transportförnödenheter.
78 a §
Från skattegrunden får dras av sådana års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningsgottgörelser, överskottsåterbäringar och andra sådana rättelseposter samt ersättning för återsända förpackningar och transportförnödenheter.
79 §
Till skattegrunden hänförs sådana understöd och bidrag som direkt anknyter till priset på varan eller tjänsten.
När varan eller tjänsten säljs av en kommun eller huvudstadsregionens samarbetsdelegation, betraktas det av verksamheten förorsakade underskott som kommunen eller delägarkommunerna har täckt inte som understöd och bidrag som direkt anknyter till priserna.
80 §
När en researrangör säljer varor och tjänster i eget namn som han köpt av en annan näringsidkare för att direkt utnyttjas av en resande, anses researrangören sälja en enda tjänst ( resebyråtjänst ).
Researrangören får från skattegrunden för försäljningen av resebyråtjänsten dra av 82 procent av inköpspriset för tjänster och varor som han förvärvat av andra näringsidkare för att direkt utnyttjas av en resande. I inköpsprisen ingår skattens andel.
Om en tjänst eller vara från vilken avdrag enligt 2 mom. har gjorts används för annat ändamål än försäljning som resebyråtjänst, skall det belopp som dragits av läggas till skattegrunden.
80 a §
Ett belopp i utländsk valuta omräknas till finska mark så att vid den tidpunkt som nämns i 15 eller 16 § tillämpas den senaste säljkurs som noterats av en affärsbank. Faktureringstidpunkten eller den tidpunkt då beloppet har influtit är dock avgörande för om skatten med stöd av stadgandena i 13 kap. periodiseras till faktureringsmånaden eller den månad då beloppet inflyter.
Den avgörande tidpunkten vid gemenskapsintern försäljning och gemenskapsinternt varuförvärv är den 15 dagen i kalendermånaden efter den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppstår, eller om köparen av varan har fått en faktura för den levererade varan eller en motsvarande handling före denna tidpunkt, faktureringstidpunkten.
83 §
Från skattegrunden får dras av 82 procent av en för skattepliktig återförsäljning såsom begagnad och skattefri anskaffad varas inköpspris. I fråga om böcker utgör avdraget 89 procent av inköpspriset.
Vad 1 mom. stadgar tillämpas inte på försäljning av nya transportmedel om transportmedlet så som anges i 72 b § 1 mom. transporteras till en annan medlemsstat.
85 §
För försäljning av följande tjänster samt försäljning, gemenskapsinterna förvärv och import av följande varor skall i skatt betalas 12 procent av skattegrunden:
matvaror, drycker eller andra ämnen som är avsedda att som sådana förtäras av människor samt råvaror och kryddor, konserveringsmedel, färger eller andra tillsatsämnen som används vid framställning eller konservering av dem ( livsmedel ),
fodermedel och foderblandningar samt råvaror och tillsatsämnen som är avsedda för tillverkningen av sådana, industriavfall att användas som djurfoder samt foderfisk ( fodermedel ),
anordnande av biografföreställningar,
tjänster som möjliggör utövande avidrott,
läkemedel som nämns i läkemedelslagen (395/87), produkter som enligt tillståndet eller villkoret för registrering i 21 § 2 mom. och 21 a § läkemedelslagen får säljas endast på apotek, samt kliniska näringspreparat och motsvarande produkter samt salvbas, om de berättigar till ersättning enligt sjukförsäkringslagen (364/63),
böcker.
Den med stöd av 1 mom. 1 punkten sänkta skattesatsen tillämpas inte på
serveringsverksamhet,
levande djur,
vattenledningsvatten,
alkoholdrycker som avses i lagen om accis på alkohol- och alkoholdrycker (1471/94) och tobaksprodukter, eller på
varor och gifter som avses i 1 mom. 5 punkten.
Såsom böcker som avses i 1 mom. 6 punkten anses inte
på något annat sätt än genom tryckning eller något därmed jämförbart sätt tillverkade publikationer,
periodiska publikationer eller
publikationer som huvudsakligen innehåller reklam.
85 a §
För försäljning av följande tjänster skall i skatt betalas 6 procent av skattegrunden
persontransporter,
överlåtelse av inkvarteringslokaler och besökshamnar,
ersättning som Rundradion Ab erhåller ur statens radiofond,
inträdesbiljetter till teater-, cirkus-, musik- och dansföreställningar, utställningar, idrottsevenemang, nöjesparker, djurparker, museer och andra motsvarande kultur- eller underhållningsevenemang [3] och inrättningar.
Såsom ovan i 1 mom. 4 punkten avsedda inträdesavgifter anses också avgifter med inträdesavgiftskaraktär som uppbärs för användning av anläggningar i nöjesparker och andra motsvarande anläggningar.
86 §
Med import av varor avses införsel av varor till gemenskapen.
86 a §
Varuimporten sker i Finland om varan är i Finland när den införs till gemenskapen om inte något annat stadgas i 2 mom.
Om på varan vid införseln till gemenskapens tullområde har tillämpats en tullklareringsform eller ett tullförfarande som nämns i 3 mom. sker varuimporten i Finland i det fall att varan är i Finland när förfarandet i fråga upphör.
De i 2 mom. avsedda förfarandena är följande:
tillfällig upplagring enligt artikel 50-53 i tullkodexen,
överföring av en vara till frilager eller friområde enligt artikel 166 i tullkodexen,
tullupplagringsförfarande enligt artikel 98-113 i tullkodexen eller internt förädlingsförfarande med suspensionsarrangemang enligt artikel 114 i tullkodexen,
helt tullfritt temporärt importförfarande enligt artikel 137-144 i tullkodexen, samt
externt förpassningsförfarande enligt artikel 91-97 i tullkodexen.
Vad 2 mom. stadgar tillämpas också på varor som importeras från områden utanför gemenskapens skatteområde, då varorna har anmälts för internt förpassningsförfarande enligt artikel 163-165 i tullkodex eller då någon av punkterna 1-4 i 3 mom. hade kunnat tillämpas, om varan hade importerats från ett område utanför gemenskapens tullområde.
86 b §
Skyldig att betala skatt på import av en vara är varans innehavare enligt artikel 4.18 i tullkodex. Detta tillämpas även på den som har ställningen av innehavare om importen sker från tullområdet till gemenskapens skatteområde.
Ansvarig för att skatten betalas är utöver vad 1 mom. stadgar den som enligt artikel 201-208 och 212-216 i tullkodex är skyldig att betala en uppkommen tullskuld.
Skyldig att betala skatten på en vara som sålts på tullauktion är köparen.
87 §
Om tidpunkten för uppkomsten av skyldigheten att betala skatt gäller vad artikel 201-208 och 212-216 i tullkodex stadgar om tidpunkten för uppkomsten av tullskuld.
88 §
Skattegrunden för skatten på import av en vara är det tullvärde som fastställts enligt artikel 28-36 i tullkodex och artikel 141-181 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för tullkodex (tillämpningsförordning), om inte något annat stadgas i denna lag.
89 §
Skattegrunden för skatten på ett datamedium och ett därpå lagrat ADB-standardprogram är det sammanlagda värdet av datamediet och det därpå lagrade ADB-programmet.
Om importören är någon annan än en näringsidkare är skattegrunden för skatten på ett datamedium och ett därpå lagrat ADB-specialprogram det sammanlagda värdet av datamediet och ADB-specialprogrammet.
90 §
Skattegrunden för en vara som har reparerats, tillverkats eller annars behandlats utanför gemenskapen och likaså för en vara av samma slag som har importerats i stället för den som sänts för reparation, är beloppet av reparations-, behandlings- eller motsvarande kostnader och fraktkostnaderna samt värdet av delarna i varan som fogats utanför gemenskapen. Detta stadgande tillämpas emellertid inte om varan skattefritt har sålts till ett område utanför gemenskapen eller om en vara som i Finland varit i avdragsgill användning har sålts utanför gemenskapen.
Vad 1 mom. stadgar om skattegrunden för en vara som har införts i stället för en motsvarande vara som har sänts till ett område utanför gemenskapen för reparation tillämpas även när en defekt vara har utförts ur gemenskapen, förstörts under myndighets tillsyn eller överlåtits till staten utan att staten har åsamkats kostnader, om detta har skett innan tullarna för den i stället införda varan antecknats i bokföringen.
91 §
I skattegrunden inkluderas transport-, lastnings-, lossnings- och försäkringskostnader för varan samt övriga kostnader i samband med transporten, fram till den första destinationsort i Finland som finns angiven i transportavtalet.
93 §
I skattegrunden inkluderas skatter, tullar, importavgifter och övriga avgifter som i samband med förtullningen skall uppbäras till staten eller gemenskapen med anledning av importen av varan, med undantag för mervärdesskatt. I skattegrunden inkluderas också skatter och övriga avgifter som skall betalas utanför Finland. Detta stadgande tillämpas inte på varor som har sålts på tullauktion.
93 a §
I skattegrunden inkluderas vid import av en vara också värdet av eller vederlaget för sådana i samband med varan utförda tjänster som med stöd av 71 § 6 punkten har sålts skattefritt.
94 §
Skattefri är import av följande varor
guld, då importören är centralbanken,
fartyg som avses i 58 § 1 mom. och luftfartyg, reservdelar och utrustning som avses i 70 § 8 punkten,
tandproteser som avses i 36 § 3 punkten,
varor som är tullfria enligt artikel 2-10, 11-15, 16-19, 25-26, 27-28, punkt B i bilaga II till artikel 51, artikel 61-63, 63c, 64, 65-69, 79-85, 86, 87-89, 90, 91, 92-94, 95-99, 100-106, 107, 108, 111, 112-116, 117 och 118 i rådets förordning (EEG) nr 918/83 om ett gemenskapssystem för tullfriheter (tullfrihetsförordning),
land- och säkerhetsanordningar och läromedel som ett utländskt flygbolag använder i internationell flygtrafik och reservdelar och utrustning samt handlignar och blanketter för dessa,
varor som enligt artikel 29-31 i tullfrihetsförordningen är tullfria, med följande ytterligare begränsningar:
- högst 500 gram kaffe eller 200 gram kaffeextrakt eller kaffeessens,
- högst 100 gram te eller 40 gram teextrakt eller teessens,
varor som enligt artikel 60 i tullfrihetsförordningen är tullfria, under förutsättning att varorna har erhållits kostnadsfritt och att de är avsedda att användas av offentliga inrättningar som bedriver utbildning och vetenskaplig forskning eller av privata inrättningar godkända av en myndighet, vilka bedriver motsvarande verksamhet,
varor som enligt a-q punkten i artikel 109 i tullfrihetsförordningen är tullfria, om varorna kostnadsfritt importeras till myndigheter, samfund eller organisationer,
varor som enligt artikel 110 i tullfrihetsförordningen är tullfria, om vederlaget för dessa varor inkluderas i skattegrunden för skatten på importen av den transporterade varan,
varor som enligt artikel 185-187 i tullkodexen är tullfria, under förutsättning att varorna inte skattefritt har sålts utanför gemenskapen eller att varor som i Finland har använts på ett sätt som berättigar till avdrag inte har sålts utanför gemenskapen,
varor som enligt artikel 188 i tullkodexen är tullfria, under förutsättning att varorna inte säljs före importen,
varor som enligt 10 § tullagen (1466/94) är tullfria,
varor som enligt 9 § tullagen (1466/94) är tullfria samt dessa varor även då de är avsedda för fartyg och luftfartyg i trafik mellan Finland och en annan medlemsstat,
varor som enligt 12 § tullagen (1466/94) är tullfria.
94 a §
Importen av ett datamedium och därpå lagrat ADB-specialprogram är skattefri, om importören är en näringsidkare.
94 b §
Importen av en vara är skattefri, om importtransporten av varan upphör i en annan medlemsstat och om varan vid gemenskapsintern försäljning är skattefri och importören är en näringsidkare.
95 §
En resande som anländer till Finland från ett område utanför gemenskapen får skattefritt införa personligt resgods till ett värde av högst 1 100 mk. I detta värde inräknas inte de produkter som nämns i 2 mom. och inte de personliga tillhörigheter som en till Finland återvändande person återinför eller som en till landet anländande resande temporärt för in för att användas av honom själv eller familjen under resan.
En resande som avses i 1 mom. får som personligt resgods skattefritt införa produkter som avses i 70 a § 2 mom. i högst den mängd som stadgas i nämnda lagrum.
100 §
Mervärdesskatten återbärs inte på grund av beslut som gäller återbäring eller annulering av tull enligt tullkodex eller på grund av beslut med anledning av besvär, om den skatt som har betalts på en importerad vara har kunnat dras av enligt 10 kap. eller fås som återbäring enligt 122, 130 eller 131 §.
101 §
Vid mervärdesbeskattningen av varuimport tillämpas inte stadganden om tull, om det inte särskilt stadgas om saken i denna lag.
Om förfarandet vid import av varor, betalning, återbäring eller återindrivning av skatt samt även om annat förfarande, om skatteförhöjning, felavgift, efterbeskattning och sökande av ändring gäller, om inte något annat stadgas i denna lag, i tillämpliga delar vad tullagstiftningen stadgar om tull.
101 a §
Om ett belopp i utländsk valuta måste räknas om för att skattegrunden skall kunna fastställas vid import av en vara, tillämpas samma växelkurs som vid fastställandet av tullvärdet vid den tidpunkt som avses i 87 § i denna lag.
102 §
Den skattskyldige får för skattepliktig rörelse dra av
skatten på en vara eller tjänst som han köper av en annan skattskyldig eller den skatt på ett köp som skall betalas enligt 9 §,
skatten på en vara som han importerar,
skatten på ett gemenskapsinternt förvärv,
Med i förvärv inkluderad skatt avses i denna lag den skatt som nämns i 1 mom. 1-3 punkten.
102 a §
En förutsättning för avdragsrätten är att den skattskyldige över den vara eller tjänst som denne köpt av en annan skattskyldig har en verifikation av vilken framgår den skatt som ingår i köpet.
I fråga om skatt som skall betalas på en importerad vara är förutsättningen för avdragsrätten att importören har de importhandlingar av vilka framgår den skatt som ingår i importen.
103 §
Den skattskyldige får för en fastighet eller byggtjänst som han köpt för en skattepliktig rörelse dra av den skatt som säljaren enligt 31 eller 31 a § skall betala på byggtjänster som utförts på fastigheten, om inte fastigheten före försäljningen hade tagits i bruk av försäljaren.
112 §
När den skattskyldige i avdragsgill användning tar en vara som varit i annat bruk, får han dra av den skatt som inkluderats i förvärvet av varan eller den skatt som han har betalt för en vara som han tillverkat för eget bruk. Om varans sannolika överlåtelsepris är lägre än dess ursprungliga inköpspris eller motsvarande värde, får den mot värdeminskningen svarande skatten dock inte dras av.
114 §
Avdrag får inte göras när följande varor och tjänster anskaffas
personbilar, motorcyklar, husvagnar, fartyg som till sin konstruktion huvudsakligen är avsedda för nöjes- eller sportändamål samt luftfartyg vilkas största tillåtna startvikt är högst 1 550 kilogram, samt varor och tjänster i samband med dessa eller deras användning.
114 a §
En researrangör får inte göra avdrag för tjänster och varor som nämns i 80 § 1 mom. och som han förvärvat för att direkt utnyttjas av en resande.
118 §
Om säljaren krediterar köparen med de belopp som avses i 78 § 1 mom. 1 eller 3 punkten eller 78 a §, skall den avdragna skatten rättas i motsvarande mån.
122 §
En utländsk näringsidkare som inte är skattskyldig för sin försäljning och som inte har fast driftställe i Finland har rätt att få återbäring för den i förvärvet inkluderade mervärdesskatten, om förvärvet av varan eller tjänsten hänför sig till av honom
utomlands bedriven verksamhet som skulle ha medfört skattskyldighet eller berättigat till återbäring enligt 131 §, om verksamheten hade bedrivits i Finland, eller
i Finland idkad försäljning enligt 9 § för vilken köparen är skattskyldig, eller
sådan verksamhet som en utlänning utövar i Finland som berättigar till återbäring som avses i 131 §.
130 §
Den återbäring som nämns i 1 mom. gäller inte skatt som ingår i privat konsumtion, i anskaffningar som avses användas för ändamål som nämns i 114 eller 114 a § eller för anskaffning för uthyrning av fastighet.
131 §
En näringsidkare har rätt att få återbäring för den skatt som inkluderats i ett förvärv av en vara eller tjänst, om förvärvet har samband med
verksamhet som är skattefri enligt 55, 56 eller 58 §, 59 § 4 punkten eller 70-72 e §,
försäljning av finansiella tjänster enligt 41 §, av försäkringstjänster enligt 44 § eller av sedlar och mynt som enligt 59 § 1 punkten är skattefria, om köparen är en näringsidkare som varken har hemort eller fast driftställe i gemenskapen eller om försäljningen har direkt samband med varor avsedda att exporteras utanför gemenskapen, eller
försäljning som sker utomlands, om denna hade medfört skattskyldighet eller berättigat till återbäring enligt 1 eller 2 punkten, om verksamheten hade bedrivits i Finland.
Rätten till skatteåterbäring gäller endast den skatt som med stöd av stadgandena i 10 kap. skulle ha varit avdragbar om verksamheten hade medfört skattskyldighet.
132 §
En utlänning som inte har fast driftställe i Finland och som inte är skattskyldig för den försäljning som han utövar här, har inte rätt att få återbäring enligt 131 §.
Specialstadganden
133 §
133 a §
När ett nytt transportmedel som förvärvats för något annat ändamål än ett sådant som berättigar till avdrag säljs så att säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar transportmedlet från Finland till en annan medlemsstat, får säljaren i återbäring den skatt som inkluderats i förvärvet av transportmedlet. Återbäring betalas dock inte till den del som skatten överstiger den skatt som säljaren vore skyldig att betala om försäljningen var skattepliktig.
Rätten till återbäring uppkommer när säljaren har levererat transportmedlet till köparen.
133 b §
En juridisk person som inte är näringsidkare har rätt att i återbäring få den skatt som betalts på importen av en vara, om den visar att ett gemenskapsinternt varuförvärv har beskattats i en annan medlemsstat.
133 c §
Om återbäring enligt 133 a och 133 b §§ skall ansökas skriftligt hos länsskatteverket. Är den som ansöker om återbäring inte skattskyldig, görs ansökan till länsskatteverket i Nylands län. Ansökan skall göras inom ett år från utgången av det kalenderår under vilket rätten till skatteåterbäring uppkom.
För återbäring gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som stadgas om mervärdesskatt i avdelning II i denna lag eller i någon annan lag. Den tidsfrist på tre år som avses i 192 och 193 §§ räknas från utgången av det kalenderår i vilket ingår den period som berörs av beslutet.
138 a §
En gemenskapsintern försäljning av en vara hänförs till kalendermånaden efter den månad då varan levererades. Om köparen under leveransmånaden har fått en faktura eller motsvarande handling beträffande den levererade varan, hänförs försäljningen dock till leveransmånaden.
138 b §
Ett gemenskapsinternt varuförvärv hänförs till kalendermånaden efter den månad under vilken skyldigheten att betala skatt har uppkommit enligt 16 a §. Om köparen under leveransmånaden har fått en faktura eller motsvarande handling beträffande den levererade varan, hänförs förvärvet dock till den månad då varan togs emot.
139 §
De poster som skall dras av från skattegrunden och som avses i 78 § 1 mom. samt det tillägg som skall göras på grund av kreditförlust och som avses i 78 § 2 mom. hänförs till den kalendermånad då den enligt god bokföringssed skall införas i bokföringen.
140 §
Ett belopp som avses i 80 § 2 mom. eller 83 § 1 mom. och som skall dras av från skattegrunden hänförs till den kalendermånad under vilken tjänsten eller varan har tagits emot.
Ett tillägg som enligt 80 § 3 mom. eller 83 § 2 mom. skall göras till skattegrunden hänförs till den kalendermånad under vilken tjänsten eller varan har tagits i annat bruk eller under vilken köparen har debiterats för en vara som avses i 83 § 2 mom.
141 a § [4]
Det avdrag som görs från gemenskapsinterna förvärv av varor hänförs till samma kalendermånad som den skatt som betalas på det gemenskapsinterna förvärvet.
13 a kap. Beskattningsförfarande vid vissa gemenskapsinterna förvärv
146 a §
Om köparen av ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d § 1 mom. 1 punkten inte enligt denna lag är skattskyldig för annan verksamhet och för transportmedlet också skall betalas bilskatt enligt bilskattelagen (1482/94), gäller beträffande betalning av mervärdesskatten på det gemenskapsinterna förvärvet, skattemyndigheter, deklarationsskyldighet, påförande av skatten, förhandsbesked, sökande av ändring och återbäring av skatt vad som stadgas om bilskatt.
146 b §
Om köparen av sådana accispliktiga varor som nämns i 26 e § är en person vars övriga anskaffningar inte med stöd av 26 c § 2 mom. skulle utgöra ett gemenskapsinternt förvärv, gäller beträffande betalningen av mervärdesskatten på det gemenskapsinterna förvärvet av de accispliktiga varorna, skattemyndigheter, deklarationsskyldighet, påförande av skatten, förhandsbesked, sökande av ändring, återbäring av skatt samt vad som i övrigt i lagen om påförande av accis (1469/94) stadgas om förfarandet.
147 §
Den skattskyldige skall betala skillnaden mellan de enligt 13 kap. till en viss kalendermånad hänförliga skatter som skall betalas respektive dras av ( skatt som skall redovisas ) till staten senast den 15 dagen den andra månaden efter kalendermånaden.
En köpare av ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d § 1 mom. skall, om han inte enligt denna lag är skattskyldig för annan verksamhet och om 146 a § inte tillämpas på honom, dock betala skatten senast den dag då transportmedlet skall anmälas till registret.
En sådan skattskyldig som nämns i 162 § 4 mom. skall betala den skatt som skall redovisas för kalenderåret före utgången av februari året efter kalenderåret.
Om betalningsdagen är en helgdag eller en helgfri lördag får skatten betalas den första vardagen därefter.
148 §
Skatt som har betalts efter den tid som anges i 147 § 1 mom., dock senast inom ett år efter räkenskapsperiodens utgång, anses vara betald för den kalendermånad för vilken den skattskyldige har uppgett den som betald eller för vilken han annars skall anses ha betlt den.
Skatt som har betalts efter den tid som anges i 147 § 3 mom., dock senast under det kalenderår, under vilket skatten enligt 178 § 2 mom. skall påföras, anses vara betald för det kalenderår för vilket den skattskyldige i sin skattedeklaration har uppgett den som betald eller för vilken han skall anses ha betalt den.
Om skatt som nämns i 1 eller 2 mom. har debiterats eller om skatten betalas efter den tid som stadgas i 1 eller 2 mom., används det betalda beloppet för betalning av obetald debiterad skatt, skatteförhöjning och skattetillägg samt för dröjsmålsränta och restavgift som skall uppbäras.
149 §
Till återbäring enligt 2 och 3 mom. som betalas under räkenskapsperioden är dock inte berättigade de skattskyldiga som avses i 162 § 4 mom.
152 §
Återbäring betalas på det post- eller bankgirokonto i Finland som sökanden har angett eller som uttag från postgirokonto. Återbäringen kan på sökandens begäran inbetalas till en bank i en annan medlemsstat, varvid bankkostnaderna för betalningen av återbäringen uppbärs av sökanden. På återbäring betalas ingen ränta.
161 §
Den som börjar bedriva skattepliktig verksamhet enligt 1 § skall innan verksamheten inleds göra en skriftlig anmälan till länsskatteverket.
Länsskatteverket skall utan dröjsmål underrättas om att en skattepliktig verksamhet har upphört.
Vad 1 och 2 mom. stadgar tillämpas inte på de skattskyldiga som nämns i 147 § 2 mom.
162 §
Den skattskyldige skall avge en skattedeklaration för varje skatteperiod.
I skattedeklarationen skall uppges omsättningen, den skatt som skall betalas respektive dras av samt de övriga uppgifter som skattestyrelsen bestämt och som behövs för att konstatera skattens riktiga belopp.
Skatteperioden är en kalendermånad. Skattedeklarationen skall avges senast den 15 dagen i den andra månaden efter kalendermånaden. Anmälan om att det inte kommer att finnas någon skatt att betala kan göras på förhand för flera månader.
För en fysisk person, ett dödsbo eller en sammanslutning som bedriver primärproduktion, och som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet, är skatteperioden dock ett kalenderår. Skattedeklarationen för kalenderåret skall avges före utgången av februari månad året efter kalenderåret.
Oberoende av 4 mom. är den som bedriver primärproduktion enligt momentet på ansökan berättigad till att övergå till ett sådant månatligt anmälningsförfarande som nämns i 3 mom.
Den i 5 mom. avsedda månatliga anmälningsskyldigheten vidtar vid ingången av det kalenderår som följer på det kalenderår då ansökan gjordes. Detta förfarande tillämpas tills förutsättningarna för skatteskyldighet har upphört eller tills väsentliga förändringar har skett om verksamheten.
I denna lag avses med primärproduktion jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling, jakt, fiske, fiskodling, kräftfångst, kräftodling, pälsdjursuppfödning och renskötsel samt plockning av renlav och kottar eller tillvaratagande av andra sådana naturprodukter. Med jordbruk avses egentligt jordbruk samt sådant specialjordbruk eller annan verksamhet i anslutning till jord- eller skogsbruk som inte skall betraktas som särskild rörelse.
162 a §
De skattskyldiga vilkas skatteperiod är en kalendermånad skall för varje kalenderår lämna uppgifter om de skatter som skall betalas på den inhemska försäljningen, specificerade enligt skattesats ( årsdeklaration ). Deklarationen skall avges senast den 15 dagen i den andra månaden efter kalenderåret. Om den mervärdesskattepliktiga verksamheten upphör under kalenderåret, skall deklarationen avges den 15 dagen i den andra månaden efter det verksamheten upphörde.
Skattestyrelsen bestämmer närmare om vilka uppgifter som skall lämnas i årsdeklarationen och om hur uppgifterna skall lämnas.
162 b §
Den skattskyldige skall för varje kalenderårskvartal avge en sammandragsdeklaration över sin gemenskapsinterna försäljning enligt 72 b och 72 c §§.
En sammandragsdeklaration skall också avses
om den skattskyldige eller någon annan för hans räkning har sänt råvaror till en annan medlemsstat för att göra ett gemenskapsinternt förvärv enligt 26 a § 2 mom. 1 punkten,
om ett gemenskapsinternt varuförvärv som den skattskyldige har gjort med stöd av 63 f § anses ha blivit beskattat i den stat där transporten upphörde.
En deklaration enligt 2 mom. 1 punkten skall avges för det kalenderårskvartal i vilket ingår den månad under vilken råvarorna har sänts till en annan medlemsstat.
Års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningsgottgörelser, överskottsåterbäringar och andra motsvarande korrigeringsposter, som beviljats köparen och som gäller sådan försäljning som uppgetts i sammandragsdeklarationen eller annan förändring i fråga om försäljningen uppges i sammandragsdeklarationen för det kvartal under kalenderåret i vilket den kalendermånad ingår under vilken den enligt god bokföringssed skall upptas i bokföringen.
Deklarationen skall avges senast den 15 dagen i den andra månaden efter kalenderårskvartalet.
Skattestyrelsen bestämmer närmare om vilka uppgifter som skall lämnas i sammandragsdeklarationen och om hur uppgifterna skall lämnas.
163 §
I skattedeklarationen, årsdeklarationen och sammandragsdeklarationen uppges penningvärdena i hela mark, så att överskjutande pennin lämnas obeaktade. Vid beräkning av de belopp som skall anges i hela mark skall dock skatter som skall betalas eller dras av beaktas med en pennis noggrannhet.
164 §
Skattedeklarationen, årsdeklarationen och sammandragsdeklarationen lämnas till det länsskatteverk som avses i 158 §.
En skattedeklaration som avges i samband med skattebetalning anses vara inlämnad när betalningen har erlagts till penninginrättningen.
165 §
Den som är deklarationsskyldig skall underteckna de handlingar som är avsedda för skattemyndigheterna. Ett samfunds deklarationer och handlingar skall vara undertecknade av personer som har rätt att teckna firman.
De skattskyldiga, vilkas skatteperiod är en kalendermånad, behöver dock inte underteckna skattedeklarationen.
168 §
Den som har underlåtit att inom föreskriven tid lämna in skattedeklaration, årsdeklaration eller sammandragsdeklaration eller som har lämnat in en bristfällig deklaration skall på uppmaning av länsskatteverket fullgöra sin skyldighet.
168 a §
Om en skattskyldig utan giltig orsak har underlåtit att lämna in en sammandragsdeklaration eller en årsdeklaration eller har lämnat in en ofullständig eller felaktig deklaration kan länsskatteverket ålägga den skattskyldige att i försummelseavgift betala minst 500 och högst 10 000 mark.
Vid debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av försummelseavgiften iakttas stadgandena om mervärdesskatt.
172 §
De skattskyldiga införs i ett register över mervärdesskattskyldiga, med undantag för de skattskyldiga som avses i 147 § 2 mom.
173 §
Den som är skattskyldig med stöd av 12, 26 f och 30 §§ införs i registret tidigast från ansökningstidpunkten. Om en näringsidkare som avses i 30 § kan göra avdrag enligt 106 §, är han dock skattskyldig från den tidpunkt då verksamheten enligt 30 § inleds.
173 a §
En förutsättning för att en ansökan enligt 12 § 2 mom. skall bli godkänd är att utlänningen har ett av länsskatteverket godkänt ombud med hemort i Finland. Länsskatteverket kan därtill kräva att det ställs säkerhet för att skatten betalas.
Det ombud som avses i 1 mom. skall över den skattskyldiges rörelse föra sådan bok att därur på ett tillförlitligt sätt framgår de omständigheter som är av betydelse för fastställande av skatten. Bokföringsmaterialet skall förvaras i Finland fem år efter utgången av den räkenskapsperiod som materialet gäller.
Vad i 169 § stadgar om den skattskyldiges förpliktelser tillämpas också på det ombud som avses i 1 mom.
174 a §
Ett beslut som länsskatteverket fattat med stöd av 26 f § är i kraft under den tid köparen uppgett, minst två kalenderår.
178 §
Skatt som skall betalas på basis av en skattedeklaration skall påföras inom ett år från utgången av räkenskapsperioden, om skattedeklarationen har avgetts inom den tid som stadgas i 162 § 3 mom.
Om skatteperioden är ett kalenderår och skattedeklarationen avges inom den tid som stadgas i 162 § 4 mom., skall den skatt som skall betalas på basis av skattedeklarationen påföras före utgången av det kalenderår under vilket skattedeklarationen har avgetts.
182 §
Skatten kan höjas
med högst 30 procent, om den skattskyldige helt har försummat att inom föreskriven tid betala den skatt som skall redovisas för en skatteperiod eller uppenbart betalt för litet i skatt,
med högst 10 procent, om skattedeklarationen eller någon annan uppgift eller handling innehåller en mindre bristfällighet och den skattskyldige inte har följt en uppmaning att avhjälpa bristen,
med högst 20 procent, om den skattskyldige utan giltigt skäl har försummat att i tid lämna in skattedeklaration eller någon annan uppgift eller handling eller har lämnat en väsentligen ofullständig deklaration, uppgift eller handling, och högst till det dubbla beloppet, om han även efter att på föreskrivet sätt ha fått en uppmaning, utan godtagbart förhinder helt eller delvis har underlåtit att fullgöra sin skyldighet,
till högst det dubbla beloppet, om den skattskyldige av grov vårdslöshet har försummat sin deklarationsskyldighet eller lämnat en väsentligen oriktig skattedeklaration eller annan uppgift eller handling.
183 §
Har den skattskyldige inte betalt skatten för en skatteperiod inom den tid som stadgas i 147 §, skall skattetillägg påföras för den obetalda skatten.
I skattetillägg påförs en mark för varje fullt belopp av etthundra mark för varje kalendermånad från ingången av den månad inom vilken skatten borde ha betalts till utgången av månaden före den förfallodag som sätts ut för skatten. Har skatten för en skatteperiod betalts efter utsatt tid och har den skattskyldige inte på eget initiativ betalt skattetillägg enligt 4 mom., påförs skattetillägget från ingången av den månad inom vilken skatten borde ha betalts, till utgången av den månad då skatten betalades.
Betalar den skattskyldige efter den tid som stadgas i 147 § skatt för en skatteperiod utan debitering, skall han i samband därmed på eget initiativ betala en mark i skattetillägg för varje fullt belopp av etthundra mark för varje kalendermånad från ingången av den månad då skatten borde ha betalts till utgången av den månad då skatten betalades.
190 §
Förhandsbesked som gäller skatten på import av en vara meddelas av tullstyrelsen. Om meddelande av förhandsbesked och om dess giltighetstid gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om förhandsbesked meddelat av länsskatteverket.
191 §
Till den som gjort gemenskapsinterna förvärv och inte är skattskyldig för annan verksamhet återbär länsskatteverket dock den överbetalade skatten redan under kalenderåret.
197 §
Ändring i förhandsbesked som utfärdats av tullstyrelsen får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen så som stadgas i 41 § tullagen.
208 a §
För de skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga, är räkenskapsperioden ett kalenderår.
209 §
Den som är skattskyldig skall lägga upp sin bokföring så att de uppgifter som behövs för fastställande av skatten kan fås ur den. En skattskyldig som inte är bokföringsskyldig skall föra sådana anteckningar att de uppgifter som behövs för fastställande av skatten kan fås ur dem. Närmare stadganden om bokföringen och anteckningarna utfärdas genom förordning.
209 a §
Den skattskyldige försäljaren skall ge köparen av varan eller tjänsten en verifikation, om köparen är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är en näringsidkare. Verifikation skall ges även över förskottsbetalning. I verifikationen skall antecknas varans eller tjänstens skattefria försäljningspris och beloppet av den skatt som ingår i försäljningen enligt de olika skattesatserna.
Säljaren skall över försäljning som avses i 63 a § ge köparen en verifikation fastän köparen inte är en näringsidkare.
Säljaren skall i fråga om de försäljningar som avses i 66 a, 67 a, 69 och 72 a §§ i verifikationen anteckna även säljarens och köparens mervärdesskattenummer. I verifikationen över ett nytt transportmedel skall dessutom antecknas de uppgifter som nämns i 26 d § 2 mom.
Säljaren skall vid gemenskapsintern försäljning som avses i 72 g § i verifikationen anteckna varans eller tjänstens pris utan skatt, skattens belopp i fråga om de olika skattesatserna, köparens och följande köparens mervärdesskattenummer samt en anteckning om att det är fråga om en trepartsaffär.
Närmare bestämmelser om uppgifter som skall antecknas i verifikationen utfärdas genom förordning.
209 b §
Den skattskyldige skall hålla förteckning över de varor som han själv eller någon annan för hans räkning transporterar till en annan medlemsstat för sådana affärstransaktioner som nämns i 18 b § 1 mom. 1-4 punkten.
Försäljaren av tillverkningsarbeten skall hålla förteckning över de råvaror som nämns i 18 a § 1 punkten.
212 a §
Uppgifter om beskattningen skall lämnas till skattemyndigheterna i en annan medlemsstat så som därom särskilt stadgas.
213 §
Ingen får röja eller utnyttja vad han i tjänst, i offentlig syssla, i de fall som avses i 212 § eller annars genom en skattedeklaration eller andra uppgifter eller handlingar vilka lämnats för beskattningen fått veta om någon annans transaktioner, inte heller vad som har yttrats om dem vid länsskatteverket eller skattestyrelsen.
218 §
Den som trots uppmaning av myndighet underlåter att behörigen fullgöra sin skyldighet enligt 161, 162, 162 a, 162 b eller 165 §, 166 § 1 mom., 168 § 2 mom., 169 § 1 mom., 170 § 1 mom., 209 eller 209 a § skall dömas till böter för mervärdesskatteförseelse.
222 §
Vid beräknandet av det i 3 § avsedda sammanlagda beloppet av skattepliktiga och skattefria försäljningar 1994 beaktas även försäljningar som 1994 skett innan lagen träder i kraft, om dessa är skattepliktiga enligt mervärdesskattelagen eller skattefria enligt 55, 56 eller 58 § eller 6 kap. Som skattepliktig försäljning anses inte skattepliktig försäljning enligt 30 §.
222 a §
Omsättningsskattelagen och med stöd av den utfärdade författningar och bestämmelser tillämpas på befrielse från omsättningsskatt och på uppskov med betalningen av skatten även om beslut i ärendet fattas efter det att denna lag trätt i kraft. Myndigheternas behörighet i ärenden som gäller befrielse från skatt fastställs dock enligt 210 § i denna lag.
223 §
Skatt betalas inte på försäljning av en vara som har anskaffats som anläggningstillgång och som har levererats eller utlämnats från tullkontroll till säljaren eller som säljaren har tillverkat för eget bruk innan lagen trätt i kraft, om varan har förvärvats för annat bruk än sådant som berättigar till avdrag och avdrag inte har kunnat göras för varan eller om skatt har betalts för att varan har tagits i eget bruk.
227 §
En apotekare skall betala skatt för försäljning av läkemedel och produkter av läkemedelstyp som avses i 85 § 1 mom. 5 punkten i denna lag enligt den skattesats som stadgas i 84 §, om han för anskaffningen av dem har kunnat göra avdrag som avses i 50 § omsättningsskattelagen.
228 §
Skatt betalas inte på försäljning av en sådan vara i fråga om vilken säljaren inte har kunnat göra avdrag från anskaffningen på grund av 3 mom.
1. Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som stadgas genom förordning.
2. Lagen tillämpas, om inte något annat stadgas nedan, när en såld vara har levererats eller en tjänst har utförts, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts, en importerad vara har utlämnats från tullkontroll eller en vara eller tjänst har tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller senare.
3. Skatt betalas inte på försäljning av en sådan vara eller tjänst som har anskaffats som anläggningstillgång och som har levererats, utförts eller utlämnats från tullkontroll till säljaren eller som säljaren har tagit i eget bruk innan lagen trätt i kraft, om varan eller tjänsten har förvärvats för annat bruk än sådant som berättigar till avdrag, och om avdrag inte har kunnat göras för varan eller tjänsten eller om skatt har betalts för att varan har tagits i eget bruk.
4. Denna lag tillämpas på tjänster eller varuleveranser som inte slutförts när lagen träder i kraft om dessa på basis av tidigare i kraft varande stadganden skulle bli utanför tillämpningsområdet för mervärdesbeskattningen, till de delar som tjänsten har utförts eller varorna levererats till installationsplatsen efter det lagen trätt i kraft.
5. På försäljning av en tjänst eller vara på vilken mervärdesskatt inte skall betalas enligt tidigare gällande stadganden skall skatt inte betalas till den del som vederlag har influtit för den före denna lags ikraftträdande.
6. Stadgandena i 79 § och 85 a § 3 punkten i denna lag tillämpas på de prestationer som har influtit den dag lagen träder i kraft eller därefter. Lagen tillämpas på de i 80 § mervärdesskattelagen nämnda anslutningsavgifter som har influtit den dag lagen träder i kraft eller senare. Lagen tillämpas dock inte på ovan avsedda, under 1995 influtna anslutningsavgifter, om anslutningen har levererats före lagens ikraftträdande.
7. Stadgandena i 80 och 83 §§ i denna lag tillämpas på de tjänster och varor som har levererats till den som är berättigad att göra avdrag från skattegrunden den dag lagen träder i kraft eller senare.
8. Stadgandena i 10 och 12 kap. om skatt som skall dras av och återbäres tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst har utförts, ett gemenskapsinternt förvärv har gjorts eller en importerad vara har utlämnats från tullkontroll till den som är berättigad till avdrag eller återbäring den dag lagen träder i kraft eller senare.
9. Den som blir skattskyldig med stöd av denna lag får inte göra avdrag enligt 112 § för anläggningstillgångar som har förvärvats eller själv tillverkats innan denna lag trädde i kraft.
10. Den som blir skattskyldig med stöd av denna lag har för lösa föremål som han som oanvända förvärvat eller själv tillverkat för att bli anläggningstillgångar och som han innehar när denna lag träder i kraft, och för installationsarbete i anslutning till förvärvet rätt till avdrag enligt 10 kap. eller återbäring enligt 131 §, om avdrag för dem inte har kunnat göras på basis av tidigare gällande stadganden, och om varan har levererats, själv tillverkats eller utlämnats från tullkontroll för sådant bruk som avses i de nämnda lagrummen eller om en tjänst har utförts den 1 juli 1994 eller senare.
11. Vad 10 mom. stadgar gäller inte varor med en sannolik ekonomisk användningstid som vid förvärvsögonblicket har varit högst tre år och inte varor som har förvärvats för att installeras i en byggnad eller som en del av en bestående konstruktion eller som utrustning i dessa, om det inte är fråga om varor som avses i 12 mom.
12. Den som blir skattskyldig med stöd av denna lag har rätt till avdrag eller återbäring enligt 10 mom. för en vara eller tjänst som används i byggnadsarbete i anslutning till nybygge eller grundlig reparation på en byggnad eller bestående konstruktion och som han innehar då denna lag träder i kraft, om avdrag från dem inte har kunnat göras på basis av tidigare gällande stadganden och om byggandet eller den grundliga reparationen har inletts den 1 juli 1994 eller senare.
13. Avdrag enligt 10 och 12 mom. görs den månad då lagen träder i kraft.
14. Om den skattskyldige då denna lag träder i kraft innehar sådana bränslen som avses i 57 § eller naturgas, och vid förvärvet av dem har kunnat göra ett kalkylerat avdrag med stöd av lagen angående omsättningsskatt eller mervärdesskattelagen, skall den skattskyldige den månad då denna lag träder i kraft i skatt betala 18 procent av bränslets skattefria inköpspris eller av skattegrunden för en importerad vara. Det ovan stadgade gäller även bränsle för vilket ett kalkylerat avdrag har kunnat göras på grundvalen av förhandsbetalning innan denna lag träder i kraft, men som används först sedan lagen har trätt i kraft. Om en skattskyldig sedan denna lag har trätt i kraft använder i 57 § 2 punkten nämnt bränsle, för vilket skatt har betalts på ovan nämnt sätt, får den skattskyldige dra av den skatt som har betalts för bränsle som han har använt före ingången av juni 1995. Skatten dras av under den månad bränslet används.
15. På vara, som har införts till Finland och förklarats som temporär införsel enligt 17 och 18 §§ tullskattelagen (575/78) eller som överförts till en tullterminal enligt 18 § tullagen (573/78), till ett friområde enligt 20 § tullagen eller tullager enligt 25 § tullagen innan denna lag har trätt i kraft, tillämpas de stadganden som gällde när förfarandet tillämpades på varan under den tid varan med stöd av ovan nämnda stadganden omfattas av förfarandet. När det ovan nämnda förfarandet inte längre skall tillämpas på varan tillämpas det som i denna lag stadgas om införsel av vara. En förutsättning är att varan innan de ovan nämnda förfarandena har tillämpats på den fritt har kunnat röra sig i en stat som då denna lag träder i kraft hör till Gemenskapen.
16. På en vara, som har transitdeklarerats innan denna lag träder i kraft, tillämpas de stadganden som var i kraft då förfarandet började tillämpas på varan under den tid som varan med stöd av ovan nämnda stadganden har omfattats av förfarandet. Då förfarandet upphör tillämpas det som i denna lag stadgas om införsel av vara. En förutsättning är att varan innan den har transitdeklarerats fritt har kunnat röra sig inom en stat som den dag då denna lag träder i kraft hör till Gemenskapen och att varan transitdeklarerats innan lagen träder i kraft i den stat som transitdeklarerar varan på grund av att varan sålts av en näringsidkare.
17. Vad denna lag stadgar om införsel av en vara tillämpas sedan lagen har trätt i kraft i Finland även på bruk av en vara om,
1) varan innan lagen träder i kraft har sålts till en användare i en stat som är medlem i Gemenskapen då lagen träder i kraft,
2) försäljningen i den stat där varan sålts har befriats eller har kunnat befrias från skatt på grundvalen av stadganden om försäljning utomlands, och
3) varan inte har införts innan lagen träder i kraft.
18. Införsel enligt 15 och 16 mom. sker i Finland om det i nämnda lagrum nämnda förfarandet upphör i Finland.
19. För införsel av vara betalas inte skatt enligt 15-17 mom. om varan transporteras eller sänds utanför Gemenskapen.
20. För införsel av varan betalas inte skatt i de fall som nämns i 15 mom., om någon annan vara än ett transportmedel sänds eller transporteras tillbaka till exportören i en stat därifrån varan temporärt har införts.
21. För införsel av ett transportmedel som temporärt har införts i landet innan denna lag träder i kraft betalas inte skatt i de fall som nämns i 15 mom. om,
1) transportmedlet har anskaffats eller införts enligt de allmänna stadgandena om beskattning och om utförseln av transportmedlet inte har varit skattefri eller berättigat till skatteåterbäring,
2) det första ibruktagandet av transportmedlet har skett före den 1 januari 1987, eller
3) beloppet av den skatt som skall betalas för införsel av transportmedlet är ringa.
22. Den i lagens 147 § 1 mom., 162 § 2 mom. och 162 b § 5 mom. avsedda tidpunkten infaller i fråga om mervärdesskatter för januari-mars 1995 den 25 dagen i den andra månad som följer på kalendermånaden.
23. Den i denna lags 162 § 5 mom. avsedda möjligheten att göra en ansökan tillämpas första gången på skatt som redovisas för 1996.
RP 283/94
StaUB 91/94
Rådets direktiv 77/388/EEG; EGT Nr L 145, 13.6.1977 s. 1, 91/680/EEG; EGT Nr L 376, 31.12.1991 s. 1, 92/111/EEG; EGT Nr L 384, 30.12.1992 s. 47, 92/77/EEG; EGT Nr L 316, 31.10.1992 s. 1, 79/1072/EEG; EGT Nr L 331, 27.12.1979 s. 11, 86/560/EEG; EGT Nr L 326, 21.11.1986 s. 40, 83/181/EEG; EGT Nr L 105, 23.4.1983 s. 38, 78/1035/EEG; EGT Nr L 366, 28.12.1978 s. 34, 69/169/EEG; EGT Nr L 133, 4.6.1969 s. 6
Helsingfors den 29 december 1994
Republikens PresidentMARTTI AHTISAARI Finansminister Iiro Viinanen
Fotnoter
- 1.
Den märkta texten har rättat (1994), Originaltexten lydde:
nya 26 a-26 g, 31 a och 46 a §§, till 62 § ett nytt 4 mom., till lagen nya 63 a-63 f §§,
- 2.
Den märkta texten har rättat (1994), Originaltexten lydde:
141 b §§,
- 3.
Den märkta texten har rättat (1994), Originaltexten lydde:
kultur- eller underhållsevenemang